Etikettarkiv: skrivkurs

Vi är fortfarande vid liv

Vardagen går lite på sparlåga på vintern och denna vinter mer än någonsin. Det finns de som tror att folk vid Medelhavet vistas och umgås utomhus året runt och det gör de kanske, men inte här där jag bor. På vintern kryper folk inomhus och försöker hålla värmen. Och precis som jag passar de nog på att städa och sortera. Jag är klar med alla skåp, i nästa vecka ska alla kläder gås igenom. Jag har svårt för att kasta saker och kläder, men det finns flyktingar och andra på ön som behöver kläder.
Idag fick vi sol ett tag och det värmde gott! Folk kom ut och tog en promenad på strandpromenaden, lyfte ansiktena mot solen, knäppte upp jackorna. Jag var övermodig och gick till marknaden utan jacka och det straffade sig när solen försvann och nordanvinden fick regera fritt.

Men visst händer det en del saker i alla fall. Jag har börjat på min skrivkurs via nätet som jag fick i julklapp. Den verkar bra upplagd, tydlig och inspirerande. Det är en kurs av Kim Kimselius som heter ”Hitta glädje i skrivandet”. Det kan nog bli precis den peppning och spark i ändan som jag behöver sedan inget förlag ville veta av mitt förra alster. Spännande även om det bara blir för skrivbordslådan, det är ju så roligt att skriva! Denna gången håller jag mig i en kretensisk by…

I torsdags var jag på lektion i grekiska och hade missuppfattat det mesta som vanligt. Hem och städa så försvann en del av frustrationen. I onsdags var vi insvepta i Sahara-damm och det kryper in lite varstans så det kändes skönt efter städningen. Iväg med bilen till de gulligaste och mest ”service minded” killar jag vet! Mitt ärende var byte av olja och oljefilter samt två handtag som hängde upp sig. De tog hand om Panda och förutom det jag bett dem om kollade de alla lampor, justerade parkeringsbromsen, lagade nå’n lampa inne i bilen, fyllde på spolarvätska, tvättade…. Jag kunde riktigt se hur Panda njöt, ungefär som man njuter av fotvård eller massage, du vet. Det där att nå’n tar hand om en och fixar.
Och jag njuter! Jag ska inte kontrollera någonting utan ”kom upp till oss en gång i kvartalet”. Musik för en singel som genom åren kontrollerat ringtryck, olja, spolarvätska, kylarvatten…. nu bara kör jag – underbart!

Fredag blev det en tur till Iraklio för att hämta Billy. Ett ärende är inte nog för en så lång tripp så jag gjorde en dagsutflykt av det. Körde västerut och via Martha och Arkalohori. Centrala Kreta är så vackert och omväxlande med kullar, berg, slätter, vingårdar, byar, olivlundar. Gott om vandringsuppslag, men det får nog torka upp lite först. Irland får akta sig för Kreta kan snart göra anspråk på att kallas den gröna ön! Regnet har gjort så gott, man kan riktigt höra naturen och hela ön säga ”Tack!”.
När jag närmade mig Iraklio fick jag en riktig störtskur, men innan dess kunde jag njuta av Psiloritis vars snövita toppar var solbelysta och en bit ovanför dem låg ett mäktigt svart moln. Andlöst!
Jag kom för tidigt för att hämta Billy så jag tog en sväng i centrum först. En av årets två stora reor pågår så…ja, jag kom hem med två kassar. Omväxlande sol och regn, men jag kunde äta lunch och fika utomhus. Visserligen under markiser och med värmelampor, men det duger! Blev ingen promenad i de gamla kvarteren, men jag funderade över en ny affärsidé – ordna utflykter. Inte till de kända sevärdheterna, det finns det gott om andra som sysslar med, utan typ ”Fotosafari i Iraklio”. Spånade vidare och kom på en hel del, men så slog det mig att jag tror att intresset är för litet. Kreta, och hela Grekland, är fortfarande ett resmål för sol-och-bad fast det finns så mycket annat. Jag är nog före min tid!
Dags att styra hemåt och jag körde National Road, men valde att ta en sväng om Hersonissos och Malia. Så glad jag är att jag bor i ett område som inte präglas av turism! Längs nordkusten var det dött. Finns det något mer trist och deppigt än stängda, tomma hus och anläggningar? I Hersonissos skulle man kunna tro att det pågick en utställning kallad ”Jalusitristess”. Nästan allt var stängt. I Malia bor fler människor året runt och de verkade ha börjat fira! Den 10 mars är det dags för karneval, men de hade redan flaggirlanger uppe över huvudgatan och stora, lustiga figurer på trottoarerna. Nästan en månad innan det är dags! Men det är rätt, det gäller att suga på karamellen så länge som möjligt.
När jag närmade mig mina hemtrakter mötte jag först de utskjutande bergen från Dikti-massivet. De är helt klädda i pinje och andra träd och buskar, de är som gröna vågor. Så kom Tripti-bergen med låga, svarta moln samtidigt som den lågt stående solen gav sluttningarna ett magiskt, klart gult sken. Vackert!

