Etikettarkiv: #bloggswe

Getternas och fårens egen platå i sprakande färger

Idag har jag badat i höstfärger, getter, äpplen, får, moln, vattenpölar, herdar och en massa annat! Men vi tar det från början.

Som jag skrev i förra inlägget hade jag glömt bort projektet ”vandra platåer”. Jag har avverkat Viannou-, Lassithi- och Gianna Korifi-platåerna så nu var det dags att vandra runt Katharou-platån. I fredags blev det inte av, men idag gav jag mig iväg. På vägen upp från byn Kritsa blev jag varse att nu inträdde jag i getternas och fårens rike. En hjord getter låg på vägen och halvsov. Jag fick väja och svänga över på andra körbanan för att inte köra över någon. Och det blev bara fler och fler getter ju högre upp jag kom.

Katharou-platån är inte så platt som grannen Lassithi-platån och inte heller så stor. Eftersom den inte är så känd är den inte heller så märkt av turism som Lassithi-platån. Den har en del kullar här och var så man har inte överblick hela tiden på samma sätt som på grannen.
(klicka på foton för större storlek)

Framme i lilla byn Katharon. Jag hann bara öppna bildörren så ropade en svartklädd tant kalimera och ville att jag skulle komma och dricka kaffe eller nå’t annat. Nähä du, tänkte jag, den stilen fungerar inte på mig, dessutom har jag andra planer.
Enligt väderprognosen skulle det komma lätt regn mest hela dagen, men solen sken från klarblå himmel så regnjackan fick stanna i bilen.
Jag hade parkerat precis vid en karta och det var en E4-karta (vandringsled). Den rutt jag tagit ut sammföll till vissa delar med E4. Kanske jag blir vandringsledsläggare i nästa liv?

Det tog inte lång stund att upptäcka att här hade det regnat. Vägen var fuktig, jorden på åkrarna var fuktig och jag stötte snart på vattenpölar. När det varit ett så torrt år blir man lycklig över att få se en vattenpöl. Låter det märkligt? Jag kan berätta att jag var väldigt frestad att vada, hoppa och dansa i några stora pölar. Av ren lycka!

 

Några var ute och rensade bland vinstockar, en annan vände jord med jordfräs, en tredje harvade med traktor och ett gammalt par var ute och skördade några grönsaker.

Kanske man tror att på en platå finns ingen större växtrikedom, men då misstar man sig. Så här högt upp (cirka 1 550 m ö h) odlas inte olivträd vilket var en fröjd för öga och själ. Skönt att få se något annat. Många olika lövträd och buskar som nu visade höstfärger. Härlig syn! Kanske skulle varit här några veckor tidigare med tanke på att en del träd tappat alla sina löv.
Tänk att åka upp hit i mars-april när allt är vårskirt grönt! Måste skriva upp det på kom ihåg-listan.

Snart upptäckte jag något annat – stora träd. Och då menar jag stora! Pinjeträd är oftast sneda och krokiga eftersom de pinas av nordanvinden. De stora träden här uppe var väldigt vackra och perfekt formade. Kanske det är så att bergen som omger en mindre platå blir ett vindskydd?

De här träden blir inte ens knähöga om getterna får tillgång till dem. De äter så mycket de kan och så nära kvistarna som möjligt. Det blir roliga och konstiga skulpturer, men så här höga och tjusiga kan alltså den här sortens ek bli!

 

Platån var inte full av åkrar som grannen utan här var det gott om äpplegårdar. Det kan vara så att Lassithi-platån har mer matjord än Katharou-platån. Eller så är den bara mindre stenig. Förr var de tvungna att plocka sten så de kunde försörja sig med mat, numera skulle arbetstiden och arbetskraften inte löna sig eftersom det inte går att leva på lantbruk på små tegar.

Min lilla egna sträcka blev en bra övning. Ingen täckning så ingen gps. Då plockar man fram papperskartan, ser sig om i landskapet och kommer dit man ska.
Fast jag gick fel två gånger under vandringen och det var faktiskt E4 som förvirrade mig. Bara att gå tillbaka och göra rätt.

Det där med getter och får. Jag har aldrig sett så många getter och får, så många hjordar och så många herdar! Stenigt, svårt att odla så något ska de leva av och det går väl inte med bara äpplen. Det var klockpingel och bräkanden överallt. Då och då avbrutet av en herde som kallade eller visslade på sina djur. Och ibland hundskall. Det blev nästan så jag mot slutet tyckte att jag vadade mer i getter och får än i natur!
Lite rolig grej: ser du att hunden står och gömmer sig bakom stenmuren? Arbetsvägran eller bara tjuvat sig till en paus?

I detta getternas och fårens kungarike gick mina tankar till min skånska vandrarkompis. Hon hade svävat fram! Det var dessutom gott om killingar och lamm så bara för dig, Bojana:

Märk väl att hon har tvillingar! Kanske därför hon hade så lömsk blick… En diar medan den andra betar.

Moln började sväva in över topparna i Dikti-massivet och vädret ändrades. Snart var himlen alldeles tjock och grå. Det blev kallare och jag önskade att jag haft vantar med mig. Kaffe och svenska gifflar försökte värma inifrån. Skulle det bli regn, tro? Cirka en timme senare sprack det upp och solen kom nästan igenom. De högsta topparna var insvepta i grått, dimmigt. Antagligen regnade det där uppe. Jag undrar hur många gånger per dag vädret kan ändra sig där uppe?

En del hus var igenbommade, de såg ut att vara nybyggda eller renoverade. Vem har fritidshus här uppe? Något att fundera över.

Funderade på att prova att köra en väg som går mellan platåerna, men väntar till sommaren då det är torrt. Har jag tur kan jag kanske få nå’n med mig så kan vi hjälpas åt om nå’t går fel. Fast jag tror att vägen är ganska bra för det finns ingen annan mellan platåerna utan då måste de ner till kusten och se’n upp igen – en väldig omväg.

Fem timmar senare var jag tillbaka vid bilen. Kan bli en utflykt med vandring eller omvänt som jag kan erbjuda i firman. Kan korta vandringen något så blir det en fin heldagsutflykt.
Jag körde hem vackraste vägen via Prina. Ny vandring är inte samma avkoppling som gamla vandringar, men jag är nöjd med och tacksam för dagen. Den gav mersmak och massor av nya intryck!

Ha en skön kväll! Nu ska jag gå ut och äta middag.

PS. Fler foton på min flickr-sida! DS

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Vecka 45

Om förra veckan var avslagen så har den här varit och är påslagen. Ibland önskar man sig att saker och ting ska vara mer jämt utspridda, men jag vette sjutton. Det hade nog blivit lite enformigt eller entonigt i längden. Livet är som en berg- och dalbana och det är väl så det ska vara.

Såg du förresten rubriken på det här blogginlägget? Du vet väl att ange tid med veckonummer är en svensk grej? Jag fick gå och titta i kalendern eftersom jag numera är helt vilse när det gäller veckonummer.

