Etikettarkiv: #bloggswe

Nyhetsbulletin del 1

Strålande sol idag! Jag har varit en sväng uppe på marknaden och sedan njutit av ett glas vin med meze utomhus på stamkafeniot. Vi satt i skuggan för det var lite väl varmt i solen…
Dags för en nyhetsbulletin!

Nyhetsbulletinen är som vanligt inte heltäckande och påstår sig inte vara objektiv. Det som händer överallt i världen som mord, misshandel, drogbeslag, inbrott, trafikolyckor med mera tas inte upp såvida de inte på något sätt utmärker sig. Förra nyhetsbulletinen hittar du här, men jag täcker inte upp hela perioden mellan det inlägget och detta. Denna blogg är inte först och främst en nyhetsrapportering.

Källor: ekathimerini.com

Makedonien

Jag tror att det rapporterats även i svensk press om Prespes-avtalet eftersom det har internationell betydelse. I Grekland splittrades regeringskoalitionen innan omröstningen så det blev förtroendeomröstning som Syriza vann med knapp majoritet. Tsipras är alltså fortsatt premiärminister, men för en minoritetsregering. Regeringen måste nu söka stöd inför varje sak man vill ha igenom och det pågår politiskt spel för att få parlamentsledamöter över till Syriza. Ingen vill ha val i maj utan vänta till ordinarie val i höst.
Prespes-avtalet har nu röstats igenom i båda ländernas parlament (i det grekiska 153 för, 146 emot) och Grekland ska nu skriva under Nordmakedoniens (fd FYROM) ansökan om NATO-medlemsskap. I och med det blir namnbytet officiellt.

Det har varit demonstrationer och protester, ofta med extremistiska inslag. Men alla är inte högerextremister utan det finns också patrioter. Tonläget har varit högt, bl a gick Mitsotakis (ledare för Ny Demokrati – ett högerparti) ut med att när han får makten i höstens val ska han riva upp avtalet. Han har dock dämpats markant och sitter nog nu på sin kammare och funderar. Prespes-avtalets godkännande har nämligen utlöst en våg av beröm och uppskattning från olika ledare och organisationer runt om i världen. De sjunger Greklands och Tsipras lov. Någon grek sa (jag kan inte hitta artikeln nu) att för en gångs skull är vi inte en del av ett problem utan en del av lösningen.

Alla greker är givetvis inte hårdnackat nationalistiska eller patriotiska. Jag hittade en grekisk grupp på facebook som menar att man kan egentligen inte tala om ”nationalitet” eftersom ”nationer” i dagens mening inte existerade under antiken. Gränser har flyttats fram och tillbaka, riken bildats och fallit samman. Jag fick på universtitetet i Lund lära mig att Filip II i Makedonien utökade sitt rikes gränser vilket var grunden som hans son, Alexander den store, byggde vidare på. Bland annat enade Alexander de stadsstater som fanns söder om Makedonien som t ex Aten, Thebe. Dessa stater hade inte själva lyckats enas och bygga en stat. Mot bakgrund av det blir det lite märkligt när greker hävdar att Makedonien är grekiskt. Och ännu märkligare blir det när man betänker att för befolkningen i den del av gamla Makedonien som numera ligger i Grekland var det under en period förbjudet att prata makedonska. Och riktigt förvirrat blir det när greker hävdar att invånarna i Nordmakedonien inte är makedonier eftersom de är slaver och att makedonier egentligen är greker. Fast Grekland inte fanns då när det begav sig.

Nu får vi hoppas att det lugnar ner sig, att Nordmakedonien äntligen kan få ingå i olika internationella samfund och att Grekland blickar framåt.
(artikel Greece after Prespes finns här)

Ekonomiska krisen

Tredje stödlånet tog ju slut i höstas, men Grekland var inte klar med allt de skulle genomföra, 16 åtgärder återstod, utan fick tid på sig till mitten av februari i år. Det har varit möte med kreditgivarna och de är mycket oroliga och besvikna. Regeringen har nämligen gått ut med att minimilönen ska höjas och ungdomslönen avskaffas. Höjningen är högre än tillväxttakten och den påverkar dessutom 24 olika ersättningar, t ex arbetslöshetsstöd.

Bankernas utlåning är ett stort bekymmer och både Europeiska centralbanken och Europeiska stabiliseringsmekanismen har uttalat att något måste göras från regeringshåll. Jag begriper inte mycket om bank- och finansvärlden, men så mycket förstår jag att om investerare ska bli villiga att lägga sina pengar i Grekland så måste det till mer handlingskraft och stabilitet från landets sida.

Spänningen med Turkiet

Jag har tidigare skrivit att Turkiet fokuserar mer på Cypern än Grekland och det håller i sig. Det kränks fortfarande luftrum osv, men det är inte så spänt som det var för cirka ett år sedan. De senaste dagarna har det dock trappats upp. I januari var det 23 år sedan incidenten på ön (mer en kobbe) Imia som nästan startade ett krig mellan Grekland och Turkiet 1996. Tsipras har accepterat en inbjudan till officiellt besök som han fick av Erdogan i höstas. Den 5 februari ska han åka över till Istanbul och där också träffa patriarken för den ortodoxa kyrkan (det är också spänt – se nedan). Så i veckan gick Erdogan ut med ett förnyat krav på att Grekland ska utlämna de 8 personer som vistas i Grekland och som Turkiet menar låg bakom kuppförsöket 2016.
Det är inte direkt bäddat för en trevlig ”dag med grabbarna”!

Ortodoxa kyrkan

  • Bomb i december utanför en kyrka i centrala Aten. En organisation som heter Iconoclastic Seet har tagit på sig ansvaret. Deras syfte var att orsaka största möjliga skada på en präst och/eller medlemmar av församlingen. De beklagade att bara två personer skadats lindrigt och sa att de lärt sig till nästa gång.
  • Arbetet med att skilja kyrka och stat går vidare fast just nu står det stilla. Prästerna skulle flyttas från statens lönelista och istället skulle staten ge kyrkan en summa pengar att förvalta till löner. Det har väckt ilska, jag antar att de förlorar en del fördelar som ”statstjänstemän”. Den heliga synoden har sagt nej till förslaget och patriarken Bartolomeos i Istanbul har varit på besök i Aten för samtal med regeringen.
  • Ukraina har fått klartecken att bli en egen kyrka i den ortodoxa sfären. Den rysk-ortodoxa kyrkan har inte återupptaget kontakten med patriarken i Istanbul. De bröt kontakten i protest mot att Ukraina bröt sig ur. De ukrainska prästerna har nu fått ett problem: vilken sida ska de stödja i den politiska konflikten i Ukraina.

Skilja på kyrka och stat är inte den enda förändringen i konstitutionen som är på gång. Ändringar i 23 artiklar har gått vidare till ”lagrådet” för granskning.

