Etikettarkiv: valresultat

Jaha. Hur blir det nu då?

Du kanske tycker att jag piper och gnäller om värmen, eller snarare hettan, som vi har på högsommaren och speciellt i år? Då ska jag be att få meddela att idag har kommunen gått ut med varning om att alla ska vara försiktiga och råd om hur man bör bete sig. De har också listat speciella riskgrupper. Så var det med det!
Och jag kan så här i en liten bisats meddela att jag hittills sagt nej tack till tre vandrarkunder. Jag Läs mer

Val i Grekland, avsnitt 3

Så är valet över och kanske det är de gamla gudarna som vill markera att de är nöjda eller så är de väldigt förargade. Grekland drabbades nämligen igår av ett kraftigt lågtryck med regn, åska, tromber, kastvindar och elände. På Kreta hade vi riktiga skyfall med åska igår kväll. Nu drar det ner igen från bergen och har börjat mullra så jag ska fatta mig kort.

Syriza vann valet och bildar regering med Oberoende greker, dvs det blir ungefär som före valet. Alexis Tsipras svors in som premiärminister igår för andra gången i år. Gruppen som i augusti bröt sig ur Syriza kom inte in i parlamentet (här finns procentgräns precis som i Sverige). De ”failed stunningly to exploit the grief felt by a majority of “No” voters” enligt Varoufakis (förrförre finansministern) i en artikel i theguardian.com

Jag har några funderingar så här i efterhand. Först kan vi titta på valresultatet:
Syriza  35,46 %  (145 platser)
Ny Demokrati  28,10 %  (75 platser)
Gyllene gryning  6,99 %  (18 platser)
Om du tycker det ser konstigt ut att Syriza får så många fler platser än Ny Demokarti så beror det på att det vinnande partiet tilldelas 50 platser. Det är väldigt tydligt vilka två partier valet stod mellan, men alla mätningar visade nästan ”dött lopp” så det är anmärkningsvärt att det inte blev tajtare i resultatet. En trist sak att konstatera är att Gyllene gryning blev 3:e största parti.

Jag hoppas att Syriza firat och är redo för vad som ligger framför dom. Den första frågan de bör sätta sig ner och fundera över är det bristfälliga stöd de fått från folket. Ett röstdeltagande på 56,57 % är inget att yvas över och sannerligen inget brett eller starkt stöd. Man kan säga att det är inte det grekiska folket som valt Syriza utan det är de grekiska väljarna.

Varför så lågt röstdeltagande? Ja, det som ligger närmast till hands är givetvis valtrötthet. Detta var tredje valet i år, 2012 var det två val på våren. Fem år av kris med ständiga förändringar och åtstramningar ökar på tröttheten så klart. Jag tror väldigt många längtar efter att bara få leva sitt vardagsliv i lugn och ro, men det dröjer några år till.
”Vad ska jag rösta på?” är en av kommentarerna jag hört. Här kan ligga en obeslutsamhet, ett problem mellan att välja mellan pest eller kolera. Å ena sidan Ny Demokrati som varit med om att ställa till landets ekonomi, å andra sidan ett parti till vänster vilket kan vara långt ifrån ens egen övertygelse.
Där kan också gömma sig känslan av svek och uppgivenhet. Det gamla partiet lurade oss, det nya lurade oss när det inte uppfyllde de vallöften de gav i januari. De vallöften som gavs av Syriza i början av året borde folket ha sett igenom, det fanns väldigt liten möjlighet att uppfylla dom med tanke på situationen. Det blev ännu tydligare under vårens förhandlingar och avtal. Förpliktelserna gentemot motparten är så stora att det politiska handlingsutrymmet i Grekland är begränsat. Man kan säga att Syriza svek sina vallöften, man kan säga att de inte insåg situationens allvar, man kan tolka det på många sätt. Det som jag tror är viktigt är att politikerna måste inse att de måste börja tjäna sina väljare, visa att de är värdiga förtroendet.
”Det är ingen mening att rösta.” Många känner nog att det senaste avtalets skrivning med många detaljkontroller och mycket insyn gör att makten till stor del inte ligger hos de egna politikerna utan hos långivarna. Och vad är det då för mening att rösta, framför allt om man upplever att de är lika maktlösa som man själv.

