Vi är många som hållit andan länge. Tiden har runnit iväg, vi har haft fullt upp med rapporter, lockdown, utegångsförbud, anvisningar så vi hade nästan glömt. Men bara nästan. Och ju längre tiden gick desto krampaktigare höll vi andan. Förvånansvärt långt in under pandemin kom i veckan beskedet: flyktinglägret Moria på Lesvos har fått sitt första smittade fall. Ett fall är väl inte mycket att förfäras över, tänker du kanske.

Flyktinglägret Moria byggdes för cirka 3 000 personer, men hyser 13 000 – 15 000 personer (uppgifter varierar). De som vistas där är huvudsakligen flyktingar från kriget i Syrien. De kommer inte längre eftersom länderna i Europa har stängt sina gränser. De är strandsatta. Oönskade. Övergivna. Utelämnade.

”Tvätta händerna ofta” och ”Håll avstånd” är instruktioner vi nu kan rabbla i sömnen. Hur fungerar det i ett mer än överfullt flyktingläger? Det är ju rena hånet! De är flera hundra per kran! ”Tvätta händerna ofta”. De sitter i princip ovanpå varandra och man har t o m varit tvungen att slå upp några ”satelliter” i anslutning till lägret för att kunna husa alla. ”Håll avstånd!”.

För mindre än ett år se’n var det tal om att stänga Moria (och lägren på Chios och Samos) och föra över människorna till ”slutna läger”, dvs låsa in dem (blogginlägg Vandring och några nyheter). Jag vet inte varför det inte blev så. Kanske regeringen insåg att den skulle få hård internationell kritik, kanske det inte gick att hitta så många ”slutna läger”, kanske någon beslutsfattare plötsligen såg det oanständiga i att bokstavligen låsa in dessa människor.

Läkare utan gränser satte upp ett isoleringscenter för patienter med misstänkt covid-19, det stod klart i början av maj. Det sattes upp med stöd av lokala tjänstemän och det lokala sjukhuset. Syftet var att ha en plats på Lesvos där personer från Moria med symtom på covid-19 kunde isoleras och få vård eftersom ett utbrott i lägret skulle få katastrofala följder.
I juli monterades centret ner efter att ha fått bötesföreläggande och riskerade åtal för brott mot stadsplaneringen. Verkar det klokt? Förnuftigt? Eller bara sanslöst idiotiskt och inhumant?
Röster från Läkare utan gränser (läs mer här):
– Det är häpnadsväckande att lokala myndigheter hindrar oss när vi försöker skydda sårbara individer, samtidigt som vi bevittnar de enorma kränkningarna av mänsklig värdighet i Morialägret där tusentals människor lever under totalt omänskliga villkor, säger Stephan Oberreit.

– Detta är inte första gången – och förmodligen inte sista heller – som vi och andra humanitära organisationer ställs inför liknande hinder när vi försöker bistå flyktingar och migranter och därmed fylla de luckor som lämnats av europeiska och grekiska myndigheter, säger Bertrand Perrochet, operativt ansvarig på Läkare Utan Gränser.

Dessa människor har blivit beskjutna, fått lämna sina hem, först varit internflyktingar, sedan hamnat i något läger i ett grannland. (Jodå, de har fullt med flyktingar. Det är inte som vissa ljusskygga högerkrafter påstår att ”alla” kommer till Sverige. Libanon t ex beräknas ha upp emot 1,5 miljoner flyktingar som kommit efter det att det syriska kriget bröt ut 2011. Turkiet t ex är fortfarande det land med flest flyktingar i världen. Mer än 3,6 miljoner kommer från Syrien och 365 000 från andra länder.) Situationen i lägret i grannlandet var ohållbar så flykten måste fortsätta. Det blev i en flotte över havet från Turkiet till Grekland för att sedan fly vidare. Men det blev stopp. De som suttit i Moria längst har varit där i fem år.
Efter alla umbäranden och krossade förhoppningar, men fortfarande mirakulöst nog med livet i behåll så riskerar de nu att ett litet sketet virus kan döda dem! Det är fullkomligt otroligt. Absurt. Upprörande. Sorgligt. Och kan man bli annat är fullkomligt ursinnig för de hade ju inte behövt vara i den här situationen! Om kriget inte funnits. Om deras medmänniskor öppnat sina gränser och tagit emot dem.

Minns du Jemen som jag nämnde i ett blogginlägg 9 mars i år:
Mitt i surret av katastrof och kris och fara dyker det upp jämförelser på social media som t ex hur många som dör av säsongsvirus, hur många som skjuts ihjäl i USA osv. För min egen del så tänker jag på två saker som ger perspektiv, men givetvis också sorg och ilska. Den ena är att jag har mitt fina hem och rör mig obehindrat och ohotad i min fantastiska tillvaro – jag är inte en i gisslan som står utan hopp och framtid vid grekisk-turkiska gränsen. Det andra är att jag varje morgon vaknar nöjd och glad och går upp för att göra iordning frukost – inte hungrig som 16 miljoner av cirka 30 miljoner gör i Jemen där det är hungersnöd sedan några år tillbaka och svält hotar (källa: World Food Programme). Över 80 000 barn har dött, hur många vuxna vet man inte. Kriget i Jemen kallas för ”det bortglömda kriget” och situationen för befolkningen ”en bortglömd katastrof som förvärras varje dag”.

Den 10 april konstaterades det första corona-fallet i Jemen. ”Tvätta händerna ofta” och ”Håll avstånd” i ett totalt sönderbombat land där folk svälter. Hur håller man döden borta? Kanske inte viruset är deras största fiende. Marken gungar under mina fötter.

I dagarna har jag sett bilder från demonstrationståg, bl a från Tyskland. Man protesterar mot tvång att bära ansiktsmask och, om jag förstått det rätt, ser det som ett intrång i den personliga integriteten, ett frihetsberövande och att makten försöker ta kontroll över medborgarna.
På sociala media ses semesterresor som ett måste, nästan en mänsklig rättighet, och många retar sig över de inreseregler mm som gäller just nu.
En del röster hörs som ”När ska detta ta slut?” och ”Jag orkar inte mer negativt!”.
Folk har börjat fundera över om de ska vaccinera sig eller inte. Kanske avvakta och se.

Visst, var och en har sina kors att bära och visst börjar vi bli lite trötta över att leva i virusovisshet men lite, lite perspektiv skadar inte. Jag är övertygad om att människorna i Moria-lägret och i Jemen skulle vara glada över lite frihet och några rättigheter. När deras mest basala behov tillgodosetts vill säga.

Läget i världen är på många sätt inte bra, men visst har både du och jag mycket att vara  tacksamma över mitt i alltihop! Och vi klarar nog den här ”prövningen” ett tag till. Tillsammans.
Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!