I måndags fortsatte jag terapin mot avslagenhet med medicinen ”shoppa”.  Tog mig ut till en järnhandel som det kallades när jag var barn. En så’n där ganska stor affär som har allt man behöver (plus allt det där man inte visste att man behövde), men huvudsakligen när det gäller den mer hantverksmässiga delen av hemmet. Därefter en affär som säljer till tavernor o likn så där finns allt från stora kastruller till glas till möbler (plus allt det där man inte visste att man behövde). Vad jag kom hem med? Jo tack, silikon, korgar, matta, krokar, ljuslyktor, vattenkokare. Väldigt lyckat!

I tisdags mer shopping! Vi var två stycken som gav oss iväg på utflykt över bergen till Agios Nikolaos. En del etablissemang hade bommat igen, men säsongen pågår ju fortfarande så jag hittade både en snygg tröja och en dito blus. Jag tycker om Agios Nikolaos från oktober till april ungefär. Övrig tid är det alldeles för mycket turister, men så blir det när huvudnäringen är just turism. Skönare nere hos oss i Ierapetra där året är mer jämt. Vi blir inte invaderade och vardagen är ständigt närvarande. God lunch blev det i alla fall vid en av de små stränderna där det både låg folk i solstolarna och i havet!

I onsdags var jag hos frissan några timmar. Jag har haft i stort sett samma frisyr i cirka 18 år så i våras kände jag att nu vill jag ha förändring. Men det krävs lite längd för att kunna ändra frisyr så håret sattes på utväxt, men nu hade jag fått nog. Någon revolutionerande förändring blev det inte, det går inte att göra så mycket med mjukt babyhår med rakt självfall. Andra kommer inte att se så stor skillnad, huvudsaken (!) att jag känner att det är annorlunda.

Igår var det dags för lektion i grekiska där vi mal på med den där verbformen som inte finns i svenskan och jag begriper inte ett jota utan bara flyter med och hoppas att plötsligen utropa Eureka! Så talar vi inte mer om det.
Smet inom skomakaren på vägen hem för att få lagat en axelrem på en väska. Det gick på fem röda och han ville ha en hel euro för jobb och material så han fick två. Och ett väldigt stort tack, så klart.

Idag skulle jag ut och vandra. Jag har gått igenom en hel del blogginlägg till nya menyvalet ”TTT – Tips Till Turist”. Då upptäckte jag att jag skrivit om de vandrare som måste upp på toppar vilket inte lockar mig så kanske mitt projekt skulle bli platåer. Detta hade jag glömt bort! Idag skulle jag upp till Katharo-platån. Väderprognosen såg inte så bra ut, men jag tänkte chansa. Förutom att jag inatt vaknade av åska så var tidig morgon blöt och himlen jämntjock. Över bergen i väster och öster kunde jag se att det regnade. Alltså beslutade jag göra ett nytt försök på måndag och kröp ner igen i sängen.

Istället har jag idag roat mig med att ta bort gamla silikonfogar. Roat och roat – så himla kul var det inte. Mer pilligt och tålamodsprövande. Försökte göra fogar, men det fungerade inte. Ner till en vän och fick låna kompletterande utrustning.
Det sägs ibland att övning ger färdighet, men det stämmer inte alltid eller så greps jag av högmod. Min första fog blev nämligen väldigt bra och snygg medan de resterande tre ser högst amatörmässiga ut. Nästan lite som ett barn som kladdat med modellera. Hur som helst, nu är det tätt kring köksvasken. Givetvis kan jag inte laga middag och störa torkningen utan jag måste gå ut och äta. Behaglig indirekt vinst!
Badkaret ska få nya fogar imorgon, måste bara låta det torka efter grundlig skrubbning. Sån’t här arbete måste verkligen planeras. Torrt och rent före och sedan torkningstid. Man kan bli trött redan innan man börjat.

I helgen ska jag gå en kurs som Ε.ΔΙ.Κ. (ungefär Kretas frivilliga räddningsmanskap) ska hålla. Vi är ett gäng som ska få genomgångar i bergsvandring, första hjälpen, faror, aktsamhet om naturen osv. Ska bli väldigt roligt och intressant! Ierapetra-gruppen av Ε.ΔΙ.Κ. bildades 2015 så de har inte varit igång så länge. De är med och räddar människor i raviner, vid bränder, trafikolyckor osv.

Om 14 dagar reser jag till Sverige, ska försöka få ihop en nyhetsbulletin innan dess men jag lovar inget. Håll utkik!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En så’n där speciell novemberdag

Vad gör man när man är avslagen och lite nere vilket ju händer då och då i livet? Jo, ger sig ut på vandring. Natur läker och lugnar. Och stöttar. Den tillsammans med Kretas mäktiga landskap ger allting rätt perspektiv på saker och ting. Och massor med energi. Det blir ett avbrott så nu kan kurvan bara gå uppåt.

November är lite ostadig, det är ju höst, men hög klar luft, strålande solsken, lagom värme – det är ljuvligt! Shorts och kortärmad t-shirt är inte fel.

Fick en väldigt bra idé! Jag tar och filmar alla fina vyer, sätter ihop dem till en ”vyfilm” så alla får njuta! Sagt och gjort. Så kom jag hem, satte på datorn och kom ihåg att mitt gamla videoredigeringsprogram fungerar ju inte i nya versioner av Windows. Så det blir ingen film, men häng inte läpp för det. Jag är amatör på videos så det är skakigt, högt vindbrus, reflexer och andra störningar.

Vi börjar från början som var tidig morgon, kort biltur till by där bara skolbarnen var vakna och väntade på bussen. Planerat en rundvandring och laddat med rejält med vatten eftersom det ska bli en varm dag. Vandrade ut ur byn och ut i landskapet. Genade genom olivlund efter att ha blivit utskälld av ett gäng hundar. Dags för frukost. Hittade en bra sten och sedan satt jag bara stilla. Över Ierapetra-slätten (som ligger som en korridor mellan Tripti-bergen och Dikti-bergen) låg ett skirt och vackert morgondis. Solen hade precis klättrat över Tripti-bergen och börjat sitt arbete med att torka bort diset. Bakom mig var himlen klarblå och sluttningen flödade i solljus. Avslagen och nere går ju inte utan först bara förundrades jag och så kom ett leende fram som släppte in glädje i hela kroppen. Så åt jag min frukost medan getter strövade omkring i sin frukost och åt lite här och där.

Det bar uppåt och tankarna snurrade kring livet och tillvaron. Varför är jag här, varför gör jag det jag gör, är det något som fattas och andra petitesser. Det slog mig att det ofta sägs att livet är en resa, men kanske det är en vandring. Och då gled jag givetvis in på varför vandrare vandrar. Är vi på väg från något? Kanske på väg till något? Är det kanske så enkelt att vandring ger oss balans, är en nödvändig del av tillvaron? Istället för att stressa runt och aldrig ha tid över för att stanna upp och koppla av.

