Etikettarkiv: crete

Theofania i Ierapetra

Då är vi inne på sista helgen i det här helgsjoket med jul, nyår och Trettondagen. Vi har begåvats med ett underbart strålande väder efter några dagar med blandat väder, bla moln och regn. Idag syns Dikti-bergen tydligt och de är fulla med vit, fin snö.

Igår gick barn runt och sjöng och spelade liksom de gjorde jul och nyår. Spelade är lite mycket sagt eftersom det handlar om trianglar och sjunga är också lite mycket sagt i vissa fall. Nu har folk tröttnat lite på barnen så igår behövde de inte ta många takter förrän de fick en slant, i alla fall i butiker som väl nu till leda har hört trianglarnas entoniga klang.
I julas kom ett gäng killar i vår trapp och ringde på. Givetvis ville jag ha lite sång och musik mot att de fick några slantar. Viss irritation bland lokalbefolkningen att barnen går in i husen, men det är ju bara att låta bli att öppna. Hur som helst så spred det sig nog om den där utländskan för det ringde på dörren igen i nyår. Och igår stod där en ensam liten kille i trapphuset.

Igår gick präst runt i sta’n med olivkvist och, nu gissar jag, olja. Han delade ut välsignelser och skakade olivkvisten i luften. De går in i butiker, stoppas av folk på gatan osv. Jag såg det för några år sedan i Iraklio och lyckades få till ett väldigt bra och roligt foto. Ser ut som ”blessing for sale”…

Traditionsenligt har jag varit nere i fiskehamnen för att uppleva Theofania. En del kallar det Epifania, men det är västkyrkligt medan Theofania är östkyrkligt. Från början firades Jesu uppenbarelse som Guds son, bl a via sin födelse och dop samt de tre vise männen via Betlehemsstjärnan. Så delades ju den kristna kyrkan för många år sedan och den västra delen poängterade de tre vise männen medan den östra delen la vikten vid Jesu dop.
Så det är därför vatten måste välsignas och det görs från båt nere i hamnen genom att texter läses och ett kors kastas i två gånger. Tredje gången det kastas i vattnet simmar ett gäng ut för att hämta korset. Den som kommer först får ett lyckligt och välsignat år.

Sedan går alla runt på sta’n och alla caféer är fullsatta. Ikväll har flera tavernor levande musik. Och det gäller att fira så här i elfte timmen för på måndag slår vardagen till igen. Det är skönt när den grå och invanda vardagen bryts av genom att något annat händer och det känns också skönt att få återgå till det vanliga.
Min vardag nästa vecka innehåller bl a vandring, få klart hemsidan och sätta ihop annonser. Sparkar igång redan på måndag då jag ska infinna mig på lektion i grekiska kl 9. Jo, du läste rätt, jag ska göra ett nytt försök med denna kinesiska som kallas grekiska. Eller om det var tvärtom, kanske.

Ha en skön söndag!

Fler foton på min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information   http://inspirewiz.com
Välkommen!

Fredagsvandring kan också vara mys

Först en rolig nyhet för vandring, mig och Kreta! Apollo hittade min blogg, kontaktade mig för intervju och i veckan publicerades inlägget. Roligt med uppmärksamhet och spridning. Inlägget hittar du här!

Igår kväll bestämde jag att nu får det vara slut på hattandet! Jag packade och förberedde i måndags kväll, nu hade det ostadiga och blåsiga vädret stoppat mig tillräckligt. Idag skulle jag ut!

Och så blev det! Himlen var hotfullt svart tidigt imorse så jag väntade en stund. Kom iväg strax efter 7 och styrde kosan norrut för att korsa Kreta. Blev förvånad över att det inte var kyligare. Vädret är nog på väg att svänga. Igen.

När jag precis lämnat sta’n mullrade det. Jag vet inte om det var naturen som ville skrämma hem mig igen eller om den firade att jag äntligen kom till skott. Jag håller på det sistnämnda!

