Upp före tuppen! Plåstrade om några skavanker, kokte kaffe, packade det sista och iväg västerut mot Ano Viannos. Idag en gammal favorit, något lite modifierad för att ge lite variation.
Började med kyla och moln, men jag hade regnjacka med mig och hade lämnat shortsen hemma. Så ett par timmar senare var det blå himmel med moln här och där plus värmande sol. Typiskt! Nästan ingen vind, men den lilla som dök upp ibland var svalkande nordanvind så det gick bra i värmen trots att svetten lackade tidvis.
Vågade inte stanna för frukost vid klostret för kanske fader Sackarias skulle drabba mig som förra gången. Jag frukosterade istället i en slänt där jag tittade på getter som långsamt vaknade till liv.
Har nu kollat foton från tidigare år och våren är sen. Inte så underligt med tanke på den långa och kalla vintern. Blev jag då besviken över att inte få se ginsten färga sluttningarna gula? Nej, det finns i minnsesbanken. Spännande att komma ut innan för i år har jag upptäckt växter som jag inte sett tidigare, antingen har de varit utblommade eller så har jag bara haft ögon för de gula sluttningarna. Och en speciell känsla i naturen. Ungefär som om man säger till en sprinterlöpare som ligger i startblocken, laddad till max, att du får vänta en stund, vi ska bara kolla en sak. Nu är löparen så otålig att han skrapar med fötterna, kroppen skakar av otålighet och han vill bara ge sig iväg. Så känns det i naturen just nu. Luften darrar av återhållen kraft och energi. Många knoppar och halvt utslagna växter. Ge dem 2 dagars värme och sol och naturen kommer att explodera!
Utlöparna från Dikti var snöklädda. Tänk att igår var jag liksom på andra sidan! Mitt på förmiddagen gömde sig topparna i moln så man har störst chans att se dem på morgonen.
Fåglar kvittrade, rovfåglar segelflög, en ödla hade problem med att komma uppför en slänt, getter och får lite varstans. Buskar och träd blommar, t ex mandelträden, och jag stannade vid ett som doftade så sött och starkt. Där var en otrolig aktivitet på en massa flugfän! Jag försökte fotografera, men hade inte en chans. De satt inte stilla i många sekunder, verkade alldeles berusade och bara surrade runt.
Jag har skrivit det förr, men måste göra det igen. Det här området gör mig alltid ödmjuk och lite högtidlig. Det var här Viannou-massakern var under andra världskriget. 20 byar brändes ner. Några lyckades fly och en del av dem jagades uppe i bergen och dödades. Några brändes inne i sina hus och i några hus samlade man ihop folk, låste och tände på. Nu är det ett grönt, frodigt område med byar, olivlundar och getter. Det finns en stillhet och frid. Man måste beundra människors förmåga att resa sig!
Så dök Anogia upp i mina tankar. Det är en by här på Kreta som stred tappert och det pratar de gärna och mycket om. Det är inte fel att bevara sin historia, men jag tycker att Anogia har fastnat i sina historier, hjälteberättelser osv. Där finns en märklig ”macho-kultur”. I dokumentären ”Grekland med Simon Reeve” står en präst i Anogia vid en staty och en flagga och säger stolt att den som förolämpar vår flagga lämnar inte byn levande. Men kom igen!
Här, där jag vandrade idag, känns det dom om människorna gått vidare.
Samtidigt kallar dagens historia på mig. När jag tittar ut över havet slår det mig att några kilometer västerut längs kusten finns den grotta där myndigheterna för några veckor sedan hittade de flyktingar som gömts där av de gripna människosmugglarna. Vi kan skapa så mycket vackert och bra, men människan har sannerligen flera bottnar.
5 timmar blev det idag! Som avslutning körde jag en liten runda, men kände snart att jag längtade hem. Mycket frisk luft och fysisk aktivitet i dagarna fyra har gjort att jag samtidigt känner mig full med energi och helt slut. Ikväll ska hyrbilen lämnas tillbaka och jag ska gå ut och äta något gott tillsammans med ett glas vin. Imorgon ska ingen väckarklocka ringa. Och på söndag kör jag en repris på de här fina dagarna när jag sorterar och laddar upp foton!
Roligt att du ville hänga med på de här hyrbilsdagarna! Ha en trevlig helg!
(klicka på fotona om du vill se större format)
- Ginst som inte stått så skyddad eller fått sol.
- Ginst som haft bättre läge.
- Mimosa på nordkusten i onsdags.
- Mimosa nere hos oss i syd idag.
Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!
Vilken hemsk massaker! Ruggigt!
Verkar som ni också har vår nu, trots allt.
Önskar dej en fin helg!
GillaGillad av 1 person
Jo, det finns en hel del hemska krigshistorier på Kreta.
Ja, våren har kommit till kusten, men högt uppe i bergen är det fortfarande vintern som härskar.
Ha en bra vecka!
GillaGilla
Kandanos, några km norr om Paleochora har också en fruktansvärd krigisk historia. Tyskarna utrotade i princip byn i en massaker 1941.
Och nu har mimosan kommit till dig!
GillaGillad av 1 person
Det finns mångs sådana här krigshistorier, några värre och mer omfattande än andra. Läste någonstans att Kreta var en av de platser där tyskarna var som grymmast, uppretade över motståndet och att de allierade fick så mycket hjälp av kretensarna.
Här nere blommar den nu! Och antagligen har både den och ginsten slagit ut ännu mer igår och idag för det har varit soligt med behglig värme!
GillaGilla