Funderingarna gled över till hur olika vi vandrare är. En del söker kickar, dvs det ska vara så svårt och brant och spektakulärt som möjligt. Andra måste upp på alla toppar medan några måste till samma platser som alla andra, dvs följa trender, det som är ”inne”. Och så har vi semestervandrarna som inte vandrar annars vilket är synd av flera skäl, t ex att luft och naturligt ljus är en bristvara norrut. Många av oss vandrare är bara naturälskare och det tillsammans med landskap är fullt tillräckligt. Tyvärr finns en grupp inom vandrarvärlden som anser att de är ”riktiga” vandrare eftersom de kombinerar friluftsliv med vandring. Jag har i diskussioner på sociala media fått veta att vi dagsvandrare kan kallas ”lyxvandrare” och ”stureplansvandrare”. Så himla onödigt med uppdelning och att något skulle vara bättre eller finare än något annat.

Begreppet vandra håller på att urlakas i svenskan precis som så många andra ord. Vårt språk blir fattigare och vi får svårare att kommunicera när ord betyder olika för olika personer. I Sverige är ”vandra” numera att ta en promenad, gå en långpromenad, ta en sväng, gå en tur osv. Allt kallas vandra. Adamo/Byqvist har skrivit en bok om en ”upptäckt” och myntar ett nytt begrepp: njutvandra – att vandra utan tung packning och inte bo i tält. Men snälla damerna! Dagsvandring i olika upplägg har funnits i flera år! Att ni inte hittat det förrän nu betyder inte att det är en nyhet. Suck.
Vandra är enkelt. Det behövs inga fler uppdelningar eller begrepp.

Släppte tankarna när jag mötte en pickup med två skällande hundar på flaket. Herden viftade förbi mig och nästa möte blev en del av hans getflock som bara stod och stirrade på mig. Dags vara här och nu, fyllas av det som finns omkring mig. Då upptäckte jag sjölökar som börjar spira, de har ju sin egen vattenreservoar. Små, små blommor kämpar på. Några regn till så kommer naturen att explodera i det som jag kallar ”vår andra vår”.

Petade in hörlur i örat så där hade jag gregorianska sånger och i andra örat fågelsång, vind och en herde som kallar på sina getter. Det är sällan jag vandrar med musik, men det ger en speciell upplevelse. Gregorianska sånger passar bra. Kanske pga att de påminner om mässandet inom den ortodoxa kyrkan, kanske för att det är enkel, melodiös sång. Det är viktigt att rösterna är i samklang precis som naturen så de kompletterar varandra, förstärker varandra och liksom gifter sig inne i min skalle när de möts. Det är ofta så att i det enkla ligger det vackra, men också det svåra.
Sången blir mäktig av bergen och bergen får ytterligare en dimension av sången.

Efter ett tag skiftade jag till Grieg och då kom en rovfågel som segelflög. Fågeln och musiken samarbetade. När Grieg var slut kom Satie och nu var det två rovfåglar som seglade lågt. De tog luftströmmen från olika håll så det blev som en balett. Avslagen och nere? Nej då, jag var bara tacksam för upplevelsen. Och en stor glädje genomströmmade mig. Så vackert. Så mäktigt. Så unikt. Jag viskade ”tack!”.

Gick in i byn där jag startade och tog en kaffe på torget. Då kom en kvinna med ett block och gamla människor fick gå fram i tur och ordning och de fick pengar. Jag är inte säker, men jag tror att hon kom med deras pension. Jag slås av kontantlösa Sverige. Att åka ut till folk är verkligen service!

 

 

 

 

Hemma. Träffade ett trevligt norskt par som ska vara här i en månad. Åt gott på en av favorittavernorna. Läste en stund. Ramlade i säng och sov gott!

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Ochi-dagen

I söndags var det ochi-dagen (nej-dagen). En del kallar dagen för ”Greklands andra nationaldag” eller självständighetsdagen, men båda är felaktiga. Det var den 25 mars 1821 som Grekland förklarade sig självständigt från det osmanska riket och den dagen är Greklands nationaldag.

Men nu var det alltså dags för ochi-dagen. Jag har skrivit om den tidigare så här kommer en kort förklaring från ett gammalt blogginlägg (varför göra dubbelarbete…):

Den 27 oktober 1940 var det fest på tyska ambassaden i Aten. Frampå morgontimmarna, vid fyra-tiden, la den italienske ambassadören Grazzi fram Mussolinis ultimatum för premiärminister (och diktatorn) Metaxas. Det gick ut på att Grekland skulle tillåta axelmakterna att ockupera vissa ospecificerade ”strategiska områden”, dvs kapitulera. Om det inte accepterades blev det krig. Det påstås att Metaxa svarade kortfattat όχι som betyder nej (fast egentligen lär han ha sagt: ”Alors, c’est la guerre!”). Kl 05:30 gick italienska trupper in från Albanien och Grekland var därmed indraget i det andra världskriget.

När intåget blev känt gick grekerna ut på gatorna och ropade όχι! Fr o m 1942 firades ”Ochi-dagen” i Grekland, på Cypern och av greker runt om i världen. Efter andra världskriget blev den 28 oktober officiell helgdag.

Efter några veckor hade grekerna pressat tillbaka axelmakterna in i Albanien och det blev de allierades första seger på land (och försenade Hitlers anfall österut).

Kuriosa: i filmen Kapten Corellis mandolin finns en scen med mötet mellan Metaxa och Grazzi. Och hårdmetallbandet Sabaton har skrivit en låt om dagen som börjar:

At dawn envog arrives
Morning of October 28th
“No day” proven by deed
Descendants of Sparta,
Athens and Crete!

Look north, ready to fight
Enemies charge from the hills
To arms! Facing defeat!
There’s no surrender! There’s no retreat!
(hela texten finns här)

Firandet inleds dagen innan med att borgmästaren, dignitärer och representanter för olika föreningar osv lägger ner kransar vid soldatstatyn på Frihetstorget. Dagen D, alltså 28 november, går dignitärerna med borgmästaren i spetsen i kyrkan på högmässa. Den är slut kl 10, då går de en sväng till bort till statyn och sedan intar de sina platser framför nya kommunhuset i ena änden av paradgatan Demokratias. Vid 11-tiden drar paraden igång med flaggor och fanor, grupper från olika föreningar, skolor och samhällsfunktioner marscherar till musik och applåder.

Jag var givetvis där dels för att jag tycker att det är festligt och härlig stämning i sta’n, dels för att visa mitt intresse för landet jag bor i. Det blev inte mycket fotograferat i år för jag hamnade på fel sida i förhållande till solen, men några foton blev det. I år koncentrerade jag mig på de som hade folkdräkter. Vilka härliga färger! Och så mycket handarbete och vävnad som ligger bakom!
(klicka på foto för större storlek; fler foton på min flickr-sida!)

Som vanligt slogs jag av tankarna att detta skulle aldrig fungera i Sverige, så synd att vi inte firar högtider rejält och offentligt i Sverige, härligt att se stoltheten och glädjen. Och jag fick som vanligt en tår i ögat, speciellt när frivilligorganisationen som räddar folk i nöd i berg och raviner och bränder marscherade förbi.
En sak som vi inte har i paraden i Ierapetra är det militära inslaget som finns i de större städerna. Visst finns representanter från olika delar av det militära bland dignitärerna, men vi slipper soldater, stridsvagnar osv. Det är en uppvisning av landets ”styrka” som jag skulle ha lite svårt för. Det är människorna som är ett lands styrka, tycker jag.