Merkel på besök och en liten fundering från mig

Merkel var i januari på ett tvådagars besök. Hon träffade president Prokopis Pavlopoulos. Återigen framförde Grekland krav på krigsskadestånd efter andra världskriget, men Tyskland säger nej och hänvisar till de 115 miljoner dmark som de betalade 1960.

Jag finner det märkligt att samtidigt som Grekland anser att Turkiet måste respektera Lausanne-fördraget om de nuvarande gränserna och att länderna ska ”följa internationell rätt” så anser alltså Grekland att man inte är bunden av det fredsfördrag som slöts efter andra världskriget där Tyskland befriades från att betala krigsskadestånd. Man ville ju inte upprepa vad som hände efter första världskriget. Så ibland ska internationella överenskommelser följas fast inte ibland!? Det är hög tid att Grekland släpper den här frågan och istället reformerar sitt samhälle och får fart på hjulen. Framåt. Inte bakåt.

Kortnyheter

  • Influensatid – sedan början av året har 18 människor dött, de var 25-90 år. 117 är allvarligt sjuka varav 112 är inlagda på intensivvärdsavdelningar.
  • Rösträtt för utlandsboende greker diskuteras. Finns olika förslag varav ett innebär att de får tre mandat att rösta om medan resten, 297, ska röstas fram av de som bor i landet. Sista ordet är inte sagt.
  • En uppseendeväckande dom kom för ett tag sedan. En kyrkans man dömdes för hatbrott då han i en blogg uttalat sig om homosexuella. Han uppmanade att spotta på dem, att de var psykiskt störda osv. Detta hände 2015 när partnerskap diskuterades vilket kyrkan var emot. Nu har alltså dom fallit, mer om händelsen här.
  • Ingen har väl missat att Stefanos Tsitsipas vann över Federer i Australian Open. Det visades inte på grekisk tv – det var ju inte fotboll eller basket…
  • De grekiska redarna riskerar att förlora miljontals euro i handeln med raffinerade oljeprodukter till Venezuela, en handel som kännetecknas av hög risk kombinerat med hög avkastning. Två fartyg har fått sin last konfiskerad och det förväntas bli fler fr o m april då USA:s sanktioner mot Caracas träder ikraft.
    Samtidigt rapporteras det att de grekiska redarna har ökat sina beställningar och nu ligger på första plats i världen i antal varvskontrakt (före USA, Japan och Kina). Här ska det byggas skepp!
    Undrar om översynen av konstitutionen också funderar över att ta bort skattefriheten för sjöhandeln som redarna åtnjuter!?

För mer ingående analys av politiska läget, opinionsundersökningar osv hänvisar jag till bloggen Politik i Grekland.

Det här blev långt så nyheter från Kreta kommer i nästa blogginlägg. Håll utkik eller prenumerera på bloggen så missar du inget!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Bra, dåligt, biltur, vandring och mer

Väder

Ja, vädret är ett stort samtalsämne! Vi har en bra dålig vinter eftersom det kommer massor av nederbörd. Dock är det inte som vanligt att några regniga, blåsiga dagar avlöses av några fina dagar utan det är liksom ostadigt hela tiden. Det gör att för vandrare har vi en dålig bra vinter. Hängde du med?
I förra veckan var vi en dag insvepta i Sahara-damm vilket inte ska hända i januari. Samtidigt var havet upprört så efter två dagar fanns det mer tång och skräp en bra bit upp på land än i havet. Vi hoppade över marknaden i lördags och höll oss hemma medan det växlade mellan regn och solsken. Igår var jag uppe vid sta’ns damm, Bramian, och kapellet syns fortfarande över vattenytan, men det är ingen fara. Det är viktigare hur det ser ut i mars. Och sedan ska det komma smältvatten under våren.
Jag är inte ”klimatflykting”, men jag tänkte i helgen på de som är det och som kanske flyttade ner i höstas. De har fått en riktig genomkörare som sin första vinter! Om någon av er läser det här – hav tröst, så här är det inte vanligtvis.
På fredag går vi in i den statistiskt sett blötaste månaden. Gör inget bara vi slipper den hemska kylan. Och vi kan se framåt för i slutet av februari brukar våren knacka på dörren när mandelträd och vildpäron slår ut. Så nu har vi avverkat 2/3 av denna osedvanliga och kalla vinter – JIPPI!

Biltur

I söndags lyste solen och värmde våra kalla, fuktiga skelettben. Det var gott! Jag gav mig ut på en liten biltur med fyra mål: komma ut och njuta av den vackra ön, förhoppningsvis fotografera, luska lite inför ny vandring och utforska Etiá. Det blev en fin tur! Otroligt blött överallt i markerna vilket är ett bra tecken. Vårbruket kan visserligen bli något försenat om jorden är alltför blöt, men jag tror att alla kan stå ut med det. Jag slutar aldrig att förundras över den här öns många olika ansikten och olika landskap som alla är vackra på sina helt egna sätt. Östra Kreta är inget undantag. Bitvis kargt, så kommer flera olivlundar, plötsligen öppnar en bördig slätt upp sig. Bergen är extra spännande och livfulla eftersom de är fulla av sprickor och små raviner. Här är det aldrig trist!

Körde in i och strosade runt med kameran i lilla byn Armeni. Undrar hur det är att bo långt ut på en så stor ö och i ett område som är glesbefolkat. Kommer barnen att stanna kvar? Troligen inte, det blir nog långsam död som de flesta grekiska byar idag som avfolkas.

Etiá är en ruinby från bysantinsk tid som hade sin storhetstid under den venetianska tiden. Då byggdes Villa De Mezzo som var en byggnad i tre våningar. Den anses vara den största privata bostaden (från sin tid) på Kreta och en av de viktigaste byggnaderna i sitt slag i södra Europa. Numera återstår första våningen och den är restaurerad. Villan är bara öppen en gång om året då där hålls en musikfestival. Jag kan rekommendera att stanna till, strosa runt och låta fantasin flöda fritt – scenografin är på plats!

Finns foton på min flickr-sida! Information om Villa de Mezzo finns på de här två länkarna som jag tycker kompletterar varandra: cretanbeaches.com och gtp.gr.

Vandring med sällskap

Väderprognosen lovade en fin dag till, möjligen med lite tilltagande vind på eftermiddagen. Så måndagen blev äntligen vandringsdag uppe i bergen, men bara halvdagsvandring med tanke på den där utlovade vindökningen. Jag hade trevligt sällskap av Mats Randow. Han reser kors och tvärs över Kreta för att samla material till en guidebok och du kan läsa om hans äventyr i hans blogg Explore more.

Vi fick soligt, skönt väder, men visst kändes det i vinden att det är vinter och att vi var uppe i bergen. Vi njöt av tystnad och vyer när vi inte pratade om vandring och Kreta. Ovanligt klar luft så karta fick plockas fram när vi såg några småöar som vi inte kunde identifiera, men det löste sig. Topparna i Dikti-massivet är vackert snötäckta, men lite senare, när solen stod högre på himlen, såg vi att snön var randig! Det var Sahara-damm som fastnat i snön. Det ligger även snö på lite lägre berg så det bådar gott, blir mycket smältvatten.

