Etikettarkiv: ålder

Dammigt

Igår bokade jag min födelsedag! Ja, inte vilken datum för det kan jag inte göra mycket åt, men var och vad jag ska göra. Jag har inte firat någon födelsedag sedan jag fyllde 19. Den går dock inte obemärkt förbi eftersom det är dagen då man fick den dyrbaraste gåvan av alla: livet. Så jag brukar göra något speciellt på ”min” dag och eftersom det är nolla i år ska det vara lite extra. Det kommer att bli en riktigt bra dag!

Varför jag inte firar? Ja, inte är det för att jag har nå’n sorts åldersnoja. Det är helt enkelt så att jag som barn och tonåring inte tyckte varken mina födelsedagsfester eller presenter var roliga. Jag hade väl för stora förväntningar. När det gäller åldersnoja så förstår jag inte de som menar att ”ålder är bara en siffra” eller ”man är så gammal som man känner sig”. Det verkar vara en jakt efter att vara ”evigt ung”. Livet har olika skeden med olika tjusning så varför inte njuta av dem? Och ska vi gå efter känsla så finns det dagar då jag känner mig som 95. Och på julafton är jag ganska så precis 10,5 år.

Njuta gjorde vi inte i torsdags. Då slog Sahara-damm in hela Kreta i ett gulrödbrunt moln. Så här såg det ut från min balkong vid 3-tiden på eftermiddagen:

Då kunde man ana konturerna av bergen vilka försvann helt en timme senare och då såg jag inte alla hus i sta’n som jag brukar se. Lite senare kunde jag skönja lyktorna på andra sidan bukten och inte se men höra havet. Eftermiddagen fick ett spöklik stämning då ljuset var väldigt speciellt. Svårt att beskriva och gick inte att fånga med kameran. Om du tänker dig en solnedgång då allt en kort stund färgas gult och skruvar upp den nyansen sisådär 10 gånger samt gör den lite mörkare och mer mättad så är du nära.

Jag jobbade med en översättning, men efter ett tag fick jag ge upp. Kunde inte koncentrera mig, var så fascinerad av vädret. Det var alldeles tyst i kvarteren runt mitt hus. De som inte nödvändigtvis behövde ge sig ut stannade inne. Det måste ha varit en väldigt tung dag för de som har luftvägsbesvär, speciellt äldre. På vädersajten meteo.gr kan man ta fram hur dammkoncentrationen beräknas se ut de närmaste dagarna på den ort man bor och kommunen brukar gå ut med varning för höga koncentrationer och uppmaning att stanna inne om man har besvär.

Det här var det värsta Sahara-anfallet jag upplevt här nere. Dammet där nerifrån kommer lite då och då under våren, ibland märks det men ibland ligger det så högt upp att vi bara får lite nedfall. Och förra gången, för ett par veckor sedan, var nordvästra Kreta värst drabbat, Rethymnon-området märkte nästan inget alls och hos oss var det en mild omgång. Så vindarnas styrka och riktining har stor betydelse. Och kanske också stormar i Sahara, vad vet jag.
Här finns lite foton från olika delar av Kreta. Och här kan man se hur folk skämtade på facebook. Kanske de har en poäng…kanske det var dumt att köpa en bil…

Igår lättade det något, vi fick t o m några solglimtar. Så skulle det komma regn, men det blev bara några droppar under natten. Idag har vi blå himmel med några moln, solsken och stark vind. Ett andhål innan nästa omgång kommer enligt prognosen. Jag funderade över att skotta ren min balkong idag, men tappade sugen. Ska det komma mera så känns det som ogjort arbete, jag väntar några dagar. Har inte varit nere och tittat på min bil, kanske jag inte hittar den! Allvarligt talat så gick det ut meddelande igår att man inte får spola utomhus, spola av bilar osv eftersom en stor vattenledning gått sönder väster om sta’n. Hoppas den är lagad i början av veckan.

Så gick strömmen mitt i bloggandet, jag gick till marknaden. Tillbaka för att avsluta inlägget med att berätta att imorgon är det Greklands nationaldag med parad och folk på sta’n. Håll tummarna för att vi får fint väder!

Ha en skön och fridfull söndag!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

När våren kom till sta’n

Jag skulle skriva om nyheter idag, men det får vi skjuta fram. Vi har haft en fantastiskt fin helg, jag bara måste dela med mig. Jag vet att vädret inte är så bra i Sverige (i alla fall inte när jag pratade med Skåne i förmiddags), men jag skriver inte detta för att retas. Se det istället som en hälsning att våren är på väg!

