En grönskande tur

Igår var det äntligen dags att vandra. Det blev 7 timmars vandring mellan Brösarp – Baskemölla (dvs Skåneleden 4, delar av etapp 6 och 5). När jag lämnade Baskemölla med buss 06:20 lyste solen. Anlände 30 min senare till Brösarp i hällande regn. Hm. Inte bra. Kröp in i busskur och väntade sisådär 25 min och det klarnade upp!

Markerad led – så skönt! Vad jag saknat de där markeringarna. Så enkelt och så avkopplande. Jag kan givetvis ”mina” vandringssträckor på Kreta, men det är ganska mycket jobb och tid som går åt när jag ska lägga nya. Här är det serverat!!

Medan jag vandrade tänkte jag på skillnaden på landskap och natur mellan Österlen och Kreta. Det ena är inte bättre än det andra – bara olika. Var och en med sina speciella kännetecken och karakteristiska skönhet. Tänk om det gick att slå ihop de två! Men omväxling och mångfald är fint, det är vackert i naturen var man än är!

Härligt att få en dos av det som inte finns där på Kreta som t ex att gå in i skog och snedda över sommarhagar. Vandra över strandängar och korsa vattendrag. I och med att Linderödsåsen skjuter ut här så blir det verkligen inte skånskt ”platt”.

Det är inte automatiskt så att de största blommorna är de vackraste. Marktäckande gula och lila blommor var som penseldrag på sluttningar och strandbackar. De förskönade verkligen. Påminde mig om när bergssluttningarna på Kreta på våren är gula och sedan blir röda för att åter skifta i gult. Naturen gör de mest betagande konstverk. Och de är nya varje dag.

Jag förvånades över hur grönt och frodigt det är i naturen. Det måste vara våren som med sin kylighet gett växterna tid att komma till liv i lugn och ro. Eller så är det bara jag som inte minns, min senaste sommar i Sverige var 2013. Det kändes nästan som om landskapet är inslaget i generöst grönt presentpapper och överlämnas med ”varsågod och njut!”.

På Stenshuvud tog jag både Norra huvudet och Västra huvudet så jag fick utsikten på alla håll. Det var ganska mycket folk i nationalparken och jag blev både irriterad och konfunderad på folk jag mötte. Möts man på en stig säger man väl hej!? Jag gör det och fick tillbaka en hel del trumpna hej, förvånade hej, mumlande hej och några som inte svarade. Man kan dra fram att svenskar (utlänningar hälsade) är stela, inbundna, har stor privat radie osv. Men varför inte kalla det för vad det är? En stor del av oss är oartiga och/eller självupptagna. Trist! Framför allt för oss själva.

Så närmade jag mig Rörum. Du känner väl igen ”Ensamma trädet”?Om inte så titta på ”Mandelmanns gård”. Avsnitten ligger i repris på tv4play och nya ska komma (troligen i vinter).

Det slog mig framåt slutet av vandringen att jag är priviligierad i år. Först en fantastiskt fin vår på Kreta med många blommor och grönska som kom i lugnt tempo så det fanns tid att se och njuta. Och nu denna gröna, frodiga present med mönster av ängsblommor. Vad kan en människa mer önska sig?

Lite kort om etapperna: etapp 5 rekommenderar jag inte. Den innehåller för mycket landsväg för min smak. En lösning kan vara att hoppa på bussen i Kivik och hoppa av i Vik så slipper man de tråkiga avsnitten.
Se upp på vägen mellan Kivik och Stenshuvuds nationalpark! Vägen är smal med mycket trafik nu på sommaren till musteriet i form av bilar, husbilar, lastbilar.

Ser redan fram emot nästa vandring! Blir det en etapp på Skåneleden i närheten eller ger jag mig iväg…kanske jag sätter ihop en egen sträcka…

Ha det gott och njut av skog och mark – det är dessutom både hälsosamt och gratis!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!