Etikettarkiv: mode

En man med en dröm – blir det en drömman?

Nu är det dags för det i december och i onsdags utlovade inlägget om modellen! Vi börjar från början.

2010 bodde jag fem månader i Ierapetra. Internet fungerade inte så bra i lägenheten så kaféet vägg i vägg blev mitt andra vardagsrum. Där mötte jag en 18-årig Vasilis Iliev med en dröm: att jobba som modell inom mode. Vi hade inget gemensamt språk utan ”pratade” via Google translate på min mini-pc. Ibland blev det missförstånd som antingen gav oss ett gott skratt eller ledde till missförstånd så vi fick kalla på hjälp.

Vasilis berättade att han kom med sin familj från Bulgarien till Kreta som sexåring, avbröt skolan i förtid i tidiga tonår och började jobba. När vi träffades jobbade han som servitör på en taverna. Det som imponerade och inspirerade mig hos honom var hur viktig hans dröm var, hur hett han önskade. Att brinna för något tycker jag är ett lite slitet uttryck, men det passade verkligen. Det var också tydligt att det inte var en tillfällig nyck el likn för det fanns planer och en medvetenhet om svårigheterna.

Vasilis tog alla tillfällen att ”öva” och samla på sig foton. Han undrade om jag ville ta några foton och det var en kul utmaning för mig. Jag fotograferar sällan människor eftersom jag tycker att det är svårt, men någon som tycker så mycket om att vara framför kameran gjorde det (nästan) enkelt.

IMG_2584

December 2010 (mitt foto)

IMG_3339

Januari 2011 (mitt foto)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_5831

Augusti 2011 (mitt foto) (jag älskar ljuset i detta fotot…)

Våren 2012 var jag på Kreta i fyra månader och det blev väldigt tydligt att det börjat hända saker, bl a fotojobb för en butik, en tidning. Jag fick följa med på en fotografering i en fabriksruin. Spännande och intressant att se Vasilis och fotograferna arbeta. I juni arrangerades en modevisning på strandpromenaden och jag fick se Vasilis på the runway.

IMG_7600

Mars 2012 (mitt foto)

Det skulle dröja innan vi sågs igen. Sociala medier är verkligen en tillgång för att följa varandra och hålla igång en långväga kontakt på ett enkelt sätt. När vi sågs i Iraklio i december 2014 hade Vasilis hunnit vara nästan ett år i England där han jobbade, lärde sig engelska (mini-pc behövdes inte längre…) och fick en del modelljobb. Han hade också jobbat två säsonger på Kos, gjort modelljobb av olika slag i bl a Aten, gick nu på modellskola i Iraklio och jobbade vid sidan om.

Före jul var det alltså modevisning i Ierapetra och jag kunde jämföra med 2012. Vasilis och några till skilde sig från de andra genom att erfarenhet och vana syntes tydligt. Strålande utveckling, visst har killen gått framåt!

vasilis2

vasilis7I onsdags över en kopp kaffe fick jag veta att det blev en säsong till på Kos i somras,vasilis6
olika modelljobb, bl a ett ganska nyligen som inte publicerats än så han fick inte visa. Och på måndag bär det iväg till Indien för minst tre månaders modelljobb. Vi tittade bakåt och konstaterade att om någon sagt på hösten 2010 att vi skulle göra de resorna vi gjort vasilis4och vara där vi är idag hade vi antagligen inte trott våra öron. Men nu är vi där vi är!

 

 

18-åringen har blivit en ung man, fortfarande lika sympatisk och trevlig med humorn i behåll. Det är en ynnest och inspiration att få följa någon som har en dröm och gör allt för att leva den drömmen. Vasilis har hela tiden jobbat vid sidan om modelluppdragen för att klara sig, t ex barjobb, servitör. Han kunde ha stannat vid att ha sin dröm som en dröm med tanke på omständigheterna med avbruten skolgång, bo i en liten stad på Kreta, ingen ekonomisk säkerhet osv. Hans brinnande önskan tillsammans med att ha fötterna på jorden är en oslagbar kombination som ger ständig näring åt hans driv. I alla fall är det så jag ser det. I december 2014 fanns planer på Milano, nu fick jag veta att det blev inte så utan det blev något annat. Inget att hänga läpp för, bara nya tag. Jag beundrar att hans dröm är lika levande och viktig idag som den alltid varit.

