Denna dagen kunde inte börjat bättre! En så fin och stämningsfull Luciamorgon på svt! Jag var bara tvungen att skriva dit och tacka.

Jag är ingen snål, girig eller sniken person. Absolut ingen Ebenezer Scrooge. Jag är inte heller något ekonomiskt snille (det är jag bara om jag ser Lyxfällan…) eller speciellt sparsam. Alldeles oavsett hur man är kan det göra rent fysiskt ont att skiljas från pengar. På en gång. Även om det går snabbt som att dra bort ett Salvekvick eller Hansaplast så svider det lik förbannat. Då gäller det att ha ett rörligt intellekt för att ta sig igenom krisen.
Jag hade en sådan dag igår.

Det började med att jag skulle betala min bilskatt. För första gången. Här får man ingen liten käck faktura eller skriftligt meddelande utan man stegar iväg till valfri bank och visar bilens ”registreringskort” eller bara rabblar registreringsnumret. Då får man reda på hur mycket man ska betala.

Sagt och gjort. Jag gav mig iväg. Kort kö, men den gick snabbt. När jag kom fram till kassan utspann sig en förvirrad dialog som började med att jag frågade om det gick att betala med kreditkort och kassörskan svarade att det gick bra. En stund senare gick det inte alls bra, men det hoppar vi över. Jag lämnade irriterad banken.

Kurs mot stora affärsbanken, de måste väl acceptera kreditkort. Kom in, kö till den enda kassan som var öppen och det rörde sig inte. Fick syn på en personal som hjälpte folk vid automaterna för betalningar och tänkte: aha, jag frågar honom om det går att betala med kreditkort så jag inte köar i onödan!
Nu öppnade sig en helt annan situation och atmosfär. Det visade sig att nämnde personal var en mycket trevlig och service minded individ som gärna hjälpte till. Det gick som en dans att betala bilskatten i automat efter att ha tagit ut pengar (på måfå!) i bankomat – allt under informativ ledning av den unge mannen. Efter alla procedurer var vi nästan vänner och han berättade att han kom från Ioannina (mycket imponerad över att jag visste var det låg), är placerad i Ierapetra under ett år, bor i Iraklio pga att hans fru är från Kreta. Han upplyste mig också om att ifall jag funderar på att öppna konto i banken så skulle han visa mig hur internetbanken fungerar så jag sedan kan använda den hemma. Och vi skildes åt med att önska varandra trevlig jul!
Ett leende på läpparna och vänlighet har alltid tagit mig långt och gjort att jag fått hjälp av människor. Det är väl ändå en av våra uppgifter – att hjälpa varandra!? Om jag fick lite extra hjälp denna gången pga mannens sätt eller pga att jag kvalat in bland ”tanter som behöver hjälpas” kvittar – jag bara njuter och surfar på vågen! Vette sjutton om det inte är dags att öppna ett konto, förresten…..

Vad bilskatten kostade? 135 euro. Överkomligt givetvis, men i januari väntar service, i februari ska försäkringen betalas. Då knyter det sig lite i penganerven och jag påminner mig genast om all glädje och frihet som Panda ger mig.

Nästa stopp var optikern! Du minns kanske att skalmen lossnade på mina glasögon när jag var i Skåne? När jag kom hem plockade jag fram de gamlagamla glasögonen som visserligen är trasiga, men hela. Alltså de har alla skalmar på plats.
Jag hade funderat på att skaffa nya glasögon till våren, men nu fanns ingen återvändo. Utrustad med ”recept” från ögonläkaren (skaffade jag i torsdags, kostade 30 euro) steg jag in i butiken. Först en diskussion om priser och kvalité. Givetvis var den här optikern billigast av alla, t o m om man räknade in England, Tyskland och Amerika. Jag upplyste den något korte, fyrkantige mannen att jag inte känner till de ländernas glasögonpriser, men jag känner till de svenska. Och de är något lägre än här. Då hade han givetvis den bästa kvalitén någonsin någonstans och jag upprepade att jag känner bara till….ja, du förstår.

Vi började prova. Ja, inte butiksägaren, han bara pratade. Jag såg ut som en ny glasögonprydd guppi varje gång jag försökte säga något. Han lugnade sig efter en stund och jag måste ge honom erkännandet att han letade igenom nästan hela sitt lager för att kunna erbjuda något passande.
Jag tycker det är svårt att köpa glasögon. De är en stor del av ens identitet och de ska hålla länge. Därför blev jag väldigt glad när två bågar var 110 % rätt! Det ena paret hittade vi snabbt, det andra fick vi leta efter men plötsligen bara fanns de där.

Så började han räkna. Och han hade ett erbjudande: bågarna till par nr två gratis. Och sedan gav han rabatt. Notan för två par progressiva glasögon slutade på 620 euro. Det kan jag leva med, men det är mycket pengar på en gång. Det är då det gör ont. Svider. Genast fick hjärnan ta itu med att dela upp summan på några år och då kunde jag börja andas igen.

Tilläggas ska att jag ju precis varit i Skåne och det är minsann inte gratis. Och snart är det jul och då måste man ju äta lite extra gott. Nytt år betyder underlag till revisor för bokslut. Magasineringen av mina åtta kartonger plus säng i Sverige ska betalas. Och det liksom bara fortsätter, tycker jag. Så just nu känns det som om jag blöder pengar.
Kanske jag kan intala mig att glasögonen är julklapp till mig själv så mår jag lite bättre? Fast i den potten ligger redan några saker så det håller inte.

Nåja, imorgon ska jag till Iraklio på julskyltning och julmarknad! Hoppas det blir några foton som kan hamna i bloggen. Och jag måste ut och njuta av och ta foton på vår jul här i Ierapetra! Det blir juligt i bloggen i nästa vecka!

Ha en skön och fridfull adventshelg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!