Efteråt blir det så härlig stämning på sta’n, speciellt när vädret är fint som det var i söndags. Folk strosar omkring, alla har siktet inställt på att få sig en pratstund över en fika. Det är som om sta’n blivit en myrstack! Jag hamnade på Café Lido igen där jag lyckades hitta den sista stolen i det som lät som en bikupa! Servitörerna på alla etablissemang hade ett stressigt och svettigt pass framför sig som inte blir bättre av att greker inte direkt är världsmästare på att vänta.

Många åker ut i byarna och äter söndagsmiddag på eftermiddagen. Detta är en av de dagar då man måste förboka bord. Jag gick ut på kvällen i ett ganska lugnt Ierapetra och åt gott. Är det helgdag så är det!

Ha det gott!


Kom och vandra med Ia på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev hennes gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta henne hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

På gång igen!

I torsdags hade vår lärare i grekiska det tufft med två sega festprissar – kan man ha värre elever? Då presenterar han en ny verbgrupp! Jag övervägde genast allvarligt att flytta till Frankrike. Vackert land, god mat och ett smärtsamt vackert språk som jag kan lite så det skulle gå att bygga vidare. På något sätt tog vi oss alla tre igenom 60 minuter.

Efter tre dagar med grått väder, enstaka regnskurar och torsdag eftermiddag stormbyar grydde en enastående vacker fredag. Jag gav mig iväg på halvdagsvandring i ett område där jag inte vandrar så ofta. Där är väldigt torrt vilket ger ett speciellt landskap som nästan liknar ett månlandskap, men jag vill ha lite mer natur. Men omväxling förnöjer!
(klicka på foton för större storlek)

Startade vid havet med de torra bergssluttningarna på andra sidan. Solen lekte i vattnet och då går det inte att låta bli att dra på smilbanden. Vandrade genom Tertsa som var lugn och stilla. Ingen vind vilket gjorde det svettigt uppför, men samtidigt rofyllt efter torsdagens vinande.

 

 

 

 

Upp i bergen och efter en stund fick jag se höstfärger i växtligheten. Trodde jag. Kom närmare och upptäckte att det var olivträd som höll på att vissna. Såg sedan flera under vandringen och t o m pinjeträd som börjat ge upp. När de som är så acklimatiserade till detta torra område vissnar så förstår man att det är krisigt torrt i år.

 

Turistsäsongen är inte slut, men den sjunger på sista versen. Vid denna tiden känns det alltid som om Kreta drar en djup suck, sträcker på sig som en katt och skakar sakta bort sommarens hetta. Nu lever hela ön och inte bara stränderna, nu tar naturen ett djupt andetag för att sätta igång igen efter sommarvilan, den vill bara ha lite mer regn. Det är som om ön träder fram igen efter att ha dragit sig undan en tid.

Fåglar pilade runt i luften. Jag passerade ett Johannesbrödsträd. De blommar nu, men blommorna syns nästan inte utan man måste gå riktigt nära. Däremot kan man inte missa flygsurrssonaten! Alla flygfän var samlade och drack begärligt. Det kändes som om de skulle kunna lyfta hela trädet.

En gul, tålig blomma lyste upp längs med vägen och en underbart skir och vacker blå fjäril krumbuktade sig i luften framför mig.

 

 

Så kom jag upp till byn Gdochia, en by som inte vunnit mitt hjärta. Det var som vanligt tyst och dött. Inga röster, inga motorljud, ingenting. Nästan spökligt. Får en känsla av att människorna övergett byn, men lämnat hundar och katter kvar. Jag svängde runt en hörna, men vände snabbt igen. Jag kände inte för att passera två stora hundar på en balkong utan räcke på första våningen! Letade mig ner till gamla byn och där fanns några livstecken. En man slipade en båt och en annan hälsade innan han gick iväg med målardunkar. Jag tog paus vid kyrkan Agioi Deka.

Medan jag pausar kan jag berätta att kyrkan Agioi Deka är värd att besöka. Den har en imponerande ljuskrona som nog inte är större än de man får se i riktigt stora kyrkor, men här blir den enorm. Och jag undrar varje gång hur kyrkan kan hålla den uppe! En annan sak som jag tycker om är ikonostasen. De kan vara vackra, mörka, trista, ljusa, utsirade, enkla, smyckade, nya och gamla. Denna ikonostasen gör mig glad! Den är så färgrik att den fyller hela kyrkan med glädje och skratt. Samtidigt så är kyrkan tillägnad de tio martyrerna från Kreta som avrättades 250 e Kr av romarna. Och tyskarna låste 1943 in byinvånare här innan en del av dem sköts. Känns då ikonostatsen malplacerad, osmaklig? Nej, inte alls. Jag tror att det är så allt måste vara, inte minst livet. Det ska till någon sorts balans mellan det som är mörkt och det som är ljust.

En rolig detalj: i december 2014 fotograferade jag delar av ett gammalt hus, en ruin, bredvid kyrkan. Det är nu renoverat i den gamla kretensiska stenhusstilen. Jag hoppas att de inte plockat bort alla de gamla detaljerna som det vackra valvet och den ovanligt stiliga porten:

Renoverat (oktober 2018).

Så lämnade jag byn för att styra kosan mot kusten igen. Utsikten ut mot havet med Chrissi-ön är oändlig och vacker. Den lilla ön får snart vila efter alla turistbesök. Solen stod nu så högt att havet inte var blått utan ett enda stort solglitter.
Vägen går längs en ”halvravin”, dvs det är brant men jag tror inte att den stämmer in på definitionen av en ravin. Landskapet är fullt av skrevor och veck, toppar som är spetsiga och påminner om sockertoppar. En svag vind fläktade skönt för nu värmde solen. Det är kyligt om nätterna, men dagarna är fortfarande varma och go’a. Mötte en lösspringande hund! Jag vet inte vem som blev mest förbluffad – han eller jag. Unghundar och någon liten hund har jag mött tidigare, men då i närheten av skjul eller hus. Den här kom från ingenstans och verkade vara på väg upp till Gdochia. Lite senare mötte jag två vandrare så nu har jag mött 17 vandrare på 5 år. Det är inte någon större trängsel här nere!

Framme vid bilen kunde jag konstatera att det blev en halvdagsvandring på fyra timmar, foten höll och jag var sugen på mer vandring – precis som det ska vara! Jag slogs av en tanke: Lambros taverna i Tertsa ska snart stänga, jag äter lunch där! Och en god lunch blev det eller vad sägs om grillad färsk bläckfisk med sallad. Och nybakt bröd doppat i olja med mycket salt. Pricken över i!

Imorgon är det Ochi-dagen som ska firas med parad, orkester, flaggor osv. Festligt med mycket folk på sta’n!

