Sevärdheter – konstigt ord egentligen. Värda att se. Vem bestämmer det? Måste alla ”sevärdheter” ses? Givetvis inte, det finns inga ”måsten” och det går bra att ”missa” allt man inte är intresserad av för att uppleva annat. Denna andra del av vår minisem innehåller de platser vi besökte under våra dagar. Boende, väg till och från samt matställen finns i första delen som du hittar här.

Eftersom mitt ressällskap inte kände till området kring Rethymno och varit i sta’n över dagen några gånger för en hel del år se’n så blev det besök på platser som jag känner till. För mig blev det återbesök och det har jag inget emot, tvärtom. En plats ger mer och mer för varje besök, man ser och upplever olika saker.
Det betyder att jag bloggat om de här platserna tidigare, men lägger inte ut en massa blogglänkar. Använd sökrutan här i bloggen om du är nyfiken på vad jag skrivit tidigare!

Fotona är mina egna såvida inte annat anges!

Panagia Kaliviani (Ιερά Μονή Παναγίας Καλυβιανῆς)
På vägen upp till Rethymno besökte vi detta fantastiska kloster. Jag besökte det i höstas och ville visa det för mitt ressällskap. Och hennes reaktion var ungefär samma som min i höstas: tappad haka. Klostret är stort som en liten by och de driver förskola och skola tillsammans med kommunen, ålderdomshem, barnhem (oklart om det är igång för tillfället), workshops för sy och väv, voljärer med olika fåglar och en massa annan verksamhet. Inget konstigt med aktiviteter på ett kloster, tänker du. Jo, det är lite märkligt eftersom ortodoxa kyrkan inte har ordnar som den katolska där det finns specifika uppgifter. I den ortodoxa världen går man i kloster och ägnar sig mest åt klosterliv.
Klostret är också mycket vackert med alla sina vita byggnader. Det ligger strax utanför Moires, men där är ändå lugn och frid. Nu efter två besök vill jag ta reda på mer, kontakta klostret och fråga om guide, besöka deras museum. Så en plats som ger mersmak!
Klostret har ingen egen hemsida, man kan läsa om det bl a här och här.

Andra dagen gav vi oss ut på bilfärd i trakten och besökte:

Arkadi Monastery (Ιερά Μονή Αρκαδίου)
Arkadi-klostret har en, som så många andra kloster på Kreta, en intressant och våldsam historia. Har du inte läst på innan så ta en stund med häftet du får i biljettkassan. Här stod ett slag mellan lokalbefolkningen och osmanerna i november 1866. Hegumenos (=klosterföreståndaren) Gabriel och lokalbefolkning tog skydd undan osmanerna i ett stort lagerrum för vin där krut förvarades. De ville inte bli tillfångatagna så de sprängde sig i luften.
Klostret har flera små museum och eftersom de är små så får man störst behållning om där inte är för många besökare. Missa inte de vackra bilderna i galleriet vid klostershopen eller tavlorna upe i konstmuséet.

Också lagerrummet där de sprängde sig är öppet för besök. Klostret var känt för sina fina brodyrer som man kan se i ett museum tillsammans med ikoner och det inre rummet som berättar om belägringen och sprängningen.
Strosa runt, känn friden och lugnet!
Jag har besökt Arkadi vid två tidigare tillfällen – en gång var där fullt med folk, andra gången var det jag, en munk och personen i kassan. Jag rekommenderar verkligen att besöka innan turistbussarna kommer eller utanför turistsäsong. Det var ljuvligt att vara den enda besökaren! Jag kände verkligen klosterlugnet och friden. Kunde i lugn och ro ta del av de olika museum som finns i byggnaderna.
Klostrets hemsida finns här.

