Onsdag – dags att åka vidare från del 1 i Rethymno till Iraklio! Jag är inte så förtjust i rena transportsträckor utan lägger hellre på lite extra tid, letar upp mindre vägar, stannar här och där. Det var inte aktuellt denna gången pga min handled så jag körde National Road till Iraklio. Inte alldeles tråkig väg, men det finns betydligt finare som dessutom är roligare att köra och har mindre trafik.

(klicka på foton för större storlek)

Kom fram till hotellet, ingen parkeringsficka på gatan så jag fick köra bort till stora gratis-parkeringen vid Venetianska porten. Upptäckte till min stora glädje att i andra änden av den stora parkeringen finns en trappa upp till Georgiadi-parken vilket kortade vägen tillbaka till hotellet. Tänk, vad mycket glädje det kan finnas i små saker när värmen pressar och svetten lackar!

Ut på en kort promenad i sta’n, fick i mig lite mat och vin. Slappade med bok och folkglo. Firade min födelsedag igen på kvällen med god middag!

Torsdag – sneddade genom Georgiadi-parken (finns planer på att riva den för att bygga p-hus…) för att strosa på utsidan av gamla stadsmuren. Jag är oftast innanför muren så några nya vyer skadade inte. Det fanns också en baktanke: lite rekognoscering inför en idé som ska genomföras i höst, mer säger jag inte om det!
Vid Chania-porten gick jag in i centrum igen och letade mig fram på smågator. Iraklios gamla stad är en salig blandning av olika tidsåldrar och stilar på husen. Det finns inte många gamla hus kvar. Iraklio bombades ju sönder och samman under Slaget om Kreta, tyskarna var givetvis ute efter flygplatsen.
Vilade en stund på Minas-basilikans trappa innan jag fortsatte västerut i gränderna, men drog mig så sakteliga mot havet och piren.

Så kom jag ner till piren med det vackra fortet! Det renoverades för ett par år sedan och är väl värt att besöka!

I hamnen låg tre kryssningsfartyg varav ett var så högt att hamnkranarna bleknade. Ett av de mindre lämnade hamnen med hjälp av ”pilot”-båt (gissar att det är lots) och skillnaden i storlek på de två var komisk. Man ska aldrig underskatta någon för att den är liten eller mindre! Utan ”piloten” hade det större fartyget varit hjälplöst.

Ute på piren finns dekorationer i form av målningar, metallfigurer osv.

Och det gäller att ge sig tid att titta för det finns fina detaljer! Jag fastnade speciellt för den söta blåsfisken med glasögon och undrade varifrån den inspirationen kom. Några dagar senare fladdrade ett inlägg förbi i mitt flöde på facebook: den är en figur hos en dockteater i Iraklio!

Så var det dags för smarrig fika på favoritcafét Indigo som ligger mitt emot Titus-basilikan. När man behöver en paus i bokläsandet kan man roa sig med att notera hur många icke läskunniga människor det finns. I Titus-basilikans port finns en tydlig skylt om att visa respekt genom att vara passande klädd. Jag noterade samma fenomen i Rom 2019 och där hade de försökt byta ut text mot tydliga bilder, men det hjälpte inte. Visst är det konstigt att en del tror att det är bara att klampa på överallt!?

Avslutade min stadspromenad med basaren! Man kan ju inte besöka Iraklio utan att gå en sväng på basaren (1866 heter gatan).

Fredag – nu började de tröttande varma dagarna kännas ordentligt. Jag beslutade att titta in på Markus-basilikan som oftast har någon utställning på gång. Där var stängt så troligen höll de på att hänga nå’t nytt.
Traskade till min nya hovleverantör: Mountainclub Goufas butik. Nya vandrarskor och ny ryggsäck gjorde hål i börsen, men utslaget på 6-8 år så blir det inte mycket i månaden. Butiken har stort sortiment och personalen är mycket kunniga!
Checkade ut och styrde österut, men ett stopp hos Praktiker är nödvändigt! Praktiker fungerar som IKEA – du ska köpa två saker och kommer ut med fem varav en som du inte visste att du behövde.

Så transport igen hemåt via National Road! Jag kör den oftast i mörker så det var fint att se den i dagsljus. Det har alltid varit och är fortfarande något speciellt att komma till Pachia Ammos och se Thripti-bergen med Ha-ravinen. Då är jag snart hemma! Ska bara svänga höger och söderut.

Boende och matintag:

Middag intogs på Via Pastarella och Curry Park. Båda ligger väldigt centralt och kan rekommenderas! Väldigt god mat, väldigt bra service.

Fler foton finns på min flickr-sida! 

Nöjd med min minisemester. Det rullade lite pengar – är ju dyrare uppe på nordkusten. Rethymno dyrare än Iraklio märkligt nog, men det beror nog på att Iraklio inte är en utpräglad turiststad.
Nästa gång blir det dagsturer. Det finns ju så mycket att se och uppleva på den här ön. Jag satte min fot här första gången 1986 och flyttade hit på heltid 2014 – jag har massor kvar! Det är nog fördelen med en stor ö och en så strategiskt placerad ö. Fast det som ligger mig närmast om hjärtat är givetvis Kretas landskap och natur! Och igår vandrade jag för första gången efter min olycka i slutet av april – så härligt uppe i bergen!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!