Våra samtal är så inspirerande och givande för vi utbyter tankar och funderingar fritt. Vi bedömmer eller ifrågasätter inte varandras drömmar, pratar inte om ”rätt” eller ”fel”. Istället pratar vi om varför och hur, utbyter tankar och idéer. Jag brukar säga att människor är lärande individer och att vi lär genom hela livet. Det stämmer verkligen in på Vasilis, det är så tydligt hur med- och motgångar blivit erfarenhet och kunskap. Med massor av glädje och lust!
Det ger kraft och energi att prata med någon som är i en situation som liknar ens egen. Och vi tänker ganska lika. Som Vasilis säger ibland och jag instämmer: ”It’s necessary to have an open mind” och ”You never know what happens”. Håll drömmen levande, var öppen och beredd på vad som kan dyka upp.

vasilis1 decTill sist
Jag hoppas att han får fortsätta sin dröm så länge det går och det känns rätt.
Jag hoppas att han behåller sin nyktra syn på den bransch han jobbar inom så den inte skadar honom.
Jag hoppas och tror att en ny dröm tar form när denna är färdiglevd.
Och jag vet att han kommer att göra succé i Indien.

Vasilis, knock them dead!

 

 

PS. De foto som inte är mina har jag fått Vasilis’ tillstånd att hämta från hans facebook. De foton jag valt är de jag tycker om utan hänsyn till ”branschen” eller vad han själv hade valt.
Det är svårt att välja! Det finns fler foton på hans två facebook-profiler Vasilis Iliev och Vesko Iliev.

 

Storleksbesvär

Jag vet inte riktigt vilka egna initiativ min kropp tagit eller vad den haft för sig när jag sovit, men den har blivit större än min senaste minnesbild. Inte jättestor, men så mycket så att jag blir alldeles villrådig om klädstorlekar. Jag höll på att skriva att jag får ångest, men det är ett starkt ord och så illa är det inte. Än.

Så hur ska jag nu gå tillväga? Köpa kläder efter faktiskt utseende eller önskat eller rimligt att uppnå? Eller kanske det är dags att byta stil. Såg en väldigt snygg bikini, men insåg att jag kanske har kropp och ålder emot mig. Är det så att jag nu går in i gruppen ”skyl över så mycket du kan”? Återstår bara baddräkt med liten kjol eller korta ben? Eller är det dags för ”strandklänning”?

Funderat över det där med att ”det är insidan som räknas” och ”skönhet kommer inifrån” och ”bara man trivs med sig själv”? Så’nt trams, bara plattityder. Jag har ingen aning om hur min insida ser ut, men jag har svårt för att föreställa mig att den skulle vara mer tilltalande än utsidan. Min skönhet är så djupt begravd i den här nya, större kroppen så det finns ingen möjlighet för den att tränga fram. Trivas, ha! Kan jag få separera från min kropp, tack.

Vem har uppfunnit våren? Det borde vara höst året om. Stora tröjor, rediga frottésockor, kraftiga och rymliga långbyxor. Det kan man kalla ett bejakande och positivt mode!

Tänk om bildredigering fungerade IRL! Då skulle jag glida fram på stranden i nya bikinin, fortfarande rynkig men med midja och smalare höfter tjusigt sänka ner min PhotoShopade kropp i solstolen! Då skulle det minsann stråla av skönhet inifrån och ut!

Men det går ju inte. Kan det fungera med ”strandklänning” 2 storlek för stor? Då borde jag anta form och vidd typ tältpinne….nå’t öga skulle väl luras…eller?