Ha en skön söndag!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

PPS. Nej, jag har inte hittat tvättklämmorna så i nästa vecka ska det inhandlas nya!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Village hopping och ny rubrik

Som vanligt så blev idén med att sätta ihop något om byarna runt Ierapetra, ”Village hopping” som jag kallar det, plötsligen ett projekt som tog mycket tid i anspråk. Därför blev det inget blogginlägg i slutet av förra veckan, men jag hoppas att du hade en bra helg i alla fall!

Jag har funderat över det här med tips. Resebloggar delas in i två kategorier: dels de som reser, dels de som bor utomlands. Jag hör till de senare, men skriver ju inte bara om sevärdheter o likn utan också om vardagen. Ibland finns tips liksom invävt i något som jag gjort eller upplevt och det är svårt att skilja ut (du som läsare kan använda sökfunktionen för jag är ganska bra på att tagga!). Då och då handlar blogginlägg om en stad eller by eller sevärdhet och det skulle jag kunna samla under en rubrik. Så föddes ”TTT- Tips Till Turist” som nu finns i menyn! Jag kommer att fylla på under veckan med sidor så lugna dig lite. Där ligger några alster redan, bl a om byarna runt Ierapetra.
Hoppas tipsen ska vara till nytta och glädje!

Foten mår bra, det blev nog en mjuk stukning i och med att benet sov. Imorgon ska jag ge mig ut på långpromenad för att testa och om det känns bra så blir det vandring på fredag. Ska bli så skönt att få komma ut igen!

Härom kvällen åt jag på taverna där det var ett barnkalas med 15 barn. Ålder? Nja, det är så väldigt svårt, men cirka 10-12 år. Det var ett himla liv med höga, glada skratt och röster som pratade och skämtade. Först störde det mig lite, men jag blev snabbt botad. Vid bordet bredvid mig satte sig fyra unga män (sisådär 20-25). De pratade inte med varandra utan pillade på mobiler och en av dem tittade på nå’n film el likn. De pratade med servitrisen när hon kom och lite medan de åt. Sedan var det mobilerna igen, en stunds tv och sedan gick de. De verkade inte ha det speciellt roligt. Jag tänkte för mig själv att jag hoppas att kvällen blir roligare för er, grabbar.
Hellre stoj och stim med glada miner än upplysta, nollställda ansikten!

På tal om glada miner så har jag just nu en del kontakt med svensk sjukvård inför mitt besök i Sverige i slutet av november. Inte alltid de samtalen gör en så glad, framför allt inte när man får någon i andra änden som skulle behöva andra arbetsuppgifter som inte involverade kontakt med andra männniskor. Idag fick jag en människa på tråden som var så rätt och så bra! Trevlig att prata med, gav hjälp och ska fixa. Då blev jag glad. Och lättad. Och människan var inte ens ordinarie personal på mottagningen.

Jag går och lurar lite på hur jag ska kunna nå ut ännu bättre med mina vandringar. Kreta är inget vandringsresmål, jag kan bara hoppas att det ska bli ”trendigt”. Begreppet ”vandra” börjar bli så urvattnat i Sverige att det är svårt att nå fram. Vad gör dig nyfiken, får dig att vilja läsa vidare, när du ser en annons om resa?

Nu dags att få i mig lite lunch! Ha det gott!

PS. Nej, jag har ännu inte hittat tvättklämmorna.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Somliga dagar…

Du har dem också, de där dagarna då kanske inte allt går galet men tillräckligt. Om det är en måndag så känns det lite extra tungt för det slår liksom an tonen för hela veckan. Man vågar knappt andas och är i spänning inför vad som ska hända härnäst. Därför har jag hållt mig inomhus idag och hittills har allt gått bra, fast jag gör så lite som möjligt…

Många undrar hur jag vågar vandra ensam för tänk om det händer något! Mina skador genom åren uppstår i miljöer som är möblerade, tillverkade eller anlagda. Som att slå fötterna i möbler så tårna stretar åt olika håll, stöta huv’et i skåpsdörrar och bildörrskarmar, snubbla i hålor och på kanter på trottoarer.

Så det var egentligen inte konstigt att jag stukade foten igår när jag reste mig ur soffan, föll på soffbordet och ner på marmorgolvet. Men det var första gången för denna variant!
Jag satt och läste epost vilket tog sin lilla tid. Ena benet låg över det andra och då stoppas blodtillförseln eller nå’t. Benet ”sover”. Jag brukar skaka det lite så det vaknar innan jag reser mig. Igår slog det mig när jag kastade en blick på klockan att jag hade bråttom upp på sta’n för att betala räkningar. Dags att sätta fart alltså! Och när jag sätter fart så sätter jag fart.
Jag hann lyckligtvis ställa undan datorn innan jag reste mig (annars hade det blivit dyrt – också!).

Idrottsskada? Räknas soffuppresande dit, tro… (bild från slideplayer.se)

Den avdomnade foten bara vek sig. Jag förlorade balansen, såg soffbordet i en alltmer detaljerad och oönskad närbild.
– Det här kan sluta illa, hann jag tänka.
Bestämde snabbt att följa med i fallet så jag liksom segnade ner tjusigt (inbillar jag mig) graciöst efter en halvdan mellanlandning på soffbordet så det som stod där flög iväg. Jag blev givetvis rädd och tänkte att jaha, där gick nog några senor och ligament och ben och annat krafs. Efter en stunds vila och hämta andan kändes det ganska ok så jag spände på sandalerna och traskade upp på sta’n.

Där fick jag en smäll i huv’et, dock mer av det mentala slaget (blev ju riktigt vitsigt ordval…). Gick in på Eurobank och betalade två räkningar i deras automat som tycks leva ett eget liv (kanske sitter en liten gästarbetare där inne, förresten!). Upptäckte att den ena räkningen kostade 1 euro att betala, den andra 0 euro. Vissa saker orkar jag inte reda ut, det får bara vara så.
En inbetalning på 90 euro till ett konto i en annan bank skulle också göras och jag tänkte att det gör jag i kassan. Den lilla människan förklarade att det var ett konto i en annan bank. Jo, det visste jag ju.
– Det kostar 10 euro.
Nu vore det nog rimligt och fullt förståeligt om jag utropat 10 euro! så alla behövt hörselskydd, men chocken slog på andra hållet.
– 10 euro??, nästan viskade jag. Sa du 10 euro?
– Ja.
Snabb huvudräkning: 105 sek med en kurs på cirka 10,5. 105 sek för att någon ska klia lite på några tangenter, ta emot pengar, titta på mitt pass, skriva ut ett kvitto som ska stämplas och signeras (låter ganska mycket när det radas upp så här)!? Jag bad inte att de skulle leverera kontanterna personligen till den andra banken!
– 10 euro??, upprepade jag.
– Ja, eftersom det är en annan bank.
– Jaha, men 10 euro??
Nu började hon känna medlidande med den där imbecilla kunden.
– Detta är Eurobank och kontot finns på Chania-banken. Du kan gå dit och göra insättningen gratis.
Jag gå till en annan bank i mitt totalt låsta och upprörda tillstånd?
– Nej, nej, jag får leva med det.
Hon vände sig mot datorn, men gav inte upp så lätt. Hon vände sig till en annan kund (en annan hjälpsam och trevlig kvinna) och frågade om hon kunde förklara för mig var Chania-banken finns. Min hjärna började långsamt arbeta igen och det dök upp var den banken ligger. Då börjar den andra kunden förklara med hjälp av gatunamn! (greker använder aldrig gatunamn, de vet inte ens vad alla gator heter och det vet inte varubud heller. Orientera sig gör man med butiker, kapell, andra hus osv) Nu kände jag att jag kan inte ta fler konstigheter så jag sa:
– Det är den som ligger bredvid Melina Mercouri-centret, eller hur?
– Precis!
Båda nickade bekräftande och lyste upp. Jag lämnade scenen till ljudet av ”Lycka till!”-önskningar.
220 meter senare hade jag sparat 105 sek.

