Jag förstår inte varför, men det verkar viktigt i sociala medier att berätta var man är så jag meddelar härmed att jag just nu befinner mig på Kastrup. Skånebesöket är slut för denna gången. Jag tog med mig solen från Kreta vilket alla verkade glada över, nu tar jag den med mig igen för det har varit dåligt väder nere på ”min” ö.

Förutom att hälsa på familj och vänner, passa på att handla så’nt som inte finns där jag bor, besök hos tandhygienist, hämta ut medicin osv är det en del smaker som man saknar. När man åker på semester är några veckor med annan mat helt ljuvligt, man kan längta efter den resten av året. När man bor utomlands blir det liksom precis tvärtom. Hur god och nyttig den kretensiska maten än är så kan man tröttna på den. Kanske du nu säger att människan är inte klok, den maten är ju SÅ underbar. Men gör ett litet tankeexperiment! Alla matställen i Sverige serverar bara husmanskost (och dit räknar jag pizza). Ingen grekisk mat, ingen italiensk, inga kinarestauranger, ingen franska influenser, inga australienska biffar mm. Hur gott det än är med ärtsoppa, kalops, falukorv och stuvad blomkål så skulle du nog tröttna, eller hur?

Hur som helst, jag älskar mat så jag har tillfredsställt smaklökarna och längtan! Det finns några saker på önskelistan som jag inte ätit eller gjort, men man ska ha nå’t att längta efter. Denna veckan har jag bl a njutit av:

• Köttbullar, potatismos, inlagd gurka.
• Varmt inomhus.
• Leverpastej.
• Hollandaisesås.
• Chokladpudding.
• Kladdkaka.
• Barfota på varma golv.
• Pyttipanna.
• Handla snabbt och lätt, kunna läsa och förstå varenda förpackning.
• Creme fraiche.
• Ystadkorv.
• Gräddsås.
• Bio (The Theory of Everything).
• Vingummi.
• Rumpstek (mediumstekt) med whiskysås.
• Blåbärspaj med vaniljsås.
• Titta på tv där en person pratar istället för fem personer som pratar samtidigt.
• Mer creme fraiche.
• Torskfilé med dillremouladsås.
• Prata svenska.
• Ryggbiff med bearnaisesås.
• Mandelkubbar.

En annan liten fundering: jag läste i Sydsvenska dagbladet i veckan att några skånska politiker är upprörda över förslaget till ombyggnad av tågstationen på Kastrup. De har framfört sina synpunkter till danskarna. Det gäller att resenärer som kommer med tåg från Skåne kommer att få 100 m längre till terminal 3. Danskarna svarade lugnt att det kommer att lösas med transportband och rulltrappor.
Så vände jag blad och läste en artikel om läget i Vanuatu. Det tycker jag att dom som är upprörda över att gå 100 m också ska göra. Jag tror att det kan ge lite perspektiv på tillvaron och tankar kring prioriteringar i livet.