På en mur vid en olivlund låg dessa till synes pressade citroner – något förslag om vad som tilldragit sig här? (klicka på fotot för större format)

På väg upp till första paus blev jag hälsad av fyra lösspringande, skällande hundar. De tillhörde ett gäng som väntade på att getflocken skulle äta klart i sin inhägnad. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser tonåringar eller yngre barn ute med fåraherde i bergen. Borde de inte vara i skolan? Barnen, alltså. Grekland har ju skolplikt.

Frukost vid kapell där jag plötsligen hörde ett mycket underligt ljud. Lokaliserade en ganska stor fågel uppe på en klippa, smällde av kameran och har frågat i facebook-grupp: det var en berghöna som tydligen är en fasanfågel. Och det var en hane som ropade på en partner. Jäkla otur för både honom och mig att vi var på samma plats, men icke kompatibla.

Partnerkallande berghöna. (klicka på fotot för större format)

Nu på våren skruvas vandringstempot ner. Det är mycket som pågår i naturen och en hel del blommor är små och korta. Det gäller att ta det lugnt och skanna marken så man inte missar någon ögonfröjd. Stora vattenpölar fanns här och där, jorden var riktigt blöt efter de senaste dagarnas skurar. Bra! Nu behövs lite värme för att alla knoppar ska brista.

Fikade på bytorg där en gubbe tog en omotiverad runda. Det är så roligt att betrakta nyfikna människor som försöker se oberörda ut. När jag gick in för att betala var han snabb att fråga ”Deutsch?” och jag svarade på grekiska att jag är från Sverige. Några andra gubbar satt där inne så jag antar att de fick ett samtalsämne som varade en liten stund.

Det droppade på mig några gånger, men regnjacka i ryggsäcken gjorde att jag slapp skurar. Mörka, svarta moln drog lågt över bergen. Jag tittade upp där jag vandrade hyrbilsdag 1 och var väldigt glad över att jag stod där jag stod idag. Emellanåt hittade solen en liten lucka så det blev en solfläck på någon bergssluttning. Landskapet blir så mycket vackrare och levande i sådant här väder än i strålande sol.

I en olivlund körde en traktor och harvade runt träden. De maskiner de kan använda här är långt ifrån vad vi skåningar är vana vid. Eller vad sägs om en harv med fyra ”pinnar”!? Maskinerna är små och riktigt söta, de ser ut som förvuxna leksaksmaskiner. På ett ganska stort område höll de på att rensa bort all vegetation, undrar vad det ska bli där. Ny olivlund, växthus, vanliga hus? Kan påverka min vandringsled så jag får ändra den lite, men det ska nog ordna sig.

Storröjning! (klicka på fotot för större format)

Så var jag uppe vid nordkusten i Pachia Ammos och min favorittaverna var öppen. Gott om tid till bussen skulle gå så det var läge för lunch. Den rara lilla människan hade precis gjort en moussaka! Saftigt och gott, jag vet i alla fall en av mina vänner som skulle svimma av välbehag. Gott vitt vin till det! Jag vet inte varför jag beställde en grekisk sallad, äter det inte ofta så jag var väl sugen.

Mätt och nöjd tog jag bussen hem! En riktigt mysig vandring i stilla lunk med väl tilltagna pauser, totalt drygt 5 timmar. Hela dagen var bara min och det var en efterlängtad vandring! Härligt att vara ute!!

Ligger nu i soffan och lyssnar på vinden som tagit i, men det blå fältet på himlen blir större och större. Vågar vi hoppas på en solig helg?
Ha en skön helg!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

Jobbig och fin vandringsdag

Frukost strax efter 7. Solen på väg upp över bergen. Låga, mörka moln förs fram över himlen av sydvästlig vind. Bergssluttningen bakom mig glöder när solljuset når dit. Fåglar kvittrar. Vattenporl från vattenfallet som bakgrundsljud. I övrigt tystnad. Ganska naturlig och självklar fråga dyker en upp: vad kan man mer önska sig?

Fuktigt och kvavt. Ser inte lovande ut, mörka moln över bergen. Dimma eller regn? Klarnar upp ute över havet så kanske, kanske. Vet att det blir tufft idag, lång sträcka med motlut.

