Då var vi i Chania dag 3 och 5 (dag 1-2 kan du läsa om här). För att inte bli alltför biltrötta tillbringade vi dag 3 i Chania.

Onsdag 22 mars
Efter en stärkande natts sömn och dito frukost tog apostlahästarna oss till nya Arkeologiska muséet i stadsdelen Halepa. Där tillbringade vi ett antal timmar. Intressanta fynd och historia. Det är så fascinerande att följa utvecklingen i material och utformning. Och att se att design står sig än idag! Museibyggnaden är enkel och fyller sitt syfte. Ljusa, luftiga lokaler som inte konkurrerar om uppmärksamheten utan lyfter fram föremålen. Bra information, det enda vi saknade på en del föremål var information om användning. Jag är medveten om att det ofta är teorier och då kan man skriva det vilket stod på en del föremål.

Efter fika i muséets kafeteria då vi smälte alla intryck drog vi vidare till nästa museum: Elefterios Venizelos hem i samma stadsdel som Arkeologiska muséet. Han föddes i byn Mournies (strax utanför Chania). Venizelos var frihetskämpe, en frontfigur i den slutliga revolten 1897 på Kreta mot osmanerna. Han hade sedan ett händelserikt liv som jag inte här har plats till att berätta om. Det ligger mycket information i länkar på muséets hemsida. Han var med i ”regeringen” på det befriade Kreta, verkade för att Kreta skulle gå i union med Grekland, var justitieminister, blev Greklands första premiärminister vilket han var i flera omgångar. Det var stormiga tider och han utsattes för två kuppförsök då han blev beskjuten. Han medverkade vid FN:s bildande och förespråkade ett enat Europa (ungefär som EU idag). Han undertecknade avtalen mellan Grekland och nya landet Turkiet. Jag tycker att det är synd att hans tankegångar om vänskap och en ny väg framåt inte var populär utan istället segrade anhängare av ”Megali Idea” som gick ut på att skapa ett stort Grekland som skulle återta ”sina” områden. Hisnande att fundera över var Grekland varit idag om hans idéer, venizelismen, segrat. Efter hans död förlorade Grekland sitt inflytande och sin roll på den internationella scenen.
Den här trippen gjorde att jag läste på om Venizelos, jag visste inte mycket om honom tidigare. Jag blev gripen av en man som verkligen brann för sina idéer och arbetade för att omsätta dem i praktiken även om det betydde att han stötte sig med folk. Hans kompromisslöshet var nog både en styrka och en svaghet. Jag vill gärna veta mer om honom och på en tavla i hans hem stod att hustru nummer två skrivit en bok ”In the shadow of Venizelos”. De två verkar ha haft en väldigt nära relation. Hon kom från en rik familj och beundrade Venizelos i flera år innan de träffades.

En härlig, intressant och lärorik dag avslutades på restaurang Salis med väldigt god mat.

Torsdag 23 mars
Så var det dags för den där utflykten som inte blev av ifjol pga fetsmällen! Denna gång lirkade vi oss ut ur Chania helskinnade och styrde mot byn Theriso.

Ju högre upp vi kom desto mer dimma. Nu kanske du tänker att så trist med dimma. Visst är det underbart med vyer, men jag har inget emot dimma som bäddar in bergstopparna. Det är så det är ibland där uppe, ännu ett av Kretas olika ”ansikten”. Och det gör både landskap och natur magiska. Nästan trolskt. Uppe i byn Theriso kunde man lätt föreställa sig frihetskämparna gömma sig uppe på slänterna medan dimman kröp neråt och omslöt dem.

