I Grekland hålls allmänna val till parlamentet vart fjärde år och val till president vart femte år. Chef för regeringen är premiärministern som alltså har en central roll medan presidentens roll är mer ceremoniell. Eller som nå’n sa: ”like a king”.

Det är parlamentet som väljer president och regeringen föreslår kandidat. För mig verkar det opraktiskt och lite av ett vågspel att presidentvalet hålls vart femte år, det måste ju betyda att en nytillträdd regering kan ”ärva” en president som man inte vill ha. Påminner lite om USA där de olika valen också är ”i otakt”.

För tillfället har Grekland en alliansregering mellan de konservativa (Ny Demokrati) och socialisterna (PASOK). I onsdags var det presidentval, tidigarelagt med 2 månader pga det politiska läget.  Det krävdes ett visst antal röster vilket inte lyckades så nu väntar en andra omgång och, om den också misslyckas, en tredje omgång den 29 dec. Om det fortfarande inte gått i lås så måste regeringen avgå och det blir nyval, troligen 1 febr.

Det finns mycket oro, bl a att ett nyval skulle kunna innebära att Grekland lämnar eurozonen. Jag har tyvärr lite svårt att få fram information eftersom jag inte kan grekiska. Många rykten far runt som är svåra att bedöma och utländska media rapporterar ju utifrån sina perspektiv och synvinklar.

Jag har hittat en blogg skriven på svenska som kan hjälpa till att förklara en del eller i alla fall vara ett komplement till media: Politik i Grekland för den som är intresserad. Bloggaren heter Haralampos Karatzas som enligt Google bl a är folkpartist, ekonom, skribent, Greklandskännare och har arbetat som politisk sekreterare inom Regeringskansliet.

Man kan säga att situationen här liknar situationen i Sverige. I det ena fallet handlar det om president, i det andra om budget. Där slutar likheten eftersom de två länderna har så monumentalt olika förutsättningar och dagsläge. Ett land i kris är givetvis mer utsatt och sårbart och har egentligen inte ”råd” med interna och/eller onödiga konflikter. Det är bara att hålla tummarna för att det går att uppnå nå’n form av samverkan i Grekland för att fortsätta jobba sig ur krisen nu när det sakta, sakta börjar vända i prognoserna.

Som svensk i Grekland innebär det käbbel och oro på två fronter. Det kan ligga nära till hands att då tänka att så skönt att inte kunna grekiska, men det är precis tvärtom. Det som intresserar i första hand nyhetsmässigt är givetvis närmiljön, där man bor och vistas. Visst finns det också tankar kring situationen i Sverige, men de kommer i ett senare blogginlägg.

Hörde precis höga röster nerifrån gränden och gick ut på balkongen. Några barn bråkar om en boll, antagligen vem som ska börja sparka. Jag undrar varför jag tycker att det är en passande illustration av vuxna i det politiska livet. Lyft blicken för att se målen och vad som måste göras för att nå dom – tillsammans!