Passerar olivlund, hör en porlande bäck. Bra, då har det regnat här uppe, det behövs. Några fler blommor har vaknat till liv, men våren är ännu avvaktande. Funderar över att oliverna inte är plockade i olivlunden. Hur mycket hänger där i rena pengar? Varför inte plocka dom? Kan vara en olivlund som någon ärvt som inte bor här. Eller någon som är sjuk. Synd att inte Grekland kan ta större andel på den internationella marknaden, läste nå’nstans att det beror på att man inte kan enas om gemensam klassificering som man gjort i t ex Italien och Spanien. Klart uppköpare vill veta vad de köper och kunna jämföra likvärdiga produkter.

Så dyker något annat upp i det befriade tankemaskineriet. Ibland kan jag få frågor som ”vad gör du om dagarna?”. Ja, vad gör vi människor om dagarna? Eller ”hur får du tiden att gå?” vilket jag tycker är en lite sorglig fråga. Är det det livet handlar om, att få tiden att gå? Den går nog tusan i alla fall, det är en av de konstanter vi kan lita på.

DSC01276

Oj, det börjar regna lite smått. Det har stänkt tidigare. Ska detta försvinna eller? Och som vanligt funderar jag för länge så när jag tar på jacka och drar regnskyddet över ryggsäcken är vi båda våta. Blir i alla fall inte genomblöta. Riktigt skönt med lite olika väder. Låter väl inte klokt, men sol och blå himmel kan man få nog av emellanåt. På så sätt är vintervädret faktiskt bättre än sommarvädret, mer variation.
Jaha, då är det dags att välja mellan pest och kolera. Glasögon fulla med vatten eller inga glasögon. Lika illa fast olika. Det blir glasögon av för det är till slut, och trots allt, det minst suddiga alternativet.

En paus då jag har fullt upp med att ta in allt som sker runt omkring mig. Himlen förändras hela tiden, solen försöker bryta igenom, små solkatter emellanåt som färgar delar av bergen gula medan resten är mörka. Det är ett fantastiskt vackert himlaspel som drar med sig landskapet. Huvudroll och biroll i ett skådespel. Eller ordet samverka gestaltat i bild. Vackert är det i vilket fall som helst.

Nästan uppe vid högsta punkten innan vandringen börjar gå neråt och jag går rakt in i dimma. Alldeles omsluten, ser bara några meter omkring mig. Som att ha en egen bubbla, en avskild mikrovärld. Dimma dämpar ljud så om det var tyst innan är det nu supertyst. Bara vinden som tar i. Hade varit skönt med vantar för det är råkallt.

DSC01285

 

Solen tittar fram när jag kommit halvvägs ner. Går in i ett kapell på vägen där jag inte varit på mycket länge. Tänder ljus. Det är fjärde kapellet idag så nu bör väl allt gå väl för alla i familjen. Utanför får jag en stormande härlig hälsning av två unga busar. När de inte gör sig till för mig busar de med varandra. En vit och en svart. Följer mig en bit på vägen, så långt så jag nästan blir orolig för att de adopterat mig.

 

 

Nere vid busshållplatsen i byn en halvtimme efter att bussen gått och nästa går om 1,5 timme. För lång väntetid, jag fortsätter hem till sta’n. Den sista timmen ren transport med vilja och hemlängtan som bränsle i den nästan tomma tanken.

Sällan jag vandrar så att jag nästan ramlar in genom dörren, men ibland blir det för mycket även för en van vandrare. Började vandra 6:30, kom hem 14:30. De fyra första timmarna var motlut. Inte en vandring som tas med i utbudet i firman och antagligen inte en vandring som jag gör igen. I så fall får det bli buss eller taxi från byn hem till sta’n.

Men ”baksmällan” är god! Duschad, avslappnad, mätt och nöjd är jag nära att somna i soffan vid 8-tiden på kvällen. Sov gott och länge, kroppen mår så bra idag och hjärnan känns nyvädrad. En lugn, skön dag då saker fallit på plats i hjärnkontoret. Och foton från gårdagens vandring är uppladdade på min flickr-sida!

