Etikettarkiv: kreta

Rusig tacksamhet

Många beundrar havets olika blå nyanser och visst är det vackert. Glöm inte att vända på dig och lyfta blicken! Idag har jag varit ute och kontrollerat min nya vårvandring och den har klarat sig bra från ovädret.

Där ute finns en helt fantastiskt underbar natur som bjuder på olika färger, former, växtsätt, storlekar, dofter, ljud.  Att vandra där idag var som att bada i ett grönt hav! Ingen konstnär eller målare kan ta fram så många gröna nyanser. Och de ändras beroende på hur ljuset faller och vindens framfart. Kanin skuttade, ödlor prasslade, vatten forsade, fåglar kvittrade och vackra fjärilar flög omkring. Nytt liv bryter fram i vårskirt grönt eller blodrött. Molnen hade formationslek uppe i skyn. Hundskall i fjärran tillsammans med getters bräkande, en vacker häst betade girigt i en olivlund. Plötsligen slog vädret om, jag kände en regndroppe, men det slutade innan det börjat. Som om vädrets makter ångrade sig och tog tillbaka sin lilla skur (kanske släppte den nå’n annanstans, vem vet).

Varför är växter så olika? Var kommer alla former och färger ifrån? Varför låter inte alla fåglar likadant? Hur kommer det sig att det hänger ihop, att allt är beroende av varandra? Vart ska jag rikta mitt tack? Finns det en Gud eller högre makt? Kan det verkligen bara vara en ”big bang”?

Jag stod en lång stund och tittade på det vackraste landskap jag vet och tänkte på vilken ynnest det är att få bo här, kunna njuta av allt som bjuds. Alldeles gratis bara flödar naturen. Tänk om allt gick att fånga i en stor, varm kram!
Har det någon betydelse varifrån allt kommer, hur det hänger ihop eller vad enskilda växter heter? Handlar det inte bara om att stanna, öppna upp och ta emot?
Nästa vecka har jag några vandringskunder. Jag hoppas att någon av dem väljer vårvandring för jag vill bada igen och igen…

Slutpratat – idag blir det många foton. Här får du ett smakprov på färg och form i min del av världen!
(klicka på foto för större storlek)

Gå ut och njut av naturen i helgen! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder, arbete, säsong, foto och lite annat

Fint vårväder idag efter en blåsig helg. I fredags fick nordvästra Kreta en riktig snyting – igen. Jag känner verkligen med dem där borta med raserade broar och vägar och annat elände. Som grädde på moset har de idag haft en jordbävning mellan de smala halvöarna som sticker ut väster om Chania och den var på 4,2, på 8 km djup och inte långt från land. Väldigt glad att jag bor i sydost med sina för- och nackdelar, för tillfället bara fördelar. Var och en får sitt, men det kan vara i någorlunda rimliga doser.

Idag gav jag mig ut på arbete. Mina flyers (infoblad på hotell) kan inte längre beställas via nätet så det var dags att leta upp något lokalt tryckeri. Lite, lite dyrare, men vilken service! Vill du ha dem imorgon, undrade killen. Nej, nej, det räcker med fredag, tyckte jag. Hoppas de blir bra!

Se’n gav Panda och jag oss upp i bergen för att kontrollera några delsträckor. Om någon fick syn på mig så trodde de nog att jag var vilse eller bara snurrig. Av fyra möjliga delsträckor fungerade två riktigt bra. Och delsträckan på mitten av vandringen blev också bra. I nästa vecka ska jag vandra hela och sedan läggs den in på vandringslagret.
På hemvägen körde jag in till en by där jag haft problem som jag framfört till byn och de har varit hos kommunen. Traskade runt och det verkar som om problemet är löst. Väldigt bra! Annars hade jag fått göra en stor och genomgripande ändring inte skulle bli så bra som nuvarande.