Vid ett nedlagt kloster blev det fika och då nästan invaderades vi av en getflock på vandring på motsatt håll. De var inte rädda och skygga, jag började nästan tro att de skulle svepa oss med sig. Gott om killingar i alla möjliga storlekar. En get kunde inte stödja på ett av sina ben, det blev nog tufft lite högre upp när de klättrade i bergen (vägen var ett alldeles för enkelt val, tydligen…). Och en liten killing, som inte var många dagar gammal, hade lagt sig ner vid en buske. Den gav sig motvilligt iväg när vi stannade, men jag tror att det var bra för troligen hade den slarvat bort sin väna moder eller blivit bortslarvad av densamma.

På vägen ner inspekterade vi mandelträd och jodå, de små hårda knopparna har börjat öppna sig så slutet av februari är en bra gissning såvida vi inte får fler köldknäppar.
Efter vandring körde vi till utsiktsplatsen utanför Prina och sedan blev det lunch på härliga Oasis i Kalamafka. Omelett ihopslängd av matmor i by – inte mycket som slår det!
Härlig dag och underbart att komma ut på denna vackert grönskande ö! Naturen är igång sedan november och det blir bara mer och mer för att explodera i april ungefär. Juli-augusti dags för vila och se’n fart igen efter de första höstregnen. Jag kan bli tokig på resebolag som påstår att vi har två årstider när vi klart och tydligt har fyra!

Till sist

När jag kom hem igår öppnade jag flickr för att titta på alla bidrag som laddats upp under söndagen i gruppen Fotosöndag (som jag skrev om i förra inlägget). Och jag höll på att ramla ur soffan! Mitt foto, som jag laddade upp tidig söndagskväll, hade under söndagen 334 visningar (normalt) och under måndagen (så långt) över 20 000 visningar! Här behövdes varken bok eller netflix eller tv – vad är det som händer? Vilken explosion! Som jämförelse har mitt näst mest visade foto 4 969 visningar över längre tid. Och jag fick några inbjudningar till grupper som ville att jag skulle ladda upp fotot hos dem! Oj, så spännande! Jag kände mig väldigt tacksam och stolt!
Vilket foto det var? Det finns här!

Minns du den unge, trevlige, service-minded mannen jag träffade på banken före jul när jag betalade min bilskatt? Han var på banken idag också. Jag vet inte riktigt vad och hur han gjorde, men han betjänade tre kunder samtidigt i smidig, bra fart. Vi var tre stycken som lämnade banken något förvirrade, men skrattande. Hans ord ringde i våra öron: nu när ni har en gemensam upplevelse kan ni utbyta facebook-konton med varandra! Måtte han få stanna kvar mer än ett år!

Nästa blogginlägg blir nyhetsbulletin, men om den kommer på fredag eller lördag vette 17! Den som väntar på nå’t gott…

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Inte linslus utan bländande avtryckare

När man försöker sig på ordvitseri kan resultatet bli lite pompöst som denna rubrik. Det är alltså foton det ska handla om idag. Jag har tidigare skrivit att jag inte gör någon sammanställning över mest visade blogginlägg 2018, flest besökare el likn. Hade varit roligt om statistiken visat ”mest omtyckta inlägg”. På flickr.com får jag fram hur många ”faves” ett foto fått, dvs hur många som tryckt att de tyckt om ett foto. Så jag tänkte göra ett litet nedslag där istället!

Jag är ingen tekniskt duktig fotograf. Det där med olika objektiv, slutare osv avverkade jag för ett antal år sedan. Då upptäckte jag att det var bildkomposition och budskap som jag tyckte var roligast. För en tid sedan hamnade jag i något man skulle kunna kalla motivtorka. Hur många bougainvilleor, fönsterluckor, katter, pinjeträd, moln och berg kan man fotografera? Hur hittar man nya motiv? Hur närmar man sig de befintliga motiven på ett annat och nytt sätt? Hur får man en ny, fräsch blick?

Jag minns nu inte hur jag snubblade över flickr-gruppen Fotosöndag, men jag är glad att jag snubblade. Varje vecka får vi ett tema som vi har nästan 6 dagar på oss att jobba med. Under söndagen laddar vi upp våra bidrag och på tisdagen kommer ett nytt tema. Om fantasin tryter eller man är upptagen med annat – då är det bara att stå över. Gruppmedlemmarna är från Sverige så jag för in Grekland i gruppen. Det är inte det tekniska som är huvudpoängen utan tolkningen av veckans tema. Och att kunna kombinera de två. Jag blir inspirerad och utmanad av ett tema och får också mycket inspiration och idéer av att se hur andra tolkat samma tema. Det är som en önskebrunn att bara ösa ur!

När jag tittar på antal ”faves” på mina foton så är det foton i Fotosöndag som hamnar överst. Vi är bra på att reagera och uppmuntra varandra i gruppen.
Titta gärna in i Fotosöndag och ännu mer gärna bli medlem!
I mitt album Fotosöndag (flickr-grupp) har jag samlat mina bidrag till gruppen (så här långt).
Och fototips, hantering osv har jag bloggat om tidigare, bl a i detta inlägget och detta inlägget. Jag har också haft en gästbloggare som gav fototips.

Här kommer listan! Placering och tema under varje foto.
(klicka på foto för större storlek)

1 Tema budskap/message

 

 

 

 

 

 

 

2 Tema ljus/candle

 

 

 

 

 

 

 

3 Tema övergiven/abandoned

 

 

 

 

 

 

 

4 Tema november/November

 

 

 

 

 

 

5 Tema start/start

 

 

 

 

 

 

6 Tema symmetri/symmetry

 

 

 

 

 

 

7 Tema rekreation/recreation

 

 

 

 

 

 

 

8 Tema tak/roof

 

 

 

 

 

 

9a Tema förändring/change

 

 

 

 

 

 

9b Tema tröst/comfort

 

 

 

 

 

 

9c Tema stiltje/calm

 

 

 

 

 

 

9d Tema kommunikation/communication

 

 

 

 

 

 

10 Fotot togs i februari 2016 och har inte varit med i Fotosöndag. Att det fått många ”faves” beror nog på bildtexten ”nangijala”!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

En väldig blandning

Ibland blir det så i en blogg att ett inlägg handlar om lite allt möjligt och så blir det här idag. En blandning med kallt vinterväder, solig vandring, nyhetströtthet och hälsa. Hav tålamod!

Brytpunkten snart nådd!