Imorgon lite jobb och fix, sedan är det dags att hålla söndag i lugn och ro. Ha en skön helg!

Foton från vandringen är uppladdade på min flickr-sida!

PS. Sista chansen!! Röstningen pågår t o m 14 februari så klicka på bilden för att rösta:

travelmarket

 

En vandring i närheten

Tredje dagen med blåst, men nu måste jag bara ut och vandra. Lämnar Ierapetra vid sju-tiden och tar sikte på närmaste by. Inte många ute, allehanda hundar sätter igång ett förfärligt liv när jag passerar. Det sägs att det är lugnare på landet än i sta’n, men det vette sjutton.

Mässa pågår i byns kapell och jag blir lite förvirrad. Det är väl onsdag idag? Kristi himmelsfärd kan det inte vara eftersom påskarna sammanföll i år så vi borde vara i takt. Vandrar ut ur byn och upp mot bergen. Ganska kraftigt motlut och jag börjar känna lite tvivel över min idé att erbjuda vandringsdagar. Finns det verkligen nå’n som är intresserad? Som är lika knäpp som jag som gärna svettas och kämpar en stund för att få belöningen: tystnad, natur och vyer.

Fortfarande är bergssidorna skiftande av gul ginst och olika gröna nyanser, men våren övergår nu i försommar. Fåglar kvittrar och underliga varelser flyger kring benen. Står alldeles stilla en stund och bara njuter av bergen, grönskan och Libyska havet på ena hållet där ön Chrissi avtecknar sig tydligt idag och Mirabellobukten på andra hållet. Bakom mig rör sig några getter på väg ut till det dukade frukostbordet. Det är gott att vara.

Blåsten är stundtals lite väl kraftig häruppe. Bra, då vet jag det. Tar mig upp till profeten Elias kyrka där vinden tjuter ordentligt. Nyckel sitter i dörren (det är tillit!) så det blir en stunds lä och tända ljus.

Dags för medlut och det tycker jag nästan är jobbigare än motlut. Måste hålla emot så att inte benen springer före och fötterna snubblar. In i byn Kato Chorio och se’n lätta, raka vägen till Ierapetra.

Ingen lång vandring, men det är det som är så lurigt när det gäller berg. Jag mäter mina vandringar här i tid, inte i avstånd. Läste nå’nstans att så gör man ofta i bergstrakter, t ex i Österrike. Längden har underordnad betydelse, det är landskapet som styr takt och pauser.

I eftermiddag har jag varit väldigt upptagen: tvättmaskinen kom sent igår kväll! Två maskiner tvättade och redan torra. Nå’n nytta med blåsten. Sofia frågade idag om jag saknar tv, men vem behöver det när man har tvättmaskin!?

En vardag

Idag har inget särskilt hänt utan det har varit en så’n där vardag, du vet, som man inte minns lite längre fram. Inramningen med sol, bergen och Libyska havet är dock något annorlunda en lundaslätten.

Lägenhetstittandet har fortsatt. Med tanke på att jag nu kommit till samma lägenhet 2 ggr med olika mäklare så börjar nog utbudet tryta och jag måste fatta nå’n sorts beslut.

Blogg100 är idag framme vid dag 70, nu är det bara 30 dagar kvar. I början kändes det lite tufft med så många dagar, men nu är det snart slut och det har gått fort! Och vilken fart det blivit på skrivandet!

Har en ny förälskelse: min läsplatta. Är bara rädd att jag ska förlägga den nå’nstans, den är tunn och gör inte mycket väsen av sig. Den är verkligen en vän i nöden för böcker på engelska, franska osv har inte plockats fram än hos bokhandlarna. Och den kommer snabbt att tjäna in sig själv. Men visst, inget slår att hålla en riktig bok i händerna.

Ikväll pizza. Ja, ja, det finns så mycket god grekisk mat, tänker du, och människan äter pizza! Det är väl som med svensk husmanskost – ibland måste man rensa smaklökarna.

