Allra först ska jag med en gång be om ursäkt om inlägget är rörigt eller det finns gott om stavfel! Jag har vägg i vägg plus snett emot mitt hus två pågående husrenoveringar. Söndagsfriden är försvunnen, då är det slagborr och släggor och annat sattyg som dånar. Idag har ett tak knackats ner och cementblandaren snurrar då och då. Plus bilar, lastning av och på osv. Lägg på hög luftfuktighet och du kan förstå att jag är lite trött i huv’et!
(klicka på foton för större storlek)

Onsdags
Vandringssäsongen har tagit fart! Tre vandringar på sex dagar är inte fy skam. Jag tänker inte berätta så mycket om den första vandringen i onsdags mer än att jag fick se en makalöst vacker soluppgång. Ingen dålig början! Regnskurarna förra söndagen hade gjort sitt jobb – naturen var rentvättad och skiftade i olika gröna nyanser med inslag av grått, beige, brunt, rött… Ljuvligt! Ett par regn till och vi får, vad jag kallar, vår ”andra vår”. Då vaknar allt och kommer ut ur sina iden vilket gör ön så fantastiskt grön och vacker.

Fredags
I fredags hade jag satt ihop en vandring där en sträcka var en del av E4 (vandringsled; en del i det europeiska vandringsnätet) och en annan sträcka var en bergsväg. Det gick inte riktigt som jag planerat, E4-sträckan var jobbigare än jag trodde så bergsvägssträckan får vänta till en annan gång.

E4-sträckan följde en minoisk väg som användes långt fram i modern tid. Det är dock inte det enda historiska vingslaget utan uppe på berget, vid den minoiska vägens ena ände, finns en minnessten över en mördad turk: Tsouli Mnima. Han var elitinfanterisoldat (s k janitsar) i sultanens personliga livgarde och var stationerad i byn Askoi nere på Pediada-slätten. Då och då red han upp till Lasithi-platån och gjorde livet surt för befolkningen. Till slut fick de nog, väntade på honom vid en viss punkt och dödade honom. Hans huvud hängdes på sadeln på hästen vilken återvände till Askoi. Kroppen begravdes där gravstenen nu står.
En liten bit ifrån den andra änden av minoiska vägen ligger ett vackert stenkapell som heter Agios Georgios Messada (Ξωκλήσι Αγίου Γεωργίου Μεσάδα). Där finns en stor minnessten över ett slag 23 maj 1841 mellan kretensare och ottomaner under Haireti – Vasilogiorgi Revolutionen. Haireti-bröderna kom från västra Kreta och Vasilogiorgi kom från östra Kreta. Läs mer här i ”Vägen till unionen”.

Den minoiska vägen används inte längre så det finns bitar där den börjat falla samman och där får man gå på stig istället. Jag gjorde misstaget att vandra uppifrån och ner vilket belastar benen oerhört mycket då underlaget är lösa stenar i olka storlekar och det är brant. Gå den nerifrån och upp! Viktigt – stanna upp då och då och titta ut över slätten och en del av Kreta. Det är en andlöst vacker vy!

I omådet, dvs nere på slätten, finns också en källa, en romersk akvedukt och en utgrävning från minoisk tid. Mellan gravstenen och Lasithi-platån ligger pilgrimsplatsen Helige Georgios av Honos (Sacred pilgrimage of Saint George Honos). Jag sparade dessa sevärdheter till nästa gång då jag ska gå den sträcka jag nu fick avstå.

Måndags
Igår fick jag välkomna årets första (och kanske enda…) vandrarkund! Vi startade tidigt för att undvika den värsta värmen och efter cirka en timme var det dags att korsa bergskammen och njuta av utsikt mot Dikti-massivet.
(fotot till vänster: Pernilla Eriksson)

Det händer alltid små under på vandringar och vi lyckades snubbla över en lite märklig blomma som fb-gruppen ”Flowers of Crete” nästan gick i spinn över. Det visade sig vara en endemisk, sällsynt och utrotningshotad blomma som är svår att hitta!
Rovfåglar är underbara att titta på och njuta av när de segelflyger. För första gången satt en hel grupp (cirka 7-8 gåsgamar) nästan stilla en bit upp på en sluttning. Det verkade som om de hade ett djur som de kalasade på (svårt att se trots zoom på kameran). De tre på stenen var antagligen vakter.

Min vandrarkund och jag åt en god lunch när vi vandrat klart (cirka 5 timmar) och kommit fram till bytaverna.

Tips!
Tips om en informativ och mycket bra hemsida med mängder av sevärdheter på Kreta. Namnet, Cretan beaches, är olyckligt för här finns betydligt mer än stränder, men det var med dem som killen började bygga sidan.
Vandringen i fredags på den minoiska vägen hittar du här. Där finns också karta.

Till sist
Jag är väldigt glad över årets första vandrarkund och hoppas på fler! För som jag skrivit i ett blogginlägg den 24 april i år:
Tankar på hur hårt turistsektorn drabbas kretsar oftast kring hotell och tavernor. Tänk lite bredare! Transferbussar, guider, tvätterier, biljettförsäljare, arrangörer av utflykter och aktiviteter (här finns bl a lilla jag med mina vandringar), musiker, matdistributörer, reparatörer, biluthyrare, turistshoppar m fl, m fl.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Koppla av, upplev och njut av
sydöstra  Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!