Och då menar jag den punkt då jag bryter ihop! Jag är minst sagt trött och irritabel! Om någon sa till mig att ”Jag önskar att jag var på Kreta nu!” skulle jag antingen skrika högt eller utdela en rak höger. Tro mig, du vill inte vara här, njut av ditt svenska välisolerade och ventilerade hus.
I lördags hade vi en helkväll med hårda vindar, åska och störtregn/hagel i tre timmar. Sedan har vi haft kallt och rätt som det är uppehållsväder kommer det en skur. I onsdags morse steg jag ut i vardagsrummet som var kallare än kylen. Och det hade regnat in. Jag såg senare att det enligt väderstationen klockan halv sex varit +4 grader, -2 i vinden. Om jag inte haft en tur till Iraklio inplanerad hade jag satt mig i soffan och gråtit.
På väg till Iraklio beundrade vi höga vågor på havet och hur långt ner på bergssluttningarna det kommit snö. Hemma igen, jag tände och packade upp mina fynd. Plötsligen blev lägenheten helt svart! Hyresvärden kom, han ringde en elektriker som kunde komma om cirka en timme. Så jag satte mig i soffan med ficklampa och korsord, funderade starkt på att öppna kylen för att släppa in lite värme.
Visst, vi behöver vatten, ju mer desto bättre. Men varför måste det vara så jäkla kallt inomhus? Jag bor trots allt i Europas sydligaste stad, vi har närmare till Afrika än grekiska fastlandet. Om vi tycker det är illa här hur är det då i resten av Grekland? -23 för några dagar sedan i norra delarna…

Soligt och vindstilla

Idag fick jag en vandringsdag i solsken och bara lite vind mitt på dagen. Drygt sex underbara timmar i Moder Natur! Började i vacker morgondimma med fågelsång och små blommor. Nej, det är inte vårblommor utan blommor som vi har på vintern.

Med vandringsbyxor kan jag prova stigar och snedda genom naturen för de skyddar benen (en anledning till att herdar har de där ursnygga stövlarna). Hade plockat ut några nya sträckor, hamnade på en stig och skulle bara ta mig över en bäckfåra. Ner och upp. Jo tack! Lerigt och slipprigt så fötterna bara försvann och jag landade i en pöl med vatten och lera. Inga vitala delar skadade så då kunde jag bara skratta. Försenat julbad? Eller kanske hälsobad! För att kunna komma upp var jag tvungen att vända på mig. I leran. Vilken syn jag var resten av dagen när jag vandrade genom några byar och slutligen in i sta’n!

Jag var inte ensam ute i markerna utan det hördes bilar, sågar och rök steg upp här och var. Givetvis kastade sig folk ut denna fina dag för att beskära olivträd och städa upp i olivlundar.

Ute på χόρτα-jakt, skyddar ögonen för den intensiva solen som vi är något ovana vid!

Som jag skrivit tidigare är ön så grön och vacker nu, naturen vilar ju på sommaren. Det blir så härliga kontraster när man står och tittar på de gula blommorna som brer ut sig i olivlundarna och i bakgrunden syns de snöklädda bergen. Underbart!

Mycket vått överallt, gott om vattenpölar och det porlar både här och där. Inte bara vått i pölarna utan marken är våt. Till och med flodfåran vid Ierapetra har vatten och det är nog första gången jag sett det. Det har kommit rejält med nederbörd, det är bra. Tänk vilken explosion av blommor och insekter när våren kommer med värmen!

Nyhetsbulletin

Jag hade en tanke att skriva nyhetsbulletin, men den här veckan har retat upp mig så jag ska nog låta bli. Det händer en hel del omkring oss. Ingen har väl missat dramatiken i Storbrittanien? Sverige har idag fått en ny regering – grattis till det – men det var lite dramatiskt för ett par dagar sedan. Här i Grekland har regeringen spruckit vilket inte kom som någon överraskning eftersom det sas redan några veckor före jul. Jag är dock väldigt trött på allt käbbel om historiska gränser och annat i det här landet. Gränsen mot Turkiet, Makedonienfrågan och i veckan aktualiserades återigen tjatet om ersättning efter andra världskriget då Merkel var på besök i Grekland. När ska det här landet och dess befolkning ta sig i kragen och börja gå framåt? Investerare skyr Grekland fortfarande – sätt fart om det ska bli något slut på den ekonomiska krisen någon gång!
Jag återkommer med nyhetsbulletin i månadsskiftet januari/februari!

Hälsobesked

Jag berättade för några vandrare under 2018 att jag kanske hade ansträngningsastma. Inte så förtroendegivande om vandringsledaren låter som en 85-årig astmatiker! Vid mitt senaste besök i Skåne gjordes en omfattande test och någon astma finns över huvud taget inte. Något besvärliga bronker, behandling är igång och den är mycket effektiv. Härligt, jag skuttar (nästan) runt som en bergsget igen! Så kom och vandra! Boka idag!

Nu ska jag gå ut och äta! Endast tavernor med kamin eller annan värmekälla är intressanta så ikväll blir det Gorgona som har två (2) kaminer!

Ha en skön helg!

PS. Lyckades få till några riktigt fina foton om jag får säga det själv och det får jag ju, titta på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Film- och boktips

Mer kyla, nederbörd och stark vind på väg, men vi ska nog klara oss ganska bra i nästa vecka här nere i sydost. Gårdagen blev lite förvirrad och avslagen då den planerade vandringen blåste bort. Nytt vandringsförsök på onsdag!
Det blir blogginlägg idag istället för igår med utlovade boktips. Har läst mycket i helgperioden och också sett film så vi börjar med att gå på bio!

Filmer

Mountain (finns på netflix)
En helt underbart vacker och lågmäld film om vårt förhållande till berg. Hur vi gått från ”mystery to mastery” när sanningen är att vi aldrig kan behärska bergen trots att vi nu t o m försöker forma dem efter våra behov och intressen. Att de varit här långt före oss och kommer att vara kvar långt efter det att vi lämnat. Och jag som älskar berg fick ett nytt vackert uttryck: stenvågor. Så är det ju – havet har sina vågor och land har sina.
Det som dök upp i mina tankar var det här: ”Det finns ett berg, hundra meter brett och hundra meter högt. Vart hundrade år kommer en fågel och hackar på bergets topp. När berget är helt nernött motsvarar det en sekund av evigheten.”

The First Line (finns på netflix)
Handlar om två advokater som försöker få tillbaka Parthenonfriserna. En aktuell fråga som är både intressant och invecklad. Jag ger sällan upp en film eller en bok, är kanske alldeles för nyfiken på hur det ska sluta, men här gav jag upp efter halva filmen. Tråkig och helt utan nerv eller engagemang.

Böcker

Dagbok från en motståndsrörelse (Mikis Theodorakis)
Jag vill lära mig mer om juntaperioden då de flesta greker jag möter inte gärna vill prata om den perioden så jag tänkte att den här boken ”inifrån” skulle vara perfekt. Tyvärr inte. Jag vet lika lite nu som innan. Däremot fick jag en bild av en mycket självupptagen man som lever i en intellektuellt folisofisk verklighetsfrämmande värld. Han hoppar fram och tillbaka, det är inkonsekvent (trots total kontroll får han ut upprop och nya kompositioner) och när han pratar om ”folket” så undrar jag vem han menar. Han har bitit sig fast vid en lösning på hur motståndet ska organiseras och verkar inte öppen för andra åsikter eller synpunkter. Det är bara för mig att leta vidare!

