Viruspandemins utegångsförbud ger utrymme för reflektion och tanke och så här emellan två påskar har jag funderat över det där med religion. Det som fick igång tankarna var dels en präst på Korfu som ska upp i rätten 25 maj pga att han höll gudstjänst i öppen kyrka. Dels reaktionerna i olika grupper på facebook när det gjordes inlägg att Grekland ”flyttade” på påsken och i en del inläggs kölvatten kom några, i mitt tycke, otrevliga kommentarer.

Jag är inte religiös, men fullkomligt övertygad om att alla människor tror på någonting. Det kan vara en gud, en politisk riktning, ödet, en livsfilosofi, slumpen, vetenskapen, mänskligheten. Eller något annat. Tro och hopp är viktiga delar av en människa, dennes liv och tillvaro. Vi ingår i samma art och familj vilket gör att vi har det mesta gemensamt men är också olika. Du tror på det som fungerar för dig och jag tror på det som fungerar för mig. Tänk om blogginlägget kunde sluta där. I ömsesidig respekt.

För det är ju tyvärr så att vi ofta inte respekterar andras tro. Det visar sig i svepande uttalanden som dömer ut hela grupper. Religiösa utmålas som fanatiker, verklighetsfrånvända, gammaldags och rabiata. Det finns värre tillmälen, men de tar jag inte i min mun. Det som de generella, breda penseldragen totalt bortser ifrån är att vara ”religiös” skiftar även inom religioner. En individ kan vara högkyrklig eller rättrogen och en annan individ lågkyrklig eller bara allmänt tro på en högre makt. Sedan finns alla de övriga där emellan. Det kräver, som så många andra fenomen i våra liv, att vi kan tänka i gråskala istället för förenklat svart-vitt. Det är arbetsamt och ibland tröttande, men också oerhört berikande.

Ett argument mot religion är att de inte kan hålla sams inbördes, då hade det inte funnits så många olika inriktningar. Då förbiser man totalt att religion i stora delar är en tolkningsfråga och det är människor som tolkar. De är, som ovan sagts, lika men också olika. Och individer kan har olika syften med sina tolkningar.
Inom vetenskapen finns olika inriktningar som ibland argumenterar mot varandras fynd. Inom politiken finns olika -ismer som utger sig för att vilja ungefär samma sak fast på olika sätt. De definierar också ”demokrati” och ”rättvisa” olika. Men det föranleder inga upprörda eller hätska utfall – varför är religion så laddat?

Ett annat argument mot religion är allt elände religionen ställt till med historiskt. Religion existerar inte i en egen bubbla utan har ofta använts och används av individer och grupper för andra syften än medmänniskors väl och ve eller önskan att uppnå högre och djupare kontakt med en högre makt. Jag brukar göra en distinktion mellan religion och kyrka i sådana diskussioner. Personer inom kyrkan stod ofta i intim kontakt med personer inom den världsliga makten och de gödde varandras intressen.
Ett tankekorn: varför utropar vi ”religiös galning” eller ”fundamentalist” om en ledare avslutar ett tal med ”Allah är med oss” eller ”Allah är stor”, men är tysta när den amerikanska presidenten säger ”God bless America” eller vid installationen avslutar eden med ”so help me God”?

Låt oss återgå till det där att alla tror på någonting. Tro kan vara avgörande för hur en individ tar sig igenom kriser och för en annan individ är det en trygghet, en ständig följeslagare. Jag har på nära håll sett vilken styrka och vilket stöd en tro kan vara. Min mormor och min mor hade alltid Gud vid sin sida, han höll sin hand över dem och var både ett skydd och en trygghet. Framför allt hjälpte det min mormor genom svåra tider i livet. Hon kunde säga att något var ”Guds vilja” – ett uttryck som hånas av en del, men vad är det för skillnad på att säga det eller ”det var meningen” eller ”det var ödet” eller något annat uttryck?
Tro kan visa sig i starkt och brinnande engagemang eller övertygelse och kan vara en betydelsefull drivkraft för individ eller en grupp. Inte sällan resulterar en tro i livsval. Om det slår över i fanatism blir det problem. Dels för individen eftersom fanatism betyder att man låst sig vid en ”sanning”, satt på skygglappar, tänker snävt och tar inte in andras åsikter eller ny information och fakta. Dels för alla oss andra som ska uthärda fanatikerns svada. Jag tycker i alla fall att det är jobbigt och meningslöst att försöka diskutera med en människa som bara är ute efter att missionera, att pådyvla mig det som är ”rätt”. Och det är lika outhärdligt om det är en fanatiker inom politik, hälsa, religion, kost eller något annat område. Jag kan lika gärna slå huvudet i väggen.
När religiös tro tas bort, som t ex i det sekulariserade Sverige, ersätts den snabbt av annat som positivismen, självförverkligande, affirmering, kommunicera med universum, kroppsdyrkan mm. Det visar på sanningen att människan alltid tror på någonting, men det är viktigt att inte glömma bort att det vi tror på formar oss. Och alla nya trosyttringar kanske varken är hälsosamma eller passar in i ett samhälle.

