Etikettarkiv: köa

Fira, oväder, köa…lite av varje!

I fredags firade vi ochi-dagen och det var ungefär som vanligt. Fast inte riktigt för de hade stuvat om i paraden. Jag undrar om det var en markering. Vi har förlorat el-företagets kontor, polisen ska eventuellt bort och sjukhuset har varit under nedläggningsbeslut under några år (men ska nu nyanställa!). Paraden brukar börja med skolorna, se’n kommer idrottsföreningar o likn och sist vuxna som Röda Korset, brandkåren, samariterna osv. I år gick alla de vuxna verksamheterna först. Och stora brandbilen var med. Och inte bara en ambulans utan två. Och inte bara motorcykelpoliser utan också polisbil.
En sak som jag sett på bilder från andra platsers firande är militärt inslag. Det slipper vi här i Ierapetra och det är skönt, tycker jag.

Efter firandet satt jag på fik nere på strandpromenaden. Det var fullt med folk överallt. Jättemysigt! När jag kom hem skulle jag duscha (läs förra blogginlägget för att hänga med här!). Inget varmvatten trots att solen varit framme. Och plötsligen inget vaten alls mer än iskallt. Jaha, det var ju nå’n läcka däruppe, har allt vatten runnit ut, betyder det att jag bara har kallt vattenledningsvatten hela helgen? Och det blir inte fixat förrän nästa vecka.
”Bättre brödlös än rådlös” sa alltid min farmor. På med vattenkokaren, fram med ett litersmått, blanda och duscha! Lite sommarstugekänsla över det hela, men det fungerade. Hela jag blev ren och helgfin. Fast hur många dagar ska det vara så här, tro. Så satte jag mig vid datorn för att skriva några mail och då ringde det på dörren. Det var min hyresvärd. Han och några killar hade fixat vattentank och varmvattenberedare fast det var helgdag! Det var därför det inte fanns nå’t vatten, det hade de stängt av. Jag behövde inte vänta till denna veckan!! Och i lördags ringde hyresvärden för att höra så allt fungerade. Han är minsann guld värd!

På kvällen skulle jag gå ut och äta på en av favvistavernorna, men de hade tyvärr levande musik. Det kan vara hur mysigt och trevligt som helst, men också en pina. Av någon underlig anledning är ljudet ofta så högt att man inte kan tänka eller prata. Jag fortsatte längre bort och det visade sig att ljudet följde med mig eftersom de satt upp extra högtalare utanför tavernan. De spelade för halva sta’n!

Vi har en del turister här nere. I några länder har man två veckors höstlov så här är en del barn också. Som t ex 11-åringen som vandrade med mig i torsdags. De stora all inclusive-hotellen har stängt, men vi har några hotell som har öppet året runt. Här på denna stora ö finns ju en hel del att se och uppleva året runt.

Helgen var lugn. Träff uppe vid marknaden i lördags med svenskar och några andra nationaliteter. Vi kan ge varandra tips och uppslag om olika saker. För mig som bor ensam är det gott att få prata svenska en stund varje vecka. Det är skillnad mot när vi var två som bodde i Genève, då pratades det svenska varje dag i hemmet.

Igår morse vaknade jag vid halv sex-tiden av ett märkligt ljud. Knatade upp och kollade – det regnade! Jippi!! Kröp ner igen och då kom det en åskknall, se’n somnade jag om. Lite senare slog jag på datorn och upptäckte att det utfärdats varning för väderfenomenet medicane på Kreta. Himlen var full av svarta moln så jag var tvungen att ha ljuset tänt inomhus. Det kom flera korta skyfall. Visserligen behövs regn, men när det kommer så häftigt finns risken att det bara flyter ovanpå och iväg.
På eftermiddagen nådde också vinden oss här i sydost. Vid 18-tiden var vinden som starkast: 74 km/tim (cirka 21 m/s).  Det blåste från norr och det är nära mellan husen här i gamla sta’n så det ven rejält och låg på mina stora balkongfönster. Idag ser fönstren för jäkliga ut, men det blåser fortfarande så fönsterputsning får vänta.

Jag har varit en runda på sta’n idag (första dagen med långbyxor!) och det låg nedblåsta grenar lite överallt och en del skräp. Jag tänkte på alla olivträd, framför allt de som börjat vissna, och hur detta blir ytterligare (förutom torkan i år) ett hårt slag mot olivskörden.

Jag var inom posten och det var pensionsutbetalning. Det är alltid en prövning att gå nå’nstans där det finns många greker och där man ska köa. De kan inte köa, de kan inte vänta, de kan inte läsa på sin nummerlapp. Jag blir först full i skratt, sedan irriterad och se’n blir det bara absurt. Och jag kan inte låta bli att tänka att det är inte så konstigt att det här landet är lite rörigt och uppochner.