Kritsotopoula. Girl of Kritsa (Yvonne Payne)
En skönlitterär bok om Rodanthe, flickan från Kritsa som utklädd till man stred jämsides med motståndsmännen mot ottomanerna runt 1820. Det finns inget nedskrivet om henne utan det är muntlig historia. Payna använder henne för att beskriva byliv under ottomanerna. Intressant, men det stör mig lite att hon ändrat i geografin och att hon satt en aga i Kritsa som aldrig blev besegrat. Men som sagt, det är skönlitteratur. Tar tid att läsa pga engelskan, jag har kommit 2/3 in i boken och ska fortsätta!

Flätan (Laetitia Colombani)
En annorlunda bok om tre kvinnor på olika platser som aldrig träffas, men deras handlingar pch beslut påverkar ändå varandra. Tänker du någon gång att nu när jag gör det jag gör så är det någon annan som stiger upp, någon annan som lagar mat, någon annan som går till jobbet, någon som kramar ett barn, någon som somnar osv? Då är detta boken för dig! Vi är på samma planet och vi är inte ensamma. Allt hänger ihop.

Pärlan som sprängde sitt skal (Nadia Hashimi)
De förklädda flickorna i Kabul (Jenny Nordberg)
Två intressanta böcker om Afghanistan. De utspelar sig i olika tidsperioder och har olika ansats. Ska du läsa båda så börja med Pärlan som är skönlitteratur (författaren har rötter i Afghanistan). De förklädda grundar sig i ett antal möten med olika personer i Kabul. Ingen av dem är representativ, men har man rätt ”ögon” så ger de i alla fall en bit av förståelse för traditioner i ett komplicerat land.

Döttrarnas rike (Christine Mathieu och Yang Erchu Namu)
Denna läste jag för några år sedan, men kom att tänka på den när jag läste böckerna om Afghanistan. Det är en mycket vacker berättelse där Yang växer upp i södra Kina vallande jakar i ett matriarkaliskt samhälle. Jag blev sugen på att åka dit och få se landskapet. Hon gör en helt otrolig livsresa som visar att hur ett samhälle än är organiserat kan individen längta efter något annat. Det finns inga enkla, perfekta lösningar.

En annan Alice (Liane Moriarty)
En tankeväckande bok om att förlora minnet av de senaste 10 åren av sitt liv. Den fick mig att fundera över om 10 år togs bort här och där i mitt liv – vem skulle jag då vara? Allt hänger ihop för att vi ska bli hela.

Motiv X (Stefan Ahnhem)
En högre rättvisa (Hjorth & Rosenfeldt)
Spännande. Välskrivna. Efterlängtade. Anhem blir inte sämre av att det utspelar sig i Skåne. Även om Bergman börjar kännas lite sliten hos Hjorth & Rosenfeldt så pågår så mycket annat. Och båda har slut som jag bara älskar, dvs jag längtar frustrerat redan efter fortsättningarna!

Jonny Liljas skuld (Olle Lönnaeus)
Ny för mig, utspelar sig också i Skåne, t o m på Österlen! Lönnaeus skriver bra, men jag hade svårt att ta till mig Jonny. Det handlar mycket om hur han dåligt mår, hur svag han är och det blir lite tjatigt. Boken har bl a hyllats för sina naturskildringar, men de hittade inte jag. Han ska få en ny chans!

En äkta man (Dennis Lehane)
Städaren (Paul Cleave)
Jag tycker om böcker som tar oväntade vändningar eller har en ovanlig utgångspunkt. De här överraskar hela tiden och man måste bara läsa en stund till för att få veta. Det svänger flera gånger i En äkta man och Städaren låter oss uppleva en polisutredning från ett unikt perspektiv.

Hustrun (Meg Wolitzer)
Jag var på väg att ge upp flera gånger. Hon är bitter och föraktfull. Allt är andras fel, framför allt hennes makes. Jag har lite svårt för den här världsbilden att allt är karlarnas fel och kvinnorna är offer. Blev förvånad när jag förstod att boken filmats och att Glenn Close är nominerad till en Golden Globe för bästa kvinnliga huvudroll! Jag tvivlar inte på att hon gör en bra rollprestation, men jag förstår inte hur det här sura och tråkiga innehållet kan ha blivit något som någon vill se.

Så leta upp filmen Mountain och gå till biblioteket eller fynda på bokrean!
Har du några film- och boktips så skriv gärna en kommentar nedan!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder och Theofania

Väder

Grekland har drabbats av vädersystem från norr och det verkar som om det ena avlöser det andra. Sofia var först och sedan kommer Telemachos. De bjuder på riklig nederbörd, även hagel, tillsammans med låga temperaturer så stora delar av landet har fått mycket snö. Idag låg det snö på stränder uppe på nordkusten där det ju är kallare än här på sydkusten. Vi har snö en bit ner på bergssluttningarna och det är väldigt vackert när solen tittar fram. Tyvärr så är det en riktig prövning inomhus. Det är råkallt som attan och jag kör nu AC dygnet runt. Var hos frissan idag som skämtade att ”nu har vi Sverige här!” och jag kontrade med att det vore i alla fall skönt att ha ett svenskt hus.
Här några foton från bergsbyar i Ierapetra-området. De två första är från Kalamafka, sedan ett foto från Males, en video och ett foto från Orino, en video från Lasithi-platån och slutligen ett foto från byn Pappagiannades (ligger på vägen mellan Makri Gialos och Sitia).
I väderprognosen ser fredag ut att bli bra så kanske det kan bli en vandringsdag!

Det här med snö är inte ovanligt, men att den kommer långt ner och nära kusterna är ovanligt. Den 7 januari 2015 var det likadant vilket man kan se här (bra med blogg för minnet!).

Theofania

I söndags hade vi strålande sol så det var gott om folk i hamnen för att fira Theofania. Först ska jag förklara vad Theofania är innan jag berättar om söndagen då en oväntad händelse gjorde att firandet blev något annorlunda.
Jag har lärt mig mer och mer om Theofania under åren så här kommer ett hopklipp från olika blogginlägg:

Trettondagen firas i Sverige till åminnelse av de tre vise männen vilket firas i den grekisk-ortodoxa kyrkan den 25 december. Det verkar vettigt med tanke på att hela Jesu liv ska klaras av före påsk. Den 6 januari firas här Theofania som betyder ”Guds uppenbarelse” vilket innebär att Jesus ”utsågs” till Messias och intog sin plats i treenigheten. Det skedde i samband med hans dop som utfördes av Johannes Döparen (som har en hel del dagar under året, bl a hans halshuggning). Alltså måste vatten välsignas och det görs i liten skala redan kvällen före då präst går omkring med heligt vatten och en olivkvist och stänker på butiker osv.