På tal om vandringslagret så är det med delade känslor jag letar nya vandringar. I år väntar ett mellanår, en inte så bra säsong. Jag har färre frågor som gått till bokning än vanligt. Har fått veta av andra som ordnar olika veckoresor o likn att bokningar i år är lägre än vanligt. Av de större reseföretagen har en dragit ner på sina resor, en annan signalerar nedgång i antal bokningar med 25 % eller mer. Och det är Medelhavet som får ta den största smällen. I intervjuer har fler svenskar än vanligt sagt att de planerar att semestra i Sverige i år. Och det är ju roligt – man måste inte resa iväg för att ha en bra och fin semester.

Men för oss småföretagare, tavernaägare osv är det inte så kul. Varför blir det så här? Ja, förutom restrender som är svåra att få grepp om så nämns ”flygskammen”, flygkraschen i Etiopien och valutakursen. Som alternativ till flyget talar en del om tåg, men det verkar inte alldeles enkelt att sy ihop en resa mellan olika länder i Europa och dessutom tar det längre tid att resa med tåg än med flyg. Givetvis kan man se tågfärden som en del av resan, men det tar tid att ändra folks sätt att tänka och vanor. För öarna i Medelhavet så är det en olycklig utveckling eftersom båt inte är något bra alternativ, kanske det s k ”båtluffandet” också minskar i år. Båt lär vara lika dåligt eller värre för miljön än flyget. Det beror lite på vem man lyssnar på. Det svåra med miljöfrågor tycker jag är alla självutnämnda experter, det blir svårt att veta vad och vem man kan lita på.
På de fyra år jag hållt på har det inte sett så osäkert och skakigt ut som i år. Vi får hålla tummarna och utvärdera säsongen i oktober-november.

Till två andra saker! Vandring har den stora fördelen att det ger från- och avkoppling och om man kan släppa taget så får hjärnan tumla runt på egen hand. Tankar tar nya banor och hittar andra vindlingar. Många av mina bästa beslut har kommit till mig på vandring. Det hände igen i förra veckan! Något jag funderat över, stött och blött under vintern, bara kom. Ett stort beslut för mig och då är det viktigt att det verkligen ”sitter”. Och det gör det nu! Och det är så gott!

Den andra saken gör att jag är alldeles rusig! Jag har tidigare berättat om flickr-gruppen Fotosöndag som jag deltar i då och då. I söndags laddade jag upp ett foto som jag var väldigt nöjd med. Det var inte tekniskt eller exceptionellt på något sätt. Och det bara började rassla till! Jag har aldrig haft så många besök till min flickr-sida som från söndag fram till nu, aldrig så många som tittat på ett foto, aldrig så många ”fave” och finfina kommentarer! Och inbjudningar från sex olika grupper om att lägga till fotot! Fått många nya följare så nu är jag riktigt nervös. Kan jag leverera, jag som bara är en glad amatör med okomplicerad digitalkamera?
Jag kanske ska fundera på att byta inriktning på min firma.
(här är fotot)

Imorgon tänker jag mig att styra kosan mot Lasithi-platån för att se hur långt våren kommit där uppe och få mig lite plan vandring. Men kanske jag ändrar mig på morgonen – vem vet!?
Ha det gott!

PS. Mer om Fotosöndag i Inte linslus utan bländande avtryckare och Bra, dåligt, biltur, vandring och mer.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Turgumma, nationaldag, smällar. Och våren så klart!

Nu börjar det våras i sta’n också. Aktiviteten höjs då renoveringar går in i slutskedet, sista lagret färg ska strykas på, bord och stolar ses över. På turistsidan vaknar turistshopparna till liv och de stora hotellen som har kontrakt med resebolag ska börja öppna i början av april.

Turgumma

I fredags slockande hela Kreta pga en explosion i ett kraftverk i Iraklio. Brandkårer från olika delar av ön ryckte ut och nere hos oss hade vi el igen efter 2,5 timme. Troligen gjordes en provisorisk omkoppling för skador efter explosion och brand måste ta några dagar att reparera. Jag hade storstädning av balkonger, jalusier osv när jag upptäckte att jag inte hade tillräckligt med hushållspapper till fönsterputsningen. Alltså fick jag ge mig iväg till super market och sedan hem och göra klart. Det var inte förrän på kvällen som jag insåg vilken turgumma jag varit! Hade jag gått upp till super market 1 (en) timme senare hade jag suttit fast i strömlös hiss i 2,5 timme! Man ska vara tacksam för det som kommer i ens väg, men man kan också vara tacksam för det som tar en annan väg!

