Etikettarkiv: rovfåglar

En så’n där speciell novemberdag

Vad gör man när man är avslagen och lite nere vilket ju händer då och då i livet? Jo, ger sig ut på vandring. Natur läker och lugnar. Och stöttar. Den tillsammans med Kretas mäktiga landskap ger allting rätt perspektiv på saker och ting. Och massor med energi. Det blir ett avbrott så nu kan kurvan bara gå uppåt.

November är lite ostadig, det är ju höst, men hög klar luft, strålande solsken, lagom värme – det är ljuvligt! Shorts och kortärmad t-shirt är inte fel.

Fick en väldigt bra idé! Jag tar och filmar alla fina vyer, sätter ihop dem till en ”vyfilm” så alla får njuta! Sagt och gjort. Så kom jag hem, satte på datorn och kom ihåg att mitt gamla videoredigeringsprogram fungerar ju inte i nya versioner av Windows. Så det blir ingen film, men häng inte läpp för det. Jag är amatör på videos så det är skakigt, högt vindbrus, reflexer och andra störningar.

Vi börjar från början som var tidig morgon, kort biltur till by där bara skolbarnen var vakna och väntade på bussen. Planerat en rundvandring och laddat med rejält med vatten eftersom det ska bli en varm dag. Vandrade ut ur byn och ut i landskapet. Genade genom olivlund efter att ha blivit utskälld av ett gäng hundar. Dags för frukost. Hittade en bra sten och sedan satt jag bara stilla. Över Ierapetra-slätten (som ligger som en korridor mellan Tripti-bergen och Dikti-bergen) låg ett skirt och vackert morgondis. Solen hade precis klättrat över Tripti-bergen och börjat sitt arbete med att torka bort diset. Bakom mig var himlen klarblå och sluttningen flödade i solljus. Avslagen och nere går ju inte utan först bara förundrades jag och så kom ett leende fram som släppte in glädje i hela kroppen. Så åt jag min frukost medan getter strövade omkring i sin frukost och åt lite här och där.

Det bar uppåt och tankarna snurrade kring livet och tillvaron. Varför är jag här, varför gör jag det jag gör, är det något som fattas och andra petitesser. Det slog mig att det ofta sägs att livet är en resa, men kanske det är en vandring. Och då gled jag givetvis in på varför vandrare vandrar. Är vi på väg från något? Kanske på väg till något? Är det kanske så enkelt att vandring ger oss balans, är en nödvändig del av tillvaron? Istället för att stressa runt och aldrig ha tid över för att stanna upp och koppla av.

Funderingarna gled över till hur olika vi vandrare är. En del söker kickar, dvs det ska vara så svårt och brant och spektakulärt som möjligt. Andra måste upp på alla toppar medan några måste till samma platser som alla andra, dvs följa trender, det som är ”inne”. Och så har vi semestervandrarna som inte vandrar annars vilket är synd av flera skäl, t ex att luft och naturligt ljus är en bristvara norrut. Många av oss vandrare är bara naturälskare och det tillsammans med landskap är fullt tillräckligt. Tyvärr finns en grupp inom vandrarvärlden som anser att de är ”riktiga” vandrare eftersom de kombinerar friluftsliv med vandring. Jag har i diskussioner på sociala media fått veta att vi dagsvandrare kan kallas ”lyxvandrare” och ”stureplansvandrare”. Så himla onödigt med uppdelning och att något skulle vara bättre eller finare än något annat.

Begreppet vandra håller på att urlakas i svenskan precis som så många andra ord. Vårt språk blir fattigare och vi får svårare att kommunicera när ord betyder olika för olika personer. I Sverige är ”vandra” numera att ta en promenad, gå en långpromenad, ta en sväng, gå en tur osv. Allt kallas vandra. Adamo/Byqvist har skrivit en bok om en ”upptäckt” och myntar ett nytt begrepp: njutvandra – att vandra utan tung packning och inte bo i tält. Men snälla damerna! Dagsvandring i olika upplägg har funnits i flera år! Att ni inte hittat det förrän nu betyder inte att det är en nyhet. Suck.
Vandra är enkelt. Det behövs inga fler uppdelningar eller begrepp.

Släppte tankarna när jag mötte en pickup med två skällande hundar på flaket. Herden viftade förbi mig och nästa möte blev en del av hans getflock som bara stod och stirrade på mig. Dags vara här och nu, fyllas av det som finns omkring mig. Då upptäckte jag sjölökar som börjar spira, de har ju sin egen vattenreservoar. Små, små blommor kämpar på. Några regn till så kommer naturen att explodera i det som jag kallar ”vår andra vår”.

Petade in hörlur i örat så där hade jag gregorianska sånger och i andra örat fågelsång, vind och en herde som kallar på sina getter. Det är sällan jag vandrar med musik, men det ger en speciell upplevelse. Gregorianska sånger passar bra. Kanske pga att de påminner om mässandet inom den ortodoxa kyrkan, kanske för att det är enkel, melodiös sång. Det är viktigt att rösterna är i samklang precis som naturen så de kompletterar varandra, förstärker varandra och liksom gifter sig inne i min skalle när de möts. Det är ofta så att i det enkla ligger det vackra, men också det svåra.
Sången blir mäktig av bergen och bergen får ytterligare en dimension av sången.

Efter ett tag skiftade jag till Grieg och då kom en rovfågel som segelflög. Fågeln och musiken samarbetade. När Grieg var slut kom Satie och nu var det två rovfåglar som seglade lågt. De tog luftströmmen från olika håll så det blev som en balett. Avslagen och nere? Nej då, jag var bara tacksam för upplevelsen. Och en stor glädje genomströmmade mig. Så vackert. Så mäktigt. Så unikt. Jag viskade ”tack!”.

