I Grekland hålls allmänna val till parlamentet vart fjärde år och val till president vart femte år. Chef för regeringen är premiärministern som alltså har en central roll medan presidentens roll är mer ceremoniell. Eller som nå’n sa: ”like a king”.
Det är parlamentet som väljer president och regeringen föreslår kandidat. För mig verkar det opraktiskt och lite av ett vågspel att presidentvalet hålls vart femte år, det måste ju betyda att en nytillträdd regering kan ”ärva” en president som man inte vill ha. Påminner lite om USA där de olika valen också är ”i otakt”.
För tillfället har Grekland en alliansregering mellan de konservativa (Ny Demokrati) och socialisterna (PASOK). I onsdags var det presidentval, tidigarelagt med 2 månader pga det politiska läget. Det krävdes ett visst antal röster vilket inte lyckades så nu väntar en andra omgång och, om den också misslyckas, en tredje omgång den 29 dec. Om det fortfarande inte gått i lås så måste regeringen avgå och det blir nyval, troligen 1 febr.
Det finns mycket oro, bl a att ett nyval skulle kunna innebära att Grekland lämnar eurozonen. Jag har tyvärr lite svårt att få fram information eftersom jag inte kan grekiska. Många rykten far runt som är svåra att bedöma och utländska media rapporterar ju utifrån sina perspektiv och synvinklar.
Jag har hittat en blogg skriven på svenska som kan hjälpa till att förklara en del eller i alla fall vara ett komplement till media: Politik i Grekland för den som är intresserad. Bloggaren heter Haralampos Karatzas som enligt Google bl a är folkpartist, ekonom, skribent, Greklandskännare och har arbetat som politisk sekreterare inom Regeringskansliet.
Man kan säga att situationen här liknar situationen i Sverige. I det ena fallet handlar det om president, i det andra om budget. Där slutar likheten eftersom de två länderna har så monumentalt olika förutsättningar och dagsläge. Ett land i kris är givetvis mer utsatt och sårbart och har egentligen inte ”råd” med interna och/eller onödiga konflikter. Det är bara att hålla tummarna för att det går att uppnå nå’n form av samverkan i Grekland för att fortsätta jobba sig ur krisen nu när det sakta, sakta börjar vända i prognoserna.
Som svensk i Grekland innebär det käbbel och oro på två fronter. Det kan ligga nära till hands att då tänka att så skönt att inte kunna grekiska, men det är precis tvärtom. Det som intresserar i första hand nyhetsmässigt är givetvis närmiljön, där man bor och vistas. Visst finns det också tankar kring situationen i Sverige, men de kommer i ett senare blogginlägg.
Hörde precis höga röster nerifrån gränden och gick ut på balkongen. Några barn bråkar om en boll, antagligen vem som ska börja sparka. Jag undrar varför jag tycker att det är en passande illustration av vuxna i det politiska livet. Lyft blicken för att se målen och vad som måste göras för att nå dom – tillsammans!
ia mitt i livet 
Jag som är synnerligt politiskt ointresserad av födsel och ohejdad vana, har trots allt försökt hänga med på sistone. Både på hemmaplan och i Grekland då jag sedan tre är har en fb-vän i Aten. Dessutom bor ju du där! 🙂
Alla sandlådefasoner gör att jag liksom vill ge upp och strunta i vem som säger vad och hur. Det är ju vuxna människor som borde ha visat någon form av intelligens och handlingskraft för att hamna i riksdag och regering, men jag inser att så inte är fallet… Grekland är korrupt, men vad har Sverige för ursäkt för sina politiker? Det är ju solklart att de sitter i knät på ”marknaden” till en viss del åtminstone, men jag undrar om det inte är ren och skär dumhet och bekvämlighet, när de äntligen ”kommit ända fram” till Maktens boningar, som föranleder deras beteende.
GillaGilla
Jag tror att politikens största bekymmer är bristen på visioner. Det har blivit en karriärväg för den enskilde personen istället för att en samlingspunkt kring en vision om det framtida Sverige. Det blir svårt att arbeta övergripande för flera människors väl och ve om man sätter sig själv först, så att säga.
Se’n tror jag att politik är så mycket mer komplicerad idag. Finansvärlden har alltid haft sin egen värld, sina egna regler men det var greppbart så länge det var nationellt. Med globala investerare, pengar som inte känner av gränser osv blir det liksom två världar. Svårt!
GillaGillad av 1 person
Tack Ia för tipset om bloggen ”Politik i Grekland”. För oss ”kvartsgreker”, som inte gärna pratar politik med grannar och bekanta, kan det ändå vara bra att få se senaste nytt om utvecklingen. De som bara turistar i Grekland har ju knappast detta intresse av vad som sker.
Jag minns för 10-15 år sedan när kirio Manolis, småbrukaren 86 år, frågade mig vilket parti jag höll på och (utan att veta något om partier och grekisk politik) svarade: ”PASOK”. Jag visste ju att Papandreo hade anknytning till Sverige och då var väl han och partiet bra? Som svar fick jag ett stort skratt och många pikar åren framöver. En småbrukare röstar Neo Demokratia! Men han är otroligt snäll och vänlig ändå!
Panda kala / Jannis
GillaGilla
När jag kom till Kreta på 80-talet kunde man se KKE lite varstans, framför allt uppe i bergen. Kreta var ett ganska starkt fäste för kommunisterna då. Jag antar att lantbrukarna röstar ”konservativt” (blått som vi säger i Sverige), ungefär som lantbrukarna i Sverige (centerpartiet). Socialiströrelsen är väl mer för ”arbetaren”.
Papandreou och PASOK fick hjälp av Sverige under juntatiden, familjen bodde i Sverige. Så höll han också tal på svenska på A Linds begravning! Det är så roligt när man träffar äldre greker för de har en så’n underbart positiv inställning till Sverige, nå’t som de senaste åren blivit ganska kantstött. Men jag har känt mig stolt många gånger över att komma från Sverige!
Episis!
GillaGilla
Tack för referensen!
Så roligt att min blogg läses.
Vänligen,
Haralampos
GillaGilla
Vassego’, det var så lite så! Gott Nytt År!
GillaGilla
Det samma! Gott nytt år!
GillaGilla