Nationaldagen

I måndags var det Greklands nationaldag som firas till minne av att Grekland 1821 utropade sig som självständiga från osmanska riket. Det mottogs inte med applåder utan ett 11-årigt självständighetskrig startade så officiellt blev landet självständigt och monarki 1832. Fast landets gränser såg inte riktigt ut då som de gör nu.
Det var lite osäkert med firandet för vi hade halv storm, men jag traskade upp till paradgatan. Och där var det soligt och bara lite vind! Gatans sträckning och vindriktningen sammanföll inte utan husen läade. Så kom då olika frivilligorganisationer, idrottsföreningar, hamnpolisen, skolorna osv marscherande med fanor och flaggor. Jag fick ungefär samma tankar som tidigare, men i år var några nya i skenet av att jag börjat dyka ner i Greklands moderna historia. Festligt och högtidligt var det i alla fall!

En liten twist: jag kommenterade till min språklärare att jag tyckte det var konstigt att det alltid (karneval, nationaldag, ochi-dagen osv) är samma polis som åker på uppgiften att gå fram och tillbaka som nå’n sorts sambandsperson. Han är smal och har kollegor som skulle må bra av att röra på sig, om man säger så. Min språklärare letade upp ett foto på sin mobil och visade mig och jag kunde peka ut vem jag menade. Då skrattade Manolis och sa: ”Ia, det är polischefen!”. Inte så konstigt att han håller ett öga på allt och alla. Man kan kanske ursäkta min okunskap med att det är ett gott tecken att inte känna till polisen alltför bra. Hm.

Smällar

Då och då får man sina smällar som liksom gör att livet stannar upp en stund eller att man hajar till i tankevimlet. I veckan tappade jag min kamera rakt ner i stenläggning. Jag slutade andas. Stod stilla och tittade på den ungefär som om jag trodde att den skulle ropa något till mig som t ex ”Aj, aj, aj!”. Lyfte långsamt upp den och började kontrollera den. Jodå, den gick att slå på. Jodå, den gick att ställa in. Jodå, den gick att ta foto med. Jodå, skärmen på baksidan var hel. DÅ började jag andas igen!

I tisdags var det dags att fylla på Panda. Jag har förstått att det är mycket diskussion i Sverige om bensinpris så här kommer en liten jämförelse. 1,595 euro/liter. På det ska man lägga att grekiska löner är betydligt lägre än svenska löner. Jag slutar inte att förvånas över att det körs så mycket bil här och att kollektivtrafiken är så dåligt utbyggd. För egen del började jag i tankarna gå igenom alla körningar sedan förra tankningen för att se vilka som varit onödiga. Och givetvis fundera över om jag ska behålla Panda, men kom fram till att vi kör en månad till. Det kostar också att gå till terapeut för att behandla allvarlig separationsångest….

Våren

Oj, vilken underbar vår vi har i år! Jag vandrade i tisdags och det kändes som om jag vadade i ett vårhav. Det havet har flera gröna nyanser, massor med blommor och en mängd insekter, fjärilar, bin och andra kreatur. Jag kontrollerade en sträcka som jag erbjuder kunder och tog en ny sträcka tillbaka till Panda. Möttes av aromatiska kryddofter! I år behöver man inte gå fram och ta i dem, de nästan stinker! Om två månader ungefär doftar de mest damm.
Det finns de som går på orkidéjakt och visst är de vackra, men jag är betydligt mer fascinerad av de små växter som knappt når över markytan. Där finns de roligaste kreationer, skiraste små skönheter och växter med ovanliga former. För att få del av den undre världen måste man sakta in, ibland stanna och sätta sig ner, vika undan grenar. Det är rogivande för både kropp och själ. Jag hoppas att orkidéjägare inte missar allt som pågår runt de rara plantorna.
Sex timmars gränslös och avkopplad njutning med fikapaus på kafenio i mitten – en dag att vara tacksam för.

Mycket nederbörd i vinter – här en ny liten ”sjö”!

