Tidigt imorse tryckte jag ner ett par motspänstiga fötter i vandrarskor med inlägg. Efter nästan 3 månader i platta sandaler ville fötterna avvika och gå någon annanstans, men jag gav mig inte. Packade ryggsäcken, upp med den på ryggen och höll på att falla ihop. Den var ju tung!
Vid 6-tiden lämnade jag hemmet och började vandra. ÄNTLIGEN! Kursen inställd på att vandra över Ierapetra-slätten till nordkusten.
Några gamla gubbar (kanske gamla fiskare som är vana att stiga upp tidigt) satt på några caféer i halvmörker, annars lugnt och stilla. Vid denna tiden på året blir vi nästan invaderade av massor, massor av flyttfåglar som sitter på ledningarna. Jag blev lite orolig när sta’n grävde ner en del ledningar i förfjol, var skulle fåglarna ta vägen? Nu vet jag var en del av dom håller till. Det var bara dom och jag, alldeles tyst. Det enda som hördes var ett svischande ljud från vingslag eftersom några nymornade flög omkring. Lite som filmen Fåglarna fast på riktigt…
Frukost vid mitt lilla kapell efter att jag tänt ljus för familjen. Det har inte blivit så många ljus för dem i sommar, de verkar ha klarat sig ganska bra i alla fall. Såg hur hela Ierapetra badade i morgonsol, men jag hade fortfarande skugga. Jag valde att vandra idag pga att det skulle bli ganska stark vind. Visserligen ett element att kämpa mot, men det ger också svalka och sänker temperaturen. Eftersom jag gick nära bergen i öster hittade inte solen mig förrän efter kaffe i by vid 9-tiden.
Nu började det bli lite jobbigt! Ganska branta men korta uppförsbackar känns lite varstans för en halvslö kropp. Och andningen var något ansträngd. Solen hjälpte inte direkt till att underlätta. Men det är ofta så på första vandringen på en säsong. Det är mer fysisk igångsättning än njutbar vandring.
I näst sista byn mötte jag en gammal kvinna som var på väg upp för en trappa. Kring hennes fötter lekte tre kattungar. Vi tog i hand och stötte varandra upp respektive ner. Jag vill inte påstå att vi hade ett samtal, men lite förstod jag. Resten flyter så bra så med ett stort leende. Måste berätta för min språklärare att jag inte längre känner mig dum när jag möter gamla människor ute i byar. Han sa ju till mig att det är inte meningen att jag ska förstå dom än, det är mycket gamla uttryck och dialekt. Så jag har släppt det och kanske var det släppet som gjorde att det kändes som om kvinnan och jag bara möttes. En fin stund.
Lyckligtvis såg hon inte vad som hände efter mötet….en av kattungarna hade förälskat sig i mina skosnören, men det såg inte jag. Upptäckte bara att jag plötsligen bjöd en förvånad kattunge på en luftfärd…..som tur var hade jag ingen fart….
Vandringen började närma sig slutet, men det gick inte för sig utan jag tog det längre alternativet till slutbyn. Jag var tidig i förhållande till bussen och tog därför en sväng i byn. Var inne och tittade på två ställen där konstnärer håller till så jag fick lite kultur också.
Hemma vid ett-tiden, fixa lunch, ner i soffan med stor mugg kaffe och sista avsnittet av The Night Manager. Kroppen sa tack så mycket, men fötterna surar och gör sig påminda genom att ömma lite. Det kostar på att bli ihoptryckt.
Vilket lyft denna dag! Jag var inte uppe i bergen, men oj vad här är vackert! Naturen är lite dammig och trött, men bara vi får det första regnet efter sommaren så sätter allt fart igen. Jag kände mig i alla fall väldigt levande och huvudet gick som en vindflöjel. Måste ta in allt, måste kolla allt. Önskar att jag kunde beskriva bättre, ha fler ord. Idag var huvudet ganska tomt, jag hade fullt upp med att bara uppleva och återupptäcka. Så gott!
Hoppas att vinden lägger sig lite nästa vecka och att temperaturen inte stiger för nu bara måste jag upp i bergen.
Ikväll blir det sta’ns godaste pizza och gott vin! Åh, vad jag ska njuta!
PS. Foton uppladdade till min flickr-sida!
PPS. Jodå, det blev att inlägg i företagsbloggen igår som handlar om tid, tystnad och ensamtid.
Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen!
Det låter som både en rofylld och svettdrypandr vandring!
Mvh Trippelfarsan
GillaGillad av 1 person
Nja, det blev inte så svettdrypande i och med vinden. Men ansträngt mitt i friden och ron…. Blir bättre efter några vandringar när kroppen kommit igång och hittat sitt vandringsläge!
Ha det gott!
GillaGilla
Så härligt att du kom igång (!) igen! 🙂
Fina bilder som vanligt och jag längtar bort mer än vanligt…
Kram!
GillaGillad av 1 person
Tack! Foton är också ett sätt att resa, i alla fall en liten stund.
Kram
GillaGillad av 1 person
Du skriver så poetiskt; kroppen sa tack men fötterna surade är ett exempel. Det är en fröjd att läsa dina inlägg!
GillaGillad av 1 person
Tack!
GillaGilla
Nydelig!🌿🌞
GillaGillad av 1 person
Oh yeah!! 🙂
GillaGilla