Det finns ett talesätt att ”i nöden prövas vännen”. Det finns de som menar att svårigheter och kriser för människor samman. Man kämpar på tillsammans och stöttar varandra eftersom man sitter i samma elände. Och tillsammans är vi så väldigt starka!

Det gäller tydligen inte i pandemi-tider. I alla fall inte i vissa facebook-grupper. I tre grupper om Grekland och Kreta pågår någon sorts ställningskrig mellan de som tycker att man inte ska resa och de som tycker att man ska resa. Båda lägren drabbar samman i inlägg och kommentarer där de kallar varandra både det ena och det andra. Att andra inte tycker och känner som du betyder inte att du måste hoppa på dem.

Många reaktioner baseras inte på fakta utan känsla och alla måste ge en kommentar även om samma åsikt redan uttryckts av någon annan. Men varför läsa kommentarer, där kan ju t o m vara ett förtydligande eller komplettering! Fakta är tydligen trist.
I dessa tider då rykten och spekulationer flyger runt och förutsättningar ändras nästan dagligen blir källkritik ännu viktigare. Vem står bakom en webbsida? När publicerades den? Är det en nyhetssajt eller en blogg eller nå’t annat? Är det uppgifter från ”en källa” eller ett officiellt uttalande?
Och varför dela artiklar och blogginlägg där det står ”diskuteras”, ”planeras”, ”kanske ska införas” och liknande svävande, osäkra skrivningar? Varför ska vi jaga upp oss över något som inte hänt och som kanske inte kommer att hända?

Två andra fb-grupper där jag är medlem består till största delen av danskar respektive norrmän. Grannsämja är tydligen ett gammalt, omodernt fenomen. Istället för att nöjt luta sig tillbaka och vara glada över de egna situationerna hackas det då och då på Sverige och svenskar. Till vad nytta?

Och när du svurit klart så skriv inget på nätet utan koka en kopp kaffe!

Jag har också blivit attackerad, men försöker svara utifrån inlägget och med fakta. Personliga påhopp, tillmälen och annat är under min värdighet så de besvarar jag inte. Jag anser dessutom att personer som vräker ur sig vad som helst bara förlorar på det, det faller tillbaka på dem själva. Och det är en del personer i dessa grupper vars kommentarer och inlägg jag blivit både förvånad och besviken över. Åsikter kan framföras utan att man ger sig på andra, det är bara dålig stil. Tänk först, tänk en gång till, skriv eller rulla vidare.

En del hävdar upprört att det råder yttrande- och åsiktsfrihet. De behöver ta en paus från facebook och läsa på om de två företeelserna. De är båda begränsade av andra lagar för att man inte ska skada andra, t ex ärekränkning, hets mot folkgrupp. Och på facebook är det administratören i en grupp eller på en sida som bestämmer. Det är administratören som sätter gruppens tema och regler. Jag önskar att administratörerna i de här fem grupperna var tydligare i gränsdragningen. Den som beter sig illa kan söka sig någon annanstans eller ta en time out för eftertanke. Visst, det kommer att försvinna några stycken, men många kommer att stanna kvar, gruppernas rykte återupprättas och nya medlemmar komma till.
Så varför inte nåla fast ett inlägg högst upp att den som inte respekterar gruppens syfte och regler får en varning och vid nästa överträdelse blockeras?

Jag har fått nog och tänker pausa från de här grupperna. Visst, jag kan gå ur dem, men det är ju i grunden trevliga och givande grupper så jag hoppas att det ska lugna ner sig. Jag behöver inte all denna ilska i mitt liv, det är tillräckligt oroliga och svåra tider som det är. Jag blir bara irriterad och ledsen helt i onödan.
Visst kan man argumentera att jag bör stanna kvar, vara aktiv och hjälpa till att stävja ilska och utbrott. Ärligt talat är jag dålig på att bemöta människor som beter sig illa. Och jag har nog inte orken.

Givetvis har jag funderat över varifrån ilskan kommer och varför människor har behov av att racka ner på andra. Kan det vara osäkerhet om framtiden, dvs när är detta över, när kommer vaccinet. Kan det vara trötthet som sänker trösklar i vårt medvetande och får oss att bete oss illa. Kan det vara rädsla för att bli drabbad av viruset. Kan det vara svårighet att hantera en kris, vi har ju faktiskt inte haft något stor kris på flera, flera år så vi är alla ovana. Kan det vara besvikelse över att saker och ting inte blev som vi tänkt, att något annat styr. Maktlöshet.
Jag har inga svar, jag tycker bara att det är trist att vi hugger efter varandra istället för att hjälpa, stötta och uppmuntra varandra.

Ha en bra vecka! Var rädd om dig och andra!

PS. Du som vill vara säker på att inte missa något blogginlägg kan prenumerera här på bloggen eller titta in på min fb-sida ”Vandring på Kreta”.
Frågor om Ierapetra och östra Kreta och annat – kontakta mig via messenger eller epost.

Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!