Så har värmeböljan lösts upp eller dragit vidare. Nu har vi normalt juliväder med temperaturer strax över 30 med en och annan dag då den kryper ännu högre, framför allt i augusti. Lägg hög luftfuktighet på det!
Som värst under värmeböljan hade vi värmeindex 44 grader. Då gör man inte många knop!

Jag tycker så synd om de som kommer hit under vår högsommar. Naturen är trist, ön trött och inte orkar man göra nå’t. Jag känner verkligen med de som måste jobba. Som min vän tavernaägaren säger: ”During the time of the year when we should work the least we work the most. It’s crazy!” Så om du just nu är vid Medelhavet så bli inte irriterad på personal på hotell, tavernor osv. Tänk på att de jobbar under hemska klimatförhållanden och de flesta jobbar sju dagar/vecka. De kanske inte alltid orkar vara vänliga och le…

Rubriken på detta inlägg kanske fick dig att tro att jag vunnit högsta vinsten. Så är det tyvärr inte, men det är ett bra uttryck. Jag ska nu berätta om två händelser som inte direkt skakat världen utan bara min tillvaro.
Du vet när det där plötsligt händer som inte får hända? Och när det där plötsligt händer som inte kan hända? Slå samman de två och vips har du en katastrof!

Jag läser mycket och under högsommaren ännu mer. Det är ungefär allt man kan göra utan att förvandlas till en kraftlös, genomsvettig trasa. Min eReader är för mig viktigare än min mobil. Den har krånglat ett tag. När jag läst över böcker från laptop till eReader har jag fått hålla kontakten uppåt och en bit åt vänster. Men det har fungerat efter lite lirkningar och några kraftuttryck. Jag tror att du förstår? En röst har viskat: ”Du måste skaffa en ny!” och en annan ”Det går nog ett tag till!”. Och alltför ofta lyssnar man på den där andra rösten och trixar och anpassar sig.

Förra söndagen gav uttaget i eReader upp. Jag höll på ungefär två timmar med fyra olika kablar – nope. Ingen kontakt – ingen överläsning. Paniken steg. Jag såg tröstlösa veckor framför mig utan någon som helst form av sysselsättning (ligga i solstol under parasoll kan knappast räknas som sysselsättning). Jag såg framför mig en tärd, rastlös, desperat människa med tårarna rinnande som i sin förtvivlan slog nävarna i väggarna medan hon rörde sig planlöst i lägenheten.
Plötsligen var jag alltså där – det som inte får hända.

Jag stod på huv’et i garderoben och letade igenom kassarna med böcker som jag fått från ett hotell. Alla som jag ville läsa hade jag läst. Ok, då fick jag leta bland de som var var näst bäst. Det blev en Leif G W Persson (jag återkommer till den i nästa Boktips).

På måndagen störtade jag ut på nätet, beställde en ny eReader från ebay. Det fanns så klart olika modeller varav två var ”waterproof”. Vattensäker eReader. Varför? Jag dricker inte samtidigt som jag läser. Jag sitter inte ute i regn och läser. Jag badar varken i badkar eller hav och ligger inte på luftmadrass (tänk att driva iväg söderut…hemska tanke…Libyen!). Så löjligt! Dessutom var de modellerna givetvis avsevärt dyrare.
Så var det beställt och klart! Nu håller jag tummarna för att paketet hittar fram till mig. Det kan nämligen vara väldigt besvärligt, men den tiden den sorgen! Jag måste tro att jag snart har den i min hand, annars blir jag tokig på riktigt.

Några dagar senare. Jag är på favoritstranden. Går upp för att äta lunch som är jättegod som vanligt. Det blåser en halvtimme, jag sitter kvar och läser och njuter. Så är det dags för toabesök innan jag återigen ska nedsänka min lockdownfeta kropp i solstolen. Jag låter alltid mina grejer ligga kvar på bordet, men idag frångår jag mina vanor. Solsting? Ja, kanske det. Bok och plånbok lägger jag på toastolens vattentank, gör vad jag ska och när jag trycker ner spolknappen händer plötsligt det som inte kan hända. Det uppstår någon sorts rörelse som skickar plånboken ner i det brusande vattenfallet i toastolen.
Min första tanke: NEJ!
Min andra tanke: FAEN!
Min tredje tanke: Jag skulle kanske ha beställt en vattensäker eReader trots allt…

Jag smög ut med min drypande plånbok och delade sedan solstol med våta bankkort, oläsliga lappar, blöta sedlar. Men lyckligtvis blev inget viktigt förstört.

Det var väl inget, säger du som läst så här långt. Jag varnade dig att det var händelser som ”bara” skakade min tillvaro. Det gjorde de rejält. Och inte blev det bättre eller lättare av att de hände i värmeböljan.

Nu fick jag en idé! Jag lånar de flesta av de böcker jag läser. Man får låna en bok/vecka på elib vilket brukar vara två böcker/vecka. Och man har 28 dagar på sig att läsa. De har minskat antalet/vecka, troligen har folk lånat mer än vanligt under pandemin. En bok/vecka är skrattretande lite och nu lånar jag ju inte alls. Kanske jag kan maila det här blogginlägget till biblioteket! Jag menar, de skulle ju kunna ge mig lite tröst i form av att jag får fortsätta låna men utan spärren på 28 dagar! Lägga på hög liksom!? Så när eReader kommer är jag laddad och beredd! Det skulle ju vara som julafton mitt i sommaren!!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!