Som bekant får vi gå och cykla inom vår kommun på vardagar och ta bilen ut i vårt län under helgen. Allt är under kod 6 ”training”. Som lök på laxen hade vi i helgen 17-18 april en kraftig attack av Sahara-damm under fyra dagar. Men skam den som ger sig när friheten hägrar!

Lördag 17 april
Bort från dammet! Vi begav oss inåt land och upp i bergen. Jag ville prova en vandring på andra hållet än förra gången och om det fungerade skulle den hamna i mitt vandringsutbud och trakten som ett alternativ bland de bilturer jag kan erbjuda.

Det är en bit att köra från Ierapetra, men vad gör det när belöning väntar? Vi parkerade i lilla, övergivna Etiá som jag nämnt här i bloggen tidigare. Här finns mer information! Vi var lite oroliga över om vi skulle få hård vind och mycket motvind, men det ordnade sig. En och annan kastvind, men annars perfekt vandringsväder. Vyerna begränsades till viss del på djupet av dammet i luften, men vi fick vyer, landskap och natur i stora mängder. Och njöt!

Vårens blommor börjar ta slut och ska nu lämna över till försommarblomster. Vi hittade dock några skönheter, bl a orkidéer. Tyvärr blev två foton dåliga så de sorterades bort, men här är några:

• 

• 

• 

Vi stötte också på en leopardsnok som låg mitt på vägen. Den hade ingenstans att gömma sig och var helt oskadad så vi antog att den gjorde det snokar är bra på – spelade död.

Det finns givetvis djur som använder gift, t ex mygg och skorpioner, men det finns inga dödligt giftiga djur på Kreta.

En rovfågel hade vågat sig ut, hade svårt för att segelflyga i kastvindarna, men en riktig bamse var det! Och nästan hela vägen följde en vackert kvittrande fågel oss. Varje gång vi stannade och såg oss om tystnade den. Kändes nästan som om den ville ha kontroll på oss utan att bli avslöjad. Fast svårt att smyga eller gömma sig kvittrande som en galning!

Vi mötte ett gäng får som blev stressade så klart. En av dem fick in huvudet i ett stängsel och kunde sedan inte komma varken fram eller tillbaka. Vi stannade och jag försökte hitta en lämplig väg uppför en brant slänt, men fick inse att jag skulle stå på näsan rejält. Troligen skulle jag dessutom ha stressat djuret ordentligt genom att närma mig. Efter en stund lyckades den komma loss och vi kunde alla andas ut!

Kan man annat än njuta av detta? Landskapet, alltså!

• 

• 

Och vi kände verkligen vandringens positiva sidor: avkoppling, njutning, komma nära landskap och natur, besöka platser dit inga vanliga bilar hittar.

Efter en härlig och varierande vandring, med bl a en ravin, kom vi tillbaka till bilen och jag kunde konstatera att vandringen var perfekt på detta håll och bra att ha i utbudet. Och området håller för biltur. När vi återvände till Ierapetra såg vi inte de omkringliggande bergen, de doldes av Sahara-dammet. Vi hade haft en riktigt fin dag!

Lördag 24 april
Ett oväder skulle dra fram över Grekland under helgen, men det skulle inte dyka upp förrän fram emot lördag kväll. Fanns inget att fundera över utan kurs och fart mot Katharo-platån! Den är inte så känd som sin granne Lasithi-platån och det tycker jag är ganska skönt. Lasithi-platån är odlingar, byar och under säsong bussar och hyrbilar. Katharo-platån är lite mer kuperad, karakteriseras av fruktträd och många andra träd (bl a stora, vackra ekar), hus är utspridda lite här och var, man är nära, nära de högsta topparna i Dikti-massivet.

Svårt att i år veta när blommor blommar och träd slår ut eftersom vi haft en ovanligt varm vinter och sedan en kylig vår. Men vi hade tur! Äppelträden dignade av blommor och päronträden var igång. Flera träd och buskar hade sina skira, ljusgröna vårnyanser. Lägg därtill att i fonden låg det snöfläckar på sluttningarna på de högsta topparna. En underbar kontrast. Det var som att bli serverad en stor tallrik vårgrönska! Eller få dyka ner i så mycket vår att man blev alldeles snurrig!

• 

• 

Det var människor ute på några platser. Några sådde, en man spred ut gödning, en traktor vände jorden i en ny fruktträdgård, det sågades på en plats, grönsaker plockades på en annan liten odling. Varför så mycket aktivitet, undrade vi, men så kom vi på att regn var väntat till kvällen och under hela söndagen.

Vi lyckades villa bort oss i ett hörn på platån och var tvungna att gå tillbaka en bit, men inte ens det kunde sänka humör eller njutning. Stod en stund och följde en stor rovfågel som hade bra fart uppåt i en vindspiral. Plötsligen kunde jag föreställa mig vad han såg där uppe: Libyska havet åt söder, Lasithi-platån och kanske skymta Psiloritis i väster, Mirabello-bukten i norr och Thripti-bergen i öster. Tänk, vilken sagolik vy! Fast jag antar att han var mer intresserad av smådjurs rörelser på marken än utsikten. Synd. Vi kunde kanske byta…

Ett träd sysselsatte oss ett tag, det var en gåta så jag tog ett foto och fick i en facebook-grupp veta att det var ett valnötsträd, hängena är blommorna.

Efter ett antal timmar var det dags får hemfärd. Vägen ner från Katharo-platån och bort till lilla Prina är en av de vackraste vägar jag vet. Enastående vyer, hav, berg, raviner, byar och skog – vad kan man mer begära?

Söndagen (igår) blev det ingen vandring pga ovädret som drog in över Grekland och vi fick vår släng av sleven. Så hård blåst att det var utfärdat stormvarning i vindbyarna för hela Kreta, regn på en del platser (främst uppe på nordkusten). Idag (måndag) viner vinden runt knuten, jag bor tillsammans med mina balkongmöbler och en stor balkongblomma, men det är fint väder på väg. Bara synd att en av våra ”frihetsdagar” blåste bort!

Idag har vi påbörjat den två veckor långa påskperioden med Stilla veckan och idag ”Stora Måndag”. Vi ska under veckan få mer information kring pandemin så det blir ett blogginlägg i slutet av veckan om påsk och regler. Och jag är upptagen på onsdag – då har jag 7-års dag! Den 28 april 2014 flyttade jag till Ierapetra. Och jag är kvar än.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!