Igår och idag har det varit kontorsdagar, bl a ett blogginlägg på företagsbloggen. Jag la ut foton på min flickr-sida igår och det som slog mig var hur lite jag fotograferat i oktober. Det får bli bättring! Jag har vandrat en del, men kanske torkan dammat ner motiven så de inte är så tilltalande. Nu har det ju regnat rejält så i november blir det förhoppningsvis lite fler foto. Idag är det förresten mindre än tre veckor till min Sverige-resa…..

Nu har jag snart lektion i grekiska adjektiv! Läraren kommer hem till mig så det där med ”karlar på rummet”, som jag skrev om i förra veckan, bara fortsätter….

DSC01036Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Tema utombys: 4. Krockar

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

Det blev ett uppehåll igår, företagsbloggen fick företräde.

Jag har tidigare skrivit om att vara öppen, lära, inte döma rätt eller fel, att man inte kan förändra utan får acceptera att saker och ting fungerar annorlunda. Och att det inte är någon idé att bli tossig.

Men självklart uppstår situationer och möten med företeelser som kan irritera, ja t o m göra en vansinnig. Det är stunder då man ser sig själv väldigt tydligt och, som någon sa, ”svenskheten” kommer fram. För det är inte så hela tiden att allt och alla är charmiga och livsbejakande och brister ut i sång och dans.

Här kommer min lista på prövningar i mitt grekiska vardagsliv! Och med ”greker” och ”svenskar” menar jag inte alla, det är bara enklast att skriva så istället för ”de flesta greker som jag träffar på…”. Ja, du fattar!?

Köa och vänta

Svenskar är världskända för att kunna köa. Jag är dessutom en person som tror att köa eller vänta på sin tur gör att allt flyter smidigt, snabbt och rättvist. De flesta greker köar inte och nummerlapp tycks vara något som rivs av slentrianmässigt. Lokalen skannas av, det konstateras att det är för många människor före, så länge går det inte att vänta, en bekant vid disken eller personal man känner zoomas in. Så går man fram, hälsar och undrar hur det står till. Och vips har man på något mystiskt sätt uträttat sitt ärende!
Jag gnisslar tänder. Oftast är det ingen som säger något. Men när någon blir förbannad så får den som trängt sig före en rejäl avhyvling inför öppen ridå. Hitintills har jag lyckats hejda mig, men en dag kommer det inte att gå utan jag kommer att applådera. Högt.

Prata, ljud och språk

En åsikt: greker är charmigt högljudda och diskuterar livligt. När de låter arga på varandra är de bara engagerade. De är inte rädda för att synas och höras. Charmigt…nja.
Det innebär att alla samtal sker med öppna dörrar och fönster. Har jag riktig otur så har mamman och tonårstjejen mitt emot samt mamman och sonen som bor bredvid mig diskussioner igång samtidigt. Som grädde på moset kan det vara dags att få hem något barn och då ställer man sig på trappen och ropar och ropar och skriker tills barnet behagar infinna sig. Och det kan ta tid.
En fascinerande sak är att greker gärna pratar samtidigt. Då undrar jag alltid vem som lyssnar. Kanske det ändå inte är något viktigt som sägs. De avbryter gärna när de tror att de vet vad man ska säga. Då kommer min svenskhet fram och kanske också gammaldags uppfostran som gick ut på att vara tyst och lyssna när andra pratar och inte avbryta. Men jag lär mig! Det är bara att fortsätta prata samtidigt som man höjer rösten.
Ingen grek går ett steg i onödan, ordet ”ela” (kom) måste vara det mest använda i det grekiska språket. Det ropas till höger och vänster, salig blandning av motorljud, ljud från ensamma TV-apparater, jalusier som hissas upp och ner, det slamras och skramlas. Ingenting görs i skymundan eller med tanke på omgivningen. Ibland vill jag bara ställa mig på torget och ropa: ”kan vi alla försöka vara tysta i 15 minuter!?” Jag är ju svenska. En svensk stör inte andra, för inte oväsen och tycker om tystnad. Vad gör jag här, egentligen? Jag är ju nästan en alien….

Språket är en avdelning för sig och det har egentligen inte med svenskhet att göra utan säger mer om mig. Är igång igen med att försöka lära mig detta språk som inte påminner om något annat, skriver bokstaven i på 7 olika sätt och använder konstiga bokstäver. Antagligen är min frustration ungefär densamma som många utlänningar känner inför svenska språket.
Och om jag en gång till får rådet att titta på TV eller lyssna på folk på sta’n så skriker jag högt. Greker pratar fort, väldigt fort. Det är som danska – inga ord, bara ljud. Ett annat tips jag fått är att lära mig användbara fraser. Tyvärr är det ett sätt att lära sig språk som jag aldrig förstått. Vad gör jag när någon svarar på min fras? Då står jag där med hakan vid knäna och fattar noll. Men det vore väl tusan också om jag inte skulle kunna knäcka koden.

Lite roligt är det att så många hemsidor och annat material som handlar om Grekland är på grekiska. Vill dom inte att andra ska förstå? Grekiska är som svenska ett ganska lokalt och litet språk. Det är dags för grekerna att inse att om de vill nå ut till oss andra så får de nog använda något annat språk.