Till sist

Idag skulle jag egentligen städa, men vi ska ha några dagar dåligt väder så jag ska passa på att vila mitt dåliga knä. Det var blivit lite överansträngt efter den kalla, passiva vintern så jag får låta våren fortsätta där ute och se till så att jag kan dyka ner i den igen i nästa vecka.
Ha en fridfull och skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Våren tuffar vidare

I söndags var det riktigt vårväder! Ovanligt mycket folk som inte kunde stå emot att ta en promenad, några hade varit i kyrkan. Och ”mina” gubbar på mitt frukostställe diskuterade livligt och spelade tavli som vanligt. Inte kunde man vara inomhus en så’n dag så jag och Panda tog kustvägen upp till Agios Nikolaos. Havet är aldrig så vackert som i mars då det de flesta dagar har en djup, mättad blå nyans som inte liknar något annat. Jag antar att den kommer av växlingen mellan vinter och vår, att luften är speciell.
I Agios Nikolaos stod det turistbussar, turister promenerade i sta’n, både enskilt och i grupper, och några turistshopar var öppna. Eftersom de pratade tyska så var de antingen tyska vinterturister som chartras till Kreta att shoppa (enligt framgångstrikt koncept i bl a Turkiet; det började här på Kreta förra vintern) eller de första turisterna för säsongen. Jag lutar åt det senare. Första charterplanet brukar komma vid denna tiden, det kommer till Iraklio och från Tyskland. Tyskarna är de som har längst säsong på Kreta (och skandinaverna kortast).
Jag promenerade runt lite i lugna Agios Nikolaos, fr o m maj och över sommaren åker jag inte dit för då är det alldeles för mycket folk och ”kommers”. God crepes och gott kaffe på Asteria, studerade folklivet en stund, sedan bar det hemåt.

Jag har haft två vandringsdagar. Våren fortsätter framåt med fågelkvitter, knoppar, nyutslagna blommor, olika nyanser på träd och buskar allt efter när de slår ut vilket gör bergssluttningarna vackert skiftande. Påminner nästan lite om höstens palett! Det verkar som om all nederbörd har gett växterna extra liv. Det finns ett överflöd av knoppar och plantor som jag sällan skådat. Killingar letade efter ansvarslösa, slarviga mödrar som traskat vidare utan sina telningar, några grodor (paddor?) förde ett förfärligt oväsen i en vattenbassäng, rovfåglarna såg nästan ut att njuta av att kunna ligga och segla, segla och segla i oändlighet. Grisar tillhör inte vanligheterna, men på ett ställe uppe i bergen kan de dyka upp. Vädret är bra för vandring. Det blir varmt på eftermiddagen, men då kommer svag, kylig vind och svalkar. Och de långa vandringsbyxorna är undanlagda i vinterskåpet!

Den ena dagen blev det en lång och jobbig vandring som jag tänkt använda till endagskunder, men den blev inte bra så den åker i papperskorgen. Den andra dagen blev en kort vandring på ganska platt område – en skön omväxling.

Efter den långa vandringen tog jag taxi tillbaka till sta’n och det blev också en tidsresa! Vi har trevliga taxichaufförer, men alla kan inte så mycket engelska. Det kunde den här mannen som jag åkt med tidigare. Denna gången undrade han när jag kom till Ierapetra första gången (vilket var 1987). Det visade sig att han då körde buss för en firma som hade kontrakt med bl a Vingresor och han körde utflykter och transit. Oj, vad vi satte igång att minnas hotell, personer osv! Plötsligt slog en tanke mig och jag berättade den för honom: Det kan ju faktiskt vara så att jag åkt med honom för sisådär 30 år sedan och nu satt vi i taxibil 2019. Ja, vem vet?
Jag känner mig så rotad i Ierapetra och det är en märklig känsla eftersom jag inte är född här, inte växt upp här eller haft mitt yrkesverksamma liv här (förrän nu några år på slutet). Vi människor är så sammansatta av minnen och vår historia, men till stor del formar vi den själva.
Ibland pratas det i resesammanhang om hur många länder man besökt, vilka städer man varit i osv, ibland nästan som om det är en tävling. Jag är en ”blandresenär” som tycker om att upptäcka nya platser. Men jag är också något som då och då ses över axeln eller nämns lite nedsättande: jag är en återvändare. Jag tycker om att upptäcka och lära känna en plats djupare. Var och en på sitt sätt!

