Nu närmar sig hösten med sitt blöta väder och mörkare dagar där uppe i norr. Då kan det väl passa bra med ett Boktips-inlägg? Jag har läst en hel del under den heta högsommaren så jag tar inte med alla böcker och skriver ganska kort om varje bok.
Du hittar tidigare Boktips uppe i menyn samt Boktips Grekland i menyn under TTT – Tips Till Turist.
Ja, nu är det bråda dagar, tycker jag. Det är händelser i alla hörn och oavsett vart man vänder sig. Ett himla surr!
Ingen har väl missat jordbävningen (6,7/6,9 på Richter-skalan) i fredags som påverkade Samos och Chios i Grekland samt Izmir (drabbades värst) och kusten i Turkiet. Jordbävningen kändes i Korint och Aten på grekiska fastlandet och även på en del platser på nordkusten här på Kreta. Jag fick kännedom om den Fortsätt läsa
Jag har nämnt att jag har ett projekt på gång och att jag skulle berätta när det var klart. Igår blev allt (oj, så mycket papper och stämplar – tur jag fick hjälp!) klart och här är resultatet: min alldeles egna Panda! Fortsätt läsa
Då är vi inne på sista helgen i det här helgsjoket med jul, nyår och Trettondagen. Vi har begåvats med ett underbart strålande väder efter några dagar med blandat väder, bla moln och regn. Idag syns Dikti-bergen tydligt och de är fulla med vit, fin snö.
Igår gick barn runt och sjöng och spelade liksom de gjorde jul och nyår. Spelade är lite mycket sagt eftersom det handlar om trianglar och sjunga är också lite mycket sagt i vissa fall. Nu har Fortsätt läsa
Först en rolig nyhet för vandring, mig och Kreta! Apollo hittade min blogg, kontaktade mig för intervju och i veckan publicerades inlägget. Roligt med uppmärksamhet och spridning. Inlägget hittar du här!
Igår kväll bestämde jag att nu får det vara slut på hattandet! Jag packade och förberedde i Fortsätt läsa
Frukost strax efter 7. Solen på väg upp över bergen. Låga, mörka moln förs fram över himlen av sydvästlig vind. Bergssluttningen bakom mig glöder när solljuset når dit. Fåglar kvittrar. Vattenporl från vattenfallet som bakgrundsljud. I övrigt tystnad. Ganska naturlig och självklar fråga dyker en upp: vad kan man mer önska sig? Fortsätt läsa
Tredje dagen med blåst, men nu måste jag bara ut och vandra. Lämnar Ierapetra vid sju-tiden och tar sikte på närmaste by. Inte många ute, allehanda hundar sätter igång ett förfärligt liv när jag passerar. Det sägs att det är lugnare på landet än i sta’n, men det vette sjutton.
Mässa pågår i byns kapell och jag blir lite förvirrad. Det är väl onsdag idag? Kristi himmelsfärd kan det inte vara eftersom påskarna sammanföll i år så vi borde vara i takt. Vandrar ut ur byn Fortsätt läsa
Idag har inget särskilt hänt utan det har varit en så’n där vardag, du vet, som man inte minns lite längre fram. Inramningen med sol, bergen och Libyska havet är dock något annorlunda en lundaslätten.
Lägenhetstittandet har fortsatt. Med tanke på att jag nu kommit till samma lägenhet 2 ggr med olika mäklare så börjar nog utbudet tryta och jag måste fatta nå’n sorts beslut.
Blogg100 är idag framme vid dag 70, nu är det bara 30 dagar kvar. I början kändes det lite tufft med så många dagar, men nu är det snart slut och det har gått fort! Och vilken fart det blivit på skrivandet!
Har en ny förälskelse: min läsplatta. Är bara rädd att jag ska förlägga den nå’nstans, den är tunn och gör inte mycket väsen av sig. Den är verkligen en vän i nöden för böcker på engelska, franska osv har inte plockats fram än hos bokhandlarna. Och den kommer snabbt att tjäna in sig själv. Men visst, inget slår att hålla en riktig bok i händerna.
Ikväll pizza. Ja, ja, det finns så mycket god grekisk mat, tänker du, och människan äter pizza! Det är väl som med svensk husmanskost – ibland måste man rensa smaklökarna.
Jag har fått mitt grekiska tax number idag så nu är jag nog här ”på riktigt”! Och firman är registrerad i Sverige så det är klart i den änden också. Då ska jag bara ha nå’nstans att bo….
Blev lite orolig idag i affären. Greker är artiga, hälsar alltid. Om någon inte hälsar (oftast turister) så kommenteras det livligt eller markeras på annat sätt. Man frågar också hur den andre mår och får frågan tillbaka. Artighetsfraser, visst. Jag tycker det är trevligt och det händer faktiskt att nå’n svarar att ”jag är trött idag” el likn.
När jag plockat ihop mina varor och kom fram till kassan hälsade jag och undrade hur det stod till. Till min stora förfäran skakade hon på huvudet, mumlade nå’t på grekiska och gjorde korstecknet. Oj, det verkar allvarligt. Jaha, vad säger jag nu? Hoppas jag hinner ut innan det händer nå’t, tänkte jag.
När jag betalt och var på väg ut kom en kund in som frågade hur det står till. Då säger kassörskan ”Bra, bra!”. Jag hoppade till och höll på att landa i tomatlådan bredvid blomkålen utanför. Det var ett snabbt tillfrisknande!
