Etikettarkiv: packa

Tack och ajö…och på återseende!

4 svar

Då har resan till Sverige påbörjats med att jag nu är i Iraklio, övernattar här och tar tidigt flyg imorgon bitti. När jag körde upp hit kände jag mig som en rymling. Det är väl sviter av lockdown, strikta regler och pandemi som visar sig. Känns lite som om jag är en svikare som sticker iväg mitt i smittökning, bränder, jordbävningsserie, högsommarhetta, problem med flyktinginströmningen, konflikten i östra Medelhavet olöst och striktare regler runt knuten.

Fortsätt läsa →

Säsongsavslut och resdags

7 svar

Nu är väl midsommarfirandet i full gång i Sverige! Har du övat på sångerna och alla danssteg? Vet du att den ”svenska” sången Små grodorna från början är en fransk marschsång från franska revolutionen som hette Löksången och i refrängen sjöng man I takt, kamrat? Britterna ändrade texten till I takt, små grodor.

Här i Grekland firas sommarsolståndet på en del platser, men inte midsommar. Fortsätt läsa →

I packtagen med turisttankar

8 svar

I söndags avslutade jag vandringssäsongen! En vandringskund och jag njöt en halvdagsvandring. Det börjar bli för varmt för vandring, men hon var villig att starta tidigt (vi möttes kl 6 för transport till bergsby, började vandra 6:30) så vi hade bra väder och temperatur. Segelflygande gåsgamar, massor av vita fjärilar, blommor, krydd- och örtdofter, getklockor, skuggpauser vid kapell, vyer, lågtflygande moln….Kreta levererade. Som vanligt. Fortsätt läsa →

Sista minuten och boktips

4 svar

Jaha, då är det mesta fixat och donat inför avresan imorgon. Tänkte ta bussen 06:30, men blir minsann skjutsad till flygplatsen av vännen Sofia. Skönt, då blir inte dagen så lång.

Ofta när jag ska iväg på något, det kan vara en resa eller en fest eller nå’t annat, så känner jag ett motstånd och tänker att nä, jag stannar hemma. Jag kan ha sett fram emot det jag ska göra hur mycket som helst och gör det igen när jag kommit över det där motståndet. Det är som om Fortsätt läsa →

Ingen går ensam

Lämna ett svar

Sorterar gamla papper inför flytten och stöter då på brev o likn från människor som inte längre finns i mitt liv eller i livet över huvud taget. De som gått vidare i livet – var finns de nu, vad gör dom? Tänkte att alla jag mött finns kvar hos mig på ett eller annat sätt, alla har lämnat sitt avtryck. Jag hör röster, skratt och ser ansikten. Minnesbilder startar fler minnesbilder och jag förlorar mig i tankar…. Och som en händelse eller fingervisning hittade jag ett urklipp:

Gråt inte för att jag är död!

Jag finns kvar inom dig alltid!

Du har min röst

– den finns i dig.

Den kan du höra när du vill.

Du har mitt ansikte,

min kropp – jag finns i dig.

Du kan ta fram mig när du vill.

Allt som är kvar av mig

är inom dig

– så är vi jämt tillsammans.

(Barbro Lindqvist)