För några dagar sedan kändes det som om jag hade en livskris på gång, men det går ju inte när det är över 35 grader varmt, jag la det på hyllan utan problem så det var nog inte så allvarligt. Antagligen bara lite trötthet parat med rastlöshet. Eller nå’t. Det kan ju inte vara roligt jämt.

Kris är det på annat håll i staden. Starar (tror jag att det är) samlas vid denna tiden och sitter i tusental på ledningarna i centrala sta’n, gata upp och gata ner. Jag vet inte var de kommer ifrån eller vart de är på väg. De som parkerar sina bilar längs med gatorna har inte roliga morgnar, inbillar mig att det är bättre att skrapa is än fågelträck. Krisen är följande: tänk dig en stor idrottsplats el likn med sittplatser för 10 000 personer, ta bort tre fjärdedelar av sittplatserna men släpp in lika många personer. Lite krisigt, eller hur? Sedan förra ”starsamlingen” ifjol har sta’n grävt ner elledningar och arbetet fortsätter i höst. När jag gick upp i sta’n en kväll så var det fullsatt på befintliga ledningar och mängder av fåglar som kretsade runt i luften. Nästa år blir det väl kalabalik. Eller som i Hitchcooks ”Fåglarna”. Vi får helt enkelt stanna inomhus en månad!

Lugna dagar i värmen. En liten stadspromenix, parasollskugga två eftermiddagar och dålig sömn. Fläktat gott vid havskanten, vi har inte så’n där fin sand på stranden så vinden är en ren njutning. Nu kl halv sex är det fortfarande över 30 grader. men fr o m imorgon ska det blåsa som attan över helgen! Ska bli så skönt!! Kan nog bli en morgonrunda imorgon. Börjar känna mig lat och pösig och utan energi.

Efter förra blogginlägget fick jag en del tips om fikon och även erbjudanden om att ta hand om dom, men de hittade ett nytt hem igår. Och min hyresvärd har meddelat att fikonen är slut. Det tackar min kropp för. Hur gott det än är med färska fikon så kan det bli för mycket.

Om det varit lugnt och ro i min lilla värld så har det hänt och händer desto mer i den lite större världen. Jag tänker på att Tsipras avgått (kort del av hans tal finns här). Tipset var att först förtroendeomröstning, därefter Syrizas partikongress och se’n nyval. Men så blev det inte. Min tanke igår var att hur ska väljarna kunna rösta när det inte vet hur Syriza ser ut, dvs hur blir det med ”utbrytargruppen”. Frågan är varför de går direkt till val. Kanske en förlorad förtroendeomröstning inte är det bästa att ha i bagaget i ett nyval. Kanske sprickan var mycket större än vi utanför partiet har anat så det var ingen idé att invänta kongressen.
Jag behövde inte fundera så länge för idag kom meddelande att gruppen på 25 personer bildat ett ny parti som heter Popular Unity (jag vet inte vad det blir på svenska). De ska gå till val på att bl a erbjuda ett ”realistiskt alternativ” till avtalet om tredje stödlånet. Det ”realistiska” är tydligen att avbryta stödlån, skriva ner skulden och lämna eurozonen med en ”plan”. Det är inte utan att man blir lite trött.
Nu blir det mycket spekulerande fram till valet den 20 september. Utspel och tårtkastning, löften och tjuvnyp. Jag kommer bara att hålla ett halvt öga på surret. Återkommer om jag tycker att det händer något intressant.

Två andra nyheter som jag reagerat på och funderat över:

Jag tittar ibland på tv-programmen om engelsmän som letar hus både i UK och inom EU. Kul att se olika hus, men framför allt tycker jag att det är en form av reseprogram. Det har en tid pratats om att England ska rösta om utträde ur EU. Om England ska lämna EU uppstår ett intressant fenomen. I ett slag blir engelsmän som flyttat utomlands inom EU illegala invandrare! Hur ska individerna lösa det? Och de länder de bor i? theguardian.com har en artikel där de bl a intervjuat i Sverige, den finns här.
Det finns en liten smårolig språklig vinkel på detta också. Engelsmän kallar sig ofta ”expats” som på något sätt skiljer sig från ”immigrants”. Betyder ett utträde att ”expats” blir ”immigrants”?

Och den andra nyheten handlar om flyktingar. Igår läste jag på nätet att en tjänsteman som tar emot flyktingar på någon av de grekiska öarna lyckats göra två bröder, 19 och 25 år gamla, något äldre och inte längre bröder. Åldern var nog det som mest stack i ögonen: 110 år. Vardera. Jag kan förstå att det är rörigt och tröttande och svårt och stökigt, men hur i hela fridens namn kan man få en 19-åring till 100 år? En 25-åring till 110 år?
De som har felaktiga transitpapper tillåts inte fortsätta sin resa när de väl kommer till grekiska fastlandet utan fastnar i rättsväsendet. Domstolar i Thessaloniki har fullt upp med dessa papper som man menar är slarv vid mottagandet. Det har också kommit fram att långt ifrån alla får lämna fingeravtryck vilket alla ska göra enligt internationella regler så man kan identifiera personerna. (artikeln finns här)
Stor belastning bäddar för misstag, slarv får inte förekomma. Men det är bra att det kommer fram för det är allvarligt ur rättshänseende. Och om vi inte efterlever avtal, regler, överenskommelser kring människor i nöd – var står vi då och vad ska vi rätta oss efter?