Dagen efter den stora dagen före

Igår var den stora dagen! Det var som andra valdagar då jag varit här. Lite mer trafik än en vanlig söndag, lite mer människor i rörelse. På kvällen åt jag på taverna där en liten tv var uppställd. Inget firande i sta’n, finns inte så mycket att fira, antar jag, i ett val mellan pest eller kolera.

Idag är det som vilken måndag som helst och vi har fortfarande inte krig, svält eller någon farsot. Solen lyser, blåsten håller på att avta (så imorgon kan jag nog bli av med min inomhusdjungel), färjorna gick till Chrissi i förmiddags. Som vanligt.

Förra veckan låg det väntan i luften, idag tycker jag att det känns lite tröttigt och avslaget. Det är nog väldigt viktigt att det händer saker denna veckan, att man når fram till något. Det grekiska folket är nog väldigt trötta på alla turer och utspel. Nu vill de se resultat, tror jag.

En del valdistrikt har stor differens mellan alternativen, andra mindre differens. Så här blev slutresultatet (från en officiell hemsida):

		61,31 %
		38,69 %

Möjligen reagerar man på den låga andelen som röstade, men jag tror att man ska komma ihåg att vi i Sverige har väldigt högt valdeltagande jämfört med många andra länder.

Ja-sidan ledde stort under förra veckan, så började skillnaden krympa och en del gjorde analysen att de unga väljarna skulle komma att avgöra. kanske de gjorde det.

Ett problem är givetvis vad folk egentligen har röstat på och jag undrar hur många som läst de två dokumenten som nämndes i röstfrågan. Både folk och politiker har pratat mycket om ja/nej till EU, ja/nej till euro, ja/nej till demokrati och det har varit stora ord (inte minst från toppolitiker) om vanära, krossa grekiska regeringen osv. Inte lätt att vara väljare, minsann.
Lite synd med de här oklarheterna, men det får man nu leva med. Jag har inte svårt för att hålla med Europarådet om att frågan var oklar och teknisk samt att en vecka var alldeles för kort tid.

Som en direkt följd av valresultatet avgick i natt Samaras, partiledare för Nea Demokratia. Det är det parti som varit störst och det andra stora partiet, Pasok, finns nästan inte mer. De valde förresten ny partiledare i våras så inga ”gamla” ledare finns kvar i toppositioner. Papandreou är visserligen partiledare för ett parti som han startade i december, men det är så litet så det finns nästan inte.

Nu blir det intensiva dagar med uttalanden, utspel och allmänna konstigheter medan vi väntar på att något ska hända. Alla har pratat med alla idag via telefon fast någon påstår att den inte pratat. Det verkar väldigt förvirrat! Intressant är de olika beskeden. Några säger att de är beredda att se över eventuell skulderna, andra att det är absolut otänkbart. Viktiga möten inplanerade imorgon. Fan vet om de kan få ihop nå’t vettigt av den här soppan. Och hur lång tid det kommer att ta!

Det viktigaste idag är besked från ECB om stödet till de grekiska bankerna. Jag har inte sett om det kommit något besked, de skulle ha möte i eftermiddag.

Och en av de större händelserna idag är Varoufakis avgång som finansminister. Det var nog klokt, bl a med tanke på att han igår kallade den behandling som Grekland fått av sina långivare för ”terrorism”. Det skulle kanske bli lite svårt att sätta sig vid ett förhandlingsbord efter sådana överord. Börserna steg i alla fall efter hans avgång. Vem som ska efterträda är inte klart i skrivande stund.

ECB sa en intressant sak tidigare idag: de skulder som ECB äger kan inte omstruktureras eftersom det skulle vara monetär finansiering av en stat. Ganska låst läge på den fronten. Men IMF verkar inte helt låst.

Det sägs här i sta’n att banker bett folk komma med de pengar de tagit ut tidigare och växla eftersom 10- och 20-sedlar är slut hos bankerna. Lite roligt knorr! Banken kommer till kunderna istället för tvärtom.
Tyvärr verkar det vara sant att avbokningar nu blivit så många att Ving stänger Sunwing 1 månad.

Vad tycker jag?

Ja, det får jag nog fundera på tills imorgon.

Dagens länkar och lite infotext

Intervju med den franske vänsterekonomen Thomas Piketty i ”röda etc” kan du läsa här.

Lite bakgrund till finanskrisen finns här, kanske kan vara bra att friska upp minnet lite.

Man kan alltid diskutera orsak och verkan, men här är en person som försöker beskriva händelseutvecklingen i olika finanskriser (har inte hunnit kolla upp personen), hemsidan finns här.

Lite info hämtat från olika siter på nätet (jag skrev tyvärr inte upp dom…) och lösryckt från nyhetsrapportering idag:
Under 2007 började bostadsmarknaden bli svajig i USA. Räntorna steg och fastighetspriserna sjönk, något som fortsatte under 2008. När sedan Lehman Brothers, natten till den 15 september, gick i konkurs spred sig paniken över världen.

Vi har alla hört om Island, Irland, Spanien, Portugal osv., men kanske inte så mycket om Lettland eftersom de fick hjälp innan de gick in i EMU. I Lettland gick man hårt fram, så hårt att IMF 2013 varnade regeringen för att förvärra fattigdomen i Lettland. Beslutet att sänka ersättningen till arbetslösa och minska minimilönen för anställda kritiserades av IMF, som menade att det sociala skyddsnätet kunde skadas.

Det viktigaste att komma ihåg är hur djup krisen faktiskt har varit i Grekland. När analyshuset Oxford Economics gjorde en sammanställning i mitten av juni hittade de bara fem länder som kunde konkurrera med den grekiska krisen, som ledde till att Greklands BNP föll med drygt 27 procent från toppen 2007 till början av 2013.
De fem länder som upplevt mer akuta kriser än Grekland enligt Oxford Economics: Ghana (1982, råvarupriskollaps), Kongo-Kinshasa (1990-tal, krig), Guinea Bissau (1995, krig), Ukraina (sedan 2008, finanskris och krig) och Argentina (1980 och 1995).