Etikettarkiv: rösträtt

Gå till källan, men drick försiktigt

”Vad är det som händer i Sverige? Hur kunde ni släppa in dem? I Sverige av alla länder!”
Den grekiske gamle skolläraren hade följt det svenska valet 2010 på internet och tittade uppfodrande på mig.
”Jag vet inte, jag förstår det inte heller. Det är mycket märkligt. Och inget jag är stolt eller glad över.” svarade jag.
Han fortsatte med att uttrycka förvåning över att Sverige som hjälpt så många, som stått för humanism, nu också drabbats av extremhögern. Han var ledsen och upprörd. Som exempel på hjälp från Sverige berättade han om sin barndom under andra världskriget då sändningar med block, pennor mm från Svenska röda korset gjorde det möjligt för barnen att gå i skolan.
Jag var tacksam över att vi fortsatte att prata om gamla tider så jag slapp försvara eller förklara det jag inte kunde: Sverigedemokraterna hade precis blivit invalda i den svenska riksdagen.

Grekland har sin extremhöger i partiet ”Gyllene gryning” som har ett stort inslag av kriminella element vilket anmälningar och rättegångar vittnar om. För mig är det väldigt märkligt att de är så stora som de är i ett land där medborgarna upplevt militärjunta, men det är väl kanske bara den ack så ofta motsägelsefulla mänskliga naturen som gör sig gällande. För övrigt talar greker gärna om de onda ottomanerna och om kampen under andra världskriget, men inte gärna om juntatiden. Märkligt och farligt. Det som sopas under mattan kan glömmas för att sedan hända igen. Och igen. Kanske det bara ligger för nära tidsmässigt.

Tillbaka till Sverige!

Valår igen i år och jag har surfat runt för att skaffa mig lite information om vallöften och valmanifest. För cirka en månad sedan såg jag att Sverigedemokraterna fick 20-25 % stöd beroende på olika opinionsinstitut. Det betyder att var 4:e till var 5:e person i väljarkåren kan tänka sig att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Det skrämmer mig.

Representanter för Sverigedemokraterna hävdar då och då att de blir missförstådda. En sorts offermentalitet där de spelar på att vi ska tycka synd om dem. Ett mycket fult men kanske effektivt grepp.

Sociala medier börjar svämma över med lösryckta citat och artiklar duggar mer och mer tätt. Det handlar ofta om rasism, koncentrationsläger, nazismen o likn. Det finns fler exempel på stater som haft nationalistiska och/eller ultrahögra regeringar och ingen av dem slår an några positiva strängar hos mig.

Jag insåg att det mesta jag vet om Sverigedemokraterna har jag hört i andra hand så varför inte gå direkt till källan! Helt enkelt ta reda på vad de själva säger, få en helhetsbild.
Det första jag fick göra var att fundera över och ringa in begreppet rasism. Det visade sig inte vara så enkelt som det ofta verkar i media. Ordet kan ha flera och olika betydelser beroende på sammanhanget och det är en svaghet att vi inte gör klart vad vi menar när vi diskuterar. För den som vill läsa mer om begreppet rekommenderar jag Forum för levande historia där du bl a hittar ”Rasist? Inte jag”, en begreppsinventering av Anders Hellström.
Sverigedemokraterna hävdar själva att de inte är rasister eftersom:
”…vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet,…” (Sverigedemokraternas principprogram)
För mig som humanist är rasism så fjärran att det skorrar i hela mig, ungefär som när man drar naglarna över svarta tavlan. Jag bestämde mig för att försöka lägga det åt sidan och läsa så faktafokuserat och objektivt som möjligt. Inte enkelt, man får hålla ett öga på sig själv hela tiden.

Som uppvärming tittade jag på deras hemsida på ”Vår politik från A till Ö”. Där fanns en del som fick mig att höja på ögonbrynen, men också en del som lät rimligt vid ett första ögonkast. Gick vidare till deras ”Sverigedemokraternas Principprogram 2011” och började läsa.