Jag tog några blommor med till dig från mina två vandringar denna veckan! Översta raden är två av mina favoriter. Mimosa därför att den blommar så överdrivet mycket, den bjuder på riktigt överflöd. Och den andra för att den är så skir och graciös att jag bara vill kupa mina händer kring den som skydd. Den är så vacker att det nästan gör ont.
(klicka på fot för större format!)

Nu regnar det uppe i Dikti-bergen coh det hänger mörka moln över Thripti-bergen. På närmare håll ser jag min smutsiga balkong, men den tar jag imorgon!

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Semesterdags – funderingar och tips

Vintern har just nu en dödsryckning, det blev kallare och ska regna, men det är typiskt mars och typiskt årstidsväxling. Karnevalen i söndags var en härlig fest på gator och torg i helt otroligt fint väder. Foton finns på min flickr-sida och här en video (den börjar efter borgmästarens välkomsttal):

Nu är vi i fastan och enligt strikta fasteregler fick man inte äta första dagen, dvs i måndags. Jag körde till Sitia och åt bl a en väldigt god bifteki. Men det är inte fastan jag tänkte blogga om idag utan semester. Jag är i den lustiga situationen att jag i vår är både turist och arrangör. Ett ben på var sida med andra ord. Det sätter igång en hel del tankar, först av allt vad är semester egentligen?

Själva ordet kommer från latin och betyder ”sex månader”. I det gamla Rom var den tid man kunde ha ett ämbete sex månader och därför används ordet ofta i andra språk för det som vi i svenskan kallar termin.
Synonymer: ledighet, ferie, vila, rekreation, lov, fritid, fridagar. Motsats: arbete.
Och den betydelse vi vanligen lägger i ordet: ledighet från arbete, t o m lagstadgad.

Då går mina funderingar så här att vi kan väl tänja lite på begreppet och säga att semester betyder avbrott i den vardagliga tillvaron. För visst kan vi alla behöva komma ifrån då och då? Med den definitionen har jag inte haft semester sedan 2011. Januari 2012 började min arbetslöshet och det kan jag lova att arbetslöshet är ingen semester. Så startade jag min firma och även om min far hade egen firma var jag oförberedd på känslan av att ständigt, ständigt vara ”i tjänst”. Inte kontrollerat e-post en dag – tänk om jag missat en förfrågan eller en bokning! Vad kan jag mer göra för att synas och höras? Har jag varit tillräckligt aktiv i sociala media? Hur blir jag mer ”säljande”? osv osv osv

Resa är bokad! Jag ser fram emot att byta miljö, allt jag ska uppleva, alla nya intryck. I maj åker jag sex (nästan sju) dagar till Rom. Det är mitt tredje besök i den eviga staden, jag har hittat ett boende som jag är väldigt nöjd med – läge, pris, stil, värdinna. Det tog lite tid att hitta det, jag förstår inte alla dessa hotell och B&B som är ”Boutique”. Ofta har de en anonym inredning som inte säger ett skvatt om var man befinner sig.

Jag delar upp en resa i tre delar där jag tycker om alla tre: innanunderefter. Innan är när man letar information, planerar, funderar. Alltså har börjat suga på karamellen. Under är själva resan som är intensiv med alla sinnen skärpta och öppna. Efter är när foton ska tittas på (förr gick man i otålig väntan på framkallningen), gås igenom, gallras och sorteras. Det är då man suger ut det sista av karamellen, men varje gång i framtiden när man tittar igenom foton kan man känna smaken….
Nu är jag igång med resans första del: innan. Jag har skummat resebloggar, men de jag hittat hittills skriver mest om de kända sevärdheterna. Jag önskar hitta lite mer personliga, okända saker som inte står i guideböcker eller på hemsida för turistbyrå (fast den är bra för att hitta vad som är aktuellt och på gång). Jag googlar som en tokig på alla möjliga kombinationer. Det är ju en stor stad packad med saker att uppleva så man måste begränsa sig.
Denna gång riktar jag främst in mig på parker (har hittat tre på gångavstånd!) och konst. Jag har funnit en konstblogg som ska utforskas ytterligare. Så snubblade jag över en guide på nätet som listar ”öppna platser”, de ska också vävas in. Utöver det blir det mycket strosa, fika och glo på folk, äta god mat och förhoppningsvis några tips från värdinnan på mitt B&B. I bakhuvudet lurar ett nytt besök på Forum Romanum, det blir man aldrig färdig med, men kanske det får vänta till nästa besök.

