Etikettarkiv: herdar

Getternas och fårens egen platå i sprakande färger

Idag har jag badat i höstfärger, getter, äpplen, får, moln, vattenpölar, herdar och en massa annat! Men vi tar det från början.

Som jag skrev i förra inlägget hade jag glömt bort projektet ”vandra platåer”. Jag har avverkat Viannou-, Lassithi- och Gianna Korifi-platåerna så nu var det dags att vandra runt Katharou-platån. I fredags blev det inte av, men idag gav jag mig iväg. På vägen upp från byn Kritsa blev jag varse att nu inträdde jag i getternas och fårens rike. En hjord getter låg på vägen och halvsov. Jag fick väja och svänga över på andra körbanan för att inte köra över någon. Och det blev bara fler och fler getter ju högre upp jag kom.

Katharou-platån är inte så platt som grannen Lassithi-platån och inte heller så stor. Eftersom den inte är så känd är den inte heller så märkt av turism som Lassithi-platån. Den har en del kullar här och var så man har inte överblick hela tiden på samma sätt som på grannen.
(klicka på foton för större storlek)

Framme i lilla byn Katharon. Jag hann bara öppna bildörren så ropade en svartklädd tant kalimera och ville att jag skulle komma och dricka kaffe eller nå’t annat. Nähä du, tänkte jag, den stilen fungerar inte på mig, dessutom har jag andra planer.
Enligt väderprognosen skulle det komma lätt regn mest hela dagen, men solen sken från klarblå himmel så regnjackan fick stanna i bilen.
Jag hade parkerat precis vid en karta och det var en E4-karta (vandringsled). Den rutt jag tagit ut sammföll till vissa delar med E4. Kanske jag blir vandringsledsläggare i nästa liv?

Det tog inte lång stund att upptäcka att här hade det regnat. Vägen var fuktig, jorden på åkrarna var fuktig och jag stötte snart på vattenpölar. När det varit ett så torrt år blir man lycklig över att få se en vattenpöl. Låter det märkligt? Jag kan berätta att jag var väldigt frestad att vada, hoppa och dansa i några stora pölar. Av ren lycka!

 

Några var ute och rensade bland vinstockar, en annan vände jord med jordfräs, en tredje harvade med traktor och ett gammalt par var ute och skördade några grönsaker.

Kanske man tror att på en platå finns ingen större växtrikedom, men då misstar man sig. Så här högt upp (cirka 1 550 m ö h) odlas inte olivträd vilket var en fröjd för öga och själ. Skönt att få se något annat. Många olika lövträd och buskar som nu visade höstfärger. Härlig syn! Kanske skulle varit här några veckor tidigare med tanke på att en del träd tappat alla sina löv.
Tänk att åka upp hit i mars-april när allt är vårskirt grönt! Måste skriva upp det på kom ihåg-listan.

Snart upptäckte jag något annat – stora träd. Och då menar jag stora! Pinjeträd är oftast sneda och krokiga eftersom de pinas av nordanvinden. De stora träden här uppe var väldigt vackra och perfekt formade. Kanske det är så att bergen som omger en mindre platå blir ett vindskydd?

De här träden blir inte ens knähöga om getterna får tillgång till dem. De äter så mycket de kan och så nära kvistarna som möjligt. Det blir roliga och konstiga skulpturer, men så här höga och tjusiga kan alltså den här sortens ek bli!

 

Platån var inte full av åkrar som grannen utan här var det gott om äpplegårdar. Det kan vara så att Lassithi-platån har mer matjord än Katharou-platån. Eller så är den bara mindre stenig. Förr var de tvungna att plocka sten så de kunde försörja sig med mat, numera skulle arbetstiden och arbetskraften inte löna sig eftersom det inte går att leva på lantbruk på små tegar.

Min lilla egna sträcka blev en bra övning. Ingen täckning så ingen gps. Då plockar man fram papperskartan, ser sig om i landskapet och kommer dit man ska.
Fast jag gick fel två gånger under vandringen och det var faktiskt E4 som förvirrade mig. Bara att gå tillbaka och göra rätt.

Det där med getter och får. Jag har aldrig sett så många getter och får, så många hjordar och så många herdar! Stenigt, svårt att odla så något ska de leva av och det går väl inte med bara äpplen. Det var klockpingel och bräkanden överallt. Då och då avbrutet av en herde som kallade eller visslade på sina djur. Och ibland hundskall. Det blev nästan så jag mot slutet tyckte att jag vadade mer i getter och får än i natur!
Lite rolig grej: ser du att hunden står och gömmer sig bakom stenmuren? Arbetsvägran eller bara tjuvat sig till en paus?

I detta getternas och fårens kungarike gick mina tankar till min skånska vandrarkompis. Hon hade svävat fram! Det var dessutom gott om killingar och lamm så bara för dig, Bojana:

Märk väl att hon har tvillingar! Kanske därför hon hade så lömsk blick… En diar medan den andra betar.

Moln började sväva in över topparna i Dikti-massivet och vädret ändrades. Snart var himlen alldeles tjock och grå. Det blev kallare och jag önskade att jag haft vantar med mig. Kaffe och svenska gifflar försökte värma inifrån. Skulle det bli regn, tro? Cirka en timme senare sprack det upp och solen kom nästan igenom. De högsta topparna var insvepta i grått, dimmigt. Antagligen regnade det där uppe. Jag undrar hur många gånger per dag vädret kan ändra sig där uppe?

