Etikettarkiv: ochi

Ochi-dagen

I söndags var det ochi-dagen (nej-dagen). En del kallar dagen för ”Greklands andra nationaldag” eller självständighetsdagen, men båda är felaktiga. Det var den 25 mars 1821 som Grekland förklarade sig självständigt från det osmanska riket och den dagen är Greklands nationaldag.

Men nu var det alltså dags för ochi-dagen. Jag har skrivit om den tidigare så här kommer en kort förklaring från ett gammalt blogginlägg (varför göra dubbelarbete…):

Den 27 oktober 1940 var det fest på tyska ambassaden i Aten. Frampå morgontimmarna, vid fyra-tiden, la den italienske ambassadören Grazzi fram Mussolinis ultimatum för premiärminister (och diktatorn) Metaxas. Det gick ut på att Grekland skulle tillåta axelmakterna att ockupera vissa ospecificerade ”strategiska områden”, dvs kapitulera. Om det inte accepterades blev det krig. Det påstås att Metaxa svarade kortfattat όχι som betyder nej (fast egentligen lär han ha sagt: ”Alors, c’est la guerre!”). Kl 05:30 gick italienska trupper in från Albanien och Grekland var därmed indraget i det andra världskriget.

När intåget blev känt gick grekerna ut på gatorna och ropade όχι! Fr o m 1942 firades ”Ochi-dagen” i Grekland, på Cypern och av greker runt om i världen. Efter andra världskriget blev den 28 oktober officiell helgdag.

Efter några veckor hade grekerna pressat tillbaka axelmakterna in i Albanien och det blev de allierades första seger på land (och försenade Hitlers anfall österut).

Kuriosa: i filmen Kapten Corellis mandolin finns en scen med mötet mellan Metaxa och Grazzi. Och hårdmetallbandet Sabaton har skrivit en låt om dagen som börjar:

At dawn envog arrives
Morning of October 28th
“No day” proven by deed
Descendants of Sparta,
Athens and Crete!

Look north, ready to fight
Enemies charge from the hills
To arms! Facing defeat!
There’s no surrender! There’s no retreat!
(hela texten finns här)

Firandet inleds dagen innan med att borgmästaren, dignitärer och representanter för olika föreningar osv lägger ner kransar vid soldatstatyn på Frihetstorget. Dagen D, alltså 28 november, går dignitärerna med borgmästaren i spetsen i kyrkan på högmässa. Den är slut kl 10, då går de en sväng till bort till statyn och sedan intar de sina platser framför nya kommunhuset i ena änden av paradgatan Demokratias. Vid 11-tiden drar paraden igång med flaggor och fanor, grupper från olika föreningar, skolor och samhällsfunktioner marscherar till musik och applåder.

Jag var givetvis där dels för att jag tycker att det är festligt och härlig stämning i sta’n, dels för att visa mitt intresse för landet jag bor i. Det blev inte mycket fotograferat i år för jag hamnade på fel sida i förhållande till solen, men några foton blev det. I år koncentrerade jag mig på de som hade folkdräkter. Vilka härliga färger! Och så mycket handarbete och vävnad som ligger bakom!
(klicka på foto för större storlek; fler foton på min flickr-sida!)

Som vanligt slogs jag av tankarna att detta skulle aldrig fungera i Sverige, så synd att vi inte firar högtider rejält och offentligt i Sverige, härligt att se stoltheten och glädjen. Och jag fick som vanligt en tår i ögat, speciellt när frivilligorganisationen som räddar folk i nöd i berg och raviner och bränder marscherade förbi.
En sak som vi inte har i paraden i Ierapetra är det militära inslaget som finns i de större städerna. Visst finns representanter från olika delar av det militära bland dignitärerna, men vi slipper soldater, stridsvagnar osv. Det är en uppvisning av landets ”styrka” som jag skulle ha lite svårt för. Det är människorna som är ett lands styrka, tycker jag.

Efteråt blir det så härlig stämning på sta’n, speciellt när vädret är fint som det var i söndags. Folk strosar omkring, alla har siktet inställt på att få sig en pratstund över en fika. Det är som om sta’n blivit en myrstack! Jag hamnade på Café Lido igen där jag lyckades hitta den sista stolen i det som lät som en bikupa! Servitörerna på alla etablissemang hade ett stressigt och svettigt pass framför sig som inte blir bättre av att greker inte direkt är världsmästare på att vänta.

Många åker ut i byarna och äter söndagsmiddag på eftermiddagen. Detta är en av de dagar då man måste förboka bord. Jag gick ut på kvällen i ett ganska lugnt Ierapetra och åt gott. Är det helgdag så är det!

Ha det gott!


Kom och vandra med Ia på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev hennes gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta henne hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Högtider

I tisdags, den 28 oktober, firades Ochi-dagen i Grekland. Den kallas också Greklands andra nationaldag. Ochi betyder nej och det var denna dag år 1940 som premiärminister Metaxa svarade nej på Mussolinis ultimatum att Grekland skulle kapitulera. Bara några timmar efter svaret gick trupper in i Grekland som därmed drogs in i andra världskriget. Greker firar dagen oavsett var de bor och i Grekland firas den med parader med skolelever, frivilligorganisationer, föreningar, militärer osv. Tal på gator och torg, grekiska flaggor vajar överallt, ”alle man ur huse”!
Nå’n så’n nationell helgdag har inte vi och ibland tänker jag att det på sätt och vis är synd att Sverige haft det så lugnt och bra under så lång tid. Vi saknar det där som svetsar samman oss som nation, som ett folk.
Minne av en märklig situation: året är 1992, jag är i vårt kontor på Rosengård, på gräsplanen utanför firar invandrare Sveriges nationaldag (som väl då kallades svenska flaggans dag). Vi svenskar firade inte, det var ingen helgdag. Kanske hade de på gräsmattan en annan nations- och folkkänsla med sig, kanske de ville hylla sitt nya hemland, kanske var det en kombination. Det kändes i alla fall märkligt att stå innanför fönstret och titta på.

Idag är det All Hallows eve eller Halloween i delar av världen. Till Sverige kom den i början av 1990-talet som en (smart) reklamkampanj från bl a Buttericks. För mig är den helt utan förankring hos oss och enbart kommersiell så jag står över.

Imorgon är det Alla Helgons dag och Allhelgondagen samtidigt. De är lite röriga de där två. De har kommit och gott, varit helgdagar och inte varit helgdagar. Vad jag kan utläsa så är det katolskt från början och de som uppmärksammades var kristna martyrer och helgon. Även om reformationen gick hårt åt helgonkulturen fick vi behålla helgdagen en bra bit in på 1700-talet. I mitten av 1900-talet blev det vanligare och vanligare att tända ljus på gravar så man bestämde sig i början på 1950-talet för att göra dagen till helgdag. Igen.

Helgon eller ej – det är i alla fall ett tillfälle att minnas de som inte lever längre. En stunds eftertanke kring vad de betytt och minnen. Jag kan tydligt se hur de jag mött påverkat och format mig. Alla har lämnat avtryck, man kan säga att de därför alltid är med mig. Trösterik tanke.

På söndag, den 2 november, firar katolikerna Alla själars dag till åminnelse av sina avlidna anhöriga. Så katolikerna delar på helgon och vanliga dödliga, de har varsin dag. Ordning och reda. Och två helgdagar.

Jag önskar dig en skön och fridfull helg!

1422383_612951668753117_1305076029_n