Etikettarkiv: ny vandring

Nya vyer – österut!

Det blev en alldeles ny vandring idag. Österut som omväxling. Och jag hade tagit i lite så det blev långt och krävande. Ska inte trötta er med skillnaden mellan bergen västerut och österut.

Ny vandring blir inte den där tankevilan som är så härligt med vandring. Lite synd för jag behöver lite tankevila, det surrar lite för trista saker för tillfället, kan inte få det att sluta surra. Kanske på fredag.
Ny vandring handlar istället om att läsa karta, svära över gps och ingen täckning, gå fel, fatta beslut, önska att verkligheten stämde med satellitkartan. Där emellan njuta av landskapet, äta frukost medan den uppgående solens gör bergen gyllene, förundras över dungar med stora lövträd, upptäcka nya formationer på de höga bergen, vandra i ett grönskande hav mellan bergen. Jodå, det är grönt och grant i november!

Det slår mig att så här är det att vandra där man inte känner till vägar, landskap osv. Ingen njutning. Vandra med vandringsledare så slipper man gå med näsan i kartan eller hamna fel.

Två saker funderade jag över:
Kyrkan har satt upp skyltar till alla kapell och kyrkor och även informationstavlor. Jag tror att jag nämnt det tidigare. Det är lite märkligt att kyrkan lyckas bättre med att informera än den världsliga turistbyrån på Kreta, men det är en annan sak.

Ibland undrar man vem som har byggt ett kapell ute i ingenting och varför. Vid ett kapell som låg alldeles ensamt fick jag veta att det funnits ett kloster på platsen, vad som hänt med det och vem som byggt kapellet och varför. Roligt och intressant!

Det andra jag funderade över är bussarna. Österut går bussarna bara längs kusten, västerut går skolbussen upp i byarna. Vintertidtabellen har börjat gälla och det är färre turer. Eftermiddagen är alltid ett problem, då är turtätheten nästan noll.

Visst kan man väl tycka att ett folk som under några år haft det svårt ekonomiskt borde låta bilen stå och åka buss? Men inte! Det körs lika mycket bil som förr. Det kanske ligger nå’t i att det alltid finns pengar till alkohol, cigaretter och bensin. Hur som helst, turtätheten hade kanske blivit bättre, biljettpriset är i alla fall jättebra.

Nu märker jag att jag blir lite gnällig. Trött som ett ålderdomshem och väldigt trötta, lite ömma, fötter. Ska nog krypa in i duschen.

Förresten, min tur med bussar håller i sig ovsett om jag är i Skåne eller på Kreta. Eller vad sägs om att få vänta i bara 10-15 min utan att ha hållit koll på tiden? Tur som en tokig!

(laddar upp foto imorgon)

(för er som känner till området: jag började vid Kakkos Bay, vandrade upp till Agios Ioannis, sedan parallellt med kusten mot Schinokapsala, men inte fram till byn. Kom ut på den asfalterade vägen mellan Agia Galini och Schinokapsala vilket var lite trist så det blev rask ”transportsträcka” ner till busshållplats.)

2 vandringsbitar blir 1 hela

Vandringsdag igår. Kanske tråkigt att läsa om, jag kan nog upplevas som lite tjatig med allt vackert och mäktigt och…men det är precis så det är. Gång på gång. Jag slutar aldrig att njuta av allt som naturen bjuder! Och att få låta tankarna löpa fritt!

Bergsbyringbussen avgick på utsatt tid, dvs 05:45 och termometern visade 23 gr. Under resan plockade vi upp folk i byarna västerut och solen lekte tittut bakom bergen. Nästan 2 timmar senare hoppade jag av vid min by, temp 28 gr. Det ska tilläggas att det tar 15-20 min att köra från sta’n till min by. Buss i bergen är en upplevelse, framför allt när de backar och snirklar sig in på de trånga gatorna. Skickliga förare!