Jag tycker att det var bra att Syriza vann och jag tycker att det är bra att de återigen bildar regering med Oberoende greker. Det bör vara en fördel att de som förhandlade fram det senaste stödlånet också är dom som får i uppdrag att genomföra det, dvs implementera allt som Grekland är ålagda. Visserligen är en hel del rakt emot deras politik och det blir säkert en besvärlig resa, men det finns flera fördelar som jag ser det:

  • det blir som en röd tråd där grekiska folket kan utkräva ansvar av samma personer och det går inte för politikerna att skylla på ”de andra”
  • utbytt regering kunde betytt en massa tjafs och utspel för att markera styrka osv gentemot långivarna
  • parterna, dvs låntagare och långivare, är redan kända för varandra så det framtida samarbetet bör kunna komma igång snabbt och flyta på
  • Grekland behöver bygga en ny samhällsstruktur eller i alla fall renovera den gamla, men hur ska det framtida samhället se ut och fungera? Visserligen har en del av nya regeringens medlemmar varit med ett tag i den politiska sfären, men de är inte så insyltade som de gamla stora partierna. Alltså kan detta betyda en ny era, ett vändpunkt.

Ny Demokrati fick 27,8 % i januari och nu alltså 28,1 %. Läste på nätet att Ny Demokrati ska ha extra partikongress för att analysera valresultatet och det är väl inte märkligt. Men det är märkligt att man också ska diskutera partiledare. Man kan tycka vad man vill om Meimarakis, men han har varit ledare så kort tid att valnederlaget knappast kan bero på honom, i alla fall inte till största delen. De har också lite frågor att fundera över. Med tanke på vårens turbulens i förhandlingarna och de mätningar som gjordes där de låg jämt med Syriza – varför gjorde de inte ett bättre val? Eller var det kanske en stor del av deras valkår som stannade hemma och varför gjorde de i så fall det?

Och då är vi tillbaka vid valdeltagandet, På Inrikesministeriets hemsida (som finns här) är 2,42 % av rösterna angivna som ogiltiga/blanka. Olyckligt att de räknas i samma grupp, men mest sorgligt för en demokrati tycker jag är när medborgare inte ser rösträtt som den rättighet och skyldighet den är. Varför röstade inte fler då de kunde röstat blankt? Det hade varit en kraftig signal till att jag vaktar min rösträtt, gör min del genom att rösta men jag kan inte ge någon mitt förtroende, min röst. Jag kan förstå att det finns trötthet och uppgivenhet, men jag tycker det är allvarligt och trist när det resulterar i att man ger upp eller väljer att ställa sig vid sidan.

Nu är åskan (eller gudarna) lös igen, det öser ner och jag kan inte se Dikti-bergen, det är bara en grå, tät rullgardin av regn åt det hållet. Vi är i slutet av en vandringsvecka så håll tummarna att vi kan genomföra den avslutande vandringen imorgon!

Dagen efter den stora dagen före

Igår var den stora dagen! Det var som andra valdagar då jag varit här. Lite mer trafik än en vanlig söndag, lite mer människor i rörelse. På kvällen åt jag på taverna där en liten tv var uppställd. Inget firande i sta’n, finns inte så mycket att fira, antar jag, i ett val mellan pest eller kolera.

Idag är det som vilken måndag som helst och vi har fortfarande inte krig, svält eller någon farsot. Solen lyser, blåsten håller på att avta (så imorgon kan jag nog bli av med min inomhusdjungel), färjorna gick till Chrissi i förmiddags. Som vanligt.

Förra veckan låg det väntan i luften, idag tycker jag att det känns lite tröttigt och avslaget. Det är nog väldigt viktigt att det händer saker denna veckan, att man når fram till något. Det grekiska folket är nog väldigt trötta på alla turer och utspel. Nu vill de se resultat, tror jag.

En del valdistrikt har stor differens mellan alternativen, andra mindre differens. Så här blev slutresultatet (från en officiell hemsida):

Registered 9.858.508
Reporting 100,00 %
Voted 62,50 %
Invalid/Blank 5,80 %

61,31 %
38,69 %

Möjligen reagerar man på den låga andelen som röstade, men jag tror att man ska komma ihåg att vi i Sverige har väldigt högt valdeltagande jämfört med många andra länder.

Ja-sidan ledde stort under förra veckan, så började skillnaden krympa och en del gjorde analysen att de unga väljarna skulle komma att avgöra. kanske de gjorde det.