Ikväll har jag ätit på den taverna som jag anser har godast mat i sta’n, men tyvärr lite halvdan service. Räkor Saganaki, sallad, vin…….vad jag betalade? Det vill du inte veta!
När Birro lämnade Twitter sa han nå’t i stil med att livet är för stort och underbart för att begränsas till 140 tecken. Detta inlägget är långt. Bara så du vet.
Lite nervös vandring idag. Det var på denna vandringen vid Neápoli (väster om Aghios Nikolaos) som höger fot smällde i oktober 2012. Stressfraktur som tog nästan 3 månader att läka, vill inte vara med om det igen.
Molnigt och blåsigt. Landskapet blir dramatiskt och skiftar hela tiden ansikte. Luften är frisk och lite fuktig, ska det bli regn tro?
Neápoli ligger i en speciell dal eller vad man ska kalla det. I alla fall förr i tiden gjorde alla chaufförer korstecknet när området passerades. Här finns gott om kapell, kyrkor och några kloster. Jag har faktiskt aldrig tagit reda på varför det är lite speciellt, måste ta reda på lite mer vid tillfälle.
När jag vandrat en bit ekar de mässande rösterna ut över bygden. Så vackert! Det är från de två klostren som ligger så nära varandra att de nästan tävlar om vem som ska höras mest och bäst. När jag kommer fram till lilla klostret Kremaston väntar en överraskning. Bygget är klart! Mässan hålls i nya kyrkan, den stora byggnaden är klar och det har kommit upp en ny skylt: ”To the old monastery”. Jaha, ut med det gamla och in med det nya. Undrar om det är vanligt att kloster bygger ut och bygger större? Jag trodde att klostren förde en tynande tillvaro, men det beror kanske på var och vilket.
Är rätt klädd så jag går in i kyrkan, det är ett så vackert skådespel. Mans- och kvinnoröster blandas eftersom nunnorna sjunger växelsång med prästerna, har jag aldrig hört förut. Gott om präster och en är klädd på annat sätt än de andra. Så sätter han sig i ”biskopsstolen” och många går fram och kysser hans hand. Kanske jag sett min första biskop!? Funderar över prästerna, de ser unga ut. Kanske arbete inom kyrka och religion fått ett uppsving.
Så far tankarna iväg. Vad gör grekisk-ortodoxa kyrkan för dagens pressade greker? Ser mig omkring på de gamla människor som hjälpt till och fortfarande hjälper till i kyrkan och tänker på deras kraftigt reducerade pensioner. Och vilken betydelse har religionen för individen i krisens Grekland? Jag tänker på min mormor som levde i nå’n sorts symbios med Gud och sin tro. Kan avundas henne den delen som gav henne styrka, kraft och tröst.
Måste vi inte alla ha något att tro på? En del tror på vetenskapen för att den är ”sann”, men med den hastighet som gamla sanningar kastas åt sidan pga nya rön så finns väl ingen ”sanning”. På 60-talet skulle alla till Indien och röka skallen i bitar tillsammans med nå’n guru. För ett antal år sedan dök det upp nya ”profeter” med budskap om självförverkligande och personlig utveckling (precis som om inte människan alltid utvecklats….). Nu är budskapen korta och kärnfulla och ibland väldigt förenklade för vi har ju egentligen inte tid, eller hur?
Och vi faller i farstun om och om igen. Kan det vara så enkelt att vi består av två halvor som måste vara i harmoni? Fysiskt behövs sömn, mat och skydd men även själen, anden, det mentala (kalla det vad du vill) behöver sitt för annars haltar vi. Men betyder det att vi är beredda att tro på vad som helst? Nu känner jag att jag saknar ett ”vandringssällskap”, vi kunde slå oss ner en stund och reda ut de stora frågorna.
Tittar ut över dalen och bergen och molnen som drar förbi och de blommande olivträden och alla blommorna och tänker att här finns ju det optimala andaktsrummet. Oavsett vad man tror på.
Kommer in i byn Vrisses där någon tittar på gudstjänst på TV samtidigt som högtalarna skickar ut vad som sägs i kyrkan. Och mitt i alltihop en ny röst. Det är en skåpbil som kör runt och ropar ut att de har hönor till försäljning. Färska, levande, alltså. Ja, ja, Gud eller Mammon…var och en blir salig på sin tro!
Börjar regna vid några tillfällen, men det blir bara stora, långsamma, spridda droppar. Finns det ”söndagsregn” – lite så där lagom fridfullt? Plötsligen mullrar det och åskan kommer närmare. Nu får jag problem! Vill skula under olivträd, men där ska man väl inte stå om det åskar? Hm, svårt val.
Provar en ny väg och kommer minsann dit jag ville! Det är inte givet på de små bergsvägarna. Efter 5 timmar vandrar jag in i Neápoli igen och bort till mitt vattenhål: Oasis. Väldigt bra läge och service. Nu är det dags för en soumáda, typisk för orten. Det är en mandeldryck, mycket läskande och god. Jag älskar mat och speciellt god mat så toast är inget som står på min matsedel. Svårt att hitta nå’t så smaklöst, menlöst och bortkastat. Fast det är det enda i matväg som mitt vattenhål serverar och efter vandring funkar t o m en toast!
Blev en mycket lyckad vandring – både för kropp och själ. Och fötterna höll.
Foto? Jodå, men inte säkert att jag hinner idag. Ny lägenhetsvisning på gång!
Lösa trådar och fria tankar
Ett resemagasin och en blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om fotografi, natur och lite av varje.
Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com
Bloggen om England och övriga Storbritannien
ia mitt i livet 