Gick in i byn där jag startade och tog en kaffe på torget. Då kom en kvinna med ett block och gamla människor fick gå fram i tur och ordning och de fick pengar. Jag är inte säker, men jag tror att hon kom med deras pension. Jag slås av kontantlösa Sverige. Att åka ut till folk är verkligen service!

 

 

 

 

Hemma. Träffade ett trevligt norskt par som ska vara här i en månad. Åt gott på en av favorittavernorna. Läste en stund. Ramlade i säng och sov gott!

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Yes, nu är jag igång!

Vilken toppendag! Härligt!! Andra vandringen på nya säsongen!!!
Värmeböljan har tacklat av lite under helgen. Jag har valt en vandring som jag kan utan och innan, vet var det är jobbigt och var jag kan få skugga, packat ner extra vatten i ryggsäcken och ska ta lite längre pauser än vanligt.

Buss 06:45 österut till grannbyn, privatskjuts av snäll morgonpigg pensionär därifrån upp till utgångspunkten, började vandra. Bergen – here I come!

dsc02075Solen har ännu inte kommit riktigt över bergen så halva vägen upp har jag skugga och en skönt svalkande vind. Ovanligt brunt i naturen, men det är nog ett resultat av nederbördsfattig vinter och vår. Det t o m luktar torrt och visset. Jag kan riktigt höra hur det stampas bland växterna. Så snart vi fått det första regnet blir det som en ”andra vår”. Skillnaden är att allt sätter igång samtidigt, det blir grönska och blommor. En blomsort, som är en lökväxt, kämpar på, men de är inte lika fulla av blommor som vanligt utan det är mest knoppar.

dsc02082

Ja, ja, jag vet att vänster fot hamnade utanför bild. Det är inte alldeles enkelt att använda självutlösare och stativ!

Vid kapellet uppe på vändpunkten är det frukostdags. Jag bara njuter! Hör getklockor och ler för mig själv. Getterna, fåren och jag ”äger” bergen. Nåja, en och annan fåraherde kan få vistas här också. Upptäcker att jag saknat ljudet. Och getterna. Sitter och lyssnar på fågelsång, vinden och tysnaden. Plötsligen kommer två stora rovfåglar segelflygande över en bergstopp. Nu saknas ingenting. Det är som om Kreta, naturen och jag kramar om varandra samtidigt som vi säger att vi saknat varandra. Återseendets glädje är stor. Och äkta.

Jag går upp till utkikspunkten och se, där ligger Kreta! Mirambello-bukten till höger, Ierapetra vid Libyska havet till vänster och rakt fram Dikti-bergen. Precis som vanligt. Känns tryggt att något är bestående och har funnits i långeliga tider. Ibland känner man sig liten i förhållande till natur och tid, ibland fylls man av alltihop och blir större och kraftfullare. Så är det idag.

Dags att börja vandra neråt. Stannar vid en gjuten bassäng där källvatten (antar jag) rinner in. Ser på väggarna att vattennivån är väldigt låg och det är ingen större fart på den inrinnande vattnet. Var är vårt regn?

dsc02096

Här kan jag stå länge och bara glo.

Plötsligen hör jag röster! Under de år jag vandrat här har jag bara tre gånger mött andra vandrare och vid två av de tillfällena var det samma personer. Tittar mig undrande omkring. Var är dom? Vill de kanske passera mig så får de gärna göra det. Jag går tillbaka en liten bit för att bättre kunna se vägen. Det är tyst. Jag vänder och fortsätter neråt, då hörs rösterna igen! Pratar dom bara när jag rör på mig?? Hm….det är min egen röst….min röstmemo på mobilen har satt igång på eget bevåg….

Men ett annat ljud följer mig, ett väldigt lättigenkännligt ljud. Det är en korp som tydligen bestämt sig för att hålla ett öga på mig en stund och följa med. Den är så högt uppe att jag inte kan se den. Vi stannar då och då för att ta in det sceneri som vi är på väg ner i. Himmel, så vackert här är! Jag känner mig utsläppt, förnyad, berusad, förtjust, glad och en hel massa annat…..!!

Värmen ok så varför inte prova ett nytt avslut? Några småvägar och stigar som jag funderat över en tid. Sagt och gjort! Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig. Här behövs vandringsbyxor. Ger man sig ut på alltför små stigar i shorts river man sönder benen. Det är troligen en anledning till att herdar alltid har stövlar så de kan gå rakt ut i naturen var som helst. Jag fick i alla fall en del klart för mig så i vinter ska jag kryssa runt här lite. Det behövs inte stor förflyttning i sidled eller höjdled för att invanda miljöer ska se annorlunda ut! Som att nyupptäcka landskapet.

Jag håller inte koll på tiden när jag vandrar, det skulle liksom helt förstöra det där med att koppla bort allting och bara ta in naturen. Har lovat mig själv att ta taxi hem när jag kommer ner till byn, inte gå hem till sta’n. Det är det för varmt för. Så visst är det bra tajmat med 11:53 vid byns busshållplats där bussen enligt tidtabellen ska avgå 12:00? Nu gjorde den inte det för den var försenad, men det är en annan historia.

Jag har lagt ut foton från de senaste dagarna på min flickr-sida. De kan du njuta av ikväll – själv ska jag gå ut och äta nå’t gott! Ska bara vila en liten stund till i soffan….

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!