Ett problem är givetvis vad folk egentligen har röstat på och jag undrar hur många som läst de två dokumenten som nämndes i röstfrågan. Både folk och politiker har pratat mycket om ja/nej till EU, ja/nej till euro, ja/nej till demokrati och det har varit stora ord (inte minst från toppolitiker) om vanära, krossa grekiska regeringen osv. Inte lätt att vara väljare, minsann.
Lite synd med de här oklarheterna, men det får man nu leva med. Jag har inte svårt för att hålla med Europarådet om att frågan var oklar och teknisk samt att en vecka var alldeles för kort tid.

Som en direkt följd av valresultatet avgick i natt Samaras, partiledare för Nea Demokratia. Det är det parti som varit störst och det andra stora partiet, Pasok, finns nästan inte mer. De valde förresten ny partiledare i våras så inga ”gamla” ledare finns kvar i toppositioner. Papandreou är visserligen partiledare för ett parti som han startade i december, men det är så litet så det finns nästan inte.

Nu blir det intensiva dagar med uttalanden, utspel och allmänna konstigheter medan vi väntar på att något ska hända. Alla har pratat med alla idag via telefon fast någon påstår att den inte pratat. Det verkar väldigt förvirrat! Intressant är de olika beskeden. Några säger att de är beredda att se över eventuell skulderna, andra att det är absolut otänkbart. Viktiga möten inplanerade imorgon. Fan vet om de kan få ihop nå’t vettigt av den här soppan. Och hur lång tid det kommer att ta!

Det viktigaste idag är besked från ECB om stödet till de grekiska bankerna. Jag har inte sett om det kommit något besked, de skulle ha möte i eftermiddag.

Och en av de större händelserna idag är Varoufakis avgång som finansminister. Det var nog klokt, bl a med tanke på att han igår kallade den behandling som Grekland fått av sina långivare för ”terrorism”. Det skulle kanske bli lite svårt att sätta sig vid ett förhandlingsbord efter sådana överord. Börserna steg i alla fall efter hans avgång. Vem som ska efterträda är inte klart i skrivande stund.

ECB sa en intressant sak tidigare idag: de skulder som ECB äger kan inte omstruktureras eftersom det skulle vara monetär finansiering av en stat. Ganska låst läge på den fronten. Men IMF verkar inte helt låst.

Det sägs här i sta’n att banker bett folk komma med de pengar de tagit ut tidigare och växla eftersom 10- och 20-sedlar är slut hos bankerna. Lite roligt knorr! Banken kommer till kunderna istället för tvärtom.
Tyvärr verkar det vara sant att avbokningar nu blivit så många att Ving stänger Sunwing 1 månad.

Vad tycker jag?

Ja, det får jag nog fundera på tills imorgon.

Dagens länkar och lite infotext

Intervju med den franske vänsterekonomen Thomas Piketty i ”röda etc” kan du läsa här.

Lite bakgrund till finanskrisen finns här, kanske kan vara bra att friska upp minnet lite.

Man kan alltid diskutera orsak och verkan, men här är en person som försöker beskriva händelseutvecklingen i olika finanskriser (har inte hunnit kolla upp personen), hemsidan finns här.

Lite info hämtat från olika siter på nätet (jag skrev tyvärr inte upp dom…) och lösryckt från nyhetsrapportering idag:
Under 2007 började bostadsmarknaden bli svajig i USA. Räntorna steg och fastighetspriserna sjönk, något som fortsatte under 2008. När sedan Lehman Brothers, natten till den 15 september, gick i konkurs spred sig paniken över världen.

Vi har alla hört om Island, Irland, Spanien, Portugal osv., men kanske inte så mycket om Lettland eftersom de fick hjälp innan de gick in i EMU. I Lettland gick man hårt fram, så hårt att IMF 2013 varnade regeringen för att förvärra fattigdomen i Lettland. Beslutet att sänka ersättningen till arbetslösa och minska minimilönen för anställda kritiserades av IMF, som menade att det sociala skyddsnätet kunde skadas.

Det viktigaste att komma ihåg är hur djup krisen faktiskt har varit i Grekland. När analyshuset Oxford Economics gjorde en sammanställning i mitten av juni hittade de bara fem länder som kunde konkurrera med den grekiska krisen, som ledde till att Greklands BNP föll med drygt 27 procent från toppen 2007 till början av 2013.
De fem länder som upplevt mer akuta kriser än Grekland enligt Oxford Economics: Ghana (1982, råvarupriskollaps), Kongo-Kinshasa (1990-tal, krig), Guinea Bissau (1995, krig), Ukraina (sedan 2008, finanskris och krig) och Argentina (1980 och 1995).