Ja, det blev ju ingen Englands-resa så den här lilla 6-dagars semestern fick bli plåster på Englands-såret och uppiggning efter handledsfrakturen! På grund av den sist nämnda gjorde jag ett annat upplägg än vanligt. Istället för att göra olika dagsturer från basen beslutade jag att lägga min tid i städerna: Rethymno och Iraklio. Och jag började med tre nätter i Rethymno!

(klicka på foton för större storlek)

Söndag – körde samma väg upp till Zaros som vi körde den 26 maj. Körde genom Zaros och följde sedan vägen på Psiloritis sluttningar som är något karga. Ganska mycket snö på de högsta topparna. Så in i Amari-området och då får man en stor, grön fetsmäll! Där är så grönskande och frodigt! Det var ett kärt återseende, det är ett par år sedan sist. Passerade Potamon damm (Amari Dam) och körde över vackra venetianska bron (Kretas högsta i sitt slag; ursprungligen akvedukt).

Och jodå, jag blev inte besviken på vyerna! I väster snöfläckiga Vita bergen, rakt fram Kretensiska havet-fortet-hamnen, österut sta’n med berg i fjärran.

Uppe på kullen finns bl a biskopens säte, fastighet som inrymmer diakoner/ vandrarhem/Föreningen Kärlek (tycks ägna sig åt handikappade), en kyrka och två kapell. Vidare en gymnasieskola och fyra pastellfärgade radhus (som såg ganska nya ut!).
Ner (brant!) för fika i Stadsparken och sedan in i gränderna och dags för lunch på strandpromenaden!

Tisdag – dags för fotosafari! Tanke: välj gränder utan skyltar och turister. Tro mig, de gränderna finns, men man måste stiga av de lite större, kasta sig ut i det okända och tysta. I en gränd fanns en butik med en äldre man som sålde lite av varje och nog gjorde småreparationer. Där köpte jag en stol! En så’n där typisk grekisk tavernastol fast storleken mindre. Perfekt innanför dörren när jag tar på och av skor eller behöver ställa ifrån mig något.
Rethymno är den bäst bevarade renässanstaden på Kreta (kanske i Grekland – det vet jag inte). Troligen klarade den sig bra vid Slaget om Kreta då t ex Iraklio bombades sönder och samman. Venetiansk byggstil är så frekvent och vanlig att det stundtals känns som om man är i Italien – inte en otrevlig känsla! Det är valv och porticos och verandor och figurer och pelare…ja, en mängd detaljer och hus.

Men man måste vårda det man har! För 1-2 år sedan rasade en balkong i Rethymno, ingen skadades. Nu har man byggt provisoriska ”tak” över en del gränder (fotot till höger) för att skydda oss från nedfallande delar från fastigheter. Det är hög tid att börja bevara det historiska arvet!

Rethymno är (precis som Chania i mitt tycke) väldigt nerklottrade vilket förtar mycket av charm och skönhet. Bland allt klotter går det att, om man är lite observant, hitta en del tankekorn som det här:

Så gick jag en bit på ”Memory Lane”! År 1994 var jag, min syster och systerdotter i Rethymno en vecka på Ibiscus Garden. Jag visste att det fanns kvar, men hur såg det ut idag? Jag travade iväg, hittade hotellet, tittade in och tog foton. Det ser i stort sett likadant ut som det gjorde för 28 år sedan! Och du kan tro att eposten gått varm sedan jag mailade fotona till syster! Minnen, minnen….

Onsdag – dags att resa vidare, men först ett besök på Moderna muséet (Museum of Contemporary Art of Crete). Jag vet aldrig vad som väntar och det är roligt. Denna gång var det ett gäng konstnärer som genom att använda saker och material som redan finns men manipulera dem för att uttrycka ”the present of our past”. De menar också att pandemin med lockdowns mm fått oss att gå mer inåt till tankar, drömmar och funderingar. Jag hängde inte riktigt med vad de ville ha sagt och det var inte många verk som grep mig, men som helhet fick jag en känsla av lekfullhet, kreativitet och fantasi.

Boende och matintag:

Middag och lunch intogs på Petite Fleur, Nostos och Nereas. Alla ligger utmed gatan längs havet, alla kan rekommenderas! Väldigt god mat, utmärkt service.

Fler foton finns på min flickr-sida! Misströsta inte, Iraklio-dagarna kommer i nästa blogginlägg.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!