När jag återvände till hemmets lugna vrå (!?) insåg jag att promenaden inte varit så hälsosam för foten. Bara att inse att resten av veckan blir vila, inga vandringar. Jaha, utebliven inkomst. Hur sjukskriver jag mig? Så kom jag på att jag är egen företagare och vi är inte sjuka.
När foten är bra igen ska jag gå ut och fira med en drink för mina 105 sek.

Kanske skulle ägna veckan åt att få ihop det där blogginlägget om village hopping…..

Ha en bra vecka! Tänk inte på mig som ska vila när jag inte haltar runt i lägenheten.

PS. Nej, jag har ännu inte hittat tvättklämmorna som hushållerskan gömt. Vi har bara kommit så långt att jag fått fram att kontoristen är oskyldig.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Inte så spirituell idag

Idag är det segt och tröttigt efter party igår kväll. Undrar om det är åldern eller ovanan som visar sig idag. Glasen fylldes på hela tiden, någonstans tappade jag räkningen. Oförskämt god mat, bl a hare och fågel vilka var första gången för mig.

Lugnt några dagar på vandringsfronten och det är bra. Hushållerskan och kontoristen gör inte ett smack om inte jag är hemma och piskar på dem. Någon av dem har i veckan gömt mina tvättklämmor. Så’nt har de tid och ork med!
Igår fick jag fart på kontoristen så flygbiljetter till Sverige i slutet av november bokades. Måste ju tanka lite julstämning! Plus träffa familj och vänner, så klart. Det där med flygbiljetter är idag ren vetenskap. Det finns så många söktjänster så man blir alldeles snurrig. Det slutade som det alltid gör med att det blev billigast och bäst tider via bolagens egna hemsidor.

I onsdags hade jag en vandrare som planerar att vandra själv framöver. Jag blev lite orolig. Jag kan inte ta ut väderstreck, men jag vet var jag är, har mitt eget orienteringssätt. Den där personen saknade totalt lokalsinne. Inte de bästa förutsättningarna om man säger så.
Vi vandrade in i ett jaktområde och den jägare vi såg liknade mer en krigare. Kamouflagekläder och patronbälte – man kan bli rädd för mindre.
Jag fick göra en god gärning! När vi närmade oss en källa där det finns en vattenbassäng hördes bräkanden. Jag hörde direkt att det var mor och killing och att det lät oroligt (börjar bli bra på det där med getter och får!). Killingen hade lyckats ta sig ner i vattenbassängen men kom inte upp igen. Jag lyfte upp det lilla livet som genast stack iväg till sin oroliga moder.

Vår fina fiskehamn har sett tråkig ut ett tag. De gjutna cementklumparna som ska läggas utanför piren som skydd för havet har tagit upp all plats. Nu är specialkranen här och har börjat lyfta dem på plats. Ska bli skönt att slippa se dem.

Foto: Inge-marie Nilsson

På tal om båtar så låg det en lyxyacht utanför Ierapetra i några dagar. Då och då ligger enstaka segelbåtar ankrade så detta var en lite ovanlig gäst. Den som känner sig hugad kan boka ”2 ladies” här.

 

 

 

Lektion i grekiska i veckan och för tillfället tycker jag väldigt illa om språket. Det går upp och ner, men så är det ju när man ska lära sig något. Upp när man tycker att man förstår och det går framåt, ner när hjärnan mest består av teflon och backen är inlagd.

I övrigt har det varit en fin vecka. Vädret på nordkusten verkar ha varit ostadigt och inte så bra. Vi har haft några blåsiga dagar, annars sol och något enstaka moln. Det gäller att välja rätt kust på den här vackra ön!

Förresten – jag var en tur till Agios Nikolaos i söndags. Traskade runt med kameran och funderade som vanligt på hur de tänker som vid pensionering bosätter sig i en så kuperad stad. Hur som helst, de riktigt bra fotona som jag är stolt över är ofta de som bara dyker upp, som nästan kastar sig på mig. Tänk vilken tur att katten satt precis där den satt och att jag såg den – det blev ett riktigt bra foto på en drömmare! Fler foton på min flickr-sida!

Nu ska jag fälla ner den här trötta kroppen i horisontalläge och drömma om piggare dagar!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Och nu är det helg

Ännu en härlig vandringsvecka avslutad med väldigt bra väder! Som jag skrivit tidigare så är det härligt att få träffa olika människor, vandringarna blir annorlunda pga att människor ser olika saker och jag har den mest fantastiska arbetsmiljö. Så varför upprepa det jag redan berättat så många gånger? Vi tar två händelser som är speciella för just den här veckan.

Veckans vandrare:

Ställas till svars
Minns du vår  medföljare i september? Jag berättade om honom i blogginlägg Paus mellan vandringar. I torsdags kom vi upp till samma kloster (Panagia Faneromeni) där det bor munkar.  Låt oss slå fast att munkar är inte de gladaste gossarna i sta’n utan ganska barska. En av dem kom ut och började prata på grekiska vänd mot mig. Jag förstod att det var något speciellt, men barskheten fick min hjärna att gå i stå. Förstå grekiska? Jag?? Vi gick över på engelska och följande utspelade sig:
– Du var här för 20 dagar sedan.
– Ja, jo, det stämmer.
– Hunden följde med er när ni gick härifrån?
– Ja, jo
, det gjorde den.
– 
Den har inte kommit tillbaka.
– 
Vi försökte få den att gå tillbaka.
Nu kände jag mig SÅ skyldig! Tänk om Gud ser och hör mig, syndig människa…..
Så kom munken upp till oss och fortsatte:
– Den har försvunnit en gång tidigare, men då kom den tillbaka.
– Jaha.
– Vi såg att den följde efter er.
Då tänkte jag att varför kallade ni inte tillbaka den eller hade den kopplad, men jag var inte riktigt i rätt läge att ifrågasätta en munk så jag försökte lätta upp stämningen:
– Den följde oss ända till byn Meseleri, kanske den hittade ett nytt hem.
Munken ryckte på axlarna, frustade och öppnade klosterkyrkan. Jag höll tyst.

Foto: Lisa Brissman

Vi gick in och beundrade kyrkan (som verkligen är speciell och värd ett besök) och när vi kom ut stod munken och pratade i mobilen. Jaha, tänkte jag, nu har han ringt chefen och rapporterat mig. Jag undrar om det finns en speciell avdelning i himmel eller helvete för vandrande klosterhundsbanditer…..

