Etikettarkiv: vilodag

Söndag

Idag är en stilla dag. En gåva att vara rädd om och vårda. Möjlighet att andas. Stanna upp och reflektera. Minnas. Landa och samla kraft. Vara med oss själva. Härvarande.
Tids nog hinner vi med allt annat. Tids nog är det vardag igen.

Livet finns bara där

Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet
(http://svenskadikter.com/)

5529034_orig

Imorgon vilodag

Efter en eftermiddag i fotonas värld då det gavs möjlighet att uppleva allting igen och igen är det nu dags för dusch och middag. Nu sänker sig lugnet, imorgon är det söndag. Du har väl förberett allt?

August och jag önskar skön lördagskväll och söndag!

Lördagskväll

Vinden vilar, viken ligger som en spegel,
kvarnen somnar, seglarn tar ner segel.
Oxarne bli släppta ut i gröna hagen,
allting rustar sig till vilodagen.

Morkullsträcket drager över skogen,
drängen spelar dragklavér vid logen,
förstukvisten sopas, gården krattas,
trädgårdssängar vattnas och syrener skattas.

På rabatten ligga barnens dockor
under brokiga tulpaners klockor.
Bolln i gräset lagt sig i skym unnan,
och trumpeten drunknat uti vattentunnan.

Gröna luckor äro redan slutna,
låsen stängda, reglar skjutna,
frun går själv och släcker sista ljuset,
snart i drömmar sover hela huset.

Ljumma juninatten slumrar stilla,
still står gårdens nötta vädervilla,
men i stranden ännu havet gormar;
det är bara dyningar från veckans stormar.
(August Strindberg)

Söndagsfrid

15 september 2013
Molnigt, småregnigt, nästan vindstilla, lugnt nere på gatan och det är söndag. Jag älskar söndagar! En gång i veckan får livet stanna upp, stress och jäkt är utelåsta, tiden går ner på halvfart, att bara vara. Eller att ägna sig åt det som inte kan göras i brådska som fundera, sortera, pyssla.

Söndagslugnet var mycket tydligt när jag växte upp, det var den gamla ”vilodagen”. På Kreta finns det kvar och söndagsfrukost äter jag oftast på café Lido. Brukar vara jag och 3-4 gubbar som tittar på tv som bara greker kan – alla tittar på skärmen, ljudet är avslaget och alla pratar. Strax efter kl 10 kommer dom och intar alla stolar och bord – kyrkobesökarna som är uppklädda och sugna på lite småprat. Efter cirka en halvtimme strosar dom iväg, jag antar att de ska hemåt. Inga affärer öppna, nästan ingen trafik, alla rör sig lite långsammare, pratar lite mer lågmält, man kan nästan ta på söndagsfriden.

En del av det sönderstressade svenska folket väljer att åka till shoppingcentra som söndagsutflykt. Det kommer jag aldrig att förstå.

Nu ska jag sjunka ner i soffan med Jan Guillou och bröderna Lauritzen och deras familjer….det blir trångt! Riktigt orolig för Harald….han blir väl inte….usch.