I lördags hade vinden lagt sig och solen värmde gott. Vi hade vår lilla ”lördagsträff” på kafenio utomhus, vi satt i skuggan! Hur gott som helst och framför allt var det så tyst och skönt efter 5-6 dagars blåst.

Söndagen blev något annorlunda än vanligt. Vi är ju inne i karnevalsperiod eller Apokries (som jag skrev om i fredags). När jag var på väg till stamkafenio för söndagsfrukost fick jag nästan tränga mig fram i en gränd här i gamla sta’n. Där hade ungdomar samlats som skulle avverka en skattjakt.

Satt ute och åt frukost, andra gången i år och denna gång var riktigt skön. Men det var inte den vanliga söndagsfriden i sta’n, den som jag tycker så mycket om. Antingen var det vädret eller skattjakten eller en kombination, men det var folk ute och promenerade, bilar på hamnparkeringen, fikagäster som vi aldrig ser annars en söndagsförmiddag! Roligt att sta’n börjar vakna efter vintervilan, men jag föredrar ändå den typiska söndagsfriden.
På söndag är det avslutning på den här perioden med karneval på eftermiddagen så söndagsfrid infinner sig väl inte förrän nästa söndag.

En del som passerade var roliga att titta på. Det pågick tydligen också någon maskerad för mindre barn så Zorro, sjörövare och prinsessor dök upp.

Ett gäng killar bestämde sig för att börja träna att surfa inför sommaren. Lite kyligt och inte så inbjudande. Tyckte jag.
Notera publiken på piren! Här möts verkligen två årstider…

dsc02819

Jag satt kvar i några timmar och njöt med bok. På väg hem gick jag en runda i sta’n och en del tanter hade minsann lockats ut ur sina hus. Givetvis med skydd för solen, där är grekerna klokare än vi som kommer norrifrån. Härligt att se dom igen!

På gågatan finns en drake (den och några andra foton kan du se på min flickr-sida) och tavernor, caféer osv är dekorerade med masker, vimplar och girlanger. Jag traskade iväg till en taverna igår kväll och det var gott om folk överallt. Tydligen var det också någon fotbollsmatch och det drar alltid folk till caféerna. Och nej, jag vet inte vilka som spelade.

På tavernan pratade jag och en av personalen, som också är en vän, om livet, drömmar och så’nt. Hon är 28 år och den rara människan säger till mig att ”hur gammal är det nu du är?” Och sedan säger hon att jag ser inte ut eller verkar som 58 år utan snarare 45 år. Nu kan man undra över varför jag blev glad över det med tanke på att jag inte bryr mig så mycket om ålder eller mår dåligt av att vara 58 år. Det sitter väl i ryggraden att man ska uppskatta att bli bedömd som yngre än vad man är. Och att inte bli så glad om hon satsat åt andra hållet, dvs sagt att den här 58-åringen ser ut och verkar som 71 år. Det är märkligt det där med ålder. Det upptar så mycket av våra tankar och vår tid fast vi inte kan göra nå’t åt det. Alla ens åldrar är olika, var och en med sin tjusning. Och tiden går i alla fall. Varför önska sig någon annanstans i livet än där man är?

Igår blev jag klar med att skriva in första utkastet till boken på datorn, dvs de cirka 80 % jag skrivit. Himmel, så dåligt det är! Här måste omarbetas! Jag får nog först ge mig ut på en vandring imorgon för att städa på verksta’n.

Oj, vad tiden gått!

6 oktober 2013
Lite avslagen idag, det är ju söndag. Vindstilla både ute och inne.

Igår fyllde min syster år och det var i och för sig inget märkligt. Trevlig och god tillställning med sång och tal. Fylla år…ålder…tal…tiden har gått…det sätter igång en del funderingar… Att min mor är 85 år och systerdottern 25 år är helt i sin ordning, men om det stämmer att min syster är 60 år så är jag 55 år. När hände det? Hur hamnade jag här i livet där jag är nu?

Så börjar tankarna fladdra baklänges. 36 år sedan jag flyttade till Lund. 27 år sedan vi höll tal på fars 60-års fest. 22 år sedan jag var färdigutbildad personalutvecklare. 20 år sedan min första långflygning (det låter som om jag rattade, men det var som passagerare…). 16 år sedan flytten till Genève. Tankarna bara fortsätter och fortsätter, vilket perspektiv! Minnesbilderna är många och så klara (än så länge…). Vem var jag då, vem är jag nu?

Slutsatsen förfärlig: så MÅNGA år som gått! Finns det några kvar? Och det finns det ju och de ska fyllas med nya spännande äventyr och möten! Men idag är det söndagsfrid och lite eftertanke, det är gott det med.