En härligt solig måndagsmorgon, perfekt för en rejäl morgonrunda. Kunde gå redan kl 7 för det var ljust! Varför är det alltid så att det ”plötsligen” är ljust på morgnarna i mars? Längtan efter ljuset är stor under den mörka årstiden och ändå är det som om man missat att det ljusnat. Det är väl antagligen så att det smyger, de små stegen märks inte tydligt förrän det en morgon ”plötsligen” är ljust.

Finns det någon gång under året då vi är mer sårbara än nu? Månader av inomhusmiljö, solbrist, slut på energi och kraft eftersom de gått åt till att hålla värmen? Nu kommer förkylningar och annat elände som ett brev på posten, vi är tacksamma måltavlor. Jag tror att det är bra att solen lockar ut oss, vi behöver frisk luft och rörelse. Hela systemet syresätts och får upp farten. Inte minst behöver tanken, själen, det inre hjälp att lyfta. Vi har vistats i mörkret och tittat ner i marken länge nog.

Solen ska skina några dagar till så på onsdag eller torsdag tänker jag vandra längs Öresund, antingen Höganäs-Helsingborg eller Ramlösa-Borstahusen. Slog upp kalendern idag och veckans citat är ett gammalt kinesiskt ordspråk som passar väldigt bra in på vandring, söndagsfrid o likn:
När man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ.

Ha en skön måndag!