Det är inte så att jag har en lista över sådant jag ”ska hinna med”. Det som inte blir blir inte. Och annat dyker upp som man fångar i flykten.

Ett dopp i Fontana Di Trevi? Ja, varför inte! Lite Dolce Vita skadar inte – men var är Marcello?

Så är det det där med ”ledig”. Jag ska försöka koppla bort och av så mycket som möjligt, tror det blir ganska lätt i den miljön. Frågan om laptop ska med eller inte är fortfarande öppen. E-posten måste jag hålla ett öga på så det blir 97 % ledighet. Ungefär.

På sociala media börjar nu frågor om olika saker att dyka upp inför semesterresor. Många anger att de använder TripAdvisor och där har jag några synpunkter. Lita inte på alla omdömen du läser och tro inte att ”allt” på ett resmål finns på TripAdvisor. Det är inget skumt med arrangörer som inte finns där. Det kan vara ett medvetet val eftersom det kostar pengar för vissa verksamheter. Det kan vara att registrering inte blir godkänd och där befinner jag mig. Efter flera försök gav jag upp. Man kan nämligen inte kontakta TripAdvisor och få veta varför en registrering inte gått igenom.

Googla med fantasi, olika kombinationer och olika språk. Surfa runt med hjälp av länkar för en länk på en sida kan leda dig till något riktigt intressant. Sök andra tjänster som t ex GetYourGuide där du för en billig peng kan bli guidad av någon som bor på plats. Läs bloggar, jag söker t ex på ”rom blogg” och utifrån sökresultatet förfinar jag mitt sök.

”Men himmel så jobbigt och onödigt, jag ska ju vila, sola och njuta”, tänker du kanske. Avkoppling, vila, fritid osv kan ju också vara att göra något som skiljer sig från vardagen. Kanske prova något du aldrig har gjort? Eller göra något du gjorde för längesedan och skulle vilja prova igen? Se så mycket som möjligt av resmålet? Även på traditionella solsemesterorter finns bra utbud. Jeepsafari, dykning, ridning, båtturer, klättring, köra fyrhjuling i bergen, prova motocross, cykling, vandring, få massage och pedikyr, följa med på en intressant tur med guide. I vårt område kan du dessutom vandra med åsnor hos ett engelskt par (de har även glamping) och hälsa på omhändertagna hundar hos ortens eldsjäl. Du kan åka ut till ön Chrissi och tro att du är i Västindien för en dag. Du kan….ja, det finns mycket!
Så sök på hela nätet och komplettera på plats med att gå till turistbyrå eller ”travel agency” (små kontor som har info och säljer olika biljetter). Se så mycket som möjligt av resmålet så du får valuta för dina hårt förvärvade pengar och semesterdagar! Åker du ofta till samma resmål? Upptäck andra sidor hos den – gör inte samma sak om och om igen. Blanda nytt och invant.

Se’n är det en annan sak att jag givetvis tycker att du ska vandra eftersom du då får en totalupplevelse av landskap, natur, vila, av- och urkoppling. Och som av en händelse har jag för tillfället rabatt på bokningar som görs i mars (se nedan)!
Allvarligt talat så är vi några stycken som erbjuder vandringar på Kreta. Läs noga vad det är vi erbjuder så du får det du vill ha. Våra upplägg skiljer sig ibland ganska mycket.

Nu ska jag, med goggles hjälp, grotta ner mig på nätet i ”rom palazzo”. Ciao! E un grande fine settimana!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!

