Säsongsavslutningen blev en riktig höjdare!

Så var det dags att inse att nu är det hög tid att avsluta vandringssäsongen 2020/2021 eftersom högsommarhettan är på väg. Alltid sorgligt och vemodigt så extra roligt att få en riktigt lyckad dag. I september börjar den nya säsongen. Nu går naturen och jag i ide!

Jag har berättat i ett tidigare blogginlägg att jag samlar på högland så i måndags var det dags för nummer 8: Nisimos-platån, 890 möh. Panda och jag gav oss iväg strax efter halv sju från en sömnig stad och på lugna vägar, det var ju Helige Andes dag (Annandag Pingst). På vägen fick jag plötsligen syn på Kretensiska havet mellan några bergssluttningar. Solen, luften, vattnet samverkade till den mest förtrollande syn: havet glödde som guld!

Vi kom upp på Lasithi-platån, jag hittade parkering med en gång. Visserligen fanns en skylt ”No Parking”, men det var framför en taverna som inte såg ut att ha varit öppen på några år. Fram med ryggsäcken och iväg på pigga ben. MEN där bedrog jag mig! Ut ur huset kom parkeringsvakten, en ung man på så där 6-7 år. Han viftade och ropade ”No Parking!”. Jag log och vinkade tillbaka, men den unge mannen gav sig inte. Bara att gå tillbaka och flytta bilen!

Jag hade tre mål om ben och ork ville hålla: Nisimos-platån, utsiktspunkten och arkeologiska platsen Karfi och kyrkan Heliga Korset (Timios Stavros).
(jag är slarvig när jag fotograferar skyltar…ska bättra mig! klicka på foton för större storlek)

Lasithi-platån har några stycken ”satellitplatåer” och Nisimos-platån är en av dem. Den är obebodd som så många andra små högland. De används till bete för företrädesvis getter. På väg upp hade jag bättre och finare vy över Lasithi-platån ju högre upp jag kom. Så här högt upp är inte getterna så nervösa utan står gärna kvar och tittar nyfiket. Ljuden nerifrån stora platån blev svagare och svagare. Jag vandrade in i tystnad och stillhet.

Uppe på platån styrde jag stegen till vackra, lilla kapellet Agia Ariadne. Det lär vara den enda kyrkan i Grekland som är tillägnad det helgonet. Kapellet är, som så ofta, byggt av en familj, över dörren stod 1995. Jag tycker så mycket om stenkapell, föredrar dem framför de vitmenade. Här blev det en stund då jag riktigt tog in platån och lugnet. Också kraftsamling inför Karfi.

Karfi når man via en getstig och den är brant, stenig och krävande. Ner värre än upp som det oftast är med branter. Ett (1) träd på vägen upp, det var all skugga.
Det lilla kapellet är inringat på båda fotona. Så det till vänster visar var jag skulle upp (man kan skönja delar av stigen), på det till höger är jag lite mer än halvvägs.

Men upp kom jag! Och tappade nästan andan. Vilka vyer!

I förra veckan var jag två dagar i Iraklio – nu stod jag i Lasithi län och såg Iraklio i disigt fjärran. Rakt framför mig hade jag den minoiska bosättningen (1200 möh) som inte var alldeles enkel att utskilja. Det tog en stund att hitta väggar osv i den steniga terrängen.

Inga rovfåglar segelflyger över byggd där människor håller till och naturen är som sagt på väg att stänga ner. Fina tistlar är inte illa det heller! Och insekter som tumlar runt i tistlarnas blommor!

Ner kom jag och lät benen vila lite medan jag vandrade runt på platån – platt och bra! Solen stod nu högre på himlen och vad gör då kloka varelser? Jo, söker skugga och vilar! Bara tokiga däggdjuret ”människan” som slänger sig i solen.

På väg upp till kyrkan Heliga Korset blev jag omkörd av en hyrbil som snabbt kom ner igen. De stannade och tog en selfie med platån som bakgrund. Jag begriper inte varför många så ofta håller mobilen på högkant istället för att lägga den ner (hur gör de med tv:n hemma? och på bio?) och få med mycket mer på fotot. Jag erbjöd mig att ta ett foto av dem vilket de tacksamt tog emot. Och de berättade att kyrkan var låst.
”Men där måste vara en fantastisk utsikt!” sa jag.
De bara tittade på mig.
Jag kom upp till kyrkan som hade fyra dörrar varav två var öppna (man fick gå runt kyrkan). De största behållningarna var dels kyrkans ikonostas som är ett vackert hantverk, dels en vidunderlig utsikt över Lasithi-platån med Dikti-massivets högsta topp Spathi i fonden. För mig slår denna vyn den man får när man anländer via vägarna från Agios Nikolaos och norrifrån.

På väg ner från kyrkan fick jag en fin vy över Nisimos-platån i sin helhet. Och den har minsann sina små ”satelliter”!

Så gick jag ner mot Lasithi-platån och Panda. Nu var det varmt även på denna höjd.
Avslutade den fina höjdardagen med pricken över i: taverna Metoxi. Jag och några greker var där, turister körde förbi. Stanna om du har vägarna förbi! Det är en liten familjetaverna utan en massa blingbling, pottor och annat turistskrafs, men så väldigt god mat!!!

Foto: Tim Redding

Var tillbaka i sta’n vid 17-tiden, steg ur bilen och tappade andan. Så varmt och fuktigt! Hamnade sedan i soffan med något stela knän (de är trots allt 63 år gamla, men var ok dagen efter). Kände mig behagligt trött och funderade på att krypa i säng när jag fick syn på klockan – den var 18:57!

Såg förresten i kalendern att jag avslutade vandringssäsongen 2019/2020 på Lasithi-platån den 23 juni! Kanske blir en tradition.

Mer om Nisimos-platån, Karfi och kyrkorna finns här och här på en av de bästa webbsidorna om Kreta eftersom den omfattar så mycket och är så informativ. Namnet cretanbeaches är missvisande. Killen började med stränder, därav namnet.
Fler foton finns på min flickr-sida!

Det går att köra upp till Nisimos-platån och kyrkan Heliga Korset. Kurvigt men vägbeläggning. Ta det lugnt, se upp för getterna! Och givetvis lämnar du grindar likadana som de var när du passerade – stäng om de var stängda.

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!
Och Glad Midsommar!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

PS. Finns också på facebook

6 tankar på “Säsongsavslutningen blev en riktig höjdare!

    1. iamittilivet Inläggets författare

      Ja, fina vyer bjuder den här ön på ofta, ofta!
      Det är hett så det snurrar…varar i alla fall fyra dagar till…slow motion är det som gäller!

      Gilla

      Svara
  1. stadsmadam

    Metoxi ser bekant ut! Undrar om inte vi också har ätit lunch där för några år sedan. Vad heter byn? En kyrka strax intill? En bäck eller vattendrag på andra sidan vägen (vill jag minnas)?

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Byn heter Kato Metochi och är så liten att man knappt märker den. De har en kyrka (den ligger inte utmed vägen), men inget vattendrag. Så jag undrar om det är samma taverna….

      Gillad av 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s