Jaha, då är det mesta fixat och donat inför avresan imorgon. Tänkte ta bussen 06:30, men blir minsann skjutsad till flygplatsen av vännen Sofia. Skönt, då blir inte dagen så lång.

Ofta när jag ska iväg på något, det kan vara en resa eller en fest eller nå’t annat, så känner jag ett motstånd och tänker att nä, jag stannar hemma. Jag kan ha sett fram emot det jag ska göra hur mycket som helst och gör det igen när jag kommit över det där motståndet. Det är som om det är en tröskel jag måste stiga över. Känner du så? Jag vet att vi i alla fall är två som har den här känslan så jag är inte ensam om att vara tossig.

Läste på nätet att det är risk/chans för snö i helgen i Skåne. Här ska det regna så strunt vilket var man är. Håll tummarna för att snön inte ställer till det för mina tåg och bussar.

Oj, nu var blomvakten här och fick instruktioner. Mycket som ska ordnas, men nu har jag bara packning kvar. Alltid ett orosmoment eftersom jag inte äger någon våg och är helkass på att uppskatta vikt. Får hålla tummar för det också.

Var en vända på sta’n i förmiddags och då fick jag syn på ett härligt gäng. Sta’ns huvudgata ska asfalteras om och är därför avstängd. En person var publik, ett stort gäng var aktiva i projektering och genomförande. Det viftades och pekades och diskuterades. Jag antar att alla hade den bästa lösningen och kunskapen. Hoppas att de kommer till skott så avstängningen inte varar i flera dagar. De kan se till att vara klara tills jag kommer tillbaka.

Min frissa är lite fascinerad över mörkret norrut och verkar tro att hela Sverige är täckt med tundra. Hon föreslog att jag skulle ta lite foto då och då när jag är i Sverige och lägga upp på facebook. Nu är inte jag så förtjust i det där ”nu är jag här”, men några dagar kan väl gå an. Som en hälsning till de som är här nere.

Det blir nog lite ryckigt med bloggen, men jag vill inte lämna dig utan underhållning så här kommer några boktips!

Leif GW Persson: ”Bombmakaren och hans kvinna”
Det är några år se’n jag senast läste Persson, men jag minns inte att det var så här dåligt. Det är prat, prat, prat och mycket är ovidkommande. Boken är på över 500 sidor varav cirka 200 skulle kunna strykas.

Jan Guillou: ”Blå stjärnan”
Välskrivet som vanligt. Jag tycker om Guillous svit om de tre bröderna, men denna boken hänger lite i luften. Eller så beror det på att jag blir lite uttråkad av motståndsinsats efter motståndsinsats. Fast å andra sidan sett hände väl inte så mycket mer under krigsåren. Ser i alla fall fram emot nästa bok i sviten.

Arto Paasilinna: ”De oanständiga profeterna i Tibet”
Den här bara måste läsas! En hejdundrande resa, som en väldigt rolig och stimulerande lärobok i att våga, kläcka idéer, inte vara rädd för det okända, finurlighet osv. Den är så där lagom tokig och rolig hela vägen. De dagar jag läste den gick jag omkring med ett leende på läpparna. Även om man inte når sitt slutmål så kan det sluta väldigt bra, t o m kanske bättre. Och livet kan slänga en hit och dit – bara att hänga med och göra det bästa av det.

Thomas Erikson och Christina Granbom: Av jord är du kommen
Jag har tidigare rekommenderat Eriksons svit om Alex King. Här har han tillsammans med Granbom påbörjat en svit om en begravningsentreprenör. Här är det fullt med brott i den svenska vardagen i Arboga som t ex otrohet, förskingring, mord, dråp, vårdslöshet i trafik, förfalskning. Stackars kriminalaren Göransson som sitter med tre mord i knät. Och stackars Rita som försöker överleva i sitt nya liv som ensamstående med barn. Kanske allt inte är vad det tycks vara… Boken kallas för thriller, men jag tycker deckare passar bättre. Med en glimt i ögat! Och för ovanlighetens skull är det en vanlig människa som är i centrum och inte poliser. Jag ser fram emot bok nr 2 i sviten!

Kristina Olsson: flera böcker!
Då och då får jag samma ryck som många andra: tänk, om jag skulle försöka skriva en bok! Så fick jag tag i Kristina Olssons böcker och blev botad. Hon är otrolig på att bygga handlingar och överraska. Det kan inte bli bättre. Hennes böcker om Fredrika Bergman fick planeras in när mycket tid kunde avsättas för jag kunde inte släppa dom mer än korta stunder. Och Lotus blues går inte av för hackor, Mios blues tyckte jag var lite svagare.

Nu ringer det i kyrkklockorna, det är fredag och klockan är 5. Solen har börjat fundera på att gå ner så molnen färgas gula. Inte ett löv rör sig, det är lugnt och stilla. Nu ska jag ta mig en funderare över vad jag glömt och se’n gå ut och äta middag. En skön kväll önskar jag dig!