Undrade du varför det inte kom något blogginlägg i början av veckan? Kanske du till och med saknade mig en smula! Jag har helt enkelt inte haft tid. Mars kunde inte ha börjat bättre! Våren har tagit ett stort steg fram och knuffar ganska hårt på vintern. Så snabb vår som vi hade ifjol då varken människor eller natur hann med vill vi egentligen inte ha, men just nu är värmen så välkommen att ingen bryr sig.

Tänk, det verkar som om det finns ett liv efter den värsta vintern i mannaminne!

I söndags lockade solen ut människor på sta’n som promenerade och fikade. Barnen hade någon aktivitet, det är mycket så’nt nu under Apokries. Alltså kunde man se Spiderman och Batman cykla på strandpromenaden och stanna till vid tidningsbutiken för att handla lite godis. Medan de var där inne jagade Snövit duvor på torget.

Sent på eftermiddagen gick jag på bio. Vi har en s k premiärbiograf som är bland de första att få nya filmer (ja, även före Sverige). Jag såg ”A star is born” – en medioker film som inte lämnade något större intryck. Spara de pengarna om du tänkt gå och se den. Idag meddelade biografen att de tyvärr måste stänga helt och hållet. Så synd! Det streamas väl så mycket film idag att de inte kan få det att gå runt. Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för stor duk ska ses på stor duk. Det är skillnad på biofilm och tv-film. Så det så!

I lördags fick jag veta att taverna Brusco ska stänga i slutet av månaden. Även det ett trist besked. De har haft ett lite annorlunda stuk vilket gett omväxling. Nu försvinner det alternativet vilket kommer att bli mycket saknat av undertecknad. Deras sallader….mmm……

Sol och högre temperatur en dag. Två dagar. Tre dagar. Skulle detta verkligen kunna hålla? I tisdags parkerade jag mig mitt i solen på vårt kondis på torget, beställde in starkt, gott kaffe och två kakor. Sedan fick solen bränna ända in i minsta skelettdel – å, så skönt! Olika arbeten pågick på gator och hus så slagborr och annat väsnades, men inte ens det kunde förta njutningen. När jag knappt kunde sitta kvar utan betedde mig som en baconskiva i ett stekjärn flyttade jag in i skuggan. Och då kändes vintern i vinden.

I onsdags arbetade jag. En av mina vandringar har fått problem på en delsträcka så jag fick ge mig ut för att försöka hitta en ersättning. Det blev inte bra. Nåja, jag vandrade den gamla delsträckan också. Och tänk! Ett problem löste sig av sig själv, det andra löste jag. Nedslaghet förvandlades till uppslaghet. Bra dag, tänkte jag, och vandrade in i en by med ett stort leende på läpparna. Då drabbades jag av Murphy’s lag eller om det var ”lagen om alltings jävlighet”. Ett nytt problem dök upp, ett problem som jag blev så ledsen, irriterad och arg över. Lösning? Vette sjutton, men jag måste knäcka det.

Torsdag skulle det städas, men inte tusan kan man städa när solen vräker ner sjunde dagen i rad! Vem vet när den bestämmer sig för att släppa fram moln, regn och blåst? Damm springer ingenstans (tyvärr!). Jag tog mig igenom lektion i grekiska med mycket skralt resultat, tror att jag är solvärmehög. Efteråt tog jag en bok under armen, parkerade mig i solen på etablissemang som serverar gott kaffe och chokladsufflé. Varm. Jisses, vad det är gott att leva!
På vägen hem stannade jag vid taverna som fått problem i och med att havet ätit sig in så marken underminerats. Det är kommunen som äger marken så de är där och reparerar, hoppas de blir klara snabbt. Tavernaägaren och jag pratade lite om hur året kommer att bli, bokningsläge, finns några orosmoln som kan betyda om- och avbokningar osv. Jag har ett ovanligt läge i år där hittills färre förfrågningar än vanligt resulterat i bokningar. Eftersom jag har återvändande kunder så utgår jag ifrån att konceptet är bra. Så finns allt det där som inte går att påverka: restrender, valutakurser, politiskt läge, väder…ja, ja, det är bara att vänta och se. Och hålla tummarna.

