Ibland känner man för att prata, men det finns ingen där. Ibland känner man för att ringa någon, men alla är upptagna. Ibland känner jag för att skriva och varför inte ett blogginlägg, fast egentligen har jag inget speciellt att skriva om.
Fortsätt läsaEtikettarkiv: dikt
Ingen går ensam
Sorterar gamla papper inför flytten och stöter då på brev o likn från människor som inte längre finns i mitt liv eller i livet över huvud taget. De som gått vidare i livet – var finns de nu, vad gör dom? Tänkte att alla jag mött finns kvar hos mig på ett eller annat sätt, alla har lämnat sitt avtryck. Jag hör röster, skratt och ser ansikten. Minnesbilder startar fler minnesbilder och jag förlorar mig i tankar…. Och som en händelse eller fingervisning hittade jag ett urklipp:
Gråt inte för att jag är död!
Jag finns kvar inom dig alltid!
Du har min röst
– den finns i dig.
Den kan du höra när du vill.
Du har mitt ansikte,
min kropp – jag finns i dig.
Du kan ta fram mig när du vill.
Allt som är kvar av mig
är inom dig
– så är vi jämt tillsammans.
(Barbro Lindqvist)
Vårbus
Flytt…gå igenom allting…sortera, rensa, besluta…tittade i böcker och insåg att det var längesen jag läste dikter…det måste finnas dikter om våren! Det visade sig vara ganska tunt, framför allt jämfört med andra årstider, men jag hittade en som jag fastnade för direkt. Ofta beskrivs våren med stora ord som tiden då allt vaknar, saven stiger, hoppet och ljuset återvänder, känslor svallar osv, men kanske våren egentligen bara är busig och lekfull? Fortsätt läsa