Passa tider

En del kan nog känna frustration över att en överenskommen mötestid är att betrakta som ett mycket brett riktvärde, inte som en faktisk tidsangivelse. Jag stör mig inte så mycket på det, tycker jag fått lite träning under några år i Sverige där ”komma i tid” verkade anses som tråkigt och stelbent medan motsatsen signalerade kreativitet och upptagenhet.
Och ska jag vara riktigt ärlig så är grekerna bättre på att hålla tider än vad ryktet säger.

Regler och bestämmelser

Som svensk kan man fascineras av och nästan beundra grekers frihetskänsla och respektlöshet gentemot auktoriteter. Senaste exemplet är rökförbudet som infördes 2010 (!) och fortfarande inte fungerar enligt en artikel jag läste i veckan. Ett säkert sätt för en tavernaägare att stöta sig med lokala kunder är att påtala rökförbudet.
Det verkar nästan vara en folksport att göra allting tvärtom, men är det så smart? Samhället fungerar inte så himla bra när var och en har sin egen lilla bubbla. Som utlänning är det ibland svårt och krångligt att lösa ett problem eller förstå en situation. Vad är det som gäller egentligen!?
Visst, kanske vi svenskar är för regelstyrda eller alltför förtjusta i ordning och reda, men visst är det skönt med saker som bara flyter på? När man vet att om jag gör A så leder det till B vilket ger resultatet C. Utan att ta omvägen om M, Z och F.
Det gäller att utrusta sig med mycket tålamod och tid. Och fråga flera personer och satsa på den information som återkommer flest gånger.

Frågor och svar

Jag vet inte om det beror på språkproblem, men i butiker o likn svarar folk oftast bara på frågan som ställs. Punkt slut. Om jag frågar efter en specifik sak får jag ett ja eller nej. Inte ”nej, men vi har….”. Det verkar som att informera inte finns. Det betyder att det gäller att fråga rätt och det är inte alltid så enkelt när man inte vet fakta, det är ju liksom därför man frågar. Så något som jag kan tycka borde vara lätt att ta reda på kan ta några dagar. Bara att bita ihop.

Trafik

När det gäller trafik så stör jag mig inte så mycket. Jag tycker trafiken blivit bättre på de snart 30 år jag rest till Grekland, men det finns mycket kvar att göra. Kreta ligger t ex inte alls bra i statistik över dödsolyckor. Det går fortfarande väldigt fort och omkörningar ska vi bara inte prata om.
Jag brukar säga att de som jag är mest rädd för i trafiken är turister och äldre män i små pick-uper. Turisterna därför att de ibland hyr fordon de inte är vana vid och de är i sin egen värld där man kan stanna var som helst och när som helst eller krypa fram för att se sig omkring utan att tänka på vardagstrafiken bakom eller trycka lite extra på gasen för det är kul på kurviga bergsvägar. Äldre män i pick-uper har helt egna trafikregler och handlar på impuls, t ex kan det plötsligen vara nödvändigt att svänga tvärs över riksväg trots mycket trafik som håller hög fart.

Tar man det lugnt och är uppmärksam så är det inga större problem. Däremot tycker jag att det är obehagligt att gå vid vägkanten. Greker är inte förberedda på att någon går på vägen (varför skulle nå’n göra det?) och även om de ser en i god tid så lämnar de inget utrymme. Kanske tycker det är spännande med små marginaler. Vad händer om jag vinglar till?
Och önskan är bättre skyltning både på landsvägar och inne i städer och byar. Ibland är det onödigt svårt att hitta rätt. Det kan stå en skylt som pekar vänster – bra. Sedan delar sig vägen 2-3 ggr och det är helt skyltlöst. Gissar att det är nå’n sorts ”alla vet ju”-lag som gäller.

Till sist: folksjälen

Varför kan de inte vänta? Varför kör de så fort? Varför måste allt hända på studs? Varför måste regler brytas? Varför är det så mycket ”impuls”? Nu kommer min alldeles egna och ovetenskapliga slutsats: det beror på den oroliga själen. Greker leker med radband, nycklar och mynt. De sitter inte stilla långa stunder, ska ständigt vidare. De har en orolig historia. Inställningen att ta vara på dagen för man vet inte om man lever imorgon anser en del är uttryck för livsglädje och bekymmerslöshet, men jag är övertygad om att det är kryddat med oro. Vad ska morgondagen föra med sig för elände?

Om jag nu blir irriterad över en del saker – varför bor jag här? Ja, det kan man fråga sig, men finns det nå’n plats på jorden där man kan vara 100 % nöjd, där allt är perfekt? Där vill jag inte bo, det skulle vara trist och tradigt. Och säga vad man vill, men det är det inte här!

(Det blev ganska långt det här inlägget och det finns så klart fler roliga, dråpliga och frustrerande stunder i vardagen. De dyker upp här i bloggen när de inträffar så prenumerera på inlägg och häng med!)