Jag skulle skriva om nyheter idag, men det får vi skjuta fram. Vi har haft en fantastiskt fin helg, jag bara måste dela med mig. Jag vet att vädret inte är så bra i Sverige (i alla fall inte när jag pratade med Skåne i förmiddags), men jag skriver inte detta för att retas. Se det istället som en hälsning att våren är på väg!

I lördags hade vinden lagt sig och solen värmde gott. Vi hade vår lilla ”lördagsträff” på kafenio utomhus, vi satt i skuggan! Hur gott som helst och framför allt var det så tyst och skönt efter 5-6 dagars blåst.

Söndagen blev något annorlunda än vanligt. Vi är ju inne i karnevalsperiod eller Apokries (som jag skrev om i fredags). När jag var på väg till stamkafenio för söndagsfrukost fick jag nästan tränga mig fram i en gränd här i gamla sta’n. Där hade ungdomar samlats som skulle avverka en skattjakt.

Satt ute och åt frukost, andra gången i år och denna gång var riktigt skön. Men det var inte den vanliga söndagsfriden i sta’n, den som jag tycker så mycket om. Antingen var det vädret eller skattjakten eller en kombination, men det var folk ute och promenerade, bilar på hamnparkeringen, fikagäster som vi aldrig ser annars en söndagsförmiddag! Roligt att sta’n börjar vakna efter vintervilan, men jag föredrar ändå den typiska söndagsfriden.
På söndag är det avslutning på den här perioden med karneval på eftermiddagen så söndagsfrid infinner sig väl inte förrän nästa söndag.

En del som passerade var roliga att titta på. Det pågick tydligen också någon maskerad för mindre barn så Zorro, sjörövare och prinsessor dök upp.

Ett gäng killar bestämde sig för att börja träna att surfa inför sommaren. Lite kyligt och inte så inbjudande. Tyckte jag.
Notera publiken på piren! Här möts verkligen två årstider…

Jag satt kvar i några timmar och njöt med bok. På väg hem gick jag en runda i sta’n och en del tanter hade minsann lockats ut ur sina hus. Givetvis med skydd för solen, där är grekerna klokare än vi som kommer norrifrån. Härligt att se dom igen!

På gågatan finns en drake (den och några andra foton kan du se på min flickr-sida) och tavernor, caféer osv är dekorerade med masker, vimplar och girlanger. Jag traskade iväg till en taverna igår kväll och det var gott om folk överallt. Tydligen var det också någon fotbollsmatch och det drar alltid folk till caféerna. Och nej, jag vet inte vilka som spelade.

På tavernan pratade jag och en av personalen, som också är en vän, om livet, drömmar och så’nt. Hon är 28 år och den rara människan säger till mig att ”hur gammal är det nu du är?” Och sedan säger hon att jag ser inte ut eller verkar som 58 år utan snarare 45 år. Nu kan man undra över varför jag blev glad över det med tanke på att jag inte bryr mig så mycket om ålder eller mår dåligt av att vara 58 år. Det sitter väl i ryggraden att man ska uppskatta att bli bedömd som yngre än vad man är. Och att inte bli så glad om hon satsat åt andra hållet, dvs sagt att den här 58-åringen ser ut och verkar som 71 år. Det är märkligt det där med ålder. Det upptar så mycket av våra tankar och vår tid fast vi inte kan göra nå’t åt det. Alla ens åldrar är olika, var och en med sin tjusning. Och tiden går i alla fall. Varför önska sig någon annanstans i livet än där man är?

Igår blev jag klar med att skriva in första utkastet till boken på datorn, dvs de cirka 80 % jag skrivit. Himmel, så dåligt det är! Här måste omarbetas! Jag får nog först ge mig ut på en vandring imorgon för att städa på verksta’n.