Idag har jag monterat Billy och satt in de saker som ska vara där. Och du vet hur det är, börjar man i en ände så drar det med sig något annat. Så nu är det mesta omflyttat och dammat en gång till, men bra blev det!
Varit på marknaden och bl a köpt några verktyg för en billig peng. När vi skulle fika blev vi alldeles vilsna – vårt stamkafenio var stängt! Lille gubben med käppen, herdestav och brödpåse satt där och väntade, slog ut med armarna och ryckte på axlarna när vi kom. Lika förvirrad som vi! Som tur är finns det andra ställen, men det blev liksom inte riktigt rätt.

Nu är det dags att ”hålla helg”. Siktar på vandring i början av veckan om vädret inte ändrar sig. Igen. Väderprognosen för resten av nästa vecka talar vi tyst om.

Ha en skön helg!

PS. Billy är alltså en bokhylla, inte en monterbar karl! Fast vem vet, där kanske finns en ny marknad för IKEA!?

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

På riktigt eller på låtsas – ja, vem vet?

Igår kom våren på allvar! Jag satt och läste en stund nere vid fiskehamnen i kjol och kortärmat, brände mig lite minsann. Så härligt väder och temperatur! Känns som om vi gått ur ide!

Idag har jag haft datorstrul igen, men nu ska det vara fixat och vi talar inte mer om det. Lite trött och fyrkantig i huv’et så vad ska jag blogga om? Då kom jag att tänka på att när jag kollade genom lite gamla filer (inget ont som inte har nå’t gott med sig…) hittade jag alster från en skrivkurs jag gick för ett antal år sedan. Nej, jag tänker inte trötta ut dig med att publicera alla mina taffliga försök, men den här tycker jag är lite rolig. Vår uppgift var att skriva något där verklighet och overklighet flöt ihop, möttes. Min idé blev att tänk om en gammal filmfigur som är tecknad och alltså inte alls finns ”på riktigt” blir ”levande”. Så jag steg in i filmen Ferdinand, tog med mig humlan och lät honom träffa sin renoverare!
(kunde inte få ordning på indrag så det ser kanske lite konstigt ut, men det går att läsa)

Ha en skön kväll!

 

Den ödmjuka humlan

Se upp, din tölp! Nu skvätte du grön färg på min rygg! Den där kvasten är ju livsfarlig. Ja, ja, jag vet att det heter pensel, men härifrån kan jag lova att det ser ut som en kvast. Eftersom du nu håller på med naturen så kan du väl göra några nya blommor också? De gamla är totalt slut, finns ingen nektar kvar. Du ser väl så tunn jag blivit? En humla kan inte se ut på detta viset, jag liknar nästan en geting. Fy tusan!
Så ja! Tjusiga blommor och luktar gott gör dom också. Fast lukten är väl till honom, den där store tjocka lunsen, men jag njuter i alla fall. När du är klar med blommorna så kan du väl snygga till min rygg? Måla över det gröna med gult och svart, du vet… sådär snyggt randigt. Var försiktig med kvasten!! KROSSA MIG INTE!
Tjusigt! Man mår inte illa av att bli restaurerad vid 67 års ålder! Känner mig riktigt pigg, faktiskt. Kan jag kanske t o m få nya vingar? Inte det, nähä… bara uppfräschade, jaha… Har du nån aning om hur mycket det sliter på vingarna år ut och år in? Klart du inte har, förresten.

Bill Wyman skakade på huvudet och såg sig omkring. Allt såg ut som vanligt i studion så varför denna känsla av overklighet? Och att någon styrde hans hand som höll i penseln? När han tittade ner på den bit film han arbetat med blev han alldeles kall. Han hade ritat dit nya blommor! Så klumpigt och oproffsigt, ett oförlåtligt fel. Herre Gud, det är precis som om jag inte vet vad jag gör, tänkte han och såg till så att de nya blommorna försvann.