Jag tänker inte slänga ner lösryckta citat eller kommentera enstaka delar utan mitt tips är att gå in, ladda ner, läs och fundera. Du får vara beredd på en del motsägelser och inkonsekventa utfästelser. Du får vara beredd på att några ord används annorlunda än vad du är van vid. Du får vara beredd på att bli förvånad över hur genomarbetat och välformulerat programmet är. Du kommer kanske att, som jag, skrämmas av och undra över vem den slipade personen är som satt principprogrammet på pränt.

Mitt slutintryck är att deras samhälle vill jag inte leva i och jag tror inte att de vill ha mig i sin socialkonservativa nationalstat. Antagligen har jag straffat ut mig redan genom att det är andra gången jag bor utomlands, dvs jag är inte ”lojal” och är troligen inte född med rätt ”essens”.

Om en bra thriller säger man att den ska tangera verkligheten, den ska vara möjlig även om den är otrolig. Att läsa Sverigedemokraternas principprogram är som en thriller, men när man börjar förstå och inser att innehållet är möjligt och troligt om de får makten blir thrillern en rysare.
Jag blev kall långt in i själen.

Att rösta är en skyldighet och en rättighet. Min röst är postad och i år blev det inte blankröst vilket det blivit några gånger när jag inte funnit någon att ge förtroende. Proteströsta? Aldrig och framför allt inte på ett parti som är ljusår ifrån vad jag tror på och står för.

Låt oss tillsammans marginalisera mörkrets makter!

PS. Om du vill diskutera lite när du läst om deras politik så hör gärna av dig! Enklast genom att skriva en kommentar nedan.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Val i Grekland, avsnitt 3

Så är valet över och kanske det är de gamla gudarna som vill markera att de är nöjda eller så är de väldigt förargade. Grekland drabbades nämligen igår av ett kraftigt lågtryck med regn, åska, tromber, kastvindar och elände. På Kreta hade vi riktiga skyfall med åska igår kväll. Nu drar det ner igen från bergen och har börjat mullra så jag ska fatta mig kort.

Syriza vann valet och bildar regering med Oberoende greker, dvs det blir ungefär som före valet. Alexis Tsipras svors in som premiärminister igår för andra gången i år. Gruppen som i augusti bröt sig ur Syriza kom inte in i parlamentet (här finns procentgräns precis som i Sverige). De ”failed stunningly to exploit the grief felt by a majority of “No” voters” enligt Varoufakis (förrförre finansministern) i en artikel i theguardian.com

Jag har några funderingar så här i efterhand. Först kan vi titta på valresultatet:
Syriza  35,46 %  (145 platser)
Ny Demokrati  28,10 %  (75 platser)
Gyllene gryning  6,99 %  (18 platser)
Om du tycker det ser konstigt ut att Syriza får så många fler platser än Ny Demokarti så beror det på att det vinnande partiet tilldelas 50 platser. Det är väldigt tydligt vilka två partier valet stod mellan, men alla mätningar visade nästan ”dött lopp” så det är anmärkningsvärt att det inte blev tajtare i resultatet. En trist sak att konstatera är att Gyllene gryning blev 3:e största parti.

Jag hoppas att Syriza firat och är redo för vad som ligger framför dom. Den första frågan de bör sätta sig ner och fundera över är det bristfälliga stöd de fått från folket. Ett röstdeltagande på 56,57 % är inget att yvas över och sannerligen inget brett eller starkt stöd. Man kan säga att det är inte det grekiska folket som valt Syriza utan det är de grekiska väljarna.