Byn var fuktig och lite råkall så inte till sin fördel. Vi besökte Högkvarteret i Theriso som nu är ett museum. Här mötte vi återigen Venizelos och fick en bit till av hans liv: han var fängslad i femton dagar vilket inte nämnts någonstans i det vi läst. Foton från tiden för revolten gör att historien och människorna kommer närmare än när det bara är text. Ett fint museum!
Så knallade vi bort till det andra muséet: Therisos nationella motståndsmuseum (Therisos National Resistance Museum) som visar vapen, foton med mera från motståndet mot tyskarna 1941-1945. På Google Maps finns gott om foton från muséet, finns ingen egen hemsida. Tyvärr var där stängt!
Byn har också ett folklivsmuseum som vi beslutade att hoppa över.
(till vänster frihetskämparnas beklädnad, till höger en av föremålen uppställda utanför motståndsmuséet)

I en facebook-grupp har jag sett att många tipsat om Dounias taverna strax före (om man kommer från Theriso) byn Drakona (Δρακόνα). Måste provas och då fick vi en annan väg tillbaka till Chania. Färden dit bjöd på fantastiska vyer med den magiska dimman! Vid tavernan hälsades vi av två väldigt keliga hundar och tråkigt nog beskedet att maten inte var klar förrän om en timme. Så ett tips är att ringa dit och höra när de börjar servera så man inte åker förgäves. Fika blev det i alla fall och vi bjöds på kaka till som plåster på såren!
Vi upptäckte också att Dounias är så mycket mer än en taverna! Här kan du få plocka vindruvor och oliver, hjälpa till med djur, se tröskning på gammalt vis. In och läs på deras hemsida!

Vi fortsatte i sakta mak genom det dimmiga sagolandskapet, dimman nådde inte längre ner så landskapet ”kom fram” mer och mer. Grönt, grönt, grönt!

Pizzalunch i Chania när vi landade där igen. Lite strosa på sta’n där jag snubblade över den grekisk-svenska utgrävningen av bosättningen Khania. Jag har varit där tidigare och då var det bara en utgrävning, men nu hade jag föremål att sätta dit och platsen blev levande.
Efter en stunds vila på rummet blev det middag på restaurang Kariatis. Italiensk restaurang på Kreta – mina två favoriter på en gång! Och det var väldigt, väldigt gott!!

Fredag 24 mars
Vi hade några ”om vi orkar och hinner”-saker på listan, men vi var så fulla av intryck och upplevelser att vi inte kunde ta in mer. Det gäller ju att se upp så att inte allt blir en enda röra! Efter besök i svenska butiken Litchi i Mournies styrde vi upp på stora vägen, dvs National Road, och begav oss hemåt. Ren transport, alltså, men bitvis bjuder vägen faktiskt på fina vyer men det finns roligare och finare vägar att köra.
Hemma i Ierapetra på eftermiddagen!

Summering
Som jag skrev i förra inlägget kan jag förstå de som har den södra delen runt Sfakia som sin favorit. Där är vackert, omväxlande och spännande landskap.
Att åka över en del av Vita bergen är också en vacker upplevelse. Alla bergsmassiven på Kreta har sina speciella utseenden och kännetecken. Det är berikande!
Chania som stad vann mig inte denna gång heller utan av Kretas sex städer ligger den på jumbo-plats. Och det gör ju inget för tänk om vi alla skulle samlas på samma plats! Det skulle bli trångt och slitet – se på Venedig och andra drabbade platser. Jag är inte heller så förtjust i kusten från väster om Chania ända bort till förbi Agios Nikolaos eftersom den bitvis är så väldigt exploaterad. Man behöver bara ge sig några kilometer inåt land så möts man av natur, byar, landskap, kloster och en hel massa annat.
Jag tror att det är viktigt att då och då stanna upp och riktigt ta in, smälta det som man har framför sig. Ladda ner det i minnesarkivet helt enkelt. Och se till så att man inte försöker trycka in ”så mycket som möjligt”, ”hinna med”.

Vi har redan några idéer kring nästa tripp…men det blir då det! Ön är stor, mycket att upptäcka och uppleva.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida! Manual ute till höger här i bloggen.