Vårdopp på platå
Jag fick en så stor lust att få ännu lite mer vår. Vi har haft en otrolig vår och det känns sorgligt att den är på väg att lämna oss för nu kommer sommaren. Man skulle kunna kalla det separationsångest! Men var få en sista dos? Katharo-platån givetvis! Jag vandrade där i höstas och presenterade då platån, det kan du läsa om i inlägget Getternas och fårens egen platå i sprakande färger. Jag tänkte att jag skulle återvända nu i vår, men har glömt bort det.

På vägen upp från Kritsa körde jag in i dimma. Ingen bra början. Vandra i dimma – varken kul eller enkelt. Men när jag lämnade Ierapetra såg jag låga, låga moln vid bergen både i väst och öst så kanske, kanske…och så var det! Plötsligen var jag ute i sol och klarblå himmel med moln nedanför mig. Nu mötte mig nästa utmaning: getterna. Här bor inga getter som far åt alla håll när man kommer utan här bor de coola getterna. De går på vägen i slow motion, stannar upp och ser sig omkring i lugn och ro. En ställde sig framför Panda och tog sig en rejäl och ingående titt. Precis när jag började fundera över om jag skulle backa eller tuta så fnyste geten och masade sig ut i vegetationen.

Oj, oj, oj! Jag hade modifierat den vandring jag gjorde i höstas och det blev riktigt bra. Fast egentligen brydde jag mig inte så mycket om själva vandrandet för jag var förlorad! Här bjöd naturen på ett överflöd som det kändes skamligt att bara njuta av och inte ge nå’t tillbaka. Eftersom platån inte är så uppodlad som grannen Lasithi-platån var det fullt med blommor och blomsterängar! Fruktträden hade tyvärr blommat ut, men jag dök ner i blomsterhavet till tonerna av fågelkvitter och insektssurr. Här fanns alla nyanser du kan tänka dig från ljuslila till mörkaste blått. Här och där uppblandat med rött, vitt och gult. Detta måste vara blomsterängarnas paradis!
Om jag höjde blicken så gav lövträden mig alla gröna nyanser som finns från vårskirt ljusgrönt till de magnifika ekarnas brungröna färg (de har hängen nu). Och utplacerade lite halvt nonchalant stod Trubbhagtorn som blommade så mycket att de nästan välte.
Mäktiga Dikti-toppar med snöfläckar bildade en underbar kontrast.
Och på en gammal bro, som vatten porlade under, stannade jag upp och såg ett vackert giftermål mellan Skåne och Kreta: sädesfält som böljade i vinden med bergen i fonden.
Det blir inte bättre än så. Det kan det inte bli. Och vem skulle kunna begära mer?

Jag önskar att jag hade förmåga att beskriva denna variationsrika och överflödande platå för dig, men jag hittar inga bra ord. Här får du ett litet smakprov även om inte heller foton gör rättvisa åt vårparadiset.
(klicka på foto för större storlek och fler foton finns på min flickr-sida)

Fjärilshyacinten är en av mina favoriter. Den är inte direkt vacker, mer en kul typ som ser ut att komma från en annan planet. Den borde kanske heta Outer space-hyacint? Här på platån fick jag inte en planta här och där utan hela fält!

Några andra skönheter:

Och nej, jag kan inte namn på växter utan lutar mig mot sakkunskapen i facebook-gruppen ”Flowers of Crete”.

Vandringen slutade inte så fridfullt eftersom det kom sju jeepar från någon arrangör som kör runt folk. Jag vandrade då på E4 och jag undrar varför de måste köra precis där det går en vandringsled. Jag hoppas att de stannar då och då så passagerarna inte bara får titta på naturen genom bilfönster utan också uppleva den. Dammig blev jag så friskt vatten och lunch satt fint när jag kom fram. Kyparen, en ung kille, undrade vad jag tyckte om platån och jag kunde inte nog förklara hur vacker och fin jag tycker att den är! Han blev glad.

Sista vårvandringen
Sommaren har fått in en fot för nu börjar oleandern att blomma och den är som allra vackrast om ungefär en vecka eller två. I nästa vecka tar sommaren ett stort kliv in genom dörren för då ska vi enlig väderprognosen få julitemperaturer. Så det var gott att vandra igår i bergen med goda vänner, både två- och fyrbenta.

På grund av sjukdom hade vi fått skjuta på vandringen, men jag tror att det var meningen. Nu fick vi njuta av den allra sista vårdallringen. Ännu är bergsslänterna gula och ljusröda av olika buskar och marktäckare. Vi förundrades över hur grönt det varit och är i år och att vi här och där hörde vatten som porlade med kraft. När vi passerat bergskrönet mötte en skön vind som bar med sig ljuvlig doft av kryddor och örter, främst timjan. Den här ön mår verkligen gott efter den stökiga vintern!

Här är vännerna på ”upploppet”. Efter cirka 4 timmar närmade vi oss civilisationen och målet: lunch på bytaverna!

 

 

 

 

Då är det dags att avsluta denna vecka med lugn och skön söndag! Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!