Vad gör du? Är du inte riktigt riktig? Dom var ju jättefina, ju. Måste det vara som en öken här? Fräscha upp de gamla? Var har du fått en sån idé ifrån? Blommor är döda när de är döda eller du kanske kan skaka liv i blommor hemma också? Du är ju riktigt kul…
Kan du ordna en partner till mig istället då? Ingen som gnatar och tjatar utan en liten rar goding? Vi kan flyga runt här tillsammans och sprida lite frid och ro i den här våldsamma filmen. Vad säger du? Det vore väl inte så dumt? Det är minsann inte så lätt att vara singel och nu på ålderns höst skulle det bli sån glädje… särskilt om hon är yngre… mycket yngre… Vaddå? Finns inte med i manus? Kom igen, kompis, visa lite framåtanda och initiativförmåga! Suck…
Jaha, nu är lunsen mitt i bilden igen. Vad är det för mening med att ge huvudrollen till en stor, tjock och slö TJUR? Dessutom gör han ingenting, bara sitter och ler fånigt. Nä, jag har ett bättre förslag! Flytta ut honom lite åt vänster samtidigt som du flyttar in mig från höger så ska jag sätta lite fart på det här eländet. Så ja, lite längre… Visst blir det bra? Nu är frågan om jag ska steppa eller göra konster i luften… en liten loop, kanske… vad säger du?

Bill gick tillbaka till sitt skrivbord, kaffepausen hade inte hjälpt. Det var fortfarande som om han var i en annan värld. När han tog upp penseln och skulle fortsätta arbetet så kunde han se framför sig hur hans ansikte bleknade! Tjuren Ferdinand satt och tryckte nere i vänster hörn och i mitten fanns humlan som i all sin glans gjorde en avancerad tvåvarvsloop. Vad är det som händer, vad är det för fel på mig? tänkte Bill och såg sig omkring. Alla jobbade som vanligt och ingen tittade åt hans håll.

Hallå? Sitter du och sover? Jag kan inte snurra runt, runt hur länge som helst. Vad ska vi nu hitta på, kompis? Vill du kanske att jag steppa… VAD TAR DU DIG TILL?

När Bill ska rätta till ”misstaget”, eller vad det nu är, så stelnar han till mitt i en rörelse. Han blinkar hårt en gång, stirrar, blinkar igen och skakar på huvudet. Mitt i bilden står humlan med armarna i sidorna och ser ilsken ut. Det for genom Bills hjärna att humlan skulle göra sig riktigt bra på en tjurfäktning!

TA BORT KVASTEN! Tror du inte att jag begriper vad du tänker göra? Peta tillbaka tjockisen, så klart. Vad ska det vara bra för? Jag är ju mycket snyggare, eller hur? Och roligare, inte sant? Vänta lite nu… allt är kanske bara ett missförstånd? Du kanske tror att vi fick den där Oscarn 1939 tack vare honom? Fel, fel, fel! Vi fick den TROTS honom, så det så! Nu tänker du att det var väl i alla fall inte tack vare dig… dvs mig.. alltså humlan, men det var precis så det var. Halva publiken kände medlidande med mig när jag blev massakrerad av tjockisen och den andra halvan tyckte det var roligt. Roligt! Dom skulle bara veta hur det är när något stort svart breder ut sig över en, förvandlar dag till natt när det kommer närmare och närmare! Och dom skulle bara veta hur det känns när gadden är alldeles krossad därför att den gått igenom tjock, slapp och seg hud! ROLIGT!?! Här hade jag gått och oroat mig för att jag skulle skadas av nån kork sam föll ner och så får jag en TJUR över mig? Jag fick aldrig klart för mig vem det var som kom på den idéen, men hade jag gjort det så…

Bill har fått nog av humlan som hoppar av ilska och ändrar tillbaka till originalet. Ferdinand är i mitten, humlan är för tillfället utanför bild. Borta vid fönstret i studion hörs ett hummande, någon ropar till Bill att han har väl inte släppt ut humlan och alla skrattar. Bill rycker på axlarna, tittar bort mot fönstret och ler.

Bild vä från theartofchildrenspicturebooks.blogspot.com
Bild hö från thombooks.com

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!