Etikettarkiv: hike hiking

Och nu är det helg

Ännu en härlig vandringsvecka avslutad med väldigt bra väder! Som jag skrivit tidigare så är det härligt att få träffa olika människor, vandringarna blir annorlunda pga att människor ser olika saker och jag har den mest fantastiska arbetsmiljö. Så varför upprepa det jag redan berättat så många gånger? Vi tar två händelser som är speciella för just den här veckan.

Veckans vandrare:

Ställas till svars
Minns du vår  medföljare i september? Jag berättade om honom i blogginlägg Paus mellan vandringar. I torsdags kom vi upp till samma kloster (Panagia Faneromeni) där det bor munkar.  Låt oss slå fast att munkar är inte de gladaste gossarna i sta’n utan ganska barska. En av dem kom ut och började prata på grekiska vänd mot mig. Jag förstod att det var något speciellt, men barskheten fick min hjärna att gå i stå. Förstå grekiska? Jag?? Vi gick över på engelska och följande utspelade sig:
– Du var här för 20 dagar sedan.
– Ja, jo, det stämmer.
– Hunden följde med er när ni gick härifrån?
– Ja, jo
, det gjorde den.
– 
Den har inte kommit tillbaka.
– 
Vi försökte få den att gå tillbaka.
Nu kände jag mig SÅ skyldig! Tänk om Gud ser och hör mig, syndig människa…..
Så kom munken upp till oss och fortsatte:
– Den har försvunnit en gång tidigare, men då kom den tillbaka.
– Jaha.
– Vi såg att den följde efter er.
Då tänkte jag att varför kallade ni inte tillbaka den eller hade den kopplad, men jag var inte riktigt i rätt läge att ifrågasätta en munk så jag försökte lätta upp stämningen:
– Den följde oss ända till byn Meseleri, kanske den hittade ett nytt hem.
Munken ryckte på axlarna, frustade och öppnade klosterkyrkan. Jag höll tyst.

Foto: Lisa Brissman

Vi gick in och beundrade kyrkan (som verkligen är speciell och värd ett besök) och när vi kom ut stod munken och pratade i mobilen. Jaha, tänkte jag, nu har han ringt chefen och rapporterat mig. Jag undrar om det finns en speciell avdelning i himmel eller helvete för vandrande klosterhundsbanditer…..

 

 

 

 

 

Speciellt möte
I måndags hade jag en stadsvandring och det var början på ett roligt möte! Den lilla människan var skånska – bara det ett plus – och det visade sig att hon varit i Ierapetra första gången 1987! Samma år som jag!! Och sedan bott här i cirka nio månader 1988! Det blev en promenad nedför ”memory lane” vilket är nästan första gången för mig eftersom de flesta svenskar idag inte ens vet att östra Kreta existerar, långt mindre Ierapetra. Så började snacket om diskotek, barer osv. Hon gick visserligen på Chez Victor och jag på Le Figaro, men hon var ändå trevlig.
I onsdags fikade vi och när vi sitter där och pratar så visar det sig att vi en tid under 1996 jobbat på samma kommunala förvaltning i Malmö! Jag satt på åttonde våningen, hon på sjätte. Och sedan visade det sig att….ja, det fanns flera gemensamma upplevelser i livet. ”Världen är liten” slutade jag säga för flera år sedan. Jag tror att det är mer så att vi rör oss i snävare cirklar än vi tror, vi kretsar runt vissa människor och då och då stöter vi ihop.

Jag hoppas att hon kommer tillbaka igen! Och jag hoppas att mina vandrare denna veckan kommer tillbaka. De verkar i alla fall tycka väldigt mycket om denna delen av Kreta och det gläder mig mycket! Ännu mer glädjande om jag kan tända en mer regelbunden vandrargnista hos någon.

Nu ska jag gå in i helgläge så jag önskar dig en lugn och fridfull söndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Slut och början

Det börjar dra ihop sig. Sjunga på sista versen. Dra sig mot stängningsdags. Vad man nu vill kalla det, men 2017 har inte långt kvar och sedan kommer det nya. Spännande och sorgligt på samma gång. Sorgligt att lämna det gamla, invanda. Spännande med ett nytt oskrivet blad.

Tid för reflektion så här en stund innan ridån går ner. Jag har haft ett bra år. Inte allt blev som jag trodde och tur är väl det. Jag har varit en hel del i Sverige då den största förändringen i familjen var att mor kom till äldreboende och senare försäljningen av hennes hus.

Jag minns alla vandrarkunder och andra människor jag fått möta. Finns det något som slår människors möte?

Jag är inne i en riktig minnestunnel. Inför nya boken går jag igenom bloggen. Många minnen är återseendets glädje, en del har gömt sig i skuggorna i minnets arkiv och poppar fram igen. Och vilken otroligt trevlig blogg jag har! Riktigt rolig och underhållande. Inte tillåtet att förhäva sig? Trams. Varför ska man inte berömma sig själv och glädjas åt vad man gjort?

Blicka framåt. Vad hoppas jag av den nya året? Givetvis att alla i familjen får vara friska och ha det bra. Att världen blir en ännu bättre plats än vad den är. Att människor är snälla och vänliga till varandra och, framför allt, lyfter blickarna från skärmarna och ser varandra.

Lite mer konkret? Jag hoppas att det inte blir nya krisveckor för Grekland i höst när tredje stödlånet löper ut. Kalabaliken 2015 räckte gott och väl. Det är val 2019 så kanske några politiker ska brösta sig, vi får se.

För min egen del hoppas jag att fler resande ska vara nyfikna på sydöstra Kreta och främst då vandrare så klart. Jag fick ett råd att prova att inte ha fixa datum för vandringar utan låta bokningar lägga schemat. Spännande att se hur det fungerar! Ger större valfrihet och flexibilitet för kunden, kan bli lite organisatoriskt rörigt för mig, men det ger sig. Bra med förfrågningar inför året, men det finns plats för fler (rabatterbjudande kommer i nästa blogginlägg på nya året…).

Jag hoppas att mitt stora och viktiga inköp ska gå bra – jag ska köpa bil! Hoppas jag får tag i en som fungerar så bra som möjligt och håller ihop. Den kommer hur som helst att påtagligt ändra min tillvaro och värld.

Jag hoppas att inget händer som gör att jag måste lämna Kreta. Om det skulle hända vet jag i alla fall att det ligger utanför min kontroll så då är det inte mycket att göra åt.

Och jag hoppas att det nya projektet med att skriva ska slå väl ut. Vore roligt att bli utgiven, men inget måste. Nöjet och glädjen ligger i skrivandet.

En liten önskan om tillfälle yppar sig: att resa. Inte till Sverige eller runt Kreta utan någon annanstans. Som en liten semester. Vi får se, kanske det inte blir av förrän nästa år igen, men då så!

Jag tror att det är allt. Förutom en lång, snygg karl med stabil ekonomi och utmärkta hushållsfärdigheter, alltså.

Nyårsafton ska jag vid midnatt ta en sväng ut på sta’n. Eftersom det satsats så mycket på ljusdekorationer i år så kanske vi får ett redigt fyrverkeri. Annars säger jag ”Beam me up, Scotty” och släpp ner mig i Lundgård i Lund. Där brukar det bjudas på storslaget fyrverkeri av staden och Teknologföreningen.
Nyårsdag blir det middag med vänner – visst är det en bra början!?

Jag önskar dig ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!