(Fördjupar man sig lite mer så upptäcker man att enligt julianska kalendern [som delar av den ortodoxa kyrkan fortfarande använder internt] firas Jesu födelse den 7 januari och herdarna några dagar senare. Och ”svenska Theofania” är den 19 januari….. Vem har sagt att det måste vara enkelt?)

Theofania inleder Epifani (fenomen, uppenbarelse) som varar tills fastan börjar och dagen kallas också Ta Fota som betyder ljusen.  Vi har nog glömt bort att julhögtiden egentligen är 13 dagar lång och att epifani också finns i den protestantiska kyrkan. Mycket som ändrat sig, t ex hör stjärngossarna egentligen hemma på trettonhelgen. Man kan lära sig mycket när man surfar på nätet!

Givetvis finns det mycket mer runt den här dagen som speciell mat, kakor med gömda gudsbilder, barn som går runt och sjunger dagen innan osv, men jag upplever bara den officiella delen.
Efter gudstjänst i kyrkan tågar orkester, präster och diverse dignitärer ner till båt i fiskehamnen. Där stiger de ombord och båten kör ut till mitten av hamnen. Det läses några rader (i år fungerade mikrofonen och högtalarna nästan hela tiden!), rings i kyrkklockor och det heliga korset slängs i vattnet. Förståndigt nog är ett band knutet i korset så det halas upp igen för att kastas i igen. Tredje gången är det ett träkors som kastas i och då hoppar ett gäng gossar i havet och simmar ut till båten. Den förste som får tag i korset i vattnet ”vinner”. Han får under ett dygn gå runt till människor, välsigna dom och de ger honom pengar. Någon sa att vinsten även ger vinnaren ett väldigt lyckligt år.

I år var det som vanligt så i strålande sol fick vi se prästen och följet gå ombord på kustbevakningens båt. Men när korset kastades i för tredje gången hände något ovanligt!

När korset kastades i för tredje gången hoppade tre killar i från land och började simma ut. Samtidigt hoppade killen i lilla båten i och han kom givetvis fram först, men det var ju fusk! Folk på land blev förvånade, några skrattade och skakade på huvudet, några blev riktigt upprörda. Snabbt bestämdes ute på båten att det här var inte ok. Det blev ett fjärde korskast då bara de tre killarna fick starta i vattnet från båtsidan och simma ikapp till korset. Huruvida killen i lilla båten ändå fick välsignelse och lycka vet väl bara högste chefen.

Nu ska jag försöka få upp lite mer värme!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

There’s a first time for everything

Så är nya året igång och allt man gör görs för första gången, i alla fall detta året. Härlig premiärkänsla uppblandad med lite nervositet för blir det lika bra som förra året? Kanske det t o m kan bli bättre! Och på vilket sätt blir det annorlunda, tro…

Året började bra. Någon besök i hamnen för att hälsa på Vasilis (den grekiska tomten) blev det inte pga vädret. Senare hälsades det nya året med ”Grevinnan” så klart och när jag stod på balkongen vid tolv-slaget höll jag på att tappa vinglaset. Jag kunde se tre fyrverkerier! Grekerna börjar kanske fatta det här med nyår och att det inte bara är smällande som gäller. Några rejäla smällar var det givetvis också, sådana där rejäla som gör att man nästan tror att turkarna kommit. Jag såg några dagar senare foton från nyårsfirande i Iraklio och det är tydligen där man ska vara. Får bli nästa år.
Eftersom Sverige ligger efter oss tidsmässigt så var vi först med att få nytt år. Och Tennysons dikt är lika fin och stämningsfull kl 1 som vid midnatt.

I torsdags hade vi oväder med nästan stormbyar. Regn kom och gick och med hjälp av vinden så slog det mot väggar och fönster. En riktigt kulen dag som gjord för att krypa upp i soffan med en bok. Och dagen efter, dvs igår, sken solen från blå himmel och nästan ingen vind. Vinterhalvåret är den period som jag tycker allra mest om här nere. Då har vi olika väder så ingen dag är den andra lik och naturen lever medan ön vilar efter och inför turistsäsong.

På tal om vinter så fick jag några kommentarer efter förra årets sista vandring (oj, så långt tillbaka det låter fast det bara är 14 dagar sedan!) om att det var härligt att se vår. Jag kan förstå att det ser så ut om man bor norrut, men vi har alltså vinter. Våren kommer i månadsskiftet februari/mars när mandelträden och vildpäronen blommar.

Igår var det dags för årets första vandring! Jag körde upp till nordkusten och tog en gammal goding som jag modifierade lite här och där. Det är verkligen perfekt vandringsväder så här års eftersom man slipper en tröttande faktor: värmen. Efter fem timmars vandring kände jag att jag lätt skulle kunna vandra några timmar till.
Många skällande hundar under vandringen och den började faktiskt med att jag plötsligen hade fyra valpar kring fötterna! Bara att gå vidare, inte stanna eller börja klappa. Bergen är nu som gröna vågor där olika nyanser gör dem levande. Det plockades oliver i några olivlunder. Gott om småfåglar som kvittrade och flög omkring. Vackra molnslöjor kom efter ett tag och tonade ner det skarpa solljuset.
Några blomster (klicka på foton för större format):

Klostret Kremasta är en given pausplats när jag vandrar här. Stillhet och ro med en fantastisk vy ut över dalen. Fast denna gången var det inte mycket ro. Klostrets hund bestämde sig för att jag var en skum typ och skällde och skällde. Till slut kom en nunna ut för att se efter vad som stod på, men hon vände om och tog hunden med sig.
Jag började fundera över de vandringar som jag gjort sedan jag började vandra på Kreta 2010. Jag kan ju se förändringar av olika slag. Klostret Kremasta måste ha fått pengar någonstans ifrån eftersom de för ett par år sedan byggde en stor byggnad som jag tror används till bl a pilgrimer, vid undervisning och möten. Nunnorna verkar fortfarande bo i den lilla, gamla klosterbyggnaden. Så orättvist! De som har detta som sitt hem borde givetvis bo så bra som möjligt. Fast de ser det antagligen inte så. Tankarna flöt vidare till fader Zacharias i lilla klostret Agia Moni (som jag passerade på förra vandringen). Han har svårt att få ihop pengar, bl a till att laga ett stort hål i taket som han visade mig! Så olika världar.

Snart dags att ta en sväng upp till marknaden. När jag tittar ut ser jag topparna i Dikti-massivet och de är alldeles vita av snö. Det är positivt och betydligt bättre än förra vintern då de mestadels var kala. Nu hoppas vi på mer snö, att det får ligga kvar och sedan töar långsamt.
Imorgon är det dags att fira Theofania nere i fiskehamnen så jag håller tummarna för fint väder. Mer om det i nästa blogginlägg!
Och det blir ett blogginlägg med bok- och filmtips. Och nyhetsbulletiner då och då som vanligt. Och ett om Kretas geologi när jag pluggat klart om det. Något annat som önskas?

