Etikettarkiv: religion

Rom: praktikaliteter och intryck (del 1:3)

Den eviga staden levererade! Den som är museum och stad på samma gång. Olika tidsperioder i en levande och modern stad. Rom är som ett överdådigt smörgåsbord utan slut. De flesta av de mest kända sevärdheterna har jag besökt vid tidigare tillfällen. Nu var det dags att tränga längre in och ner i sta’n!

Under förberedelserna tappade jag nästan sugen när jag letade boende. Jag ville bo i Läs mer

Mobilkontakt upprättad samt lite annat

Minns du mitt inlägg om telefon, internet och mobil? Annars finns det här! I söndags var det alltså dags för omställning från abonnemang till kontantkort på mobilen. Precis som försäljaren i butiken Germanos sa till mig, för ungefär en månads sedan, så slutade mobilen att fungera i söndags. Igår travade jag ner till samme försäljare och nu har jag kontantkort. Ska låta det rulla på några månader för att sedan se vilket som är bäst i förhållande till användning. Jag trodde faktiskt inte att det skulle fungera så smidigt, men jag hoppades!

Bokmanus skickades till en läsare i fredags så jag har haft en skön och avkopplad allhelgonahelg. Denna veckan finns en lång lista med saker att göra. Idag har jag beställt tre almanackor med mina foton vilket betyder att tre julklappar är klara. Och nyhetsbrev har gått ut till mina prenumeranter. Men som sagt, listan är lång. Hoppas kunna sticka emellan med en vandring på torsdag.

Annars är det lugnt på stan. Några tavernor har stängt ett par veckor för storstädning, målning och annat underhåll. De brukar skiftas om så det märks inte så mycket eftersom cirka 90 % av våra tavernor har öppet året runt.

En del diskussioner pågår på sociala media om olika ämnen som t ex om man ska mata katter och hundar när man är på semester, om man kan åka till Kreta året runt. Det sista är lite intressant för de flesta undrar om man kan bada. Det är riktigt sorgligt att folk inte kan tänka sig att göra annat på denna stora, fina ö än att bada! Ön måste marknadsföra sig bredare, visa att det finns liv utanför de nu mer eller mindre stängda turistorterna. Och det klagas en del på att det inte finns direktflyg till Kreta. Jag förstår inte riktigt hur en mellanlandning i Aten kan vara så avgörande och jag förstår inte att folk inte förstår att antalet passagerare under vinterhalvåret är för få för direktflyg från alla möjliga och omöjliga flygplatser. Känns lite som ett ”i-landsproblem”.

På tal om problem så ska man väl akta sig för att ge sig in i stora filosofiska resonemang. Eller religiösa. En kyrkans man i Grekland, Metropoliten Ambrosios (metropolit är mellan ärkebiskop och patriark), har uttalat sig om flyktingarna. De ska minsann inte få komma till Grekland, de ”smittar” ner, deras kultur är annorlunda och deras religion inte acceptabel osv. Det är gamla, ofta upprepade, argument. Om man då tar och stannar upp en stund kan man upptäcka några underliga ting. Han uttalar sig helt emot vad hans närmaste chef, patriarken, har uttalat och även mot sin högste chef, dvs Gud, som enligt Bibeln säger att man ska älska sin nästa.
Lite löjets skimmer får det hela om man betänker att den ortodoxa kyrkans patriark har sitt säte i Istanbul som många greker fortfarande kallar Konstantinopel (vilket betyder Konstantins stad som var romersk kejsare, född i Serbien). Okej, Turkiet är officiellt ett sekulärt land, men majoriteten av befolkningen är muslimer. Borde inte den gode Ambrosios istället ägna sig åt att försöka få det att gå ihop? Jag menar, ortodoxt högkvarter bland en massa muslimer – hur lever han med det?
Det tycks mig som om alla religioner och livssätt eller filosofier eller vad de kallas har ett och samma mål: öka antalet medlemmar oavsett om det sker på andras bekostnad och hur irrationellt de själva än uppträder och resonerar.

I övrigt skjuts det i Aten, det tjafsas i parlamentet om budget och skuldlättnader, oppositionen anklagar regeringen för ett och annat, en del av den skatt som företag betalade in i förskott för 2017 kommer att återbetalas, i Iraklio diskuteras kompostering (!) av visst avfall. Det finns planer på att Kreta ska bli en station på vägen för energi i undervattensledning från Libyen till Europa. Vi får väl se om planerna blir verklighet, innan dess kanske Kreta försvunnit för det har kommit rapporter om att öns stranderosion är förfärlig, mycket större än man trott och det går snabbt.

Det får vara hur det vill med elände och paradispapper och eventuell höjd pensionsålder i Sverige – el-filten fungerar, jag är nyklippt och på gott humör! Låga moln svävar som slöjor vid bergen så topparna sticker upp som om de flöt omkring – det är vackert. Och gott att leva!

Ha en bra kväll!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information   http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

Dela med sig i stort och smått

Dela med sig är väl en trevlig idé, fast kanske det inte alltid blir positivt för alla. Och det kan vara på olika plan och nivåer.