 

 

 

 

 

Speciellt möte
I måndags hade jag en stadsvandring och det var början på ett roligt möte! Den lilla människan var skånska – bara det ett plus – och det visade sig att hon varit i Ierapetra första gången 1987! Samma år som jag!! Och sedan bott här i cirka nio månader 1988! Det blev en promenad nedför ”memory lane” vilket är nästan första gången för mig eftersom de flesta svenskar idag inte ens vet att östra Kreta existerar, långt mindre Ierapetra. Så började snacket om diskotek, barer osv. Hon gick visserligen på Chez Victor och jag på Le Figaro, men hon var ändå trevlig.
I onsdags fikade vi och när vi sitter där och pratar så visar det sig att vi en tid under 1996 jobbat på samma kommunala förvaltning i Malmö! Jag satt på åttonde våningen, hon på sjätte. Och sedan visade det sig att….ja, det fanns flera gemensamma upplevelser i livet. ”Världen är liten” slutade jag säga för flera år sedan. Jag tror att det är mer så att vi rör oss i snävare cirklar än vi tror, vi kretsar runt vissa människor och då och då stöter vi ihop.

Jag hoppas att hon kommer tillbaka igen! Och jag hoppas att mina vandrare denna veckan kommer tillbaka. De verkar i alla fall tycka väldigt mycket om denna delen av Kreta och det gläder mig mycket! Ännu mer glädjande om jag kan tända en mer regelbunden vandrargnista hos någon.

Nu ska jag gå in i helgläge så jag önskar dig en lugn och fridfull söndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Nyhetsbulletin

Så är det dags för en nyhetsbulletin. Jag måste nog försöka skriva en i månaden för det blir väldigt mycket att sammanfatta när det gått lång tid.
Du har kanske hört om ovädret som dragit in över Grekland med bl a en medican. Det sistnämnda är en typ av hurrican som kan uppstå i Medelhavet – därav namnet. Det är inte den första under mina år här och Kreta lär klara sig denna gången också. Här nere i sydost har vi haft kraftig vind, blåsigt idag också, åska och t o m regn! Det sistnämnda är vi givetvis överlyckliga över även om det behövs mycket, mycket mer.

Nyhetsbulletinen är som vanligt inte heltäckande och påstår sig inte vara objektiv. Det som händer överallt i världen som mord, misshandel, drogbeslag, inbrott, trafikolyckor med mera tas inte upp såvida de inte på något sätt utmärker sig. Förra nyhetsbulletinen hittar du här, men jag täcker inte upp hela perioden mellan det inlägget och detta. Denna blogg är inte först och främst en nyhetsrapportering.

Källor: neakriti.gr, ekathimerini.com
Foton: neakriti.gr utom hagelfotot som är från Siganos J. Oropedio Lasithiou på facebook.

Grekland

Makedonien
Imorgon söndag är det folkomröstning i FYROM om nya namnet North Macedonia. EU och FN har berömt uppgörelsen mellan Grekland och FYROM, det är ju en väldigt lång namntvist som kanske kan avslutas och FYROM kan då ansluta sig till olika internationella organisationer. Men de interna protesterna i Grekland har varit stora så även om det blir ja i folkomröstningen så kan avtalet stupa i det grekiska parlamentet. ANEL, som ingår i regeringskoalitionen, har gjort klart att de kommer att rösta emot avtalet och kanske lämna koalitioner. Då står Tsipras och Syriza inför ett dubbelt nederlag. Dels kan det bli nyval, dels behöver de ett framsteg.

Stödlånen
Den 20 augusti avslutades det tredje och sista stödlånet. Det betyder inte att Grekland är skuldfritt eller ute ur krisen. Stödlån är ju akuthjälp för att ett land inte ska kollapsa. Den största skillnaden är att ”Tiden av förmyndarskap är slut” som Tsipras sa till sitt ombildade kabinett på deras första möte 31 augusti. Givetvis har landet fortfarande skyldigheter inför kreditorer.

Bankerna får fortfarande stöd från centralbank, men inlåningen har ökat de senaste sju månaderna. Det talas om att eventuellt avskaffa kapitalkontrollerna helt och hållet i början av nästa år.
De ytterligare nedskärningar i pensionerna som skulle varit gjorda har Grekland skjutit upp och nu verkar det inte komma något beslut förrän i december. Regeringen har också gått ut med att det beslutade sänkta taket för lägsta skatt ska tas bort. Kritiken utifrån är hård. Många menar att Grekland nu inte visar det ansvar och den stabilitet som behövs, en del konstaterar att det finns ingen tillväxtplan eller program för framtiden, dvs hur man ska gå vidare efter stödlånstiden.

Artiklar om resultatet av stödlånstiden och var Grekland står idag duggar nu tätt. De flesta är överens om att landet totalt missat det reformtåg som man hade möjlighet till. Korruptionen är fortfarande stor, investerare rusar inte in eftersom landet inte erbjuder stabilitet och inte går att lita på. Den privata marknaden och aktiemarknaden är inte rensad från de aktörer som kallas ”pirater”. Det är stora företag som ger tusan i bestämmelser, moralkoder och är allmänt skumma. Hur landet ska få igång näringslivet och därmed tillväxt står för tillfället skrivet i stjärnorna.
Som en del av de uteblivna reformerna är det fortfarande så att befolkningen har en stor skatteskuld till staten. En faktor som försvårar indrivning sägs vara att det grekiska rättsväsendet är det trögaste i Europa. Värt att notera: det handlar alltså inte om att folk undanhållit inkomster utan om att staten inte ser till att få in pengarna.

Några intressanta artiklar:
Yes, the bailout era is really over
Former Eurogroup head Dijsselbloem says demands on Greeks were too heavy
Greek gov’t undermines investor confidence
Två artiklar om skatteskulder: How much? och A few thousand

På tal om korruption
Den 23 augusti anhölls tre journalister (bl a ansvarig utgivare) efter anmälan från försvarsminister Kammenos. De hade i en artikel påstått att Kammenos försnillat EU-medel som var avsedda att gå till att förbättra förutsättningarna i migrationscentra runt om i landet. De menade att en del pengar istället hamnat hos affärsmän med kopplingar till Kammenos. De släpptes från häktet dagen efter och OLAF (EU:s organisation för bekämpning av bedrägeri) har påbörjat en utredning.
Min stilla undran: är det inte sant så är artikeln givetvis förtal, men det finns inga uppgifter om att Kammenos lagt alla papper på bordet eller gjort någonting över huvud taget – visst luktar väl det lite misstänkt?

Toppmöte
Den som är i Aten i slutet av oktober kan få uppleva ökad aktivitet och säkerhetspådrag. Den 29-30 oktober är det i Atens konserthus dags för det tredje toppmötet mellan EU och Arabvärlden. Statschefer, ministrar, företagsledare, topptjänstemän m fl kommer att delta i mötet som kallas Shared Horizons. Där ska diskuteras gemensamma utmaningar och möjligheter inom politik, ekonomi, energi, migration mm. Drygt 30 länder kommer att delta.
Visst är det hoppfullt med möten istället för stängda gränser och låsta positioner?