(fotot ovan är hämtat från internet, okänd fotograf)
Eleutherna Archaeological Museum (Αρχαιολογικό Μουσείο Ελεύθερνας)
Muséet invigdes 2016 och är en modern byggnad som ligger för sig själv en bit från byn. Jag tyckte det såg alltför modernt ut på bild, men när jag var där 2017 såg jag hur perfekt det passar in i det gamla landskapet. Nutid och dåtid. Och inomhus besöker vi från nutiden dåtiden.
Det är fascinerande så många olika folk som bott i området och alla kontakter de haft med omvärlden tack vare det centrala läget. På muséet visas föremål från olika perioder och även tre nyinspelade iscensättningar av seder och berättelser. Mycket hög kvalité och gör det hela mer levande. Av föremålen fastnade jag bland annat för en stele där texten uppmanade till måttligt intag av vin ”speciellt för löpare”. Löparna är troligen de som sprang med meddelanden mellan olika platser och det var väl bra om de inte villade bort sig i alkoholdimma!
Här bröts det sten som finns i en mängd statyer över Grekland och gamla romerska riket! Känner du till statyn ”Nike från Samothrake”? Skulptören sägs vara okänd, en del menar att det är Pythokritos som levde på Rhodos, men hans far Timochares, som också var skulptör, kom från Eleutherna. 
Området har flera lämningar och mitt nästa besök blir med matsäck och vandrarskor!
Muséets hemsida finns här.
(fotot ovan är hämtat från internet, okänd fotograf)

Tredje dagen stannade vi i sta’n och besökte marknaden, strosade runt i gränderna, shoppade, folkglodde och besökte:

Handmade Traditional Philo Workshop (Εργαστήριο Φύλλου – Χατζηπαράσχος)
Jag hade detta besök som en överraskning för mitt ressällskap som vistats delar av året i Grekland i många år. Men det föll platt! Ingen aktivitet, men vi fick prata med sonen Paraskevas som kunde berätta att Giorgos inte mådde bra, han är runt 90 år.
Jag har ett fylligt blogginlägg som heter Den glade (filo)bagaren som finns här.

(fotot ovan är hämtat från internet, okänd fotograf)
Museum of Contemporary Art of Crete (Μουσείο Σύγχρονης Τέχνης Κρήτης)
Jag tar aldrig reda på vilka utställningar som pågår utan tycker om att bli överraskad. Vi hade inte en aning när vi steg in och möttes av utställningen Critical Archives VI: We Can’t Breathe. Foton från påverkan av klimatförändringar, men främst foton som visade konsekvenser för miljö och människor vid utvinning av fyndigheter. Det var exempel från olika delar av världen, men främst från Grekland som har en hel del att ta itu med. Det sorgligaste och mest upprörande tycker jag är när ett företag eller land har hämtat vad de är intresserade av och kan göra vinster på och lämnar obrukbar, förstörd miljö till lokalinvånarna.
Och jag blev återigen övertygad om kraften i foto, det går liksom inte att förneka eller förbise, och tillsammans med text blir allt så väldigt tydligt. Och berörande.
Mer om utställningen (som avslutades i mars, men kanske dyker upp nå’n annastans) på muséets hemsida som finns här.

Venetian Fortezza Castle (Ενετικό Κάστρο Φορτέτζα)
Det var längesen jag var uppe på Kretas största försvarsanläggning! Tyvärr fick vi inte de magiska vyerna pga Sahara-damm, men vi fick fina vyer över Rethymno. Bra karta och häfte fick vi i biljettkassan. Det är verkligen en imponerande anläggning! Synd att så många byggnader förstördes under andra världskriget, men där finns tillräckligt att se och uppleva. Och fantasin sätter igång, jag kunde se människor skymta förbi, soldater på väg till sina vaktkurer, vagnar som kom in med förnödenheter.
Väldigt roligt att en del byggnader används för olika arrangemang, bl a tetaern. Om det används så är chansen större att det underhålls.
Tyvärr finns det väldigt lite information om fortezzan på Rethymnos sidor så här är en länk till Wikipedia och jag hittade länk till en gammal karta över hur det såg ut på 1600-talet.

Och fjärde dagen styrde vi hemåt i ett riktigt vårbad som jag skrev om i förra blogginlägget.

Foton från minisemestern finns på min flickr-sida (manual till flickr finns i högermarginalen i denna blogg).

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Har använt de engelska och grekiska namnen vilket gör det enklare att söka på Google Maps).

PPS. I menyn under ”Tips Till Turist” finns fler bilturer samt fler inlägg om besök i Chania, Rethymno, Sitia, Iraklio osv.