Jag har utlovat att dela med mig om det nuvarande politiska läget i Grekland, men du får ursäkta. Det blir inte idag heller. Det är många turer för tillfället, med bl a IMF, så jag kan behöva en vecka eller två för att reda ut och försöka förstå innan jag kan berätta för någon annan. Men det finns annat att dela!

Imorgon lördag kommer påven till Lesvos och besöket ska absolut inte ses som någon kritik eller ställningstagande angående EU:s deportationsplan. Nej då, han kommer av religiösa och humanitära skäl. Det är roligt att invånarna på Lesvos får uppmärksamhet, alla som tagit emot flyktingar på öar och fastland har gjort en otrolig insats och verkligen delat med sig. Patriarken, dvs ledaren för världens ortodoxa, kommer också dit. Fast lite märkligt är det att de valde just Lesvos om det inte ska ses som ett ställningstagande. Och att de ska besöka flyktingar som väntar på att bli deporterade. Jag menar, de kunde ju valt vilken grekisk ö som helst och besökt vem som helst om det bara handlar om humanitära och religiösa skäl. Hm. Verkar finnas en något dold agenda här. Men de delar i alla fall med sig av sin tid och uppmärksamhet. Kanske framför allt den uppmärksamhet som är knuten till deras positioner.

pope_varthjpg-thumb-large

På tal om att dela med sig så är kristna kyrkan lite fascinerande. Där delas ingenting utan var och en har sitt: anglikaner, protestanter, katoliker, ortodoxa och alla andra samfund och sekter. Och det är oro i de egna leden också. Vet du att det finns ett kloster i munkrepubliken Athos som inte gillar den ortodoxa kyrkans kontakter med andra troende som katoliker, protestanter osv? De har mer eller mindre belägrat sitt kloster och vägrar lämna det. Då skickade ortodoxa kyrkan dit andra munkar som skulle bo där istället, men de blev bortkörda. Strida för den rätta läran har människor visserligen gjort i alla tider, men jag trodde nog att vi kommit lite längre. Fast lite kul är det med ”munkmotståndsrörelse”! Som borde se kontakterna som en möjlighet att dela med sig av och sprida den sanna och rena läran.

På tal om trossamfund är väl USA ett exempel på märkliga och omärkliga trossamfund. Och på tal om USA kommer Obama till Hannover på söndag för att hjälpa Merkel att öppna Hannover-mässan. Nu tror jag att damen är fullt kapabel att göra det själv så det är väl ett litet svepskäl för att träffas och få en pratstund. De ska bl a prata om Grekland. Och flyktingsituationen i EU. Jag vet inte riktigt vad USA kan bidra med när det gäller Grekland mer än att ryta till att ”nu får ni se till att få slut på det här käbblet så vi får igång världsekonomin igen”. När det gäller flyktingsituationen måste USA ha mycket att bidra med, t ex hur gamla invandrare ser till så att nya invandrare blir illegala (speciellt de som kommer söderifrån) eller i alla fall andra klassens medborgare. Eller lite tips om skärpta gränskontroller.

obama_merkeljpg-thumb-large

Nä, de där stora världsfrågorna får jag nog lämna till de stora pojkarna och flickorna som vet bättre. I min lilla värld tar vi i dagarna emot damm och sand från Afrika – det är också ett sätt att dela med sig. Man kan tycka att så’nt skräp kan de väl behålla själva, men då är man lite negativ. När så’nt här är på gång går myndigheterna ut med en uppmaning till de som har allvarliga andningsbesvär att de ska stanna inomhus. Tänk så mycket de får gjort i sina hem under dessa dagarna! Ta hand om vinterkläder, torka ur köksskåp, ringa de där samtalen som aldrig blir gjorda. Vi andra får möjlighet till extra fysisk träning på måndag när vi ska städa bort eländet från balkonger, jalusier och allt annat utomhus.

Mina grannar mitt emot delar med sig av sin boendeyta till en ny hund. De har en hund sedan tidigare. Tydligen kan de två hundarna inte vistas i samma rum när de är ensamma utan blir inlåsta i olika rum eller en i ett rum och en på balkongen. På det sättet får vi alla ta del av skällande, ylande, gnällande och pipande utan att behöva gå ut med hundarna eller ge dom mat eller annat besvär. Det får man väl kalla osjälviskt att dela med sig till ett helt kvarter!

mpora_com

Stillstudie av mig när hundarnas oväsen fört mig över gränsen så jag desperat slår huvudet i balkonggolvet? Tur att där är gott om sand.

Lite trist bara att jag inte kan vara på min balkong, men den är i vilket fall som helst snart full med sand från Sahara. Men nu är det helg, det ska bli skönt. Har lite funderingar på att köra ett tema här i bloggen i nästa vecka, vi får se hur det blir med det.

Ha en bra helg och njut av söndagsfrid!

PS. Jag uppdaterade ”Vandringsglimtar med video” igår med Nr 3 Frukostdags! Den finns här.

Foto 1 och 2 från ekathimerini.com
Foto 3 från mpora.com

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Neápoli och tro

När Birro lämnade Twitter sa han nå’t i stil med att livet är för stort och underbart för att begränsas till 140 tecken. Detta inlägget är långt. Bara så du vet.