Njut av sista helgen i det här helgsjoket! Ha en skön Trettonhelg!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sorg och glädje på samma gång!

Årets sista skälvande timmar. Nyårskrönikor sammanställs av tidningar och TV. Oftast lyfts det dramatiska och tragiska upp och det som var bra och lyckat får mindre utrymme eller glöms bort. Som t ex att världssvälten minskat och fler barn än någonsin går i skolan. Nu saknar jag Hans Rosling!
I bloggvärlden skrivs nu en del sammanfattningar och listor. Här blir det inget så’nt utan bara spridda funderingar i årets sista skälvande timmar.

Årets sista skälvande timmar låter ödesmättat, men det är ju så att ännu ett år är slut och ska läggas till handlingarna. Kanske dags för nyårslöften. Jag tycker att årsskifte är en naturlig och tydlig punkt för reflektion över vad som hänt, vad som är och vad som väntar. Det är något vi borde göra oftare eftersom vi är summan av vad vi varit med om, vad vi är och vart vi är på väg.

Bakåt finns så klart både roliga och sorgliga händelser, jobbiga och lätta saker. En del är avslutat, andra pågår och några går fortfarande att påverka. För mig finns saker att ta tag i och det ska jag göra på nya året. Några är betydelsefulla förändringar, andra är önskningar som jag vill realisera. Under året kommer jag att bli pensionär, men det stoppar givetvis inte vandrandet. Jag hoppas trenden håller i sig så fler och fler får se mer av den här vackra ön än stränderna. För att pusha lite var jag i veckan i en artikel i en tidningsbilaga: Kvällsposten juldagen 2018
Bloggen kommer att fortsätta, men jag tänker försöka få dig, läsare, lite mer aktiv. Vad vill du läsa om? Något speciellt du vill att jag ska ta upp om Grekland och grekerna? Jag ska också försöka få fler läsare att kommentera här inne på bloggen istället för på facebook. Vi får se hur det går med det! Kommentarer är viktiga för annars blir bloggandet en egen liten ”bubbla” och kommentarer ger nya idéer.

Jag håller mig inte så uppdaterad om vad som händer i Sverige utan det intresset läggs istället där jag bor. Tre saker har fastnat, kanske pga att jag har ett ”utanförperspektiv”. Det ena är valresultatet som jag tyckte var förfärligt. Om SD fortsätter växa – vart är Sverige och svenskarna på väg? Det andra är min förvåning över efterspelet. Visserligen är vi svenskar ovana vid valresultat som inte ger klart utslag om regeringsunderlaget, men det verkar som om den ende som behåller lugnet och är proffsig är talmannen. Journalisterna började skrika skandal, kris och nyval. Ganska snart stängde jag av och koncentrerade mig på att följa Marcus Oscarssons lugna faktarapportering med hans egna sansade analyser.

Det tredje är en pinsamhet. Greta talade i FN och gav Sverige, och en ofta glömd del av jordens befolkning, ett nytt miljöansikte. Tyvärr blir det nog svårt att följa upp. Jag menar, ett land vars invånare inte ens kan samsas i sin närmiljö kan knappast bli trovärdigt utan bara pinsamt och tragikomiskt. Jag tänker givetvis på lagen om förbud att röka på uteserveringar.

Rent allmänt verkar det som om Sverige börjar leva upp till bilden man har utomlands av ”förbudssverige”. Allt ska regleras! Fast man kan ju vända på det och se det som ett tecken på att det måste vara ett lugnt, tryggt och bra land som kan lägga tid och energi på mindre, och ibland skapade, ”problem”.

Här smällde en bomb utanför en kyrka i Aten i torsdags, två skadade. Samma dag kidnappades en affärsman på öppen plats i Pireus av fyra svartklädda män som drog in honom i en bil. Spänningen mellan Grekland och Turkiet ökar, Makedonien-frågan blir alltmer infekterad ju närmare vi kommer röstningen i parlamentet. Kommer regeringen att få gå eller kan de sitta kvar till valet i september?
Och den ekonomiska krisen rullar vidare med oförminskad styrka.

Tillbaka till nyåret som är en märklig högtid, tycker jag. De flesta högtider handlar om att fira något och på olika sätt om glädje. Nyår är en salig röra av motstridiga känslor, av lika delar sorg och glädje. Något invant och tryggt ska lämnas, ännu ett år avräknas. Något nytt och spännande väntar, ett oskrivet blad fullt av möjligheter.

Nyårsafton är den enda gången på året som jag önskar att jag var i Sverige. Tänk att få vara i Lundagård i Lund och njuta av när det gamla saluteras och det nya välkomnas med sprakande, vackert fyrverkeri! Och precis då står tiden liksom stilla, det är nästan som ett vakuum. Så tar fyrverkeriet slut, man tar ett djupt andetag och glider in i det nya med en lugn och skön första dag.

Nu ska jag iväg och handla mat! Allt (inte tavernor och caféer) är nämligen stängt 1 och 2 januari. Och jag ska ner i hamnen ikväll för att se Agio Vasili anlända (han är den grekiska tomten).
Ha nu en festlig kväll och en lugn nyårsdag!

GOTT SLUT

och

GOTT NYTT ÅR!

Julhälsningar

Här kommer kretensisk julstämning från Iraklio, Ierapetra och spiti mou (alltså mitt hem)!
(klicka på foton för större storlek)

I fredags körde vi upp till Iraklio för att njuta av ljusdekorationerna och gå på julmarknaden. Jag blev förvånad för det var sparsamt med ljusdekorationer längs gatorna jämfört med tidigare år. Kan till viss del bero på att arbetet på den stora gatan som leder upp till Frihetstorget inte är klart, den är fortfarande avstängd för trafik. Julmarknaden på Frihetstorget var som vanligt. Stora julgranen, små bodar, scen och konstisrink (där man kan få sig ett gott skratt samtidigt som man beundrar modet…). Här och var fanns isbjörnar, snögubbar, renar, pingviner – dock ingen av dem levande. Det känns märkligt att gå runt i någon sorts amerikaniserad sydpol på Kreta.

Varje år är den där på lilla torget! Och blinkar!

Tillbaka i år igen….

Minns du de förfärliga plasttomtarna som jag ondgjorde mig över ifjol? Och att jag stötte på dem lite varstans när jag gav mig ut på bilutflykt? De är inte så talrika i år på Ierapetras gator och torg, men för en vecka sedan såg jag en ny variant: plasttomte med släde och renar! Nu kan de alltså sprida sig ännu mer effektivt. Det skrämmande är att jag inte kan hitta den där nya, slädförsedde tomten igen, troligen har han redan lämnat sta’n.

 

I Ierapetras centrum är några ändringar sedan ifjol men ljust och fint. Tillskott i år är ett litet tåg som går runt, runt julgranen på torget. Den utlovade julbyn känns något avslagen, men bodarna var inte öppna när jag gick runt och fotograferade.
Taxichaufförerna har i år valt att pryda sitt lilla stationshus med en enfärgad, ickeblinkande ljusslinga vilket troligen är bra för de som behöver åka. Tidigare år har det varit en ilsket blinkande kulört slinga.

