Etikettarkiv: meditation

Trög men skön rörelse

Dags för vandring igår. Det är två veckor sedan jag vandrade, vi har haft ganska mycket blåst och varningar för hårda vindar. Varningar som stämt ibland, ibland inte. Det man kan vara säker på är att det blåser mer uppe i bergen än nere i sta’n.

Två gamla vandringsleder sammanlänkades med en ny sträcka. Och de gamla vandrade jag på ”fel håll” så det blev en så’n där härlig blandning av nygammalt. Men oj, så trög och tung i kroppen, är den verkligen min!? Blåsten på morgnarna har gjort att det varit lite si och så med morgonrundorna och för mycket ”soffmys”. Minst en vandring/vecka behövs för att jag, kropp och knopp ska må bra. Det fick bli lite tempoväxlingar under dagens vandring!

Hoppade av bussen uppe på nordkusten och började vandra på stenig stig längs med flodbädd. Det ger lite ravinkänsla. Väldigt grönt och löven på lövträden börjar skifta i gult. Inte ett löv rörde sig för det var vindstilla och tyst så när som på fågelkvitter. Det blev lite vår och höst på samma gång. Och mitt i alltihop ljudet av porlande vatten från något litet vattenfall från en källa nere i flodbädden.

Tankarna studsade mellan bergsväggarna och de allra jobbigaste och envetna skickades ner i flodbädden. Det är mycket som snurrar just nu så vandringens ”meditativa” inverkan var välbehövlig.

Kom fram till byn Prina där det var dags för fikapaus och klädbyte. Av med jacka och vandringsbyxor, på med shortsen. Gick in på E4 för att testa sträckan Prina – Meseleri utan några förväntningar. Den var kort, men bjöd på fina vyer. Betydligt finare än landsvägen som går längre ner.

Plötsligt hördes ett märkligt ljud och jag tittade mig omkring. Det kom från ett par svarta fåglar med ljusa huvuden. Aldrig hört ljudet förut. De cirklade över mig, nästan lite lekfullt, och efter ett tag lät de som korpar. Kan det ha varit unga korpar, ”åringar”, tro?

Så dags för sista sträckan som det är längesen jag vandrade och aldrig på ”fel håll”. Oj, så brant i början, men nu var kroppen väckt och sträckan var inte så lång. Passerade kapell och var bara tvungen att gå in, tända ljus och stanna upp en stund. Undrar hur familjen klarat sig de här två veckorna när det inte tänts ljus på Kreta!

Mötte en stor vägskrapemaskin, det är väl inför vintern så det ska gå att köra upp i bergen. Den var så bred så den hade rivit alla buskar längs vägkanterna. Jag fick vandra en lång sträcka i en riktigt väldoftande kryddblandning. Tack för det!

Funderade över att lite regn till, se’n närmast exploderar naturen i en av sina finaste tider: november. Lite senare i år pga att sommarvärmen dröjde sig kvar så länge. Höstkrokus blommar, de är små så man måste vara observant. Sista charterflyget avgår i mitten på månaden. Nu kan man både höra och se hur ön andas ut, suckar och förbereder sig för lite vila.

Och jag funderade över hur skönt, nyttigt och bra det är att vandra. Ännu bättre med markerade leder och, givetvis, allra bäst med vandringsledare. Då får vandrare möjlighet att bara koncentrera sig på att vara okoncentrerade. Plus den extra information en vandringsledare kan ge som man inte fått annars. Så sätt igång och planera vandringssemester nästa år!

Lite längre stopp vid nästa kapell, fler ljus tändes, beundrade utsikten och vilade i solen. Busshållplatsen nästa och där blev det tyvärr lite väntan på försenad buss. Hade varken ork eller lust att bli irriterad, bara njöt av extravila och solvärme.

SÅ slut när jag kom hem! Men vandring laddar också batterierna så jag vet att imorgon blir det full fart. Ut och åt på kvällen, aldrig smakar ett glas vin godare än efter vandring.

Och jag kan tillägga att det idag varit en väldig fart i det Löfquistska hemmet! Energin har flödat och motivationen varit hög – imorgon är det dags för vandring igen!

Foto från gårdagens vandring på min flickr.com!