Hälsochock

Jag har fått mitt grekiska tax number idag så nu är jag nog här ”på riktigt”! Och firman är registrerad i Sverige så det är klart i den änden också. Då ska jag bara ha nå’nstans att bo….

Blev lite orolig idag i affären. Greker är artiga, hälsar alltid. Om någon inte hälsar (oftast turister) så kommenteras det livligt eller markeras på annat sätt. Man frågar också hur den andre mår och får frågan tillbaka. Artighetsfraser, visst. Jag tycker det är trevligt och det händer faktiskt att nå’n svarar att ”jag är trött idag” el likn.

När jag plockat ihop mina varor och kom fram till kassan hälsade jag och undrade hur det stod till. Till min stora förfäran skakade hon på huvudet, mumlade nå’t på grekiska och gjorde korstecknet. Oj, det verkar allvarligt. Jaha, vad säger jag nu? Hoppas jag hinner ut innan det händer nå’t, tänkte jag.

När jag betalt och var på väg ut kom en kund in som frågade hur det står till. Då säger kassörskan ”Bra, bra!”. Jag hoppade till och höll på att landa i tomatlådan bredvid blomkålen utanför. Det var ett snabbt tillfrisknande!

Ikväll har jag ätit på den taverna som jag anser har godast mat i sta’n, men tyvärr lite halvdan service. Räkor Saganaki, sallad, vin…….vad jag betalade? Det vill du inte veta!

Neápoli och tro

När Birro lämnade Twitter sa han nå’t i stil med att livet är för stort och underbart för att begränsas till 140 tecken. Detta inlägget är långt. Bara så du vet.

Lite nervös vandring idag. Det var på denna vandringen vid Neápoli (väster om Aghios Nikolaos) som höger fot smällde i oktober 2012. Stressfraktur som tog nästan 3 månader att läka, vill inte vara med om det igen.

Molnigt och blåsigt. Landskapet blir dramatiskt och skiftar hela tiden ansikte. Luften är frisk och lite fuktig, ska det bli regn tro?

Neápoli ligger i en speciell dal eller vad man ska kalla det. I alla fall förr i tiden gjorde alla chaufförer korstecknet när området passerades. Här finns gott om kapell, kyrkor och några kloster. Jag har faktiskt aldrig tagit reda på varför det är lite speciellt, måste ta reda på lite mer vid tillfälle.

När jag vandrat en bit ekar de mässande rösterna ut över bygden. Så vackert! Det är från de två klostren som ligger så nära varandra att de nästan tävlar om vem som ska höras mest och bäst. När jag kommer fram till lilla klostret Kremaston väntar en överraskning. Bygget är klart! Mässan hålls i nya kyrkan, den stora byggnaden är klar och det har kommit upp en ny skylt: ”To the old monastery”. Jaha, ut med det gamla och in med det nya. Undrar om det är vanligt att kloster bygger ut och bygger större? Jag trodde att klostren förde en tynande tillvaro, men det beror kanske på var och vilket.

Är rätt klädd så jag går in i kyrkan, det är ett så vackert skådespel. Mans- och kvinnoröster blandas eftersom nunnorna sjunger växelsång med prästerna, har jag aldrig hört förut. Gott om präster och en är klädd på annat sätt än de andra. Så sätter han sig i ”biskopsstolen” och många går fram och kysser hans hand. Kanske jag sett min första biskop!? Funderar över prästerna, de ser unga ut. Kanske arbete inom kyrka och religion fått ett uppsving.

Så far tankarna iväg. Vad gör grekisk-ortodoxa kyrkan för dagens pressade greker? Ser mig omkring på de gamla människor som hjälpt till och fortfarande hjälper till i kyrkan och tänker på deras kraftigt reducerade pensioner. Och vilken betydelse har religionen för individen i krisens Grekland? Jag tänker på min mormor som levde i nå’n sorts symbios med Gud och sin tro. Kan avundas henne den delen som gav henne styrka, kraft och tröst.