Varför så lågt röstdeltagande? Ja, det som ligger närmast till hands är givetvis valtrötthet. Detta var tredje valet i år, 2012 var det två val på våren. Fem år av kris med ständiga förändringar och åtstramningar ökar på tröttheten så klart. Jag tror väldigt många längtar efter att bara få leva sitt vardagsliv i lugn och ro, men det dröjer några år till.
”Vad ska jag rösta på?” är en av kommentarerna jag hört. Här kan ligga en obeslutsamhet, ett problem mellan att välja mellan pest eller kolera. Å ena sidan Ny Demokrati som varit med om att ställa till landets ekonomi, å andra sidan ett parti till vänster vilket kan vara långt ifrån ens egen övertygelse.
Där kan också gömma sig känslan av svek och uppgivenhet. Det gamla partiet lurade oss, det nya lurade oss när det inte uppfyllde de vallöften de gav i januari. De vallöften som gavs av Syriza i början av året borde folket ha sett igenom, det fanns väldigt liten möjlighet att uppfylla dom med tanke på situationen. Det blev ännu tydligare under vårens förhandlingar och avtal. Förpliktelserna gentemot motparten är så stora att det politiska handlingsutrymmet i Grekland är begränsat. Man kan säga att Syriza svek sina vallöften, man kan säga att de inte insåg situationens allvar, man kan tolka det på många sätt. Det som jag tror är viktigt är att politikerna måste inse att de måste börja tjäna sina väljare, visa att de är värdiga förtroendet.
”Det är ingen mening att rösta.” Många känner nog att det senaste avtalets skrivning med många detaljkontroller och mycket insyn gör att makten till stor del inte ligger hos de egna politikerna utan hos långivarna. Och vad är det då för mening att rösta, framför allt om man upplever att de är lika maktlösa som man själv.

Jag tycker att det var bra att Syriza vann och jag tycker att det är bra att de återigen bildar regering med Oberoende greker. Det bör vara en fördel att de som förhandlade fram det senaste stödlånet också är dom som får i uppdrag att genomföra det, dvs implementera allt som Grekland är ålagda. Visserligen är en hel del rakt emot deras politik och det blir säkert en besvärlig resa, men det finns flera fördelar som jag ser det:

  • det blir som en röd tråd där grekiska folket kan utkräva ansvar av samma personer och det går inte för politikerna att skylla på ”de andra”
  • utbytt regering kunde betytt en massa tjafs och utspel för att markera styrka osv gentemot långivarna
  • parterna, dvs låntagare och långivare, är redan kända för varandra så det framtida samarbetet bör kunna komma igång snabbt och flyta på
  • Grekland behöver bygga en ny samhällsstruktur eller i alla fall renovera den gamla, men hur ska det framtida samhället se ut och fungera? Visserligen har en del av nya regeringens medlemmar varit med ett tag i den politiska sfären, men de är inte så insyltade som de gamla stora partierna. Alltså kan detta betyda en ny era, ett vändpunkt.

Ny Demokrati fick 27,8 % i januari och nu alltså 28,1 %. Läste på nätet att Ny Demokrati ska ha extra partikongress för att analysera valresultatet och det är väl inte märkligt. Men det är märkligt att man också ska diskutera partiledare. Man kan tycka vad man vill om Meimarakis, men han har varit ledare så kort tid att valnederlaget knappast kan bero på honom, i alla fall inte till största delen. De har också lite frågor att fundera över. Med tanke på vårens turbulens i förhandlingarna och de mätningar som gjordes där de låg jämt med Syriza – varför gjorde de inte ett bättre val? Eller var det kanske en stor del av deras valkår som stannade hemma och varför gjorde de i så fall det?

Och då är vi tillbaka vid valdeltagandet, På Inrikesministeriets hemsida (som finns här) är 2,42 % av rösterna angivna som ogiltiga/blanka. Olyckligt att de räknas i samma grupp, men mest sorgligt för en demokrati tycker jag är när medborgare inte ser rösträtt som den rättighet och skyldighet den är. Varför röstade inte fler då de kunde röstat blankt? Det hade varit en kraftig signal till att jag vaktar min rösträtt, gör min del genom att rösta men jag kan inte ge någon mitt förtroende, min röst. Jag kan förstå att det finns trötthet och uppgivenhet, men jag tycker det är allvarligt och trist när det resulterar i att man ger upp eller väljer att ställa sig vid sidan.

Nu är åskan (eller gudarna) lös igen, det öser ner och jag kan inte se Dikti-bergen, det är bara en grå, tät rullgardin av regn åt det hållet. Vi är i slutet av en vandringsvecka så håll tummarna att vi kan genomföra den avslutande vandringen imorgon!