Foto – så viktiga för kommunikation och så fina minnen. Idag gästbloggar Therese Wijk från Studio By The Sea (studiobythesea.se), som liksom jag kämpar i Blogg100, om bra tips för bättre foto! Passar bra så här inför sommar och semester. Varsågod!
Suddiga bilder. Främmande människor som inte ska vara med i din komposition. Ett platt landskap med två små prickar till människor. En porträttbild där det inte går att se några detaljer i ansiktet men med en bra, fast fullständigt ointressant, bakgrund. Frustrationen och känslan av misslyckande stiger i takt med att du bläddrar igenom bilderna. Du känner i varenda cell av kroppen att om du ska fortsätta fotografera måste du ha en riktigt bra kamera till en kostnad i samma nivå som en charterresa. Känns det igen? Lugn, bara lugn. Innan du rusar iväg och köper en ny dyr kamera med en massa finesser som du troligen bara kommer att använda en bråkdel av, läs det här.
Det viktigaste när du fotograferar är att lära dig din kamera. Läsa instruktionsböcker är inte alltid det roligaste men helt klart nödvändigt. Det spelar ingen roll hur dyr kamera du investerar i, kan du inte hantera den kommer bilderna ändå inte att bli bra. Alltför många lever i tron att det är kamerans förtjänst om en bild blir bra eller inte. Tvärtom säger jag. Det finns fotografer som kan få fram fantastiska bilder med mycket enkla kameror. Tror du mig inte? Ta en titt på den här webbsidan (www.hjelmroth.com). Samtliga bilder är tagna med kameran i en Iphone.
Suddiga bilder beror oftast på att kameran inte har varit stilla i fotograferingsögonblicket, så kallad skakningsoskärpa. Det är inte ovanligt att suddiga bilder beror på ett alltför ivrigt avtryckarfinger. I vår iver att ta en bra bild attackerar vi exponeringsknappen istället för att lugnt och stilla trycka ner knappen. Ibland måste man vara snabb och chansa för att fånga motivet och det är värt att ta chansen. Men i alla andra situationer utöver dessa, andas ut samtidigt som du mjukt trycker ner exponeringsknappen. Jag lovar att dina bilder med skakningsoskärpa kommer att minska markant. Vet du med dig att du av naturen är ostadig på handen, kan jag varmt rekommendera gorillastativ. De är små, lätta och benen är böjliga, vilket gör att statviet går att använda som ett vanligt stativ eller sätta fast på stolar, i träd, på staket eller något annat lämpligt. Gorillastativen finns både för kompakt- och systemkameror och är perfekta stativ att ha med på resor.
Ett annat vanligt misstag är rädslan för att gå nära sitt motiv. Såvida du inte vill att människorna på bilden ska utgöra en referens för hur stort något är eller visa den storslagna naturen, gå närmare. Välj ut det som är viktigt i bilden. Är det ditt ressällskap du ska fotografera, fokusera på en bild där personen/personerna i fråga tar upp så gott som hela bilden. Är det landskapet du är intresserad av, fokusera på landskapet och hoppa över att ha med människor i bilden. Vill du ha en kombination av båda, placera då personerna på ett bra ställe där både de och landskapet kommer till sin rätt. Istället för att använda zoomen på kameran, flytta på dig själv tills du hittar en komposition som ser bra ut i sökaren eller bildskärmen.
Solen är härlig. Men när du fotograferar kan den stöka till det lite för dig. Det blir mycket skuggor att hålla reda på, inte minst din egen när du efter konstens alla regler har ställt dig med solen i ryggen för att undvika motljus. Antingen så lever du med bilder där fotografens skugga ingår eller så ställer du dig så du har solen till höger eller vänster om dig. Då faller din skugga från bilden och du undgår din egen skugga i bild. Samtidigt slipper de du tänker fotografera att ha solen rätt i ansiktet och behöver inte stå och kisa mot solen. Om det går, undvik att fotografera mitt på dagen, särskilt på sommaren, när solen står som högst. När solen går upp eller är på väg ner uppstår ett mjukt och fint släpljus som förstärker färgerna och skapar mjuka skuggor som ger dina bilder djup.
Tack för tipsen!!
GillaGilla
Ha en bra dag!
GillaGilla
Pingback: Post och gästblogga | ia mitt i livet
Pingback: Inte linslus utan bländande avtryckare | ia mitt i livet