Tro är en lika fundamental rättighet som yttrande- och åsiktsfrihet. Ingen av dem innebär att det är fritt fram att vräka ur sig vad som helst eller att agera hur som helst. Ett samhälle, dvs en samling människor, måste kunna fungera så friktionsfritt och smidigt som möjligt och därför har vi lagar och regler. De går bl a ut på att vi inte ska skada varandra utan visa respekt och hänsyn. Så då kommer vi till en av de saker jag nämnde i början: prästen på Korfu som höll gudstjänst i öppen kyrka trots förbud.

Var det ok av prästen att bryta mot samhällets lagar och regler?
Det här är ingen enkel problematik. Jag kan se prästens dilemma. Hans uppgift är att förmedla Guds ord och att föra ut det i sin församling. Samtidigt så verkar han i en världslig kontext med lagar och regler och får underordna sig. Om det inte fungerar för honom, om den inre konflikten blir för stor, så finns möjligheten att gå i kloster, säger kanske någon. Nja, att verka som präst i en församling och att vara munk är inte samma sak, de har valt olika vägar att tjäna sin Gud.
Så i detta fallet skulle jag säga att jag inte tycker att det var ok.

Det kan ju faktiskt vara ok att bryta mot ett samhälles lagar och regler. Om människor aldrig gjorde det skulle många frihetskamper aldrig ha utkämpats, inga människor ha räddats undan förtryck, inga nya idéer och rön ha kommit fram. Men det är, i min tankevärld, en annan sak än prästens brott mot stängd kyrka pga smittrisk.

Är det ok att kritisera medmänniskor med tillmälen och hätska utfall?
Det spontana svaret är givetvis nej, det är inte ok. Varje gång vi släpper igenom något sådant, muntligt eller på nätet, förgiftas vi och vårt samhälle. Om vi inte respekterar varandra har vi ingenting kvar.
Det som kanske förvånar mig mest när det gäller fördömande och nedsättande uttalanden är att den som yttrar dem inte inser att de faller tillbaka på personen själv. Det avslöjar en karaktär som är allt annat än tilltalande för andra människor. Möjligen kan de för en tid finna en fristad tillsammans med likasinnade, men även en sådan grupp lär tröttna på varandra. För hur mycket arrogans, nedlåtenhet, översitteri och förakt orkar en människa med att ta emot?

Det märkliga med inläggen om att flytta påsken var, tyckte jag, att så många faktiskt trodde att det var möjligt. Det får mig att fundera över om sekularisering gått så långt att många helt har tappat bort varför högtider firas och hur de hänger ihop. I Sverige höjdes protester för några år sedan då annandag pingst togs bort som röd dag och 6 juni istället blev röd dag. Men då hördes högljudda protester: 6 juni flyttar ju på sig så vissa år förloras en ledig dag! Jag hörde ingen som utropade ”Äntligen har vi en riktig nationaldag då vi kan gå ut på gator och torg för att fira vårt vackra land!”.

Till sist
Var nyfiken, ta reda på mer (gärna från olika källor) om olika fenomen. Förkasta inte det du inte förstår, döm inte. Du kanske inte förstår hur någon kan tro, men du behöver inte förstå. Du behöver bara respektera att en medmänniska valt att tro. Acceptera och inse att det som passar och tilltalar dig inte är detsamma som passar och tilltalar en annan person. Och det handlar inte om ”rätt” eller ”fel”.

Våga gå utanför dina invanda mönster, våga tänka nytt! Var modig!

”Alla tankar är möjliga. Det finns inga staket eller vallgravar eller utlagda minhinder i tankarnas värld. Allt är ett fritt landskap.”
(Henning Mankell)

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

Καλή Ανάσταση και Καλό Πάσχα!
(Bra Uppståndelse och Bra Påsk!)

Foto: Gabi Ancarola.