Första stopp var kyrkan som ligger en bit ovanför byn. Upp med frukosten och se’n gick det nästan inte att äta. Vilken vy! Den här ön är så vacker så det är bara inte klokt! Eller vad sägs om det här som frukostplats:

DSC01529

Under vägen upp till klostret Panagia Vriomeni hörde jag visslingar, rop och bräkande getter, men såg ingen. Något pågår bakom en bergskam, kan det vara att de släpps ut nu på morgonen? Efter en stund kom de över bergskammen och bjöd på lite underhållning. Att de inte bryter benen!
Luften var härlig och helt annorlunda sommarluften. Frisk och skön, eftersommaren är här med höstlöfte i vinden. Skönt! Jag bestämde mig för att det var en perfekt dag för en lite längre vandring. Varför inte binda ihop delar av två vandringar med hjälp av E4 (ingår i det europeiska nätet av vandringsleder). Det lät som en väldigt lockande idé!

Uppe på högsta punkten finns det stora antenner, men man kan ju välja vilket håll man tittar på när man vilar lutad mot lilla kapellets vägg. Beundrade rovfåglarna, de är otroliga på att segelflyga, ingen av dom gör ett enda vingslag. Bara seglar och seglar. Har undrat vad det är för fåglar, en satte sig på en klippa och jag lyckades ta ett foto. (Kollade hemma, det är gåsgam, minsann!)
Plötsligen stördes idyllen, det kom en vit jeep nere i dalen. Säg inte att de är ute och letar nya rutter för jeepsafari! Mötte dom senare, det var bara ett par turister som förirrat sig upp i bergen i hyrbil. Skönt!
Jag tror inte att vi har flera liv, men om jag har fel så vill jag bli bergsget i nästa liv. Få gå ute hela da’n, kunna gå och klättra överallt, traska runt i maten och äta non stop. Var lämnar man in sin ansökan?

Det började blåsa strax före lunchtid och det svalkade gott. Hade solen i ansiktet, denna turen ska vandras på andra hållet. Nya vyer och några nygamla, dvs jag kom från ett annat håll. Tittade upp och stannade tvärt. Ganska nära hade jag 14 gåsgamar som segelflög! De låg i olika luftskikt så de hade olika hastighet och höjd. Stod stilla och beundrade.

Kom över bergskammen och såg kyrkan i Vasiliki, började fundera på om jag kommer att hinna med bussen. Bort med så’na funderingar, att vandra är inte att stressa. Jag kan lifta eller ringa taxi, det ordnar sig. Så bröts min tankegång av två stora svarta fåglar som verkade leka med varandra och jag är ganska säker på att det var korpar. Den ene skrattade lite kraxande hånfullt åt den andre.
Konstaterade återigen att denna turen ska vandras på andra hållet för jag hade ett ganska brant och långt medlut ner till Vasiliki. Det fungerar bättre som motlut eftersom underlaget är som stoft och man känner sig lite som Bambi på isen.

Genom byn och mot stora vägen. När jag var nästan framme vid stora vägen körde bussen förbi. Jaha. Busskur ger i alla fall skugga och sitta ner en stund, dricka vatten och hämta andan. Precis när jag samlat ihop mina saker för att börja gå liftandes söderut kom en buss! Och den stannade!! Sicken makalös tur!!!

Kom till sta’n vid halv tre-tiden, hoppade av bussen och det var som att gå rakt in i en våt, varm yllefilt. Fick senare höra att det varit över 35 gr. Jag hade definitivt den skönaste da’n uppe i bergsluften!
Släppte ut de varma fötterna ur vandringsskorna och ramlade trött ihop i soffan. På kvällen smarrig pasta på en av favorittavernorna. En riktigt, riktigt lyckad dag.

Foton från vandringen finns på flickr.com!

Vill du följa bloggen så klicka på ”Hem” och titta i höger kolumn, du kan välja epost eller RSS. Välkommen!