Hos mig lyser adventsstjärnor, balkongslinga och julgran. Hade problem med timern till ljusslingan på balkongen. Jag ställde in den, men slingan lyste inte. Tills jag kom på att jag höll kontakten i handen….
Jag älskar advent och jul, dvs min version. Jag har aldrig varit någon större vän av stora dekorationer eller prydnader. Hos mig är det istället de små roliga och finurliga figurerna som kommer fram till jul.

Imorgon är det dags att köra till Agios Nikolaos för att inhandla julosten och senare i veckan resten av julmaten. Det börjar dra ihop sig, minsann!

Börjar det bli lite för mycket jul? Behöver du rensa skallen eller bara koppla av en stund? Titta på den prisbelönta kortfilmen The Foreigner gjord av Alethea C. Avramis, född i USA, har grekiskt påbrå. https://vimeo.com/120200338
OBS! Titta ända till slutet, dvs efter eftertexterna!

Ha det gott!

PS. Foton också på min flickr-sida!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Aj, så ont det gör!

Denna dagen kunde inte börjat bättre! En så fin och stämningsfull Luciamorgon på svt! Jag var bara tvungen att skriva dit och tacka.

Jag är ingen snål, girig eller sniken person. Absolut ingen Ebenezer Scrooge. Jag är inte heller något ekonomiskt snille (det är jag bara om jag ser Lyxfällan…) eller speciellt sparsam. Alldeles oavsett hur man är kan det göra rent fysiskt ont att skiljas från pengar. På en gång. Även om det går snabbt som att dra bort ett Salvekvick eller Hansaplast så svider det lik förbannat. Då gäller det att ha ett rörligt intellekt för att ta sig igenom krisen.
Jag hade en sådan dag igår.

Det började med att jag skulle betala min bilskatt. För första gången. Här får man ingen liten käck faktura eller skriftligt meddelande utan man stegar iväg till valfri bank och visar bilens ”registreringskort” eller bara rabblar registreringsnumret. Då får man reda på hur mycket man ska betala.

Sagt och gjort. Jag gav mig iväg. Kort kö, men den gick snabbt. När jag kom fram till kassan utspann sig en förvirrad dialog som började med att jag frågade om det gick att betala med kreditkort och kassörskan svarade att det gick bra. En stund senare gick det inte alls bra, men det hoppar vi över. Jag lämnade irriterad banken.

Kurs mot stora affärsbanken, de måste väl acceptera kreditkort. Kom in, kö till den enda kassan som var öppen och det rörde sig inte. Fick syn på en personal som hjälpte folk vid automaterna för betalningar och tänkte: aha, jag frågar honom om det går att betala med kreditkort så jag inte köar i onödan!
Nu öppnade sig en helt annan situation och atmosfär. Det visade sig att nämnde personal var en mycket trevlig och service minded individ som gärna hjälpte till. Det gick som en dans att betala bilskatten i automat efter att ha tagit ut pengar (på måfå!) i bankomat – allt under informativ ledning av den unge mannen. Efter alla procedurer var vi nästan vänner och han berättade att han kom från Ioannina (mycket imponerad över att jag visste var det låg), är placerad i Ierapetra under ett år, bor i Iraklio pga att hans fru är från Kreta. Han upplyste mig också om att ifall jag funderar på att öppna konto i banken så skulle han visa mig hur internetbanken fungerar så jag sedan kan använda den hemma. Och vi skildes åt med att önska varandra trevlig jul!
Ett leende på läpparna och vänlighet har alltid tagit mig långt och gjort att jag fått hjälp av människor. Det är väl ändå en av våra uppgifter – att hjälpa varandra!? Om jag fick lite extra hjälp denna gången pga mannens sätt eller pga att jag kvalat in bland ”tanter som behöver hjälpas” kvittar – jag bara njuter och surfar på vågen! Vette sjutton om det inte är dags att öppna ett konto, förresten…..

Vad bilskatten kostade? 135 euro. Överkomligt givetvis, men i januari väntar service, i februari ska försäkringen betalas. Då knyter det sig lite i penganerven och jag påminner mig genast om all glädje och frihet som Panda ger mig.

Nästa stopp var optikern! Du minns kanske att skalmen lossnade på mina glasögon när jag var i Skåne? När jag kom hem plockade jag fram de gamlagamla glasögonen som visserligen är trasiga, men hela. Alltså de har alla skalmar på plats.
Jag hade funderat på att skaffa nya glasögon till våren, men nu fanns ingen återvändo. Utrustad med ”recept” från ögonläkaren (skaffade jag i torsdags, kostade 30 euro) steg jag in i butiken. Först en diskussion om priser och kvalité. Givetvis var den här optikern billigast av alla, t o m om man räknade in England, Tyskland och Amerika. Jag upplyste den något korte, fyrkantige mannen att jag inte känner till de ländernas glasögonpriser, men jag känner till de svenska. Och de är något lägre än här. Då hade han givetvis den bästa kvalitén någonsin någonstans och jag upprepade att jag känner bara till….ja, du förstår.

Vi började prova. Ja, inte butiksägaren, han bara pratade. Jag såg ut som en ny glasögonprydd guppi varje gång jag försökte säga något. Han lugnade sig efter en stund och jag måste ge honom erkännandet att han letade igenom nästan hela sitt lager för att kunna erbjuda något passande.
Jag tycker det är svårt att köpa glasögon. De är en stor del av ens identitet och de ska hålla länge. Därför blev jag väldigt glad när två bågar var 110 % rätt! Det ena paret hittade vi snabbt, det andra fick vi leta efter men plötsligen bara fanns de där.

Så började han räkna. Och han hade ett erbjudande: bågarna till par nr två gratis. Och sedan gav han rabatt. Notan för två par progressiva glasögon slutade på 620 euro. Det kan jag leva med, men det är mycket pengar på en gång. Det är då det gör ont. Svider. Genast fick hjärnan ta itu med att dela upp summan på några år och då kunde jag börja andas igen.

Tilläggas ska att jag ju precis varit i Skåne och det är minsann inte gratis. Och snart är det jul och då måste man ju äta lite extra gott. Nytt år betyder underlag till revisor för bokslut. Magasineringen av mina åtta kartonger plus säng i Sverige ska betalas. Och det liksom bara fortsätter, tycker jag. Så just nu känns det som om jag blöder pengar.
Kanske jag kan intala mig att glasögonen är julklapp till mig själv så mår jag lite bättre? Fast i den potten ligger redan några saker så det håller inte.

Nåja, imorgon ska jag till Iraklio på julskyltning och julmarknad! Hoppas det blir några foton som kan hamna i bloggen. Och jag måste ut och njuta av och ta foton på vår jul här i Ierapetra! Det blir juligt i bloggen i nästa vecka!

Ha en skön och fridfull adventshelg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!