Den eviga staden levererade! Den som är museum och stad på samma gång. Olika tidsperioder i en levande och modern stad. Rom är som ett överdådigt smörgåsbord utan slut. De flesta av de mest kända sevärdheterna har jag besökt vid tidigare tillfällen. Nu var det dags att tränga längre in och ner i sta’n!

Under förberedelserna tappade jag nästan sugen när jag letade boende. Jag ville bo i Trastevere, men hittade bara ”boutique” (charmlöst och anonymt) och tema (pandor på väggarna i Italien!?). Jag ville bo med i alla fall en känsla av att vara i Italien. Ett B&B dök upp i alla sökningar, men det låg på gränsen till Trastevere i området Monteverdi Vecchio så det sorterade jag bort. Men det fortsatte att poppa upp, nästan som om det kallade på mig. Det visade sig vara ett B&B i en lägenhet i ett helt vanligt hus. Högt i tak, fönsterluckor, inredning med personlig prägel. Dubbelrum med egna badrum och litet pentry. Frukost ingick, men man skulle själv fixa den. Hm…jag som såg fram emot hotellfrukost.
Casa Cibella visade sig vara ett lyckokast och Carla Cibella en förtjusande värdinna! Perfekt läge precis utanför det värsta surret, men ändå promenadavstånd till absoluta centrum. Varorna till den italienska frukosten kompletterade Carla med mina önskemål. Tyst och lugnt läge, busstation bara några meter bort och all övrig service man kan behöva. Mysiga kvartersrestauranger som Carla rekommenderade och där man som gäst hos henne fick rabatt. Och på min födelsedag kom hon med en gratulation:

Jag var verkligen i Rom och Italien. Casa Cibella bjöd på hemkänsla och tystnad som var värdefulla för att kunna slappna av och ladda för nästa dag. Det där med frukosten var lyckat för varför äta stadig hotellfrukost när det finns så mycket underbart god mat därute? Lunch och middag blev delikata och frossande stunder.
Det blir fler besök på Casa Cibella.

Jag flög från Iraklio via Aten till Rom. Carla hade bokat transfer som väntade på mig – skönt. I övrigt lämnar jag denna biten av resan utan kommentarer. Kanske återkommer i något blogginlägg framöver varför jag tycker det blir allt jobbigare och irriterande att flyga. Flygplatsen (Fiumicino) ska vi tala tyst om.

Det jag ville besöka låg ganska koncentrerat så jag bara promenerade. Vid tidigare besök har jag använt både buss och spårvagn och det fungerade bra. Det finns också speciella bussturer (hop on-hop off) och ”Rom-kort” med olika innehåll. Jag struntade i det denna gång, men kan vara värt att titta närmare på, speciellt om det man vill se ligger utspritt eller man vill få en överblick.
Det var dock något mera riskfyllt att promenera än tidigare! Två nya inslag var turister på cyklar (finns att hyra) och på segways (guidade turer). I mitt tycke otroligt dåliga idéer med tanke på folksamlingar, trånga gränder och den hetsiga trafiken. För min del skulle de dessutom ta bort uppmärksamheten från omgivningen. Men alltså: var försiktig.

På tal om turister så är vi en intressant hop med alla möjliga (och ibland omöjliga) typer och konstruktioner. Två grupper stack ut för mig: amerikanare och italienare. De förstnämnda pga att det aldrig slutar förvåna mig hur högljudda amerikanare är, varför de måste prata med STORA bokstäver. Och de sistnämnda pga att det känns bra för förvirrad turist när delar av landets invånare är lika förvirrade samt att man kan skugga dem till trattorias och ristorantes.

Rom är inte bara historia, konst och turister. På gator och torg syns ofta präster, nunnor och munkar. Det är väldigt tydligt att staden är katolicismens centrum. Helgonbilder och kors på byggnader och vanliga hus samt alla kyrkor och basilikor förstärker intrycket. Denna tydliga religiösa närvaro gör det ännu märkligare för mig att turister har så svårt att visa respekt och hänsyn när det gäller klädsel, samtalsvolym, mobiler vid besök i kyrkor. Är skyltarna svåra att förstå?

Resa ensam till storstad – kan det va’ nå’t? Jo tack, det var det. Storstad är dyrt i sig och att resa ensam blir något dyrare per person än att åka två personer. Anledningen är att det är enklare att vara två om att ta reda på olika saker. Ensam ville jag inte lägga alltför mycket tid och energi på det utan ville se och uppleva. Roligt att ha någon att dela upplevelser med, men också skönt att helt följa egen tycke och smak. Så båda har för- och nackdelar och alternativet, att inte resa alls, är inget alternativ.
Vädret var bra med två dagar då vi hade regnskurar. Bara att planera om dagarna och det man vill se. Att lägga tid på att klaga på att allt är dyrt eller sura över dåligt väder har jag svårt för. Varför förstöra för mig själv? Bättre att ta tillvara den begränsade tiden och göra något bra av den.

Det finns belysta broar och monument, ljusspel och annat i Rom. Jag höll mig i min stadsdel på kvällarna. Jag är inte mörkrädd, men heller inte naiv och dum. Jag inser att jag signalerar ”ensam turist” och inte vet vilka delar av sta’n jag ska undvika kvällstid så varför utmana ödet? Men detta är en bit som är möjlig om man inte reser ensam.

För 26 år sedan firade jag nyår i Rom och 13 år senare var jag tillbaka så det dröjde alltså 13 år innan jag kom iväg denna gång. Jag ska bryta den serien, det ska inte dröja 13 år till nästa gång!

Foton finns i ett album på min flickr-sida!

De följande blogginläggen:
Del 2 – mina sevärdheter
Del 3 – spridda ögonblick och funderingar

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!