Måste vi inte alla ha något att tro på? En del tror på vetenskapen för att den är ”sann”, men med den hastighet som gamla sanningar kastas åt sidan pga nya rön så finns väl ingen ”sanning”. På 60-talet skulle alla till Indien och röka skallen i bitar tillsammans med nå’n guru. För ett antal år sedan dök det upp nya ”profeter” med budskap om självförverkligande och personlig utveckling (precis som om inte människan alltid utvecklats….). Nu är budskapen korta och kärnfulla och ibland väldigt förenklade för vi har ju egentligen inte tid, eller hur?

Och vi faller i farstun om och om igen. Kan det vara så enkelt att vi består av två halvor som måste vara i harmoni? Fysiskt behövs sömn, mat och skydd men även själen, anden, det mentala (kalla det vad du vill) behöver sitt för annars haltar vi. Men betyder det att vi är beredda att tro på vad som helst? Nu känner jag att jag saknar ett ”vandringssällskap”, vi kunde slå oss ner en stund och reda ut de stora frågorna.

Tittar ut över dalen och bergen och molnen som drar förbi och de blommande olivträden och alla blommorna och tänker att här finns ju det optimala andaktsrummet. Oavsett vad man tror på.

Kommer in i byn Vrisses där någon tittar på gudstjänst på TV samtidigt som högtalarna skickar ut vad som sägs i kyrkan. Och mitt i alltihop en ny röst. Det är en skåpbil som kör runt och ropar ut att de har hönor till försäljning. Färska, levande, alltså. Ja, ja, Gud eller Mammon…var och en blir salig på sin tro!

Börjar regna vid några tillfällen, men det blir bara stora, långsamma, spridda droppar. Finns det ”söndagsregn” – lite så där lagom fridfullt? Plötsligen mullrar det och åskan kommer närmare. Nu får jag problem! Vill skula under olivträd, men där ska man väl inte stå om det åskar? Hm, svårt val.

Provar en ny väg och kommer minsann dit jag ville! Det är inte givet på de små bergsvägarna. Efter 5 timmar vandrar jag in i Neápoli igen och bort till mitt vattenhål: Oasis. Väldigt bra läge och service. Nu är det dags för en soumáda, typisk för orten. Det är en mandeldryck, mycket läskande och god. Jag älskar mat och speciellt god mat så toast är inget som står på min matsedel. Svårt att hitta nå’t så smaklöst, menlöst och bortkastat. Fast det är det enda i matväg som mitt vattenhål serverar och efter vandring funkar t o m en toast!

Blev en mycket lyckad vandring – både för kropp och själ. Och fötterna höll.

Foto? Jodå, men inte säkert att jag hinner idag. Ny lägenhetsvisning på gång!

 

 

Aghios Nikolaos

Idag besök i Aghios Nikolaos som ligger i startblocken för säsongen. Inget kryssningsfartyg i hamnen och bara ett fåtal turister så sta’n visade sig från sin bästa sida. Skadade inte heller att det var rea!

Lät kropp och själ styra idag så det blev en blandning av strosa och läsa och strosa och fotografera och läsa och….Skönt! Antagligen såg det väldigt virrigt ut, men det bjuder jag på.

Smarrig crepés på vanliga stället på första parkett för att observera folk och trafik. Och fiskare som pysslade med fångst och nät. Var det inte nå’n amerikan som sa nå’t i stil med att ”jag älskar arbete, jag kan sitta och studera det i timmar!”?

Jag har tidigare skrivet att jag ibland upptäcker efter en vandring att fotograferandet haft ett tema. Det upptäckte jag idag också. Mycket båtar vilket är lite lustigt eftersom jag inte är speciellt båtintresserad.

Fin bilfärd hem längs Mirabellobukten. Kändes gott att styra ner mot Ierapetra. Hem.

För någon timme sedan lyckades en annan gäst låsa upp min dörr. Tyvärr hade han nå’n med sig, antagligen sin fru. Måste säga ifrån att eventuella nyckeldubbletter till min studio bara får ges till singelmän med tjock plånbok.

Jag har varit slö i veckan och inte laddat upp några foto. Har bättrat mig ikväll så nu finns en hel drös här.