Etikettarkiv: the two popes

Boktips med filmtips

Först något helt annat. Vi är nu inne i en period som av en del, främst utlänningar, kallas ”karnevalsmånaden”. Apokries, som perioden heter, är mer än karnevalen och den ska också ses i sitt sammhang, tycker jag. Den är en del av tiden fram till högtidernas högtid: Påsken. Jag skrev ganska utförligt om Apokries och fastan ifjol, det inlägget hittar du här.

Det är ett tag sedan jag bloggade boktips och på den senaste tiden har jag haft otur med en del böcker (fått ge upp utan att läsa klart vilket jag har väldigt svårt för) så denna gång fyller jag ut med några filmtips.

Boktips

Innan ni tog oss (Lisa Wingate)
En gripande bok med verklighetsanknytning och jag kan inte beskriva den bättre själv utan har kopierat från elib:
Baserad på en av Amerikas mest ökända skandaler där Georgia Tann, föreståndare för Memphis barnhem, kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Lisa Wingates hjärtskärande men samtidigt hoppfulla och vackra berättelse påminner oss om att vart ödet än för oss, glömmer vi aldrig varifrån vi en gång kom.

Tro dina ögon (Linwood Barclay)
Jag har nu läst några av hans böcker med stor behållning, men detta är hittills den bästa. Två händelseförlopp – ska han lyckas knyta ihop dem? Det gjorde han, dessutom snyggt. Här finns tokigheter, spänning och en fascinerande datornörd som slutligen (och på ett rörande sätt) inser att datorvärlden är oerhört begränsad.

En lögn att lita på (Elisabeth George)
En av mina favoritförfattare av många skäl, bl a tycker jag väldigt mycket om radarparet Lynley och Havers. Dessutom är det otroligt hur en amerikanska så målande och träffande kan skriva romaner som utspelar sig i England!
I denna boken tar hon ett nytt grepp. En kriminalroman utan mord! Så vad är det egentligen som pågår? En familj med udda individer som har egna agendor. Lynley har egna bekymmer och Havers…ja, det ska vi bara inte tala om. Läs den istället!

Alex Dogboy (Monica Zak)
Inget litterärt storverk, men det är just därför den är så stark. Den rapporterar nästan mer än den berättar. Tanken svindlade när jag läste den. Så här har gatubarn det dagligen medan jag har det så bra. Samtidigt.
Återigen använder jag mig av elib där Zak själv skriver:
Jag mötte honom på ett märkligt sätt. Under hösten 2001 var jag i Honduras som reporter för tidningen Globen. Vårt uppdrag var att bl. a. intervjua gatubarn som bodde på ett speciellt barnhem. Vi hade stor tur. Samtidigt som vi var där blev det premiär på en barnteater. De spelade en pjäs som byggde på den svenska författaren Barbro Lindgrens bok ”Sagan om den lilla farbrorn”. Jag bad att få komma och se pjäsen tillsammans med 25 gatubarn som bodde på barnhemmet. Barnen blev stormförtjusta. Pjäsen handlade om en farbror som var så otroligt ensam, som tur var fick han till slut en hund till vän. När vi gick ut från föreställningen sade ett av gatubarnen till mig:
– Den där pjäsen handlade ju om Nahin Samuel.
– Vem är det? frågade jag.
– Det vet du väl. Det är ju killen som lever med hundar.
Då kom jag ihåg att jag sett ett gatubarn som låg och sov på en trottoar med två hundar sovande tätt intill sig.

Tiden dödar långsamt (Michel Bussi)
Jag har tidigare tipsat om Bussis böcker och just nu läser jag den här. Får återkomma om den, men den skiljer sig från de båda jag läst tidigare. Nu och då ska vävas samman. Det dyker upp märkliga saker och personer. Svår att lägga ifrån sig!

Filmtips

Denna tid på året duggar filmpriserna tätt. Golden Globe i januari, BAFTA i förra veckan och Oscars i nästa vecka. Det är ungefär samma filmer som valsar runt och jag har sett fyra (The Irishman, 1917, The two popes, Parasiten) och ska se en femte (Little women) när den kommer till Ierapetra.

The Irishman
Det är alltid känsligt att inte stämma in i lovsånger kring ”storfilmer” med megastjärnor, men det här är en film som jag inte kan höja till skyarna. Jag har inget emot långsamt berättande, men det farliga är, både för litteratur och film, att falla över i tråkighet. Stundtals är filmen seg, det finns scener som skulle kunna klippas bort eller kortas utan att handlingen gått förlorad. Den är helt enkelt för lång. Och jag väntade mig något nytt om maffian, någon ny infallsvinkel el likn, men det var det gamla vanliga. Några blir kompisar, tjänar massor med pengar, någon vill ta över så man börjar skjuta varandra och till sist faller allt ihop.
Skådespeleriet var för mig en besvikelse. Robert De Niro går runt och är De Niro, Al Pacino har förlorat sin unika intensitet (kanske åldrandet som skalat av den?) både i utstrålning och skådespeleri. Det lustiga är att den som pensionerat sig från yrket och fick övertalas att komma tillbaka, Joe Pesci, är strålande!

1917
Krigsfilm – nä, jag hoppar den. Det vet man ju hur det blir. Tokiga generaler och pangande och tröstlösa fotsoldater som längar hem och på det lite jobbig patriotism… Men en vän undrade om jag var pigg på att gå på bio och jag hade inget annat för mig. Efteråt tackade jag henne.
Filmen handlar inte om krig i sig utan den utspelar sig där kriget dragit och drar fram. Den bygger på berättelser som regissören Sam Mendes farfar berättade för honom. En fantastisk film om vänskap och lojalitet, men också mod och uthållighet. Jag kan inte berätta så mycket mer om handlingen, men jag kan säga att det är längesen jag hoppade och sjönk ihop och suckade och höll andan så under en film. En riktig nagelbitare i spänning och samtidigt så rörande och känslosam. Mitt i det meningslösa som kallas krig.
Filmen är inspelad i någon sorts ny teknik som jag inte vet så mycket om, egentligen bara att den tillåter skarvlös editering. Det känns som om filmen spelats in i en enda lång tagning och det finns en del kameraåkningar som är väldigt snygga.
Skådespelarna George MacKay och Dean-Charles Chapman två nya bekantskaper för mig som jag gärna ser mer av. Duktiga och roligt med nya, fräscha ansikten.
Gå och se den! Du kommer inte att ångra dig!!

The two popes
En underbar film med viss verklighetsanknytning. Stort skådespeleri av både Anthony Hopkins (påven Benedictus XVI) och Jonathan Pryce (kardinal Jorge Mario Bergoglio från Argentina, den blivande påven Franciskus). Inte en film för dig som gillar mycket action utan detta är en film om två olika personligheter, deras tro och karaktärer. Och hemligheter. Det märkliga är att man tycker om båda, i alla fall gjorde jag det.

Parasiten
Ja, vad ska jag säga om den? Fanns scener som var komiska, skådespelarna var bra, men lägg pengarna på 1917 istället!

Live twice, love once
Den här filmen är inte nominerad, det är en spansk Netflix-film som jag hittade i förra veckan. Många goda skratt och ett rörande slut. Väckte många tankar!

Har du några tips? Skriv gärna nedan i kommentar!

Ha en bra vecka!

PS. Boktips med anknytning till Grekland hittar du i menyn under ”TTT – Tips Till Turist”. Använd sökrutan för tidigare övriga boktips:

 

 

 


Upplev och njut av sydöstra Kreta!

Vandringssäsong september-juni samt stadspromenad och biltur året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!