Lite nervös vandring idag. Det var på denna vandringen vid Neápoli (väster om Aghios Nikolaos) som höger fot smällde i oktober 2012. Stressfraktur som tog nästan 3 månader att läka, vill inte vara med om det igen.

Molnigt och blåsigt. Landskapet blir dramatiskt och skiftar hela tiden ansikte. Luften är frisk och lite fuktig, ska det bli regn tro?

Neápoli ligger i en speciell dal eller vad man ska kalla det. I alla fall förr i tiden gjorde alla chaufförer korstecknet när området passerades. Här finns gott om kapell, kyrkor och några kloster. Jag har faktiskt aldrig tagit reda på varför det är lite speciellt, måste ta reda på lite mer vid tillfälle.

När jag vandrat en bit ekar de mässande rösterna ut över bygden. Så vackert! Det är från de två klostren som ligger så nära varandra att de nästan tävlar om vem som ska höras mest och bäst. När jag kommer fram till lilla klostret Kremaston väntar en överraskning. Bygget är klart! Mässan hålls i nya kyrkan, den stora byggnaden är klar och det har kommit upp en ny skylt: ”To the old monastery”. Jaha, ut med det gamla och in med det nya. Undrar om det är vanligt att kloster bygger ut och bygger större? Jag trodde att klostren förde en tynande tillvaro, men det beror kanske på var och vilket.

Är rätt klädd så jag går in i kyrkan, det är ett så vackert skådespel. Mans- och kvinnoröster blandas eftersom nunnorna sjunger växelsång med prästerna, har jag aldrig hört förut. Gott om präster och en är klädd på annat sätt än de andra. Så sätter han sig i ”biskopsstolen” och många går fram och kysser hans hand. Kanske jag sett min första biskop!? Funderar över prästerna, de ser unga ut. Kanske arbete inom kyrka och religion fått ett uppsving.

Så far tankarna iväg. Vad gör grekisk-ortodoxa kyrkan för dagens pressade greker? Ser mig omkring på de gamla människor som hjälpt till och fortfarande hjälper till i kyrkan och tänker på deras kraftigt reducerade pensioner. Och vilken betydelse har religionen för individen i krisens Grekland? Jag tänker på min mormor som levde i nå’n sorts symbios med Gud och sin tro. Kan avundas henne den delen som gav henne styrka, kraft och tröst.

Måste vi inte alla ha något att tro på? En del tror på vetenskapen för att den är ”sann”, men med den hastighet som gamla sanningar kastas åt sidan pga nya rön så finns väl ingen ”sanning”. På 60-talet skulle alla till Indien och röka skallen i bitar tillsammans med nå’n guru. För ett antal år sedan dök det upp nya ”profeter” med budskap om självförverkligande och personlig utveckling (precis som om inte människan alltid utvecklats….). Nu är budskapen korta och kärnfulla och ibland väldigt förenklade för vi har ju egentligen inte tid, eller hur?

Och vi faller i farstun om och om igen. Kan det vara så enkelt att vi består av två halvor som måste vara i harmoni? Fysiskt behövs sömn, mat och skydd men även själen, anden, det mentala (kalla det vad du vill) behöver sitt för annars haltar vi. Men betyder det att vi är beredda att tro på vad som helst? Nu känner jag att jag saknar ett ”vandringssällskap”, vi kunde slå oss ner en stund och reda ut de stora frågorna.

Tittar ut över dalen och bergen och molnen som drar förbi och de blommande olivträden och alla blommorna och tänker att här finns ju det optimala andaktsrummet. Oavsett vad man tror på.

Kommer in i byn Vrisses där någon tittar på gudstjänst på TV samtidigt som högtalarna skickar ut vad som sägs i kyrkan. Och mitt i alltihop en ny röst. Det är en skåpbil som kör runt och ropar ut att de har hönor till försäljning. Färska, levande, alltså. Ja, ja, Gud eller Mammon…var och en blir salig på sin tro!

Börjar regna vid några tillfällen, men det blir bara stora, långsamma, spridda droppar. Finns det ”söndagsregn” – lite så där lagom fridfullt? Plötsligen mullrar det och åskan kommer närmare. Nu får jag problem! Vill skula under olivträd, men där ska man väl inte stå om det åskar? Hm, svårt val.

Provar en ny väg och kommer minsann dit jag ville! Det är inte givet på de små bergsvägarna. Efter 5 timmar vandrar jag in i Neápoli igen och bort till mitt vattenhål: Oasis. Väldigt bra läge och service. Nu är det dags för en soumáda, typisk för orten. Det är en mandeldryck, mycket läskande och god. Jag älskar mat och speciellt god mat så toast är inget som står på min matsedel. Svårt att hitta nå’t så smaklöst, menlöst och bortkastat. Fast det är det enda i matväg som mitt vattenhål serverar och efter vandring funkar t o m en toast!

Blev en mycket lyckad vandring – både för kropp och själ. Och fötterna höll.

Foto? Jodå, men inte säkert att jag hinner idag. Ny lägenhetsvisning på gång!