I tisdags, den 28 oktober, firades Ochi-dagen i Grekland. Den kallas också Greklands andra nationaldag. Ochi betyder nej och det var denna dag år 1940 som premiärminister Metaxa svarade nej på Mussolinis ultimatum att Grekland skulle kapitulera. Bara några timmar efter svaret gick trupper in i Grekland som därmed drogs in i andra världskriget. Greker firar dagen oavsett var de bor och i Grekland firas den med parader med skolelever, frivilligorganisationer, föreningar, militärer osv. Tal på gator och torg, grekiska flaggor vajar överallt, ”alle man ur huse”!
Nå’n så’n nationell helgdag har inte vi och ibland tänker jag att det på sätt och vis är synd att Sverige haft det så lugnt och bra under så lång tid. Vi saknar det där som svetsar samman oss som nation, som ett folk.
Minne av en märklig situation: året är 1992, jag är i vårt kontor på Rosengård, på gräsplanen utanför firar invandrare Sveriges nationaldag (som väl då kallades svenska flaggans dag). Vi svenskar firade inte, det var ingen helgdag. Kanske hade de på gräsmattan en annan nations- och folkkänsla med sig, kanske de ville hylla sitt nya hemland, kanske var det en kombination. Det kändes i alla fall märkligt att stå innanför fönstret och titta på.

Idag är det All Hallows eve eller Halloween i delar av världen. Till Sverige kom den i början av 1990-talet som en (smart) reklamkampanj från bl a Buttericks. För mig är den helt utan förankring hos oss och enbart kommersiell så jag står över.

Imorgon är det Alla Helgons dag och Allhelgondagen samtidigt. De är lite röriga de där två. De har kommit och gott, varit helgdagar och inte varit helgdagar. Vad jag kan utläsa så är det katolskt från början och de som uppmärksammades var kristna martyrer och helgon. Även om reformationen gick hårt åt helgonkulturen fick vi behålla helgdagen en bra bit in på 1700-talet. I mitten av 1900-talet blev det vanligare och vanligare att tända ljus på gravar så man bestämde sig i början på 1950-talet för att göra dagen till helgdag. Igen.

Helgon eller ej – det är i alla fall ett tillfälle att minnas de som inte lever längre. En stunds eftertanke kring vad de betytt och minnen. Jag kan tydligt se hur de jag mött påverkat och format mig. Alla har lämnat avtryck, man kan säga att de därför alltid är med mig. Trösterik tanke.

På söndag, den 2 november, firar katolikerna Alla själars dag till åminnelse av sina avlidna anhöriga. Så katolikerna delar på helgon och vanliga dödliga, de har varsin dag. Ordning och reda. Och två helgdagar.

Jag önskar dig en skön och fridfull helg!