…och en ny har börjat. Det börjar bli riktigt tröttsamt. Jag har skrivit det förut: ni som ska renovera tänk på era grannar! Och ta reda på när ni får föra oväsen. Det är nämligen så att vissa tider ska det vara tyst och lugnt, t ex söndagar. Då kan man ringa till polisen och de kommer och avbryter arbetet eller vad den är för oväsen. Varför har jag inte gjort det? Jo, jag vill kunna bo kvar. Att bli ovän med sina grannar gör boende omöjligt. Så bara att bita ihop!
(klicka på foton för större format)

På måndagen i förra veckan fixade jag lite hemma, sedan hade jag turen att bli kontaktad av ett svenskt par och vi träffades på sta’n. Trevlig fikastund då vi utbytte erfarenheter och avslutade med en stadspromenad. Alltid roligt att träffa trevliga människor och att få berätta om sta’n och området. Extra vinst denna gången: jag var hemifrån några timmar…

På tisdagen gav jag mig ut på en vandring där jag tänkte utöka en vandring med en sträcka. En så’n härlig dag! Jag började ganska tidigt med svarta moln över Thripti-bergen i öster och över bergen i nordväst. Vad månde bliva? De löstes upp och solen tittade fram. Jag vandrade genom delar av Prinas pinjeskog (Prina Pine Forest). Jodå, vi har skog. Också.

När det var dags för förlängningen var jag uppe på cirka 900 möh och nu vällde det in svarta, låga moln från sydväst. Regndroppar, men det stannade vid det. Molnslöjor vällde över toppar och kammar, stannade upp i skrevor och på sluttningar. Det är en så vacker dans! Lite orolig blev jag för att vandra i dimma är lika hopplöst och småfarligt som att köra i dimma. Man förlorar känsla för avstånd och exakt var man är. Lyckligtvis var sträckan inte ny för mig och det blev aldrig riktigt tät dimma.

Så blev det dags att vända tillbaka mot kusten! Molnen följde med fram till dess att bergen öppnades upp mot kusten. De stannade kvar där uppe och jag fick sol på resten av vägen ner. Vandringen behöver modifieras då 7,5 timmar är lite för långt för att kunna erbjudas till kunder, speciellt sista delsträckan. Men jag har en idé! Ska testa den och om den fungerar hamnar vandringen på mitt ”vandringslager”.

Onsdagen var vi två glada själar som stack till Agios Nikolaos för att shoppa! Det är en hel del nedsatta priser för tillfället, men märkligt nog var butikerna ganska hårda med en del priser. Får mig att fundera över om det inte är bättre att ge lite rabatt och få in några pengar än att hålla fast vid ett pris. Nåja, över en väldans god lunch konstaterade vi att vi var mycket nöjda med våra köp. Jag hade (och har) ingen aning om exakt hur mycket jag handlade för, men detta skitår måste man få vara lite ansvarslös och släppa loss en stund.

Stranddag på torsdagen och där var inte öde. Vi var väl cirka 30 personer totalt på den lilla stranden. Ingen trängsel och temperaturen är nu så’n att det är riktigt behagligt att ligga i solen. Mamma på tavernan hade gjort något de kallade zucchini-paj, något jag aldrig ätit. Tydligen var den gjord på en hel plåt att dömma av den bit jag fick. Så gott! Knaprig yta, smaskig smak. Men mäktig…

 

 

 

Dags för vandring igen på fredagen! En ny vandring! Avståndsmässigt borde den bli ok. Var i utkanten av pinjeskogen så blandad natur och borde finnas en del fins vyer. Verkade lovande.

Jo, tack för kaffet! Det går givetvis ofta uppför i ett bergigt landskap, men det ska helst gå uppför i etapper så benen kan få lite vila då och då. Det gick konstant uppför i 2,5 timmar. Borta är då avkoppling och njutning, det är bara tungt arbete. Och mot slutet hade jag fyra råskällande, lösa hundar strax bakom mig. Det tog en stund innan ägaren kallade in dem så det var inte riktigt en bekväm situation. På tillbakavägen, som gick utför, råkade jag på en nedförsbacke som var otäckt brant. Hur de kan köra uppför den övergår mitt förstånd. Inga större problem för min del, bara ta det lugnt.

Höjdpunkten var att komma till kafenion i Pirgos (har du vandrat med mig så vet du var det är). Jag har inte varit där på ett bra tag, senast var nog på senhösten ifjol, så det var roligt att träffa Georgios igen. Jag tror att han också var glad över att se mig. De serverar lite mat, inget stort utbud eller meny, och idag hade de sallad och giros. Inte de där överdrivna giros som är fulla med pommes frites utan ett pitabröd med len, mjuk yoghurt och gott kryddat kycklingkött. Och sallad till det. Så gott – framför allt efter 5 timmars vandring!

Lördag väcktes jag ganska tidigt av att grannen knackade ner puts på takterassen som ligger strax utanför min lägenhet. Jag var en sväng till marknaden med efterföljande sittning på kafenio. Söndag avnjöt jag frukost ute som vanligt. När jag kom hem från frukosten var ett borr igång i grannens renovering. På kvällen bjöd jag mig själv, som tröst och belöning för att ha klarat ännu en renoveringsvecka utan att bli intagen på psyk, på en utsökt middag på La Sera i byn Mirtos.

Nu ny vecka, ostadigt väder så jag får se vilka rymningsorsaker som är genomförbara…
Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra  Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!