I natt slog vädret om så imorse var det vindstilla. Härligt! Chans på både sol och regn, men jag beslutade igår kväll att idag blir det vandring. Inte riktigt högt upp i bergen utan jag tar min ”korsa Kreta”, drar ut på den så mycket jag kan så jag får vara ute länge. Det behövs efter flera dagars inblåsthet. Helgen ska vara lugn och fin, se’n kommer blåst och regn igen med storm på tisdag. Det verkar nästan som om naturen både ger och tar paus.

Nu tycker du kanske att jag överdriver och gnäller mycket över vädret, men du är faktiskt inte här så vad vet du. Eller så säger du att ”människan är ju skånska, hon måtte väl vara van vid blåst, det blåser alltid i Skåne”. Då ska jag be att få klargöra för dig att det blåser inte alls ”alltid” i Skåne och att vara ”van vid” inte är detsamma som ”tycker om”.

Om jag går långsamt, pausar och fikar lite längre än vanligt, lägger till nå’n extrasväng så kanske jag lyckas få massor av frisk luft. Och det blev det, närmare bestämt 6 tim.

Buss upp till nordkusten, börjar vandra och inser ganska snabbt att byarna är tysta och lugna. Folk har nog stannat till en stund över morgonkaffet för att lyssna på tystnaden. För det blir ju otroligt tyst när vindstilla avlöser blåst.

Full aktivitet ute i landskapet, det skördas oliver med väldig fart. De har givetvis också sett prognosen för nästa vecka. Möter mina allra första riktiga jägare. Alltså inte ”människa med gevär” utan med klädsel, utrustning, ja hela kitet. Går och funderar över vad de jagar nu, men kanske det vilda legat och tryckt dessa dagarna och nu rör på sig när vädret är bättre. Fast vad kan det finnas att jaga mer än kaniner?

Gårdagens sol och vind plus nattens omslag har ätit på snön. Det som låg mer än halvvägs ner på sluttningarna är borta, snögränsen har krupit upp. Temperaturen kryper över 10 grader – nu är vi på banan igen!

Bara att njuta av landskapet. Snän gör bergen mer definierade, de mörka molnen som leker med de vita molnen medan solen försöker bryta igenom färgar landskapet blått. Eller kanske blågrått. Allt ändras konstant då skuggor flyttar sig. Tänker att jag tycker nog allra mest om den här ön utanför ”säsong”. Det är nu den vilar, hämtar krafter, bara njuter inför det varma, torra halvåret. Nu är det bördigt, klorofyllfullt, lugn och ro. I mars börjar våren, då spricker hela ön!

Bara en get- och fårhjord en bit upp på bergssida, antar att herdarna också sett prognosen och ligger lågt. Den här hjorden vaktas av herde i pick-up som sitter och pillar på nå’t, ska vi gissa en mobil. Herdar ska inte hålla på med så’nt, ska inte vara digitala. De ska stå och speja ut över bergen och läsa av naturen.

På tal om pick-up så kommer det några i sakta mak. Regnandet har gjort djupa fåror i grusvägarna och även om en pick-up klarar det mesta så ska den hålla ett tag. Såg en pick-up på sta’n igår, förresten, som hade hela flaket fullt med snö! Vågar man satsa på att det var en bergsbybo som tog en sväng till sta’n?

Tankarna flyger högt och vilt nu när det finns gott om rymd jämfört med lägenheten. Bl a sitter jag uppe vid en kyrka och funderar över hur tomt det blir när man nått ett mål. Nästan förvirring. Bestulen. Förlust. Nästan lite besvikelse. Rädsla för att nu när målet är nått kommer det att försvinna. Det är väl då det gäller att hitta nya mål.
Och en stor tacksamhet fyller mig. Jag är inte här på semester eller på besök och sitter och funderar på hur det skulle vara att bo här, om det skulle fungera. Jag bor här! På riktigt. Och det är gott. Varmt. Hemma och fridfullt. Glädje.

Ikväll går jag utanför mina cirklar och ska prova pizza på taverna som jag bara besökt några gånger. Och imorgon är det vilodag, solchanser är utlovade så jag kanske passar på. Kan man lagra värme i kroppen, tro…

Foto på min flickr-sida!