Efterspel till branden i Attica
De som blev allvarligt skadade (67 % handikapp eller mer) eller har förlorat sina familjer kommer att erbjudas livstidsanställningar i den offentliga sektorn enligt meddelande från ansvarig minister. Om någon är så skadad att den inte kan arbeta går jobberbjudandet till maka/make eller barn. Departementet har också inrättat en speciell avdelning som ska bistå dem som förlorade alla sina papper som behövs för att söka arbete inom den privata sektorn.

Branden i Attica har också satt fokus på de tvångsrivningar som pågår av byggnader som är felkonstruerade och/eller uppförda på ”felaktiga” platser som strandnära, skyddade områden, skogsplantering osv. På Kreta pågår rivningar i Elounda, bl a av hotell.

Min stilla undran: Grekland saknar inte byggregler så hur skulle det vara med en effektiv kontrollapparat? Inför bygglov, se till att de följs, driv in böter snabbt och smärtsamt.

Turkiet
Spänningen mellan Grekland och Turkiet fortsätter, men under den senaste tiden verkar det som om Turkiet mest har siktet inställt på Cypern. Parterna, dvs alla tre länderna, pratade i alla fall med varandra nyligen på ett möte i New York.

Immigranterna kommer fortfarande. De ska nu flyttas från de Egeiska öarna till fastlandet. 3 000 personer ska flyttas och det finns redan 3 000 på fastlandet. Lägren på Lesvos och Samos klarar inte att ta emot fler. Immigranterna sitter fast i Grekland eftersom övriga länder i Europa effektivt skurit av deras vägar genom att stänga gränserna. Överenskommelsen från 2016 mellan EU och Turkiet om att immigranter ska återvända till Turkiet har aldrig fungerat.
Min tanke: en tragisk situation ovärdig Europa.

Ortodoxa kyrkan
Om man jämför med den sekulära världens terminologi så pågår just nu en diplomatisk kris inom den ortodoxa kyrkan.
Lite bakgrundsfakta: den ortodoxa kyrkan har ingen påve utan man har en ekumenisk patriark (tillika ärkebiskop av Konstantinopel) som ses som den ”förste bland jämställda” och har sitt säte i Konstantinopel (det grekiska namnet på Istanbul). Den ortodoxa kyrkan är vidare uppdelad i olika delar som t ex grekisk-ortodoxa, rysk-ortodoxa. Den rysk-ortodoxa är världens största kristna kyrka och det har varit lite gnissel eftersom patriarken för den rysk-ortodoxa kyrkan ansetts vara ute efter att bli patriark för hela den ortodoxa kyrkan, dvs i Konstantinopel, i kraft av den rysk-ortodoxa kyrkans storlek. För ett par år sedan hölls ett ovanligt möte på Kreta, det heliga rådet, då representanter för alla ortodoxa kyrkor skulle delta. Rådet hade inte sammanträtt sedan år 787, mötet här på Kreta hade förberetts i 55 år (!), rysk-ortodoxa kyrkan backade ur cirka en vecka före mötet eftersom de ändringar de ville ha i möteshandlingarna inte tillgodosågs.

Nu har den ukrainska kyrkan meddelat att man bryter sig ut ur den rysk-ortodoxa. Utträdet bottnar i ganska världsliga saker som att Kiev anser att rysk-ortodoxa kyrkan går i Kremls ledband och man delar sina politiska ledares önskan att bryta sig ur sovjetrepubliken efter 2014 på Krimhalvön, uppror och protester i östra Ukraina. Patriarken i Kiev påstod 2014 att Putin var besatt av Satan. Moskvas patriarkat ser sig som den enda legitima ortodoxa kyrkan i Ukraina.

Önskan om utträde har hamnat hos domstolen i Konstantinopel. I protest mot utspelet och att domstolen tar upp ärendet har rysk-ortodoxa kyrkan meddelat att man inte längre deltar i något som leds av patriarken i Konstantinopel, att man inte tänker nämna patriarken i Konstantinopel vid förrättningar.
Makt och prestige blandat med värdsliga händelser – kommer ortodoxa kyrkan att delas upp?

Ierapetra, Kreta

  • kommunen diskuterar bioturism, ekoturism och pratar om områdets turistpotentail och naturskönheten – bra, men nu vill vi se lite handling! Ska hållas ett seminarium med inbjudna från andra områden och öar så det kan kanske ge inspiration och en liten spark i ändan.
    En by utanför Ierapetra, Meseleri, har tagit saken i egna händer och skapat ett klättringscentrum som heter Meseleri Climbing Center. Byns kulturförening drog igång projektet och tanken är att locka turister till byn och området.
  • en hel del vattenprojekt står stilla i avvaktan på statsbidrag. Beslut väntas i oktober och sedan får det sättas en farlig fart. Om vi inte får regn så är det akut kris i december med tanke på att växthusen och olivlundarna tar ut mycket vatten. Det ska också hållas en konferens med inbjudna för att undersöka avsaltningsanläggningar.
  • Kreta, speciellt Lasithi-regionen, har många blåflaggade stränder, men också den troligen skräpigaste stranden i Grekland: Analoukas på nordöstra Kreta. Det är inte lokalbefolkningen eller turisterna som skräpar ner utan det kommer in från Egeiska havet. Så det där med att sträva efter plastfritt måste ske både på land och till havs.
  • 3:e AgroExpo, dvs lantbruksutställning, kommer att hållas i Ierapetra under fyra dagar i maj 2019. Bland utställningar av olika slag finns odlarna som visar sina produkter.
  • växthusodlarna är skuldtyngda. Konkurrens från Turkiet (som nyligen devalverade sin valuta), stormen i februari, försäkringsfrågor, vattenbristen är några försvårarande omständigheter. En annan är att det börjar bli brist på arbetare. Många albaner och bulgarer ger sig iväg till andra länder, t ex Holland, där de kan få bättre villkor och högre lön. Vi har en del pakistanier i området, men de har bara vitt kort (får stanna i landet) och inte grönt kort (arbetstillstånd) så de är inget alternativ för flertalet odlare.
  • mer problem inom lantbruk: den 13 augusti förstörde hagel och häftiga skyfall 1/3 av grödorna uppe på Lasithi-platån.
  • fiskarna i Ierapetra är upprörda över att kvoterna minskar och det går inte att försörja sig på fisket. Utgifterna ökar medan fångsterna minskar, bl a beroende på en aggressiv fisk (lagocephalus sceleratus) som kommit in i Medelhavet från Röda havet. Den har inga naturliga fiender och har snabbt anpassat sig till sin nya miljö. Fiskarna menar att grekiska regeringen och EU måste agera. För några dagar sedan plockades en av de större båtarna isär och skrotades. Trist när näringar inte längre bär sig, en stor del av samhället dör ut.

Ja, det var lite från min del av världen! Något oväder har vi fortfarande inte sett till nu på eftermiddagen. Det är molnigt, men solen lyser och temperaturen har stigit något. Nu sänker jag mig ner i helgfrid!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!