En del hus var igenbommade, de såg ut att vara nybyggda eller renoverade. Vem har fritidshus här uppe? Något att fundera över.

Funderade på att prova att köra en väg som går mellan platåerna, men väntar till sommaren då det är torrt. Har jag tur kan jag kanske få nå’n med mig så kan vi hjälpas åt om nå’t går fel. Fast jag tror att vägen är ganska bra för det finns ingen annan mellan platåerna utan då måste de ner till kusten och se’n upp igen – en väldig omväg.

Fem timmar senare var jag tillbaka vid bilen. Kan bli en utflykt med vandring eller omvänt som jag kan erbjuda i firman. Kan korta vandringen något så blir det en fin heldagsutflykt.
Jag körde hem vackraste vägen via Prina. Ny vandring är inte samma avkoppling som gamla vandringar, men jag är nöjd med och tacksam för dagen. Den gav mersmak och massor av nya intryck!

Ha en skön kväll! Nu ska jag gå ut och äta middag.

PS. Fler foton på min flickr-sida! DS

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Jag måste UT!

I natt slog vädret om så imorse var det vindstilla. Härligt! Chans på både sol och regn, men jag beslutade igår kväll att idag blir det vandring. Inte riktigt högt upp i bergen utan jag tar min ”korsa Kreta”, drar ut på den så mycket jag kan så jag får vara ute länge. Det behövs efter flera dagars inblåsthet. Helgen ska vara lugn och fin, se’n kommer blåst och regn igen med storm på tisdag. Det verkar nästan som om naturen både ger och tar paus.

Nu tycker du kanske att jag överdriver och gnäller mycket över vädret, men du är faktiskt inte här så vad vet du. Eller så säger du att ”människan är ju skånska, hon måtte väl vara van vid blåst, det blåser alltid i Skåne”. Då ska jag be att få klargöra för dig att det blåser inte alls ”alltid” i Skåne och att vara ”van vid” inte är detsamma som ”tycker om”.

Om jag går långsamt, pausar och fikar lite längre än vanligt, lägger till nå’n extrasväng så kanske jag lyckas få massor av frisk luft. Och det blev det, närmare bestämt 6 tim.

Buss upp till nordkusten, börjar vandra och inser ganska snabbt att byarna är tysta och lugna. Folk har nog stannat till en stund över morgonkaffet för att lyssna på tystnaden. För det blir ju otroligt tyst när vindstilla avlöser blåst.

Full aktivitet ute i landskapet, det skördas oliver med väldig fart. De har givetvis också sett prognosen för nästa vecka. Möter mina allra första riktiga jägare. Alltså inte ”människa med gevär” utan med klädsel, utrustning, ja hela kitet. Går och funderar över vad de jagar nu, men kanske det vilda legat och tryckt dessa dagarna och nu rör på sig när vädret är bättre. Fast vad kan det finnas att jaga mer än kaniner?

Gårdagens sol och vind plus nattens omslag har ätit på snön. Det som låg mer än halvvägs ner på sluttningarna är borta, snögränsen har krupit upp. Temperaturen kryper över 10 grader – nu är vi på banan igen!

Bara att njuta av landskapet. Snän gör bergen mer definierade, de mörka molnen som leker med de vita molnen medan solen försöker bryta igenom färgar landskapet blått. Eller kanske blågrått. Allt ändras konstant då skuggor flyttar sig. Tänker att jag tycker nog allra mest om den här ön utanför ”säsong”. Det är nu den vilar, hämtar krafter, bara njuter inför det varma, torra halvåret. Nu är det bördigt, klorofyllfullt, lugn och ro. I mars börjar våren, då spricker hela ön!

Bara en get- och fårhjord en bit upp på bergssida, antar att herdarna också sett prognosen och ligger lågt. Den här hjorden vaktas av herde i pick-up som sitter och pillar på nå’t, ska vi gissa en mobil. Herdar ska inte hålla på med så’nt, ska inte vara digitala. De ska stå och speja ut över bergen och läsa av naturen.

På tal om pick-up så kommer det några i sakta mak. Regnandet har gjort djupa fåror i grusvägarna och även om en pick-up klarar det mesta så ska den hålla ett tag. Såg en pick-up på sta’n igår, förresten, som hade hela flaket fullt med snö! Vågar man satsa på att det var en bergsbybo som tog en sväng till sta’n?

Tankarna flyger högt och vilt nu när det finns gott om rymd jämfört med lägenheten. Bl a sitter jag uppe vid en kyrka och funderar över hur tomt det blir när man nått ett mål. Nästan förvirring. Bestulen. Förlust. Nästan lite besvikelse. Rädsla för att nu när målet är nått kommer det att försvinna. Det är väl då det gäller att hitta nya mål.
Och en stor tacksamhet fyller mig. Jag är inte här på semester eller på besök och sitter och funderar på hur det skulle vara att bo här, om det skulle fungera. Jag bor här! På riktigt. Och det är gott. Varmt. Hemma och fridfullt. Glädje.

Ikväll går jag utanför mina cirklar och ska prova pizza på taverna som jag bara besökt några gånger. Och imorgon är det vilodag, solchanser är utlovade så jag kanske passar på. Kan man lagra värme i kroppen, tro…

Foto på min flickr-sida!