Igår drog jag på shorts, packade ryggsäcken och lät Panda ta mig västerut. Heldagsvandring lockade och det blev det. I början av vandringen kände jag mig plötsligen fnittrig! Jag kom på varför: du vet uttrycket att vara som omsluten av bomull? Jag har omsluten av fågelkvitter och inte vilket fågelkvitter som helst. Det var kraftigt, glatt, tokigt, vilt, fritt och fullt av galen lycka. Kan man bli annat än så glad att man blir full av skratt!?

Vitt och gult i olivlundarna! Det gula är blomman som kommer före jul (och som jag glömt namnet på) och det vita är kamomill.

Resten av dagen och vandringen behåller jag för mig själv, hoppas du inte misstycker. Efter sju timmar var jag svettig och trött. Välmående och nöjd. Och tacksam.
Fast helt lottlös ska du inte bli, jag har plockat några blommor till dig! I översta raden till vänster Ebenus cretica som försiktigt känner sig för, det är lite tidigt för den. Utslagen färgar den vägkanter och bergssluttningar röda tillsammans med (till höger) Calicotame villosa som nu börjar färga bergssluttningarna gula. Och nej, det är inte den vi kallar ginst, den blommar senare, men båda är ärtväxter. 

(klicka på foto för större format! fler foton på flickr.com)

Nu är det dags för helg och då ska vi fira för imorgon är det karneval! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Efter stormen stor tacksamhet

Ingen har väl missat vilket oväder som svepte över Kreta i början av veckan. Det drabbade nordvästra Kreta värst med bortspolade broar (8 st totalt), vägar som försvunnit, ras, isolerade byar. Några dagar tidigare slog ovädret till på Malta där de plockade fisk på gatan – så kraftigt stormade havet!

Igår skulle vi enligt prognosen ha dimma, men vem bryr sig om sådana petitesser. Det var bra att jag inte brydde mig för det blev en alldeles otroligt fin vandringsdag! Klarblå himmel, solsken och absolut vindstilla när jag startade vid halv åtta. Dimslöjor låg här och där, det var så vackert. Upptäckte efter en stund att jag vandrade mycket långsammare än jag brukar. Det var så vilsamt och njutningsfullt så kropp och själ ville ta tillvara varje steg, varje minut. Därför passar inte en massa ord och meningar utan denna gåva till dag ska beskrivas sparsamt och försiktigt. Jag delar mina intryck med dig. Luta dig tillbaka, se Kretas vackra landskap och slå på sinnena.

Tuppgal. Morgondimdroppar på blad och gräs. Inga blåsljud. Fågelkvitter. Hundskall. Värmande sol. Frisk och klar luft.

Mer fågelkvitter. Duvskrik. Rovfågelssegling. Vattenporl. Kattsmyg.

Vila. Njuta.

Studie av mandelblom och vildpäron – äntligen såg jag skillnaden! Insektsnurr. Skira fjärilsvingar. Giriga, ivriga bin.

Människosteg och ”kalimera”. Byliv. Fjärran bilmotor. Glada barnröster. Ankkvack.

Återvändande liv.

Katt som värmer sig i solen vid en vägg – solkatt? Hundskall.

Dignande, tunga träd som nästan inte orkar hålla citronerna och mandarinerna. Fruktsaften bubblar.

Forsande vatten. Vattenpölar. Pölar som små sjöar – vattenpölssjöar? Vada. Torra fötter – glädje över bra kängor. Djupa vattenfåror i grusväg.

Blomknoppar. Utslagna blommor. Fågeldans. Olivträdsblomsknoppar.

Vila. Njuta.

Från olivlund motorsågsburr och eldknaster.

Stillastående, äta glupskt med ögonen. Berg. Skrevor. Hav i fjärran. Suddig horisont. Gröna sluttningar mot snöklädda toppar.

Tändarknäpp vid veke i kapelloljeglas. Avskildhet och frid. Malvingeslag mot fönsterruta.

Små fina bomullstussmoln. Viskningsvindssus i träden.

Sinnena utanpå huden. Vid lunchen kändes varje druva i vinet, varje ägg i omeletten, varje solstråle på kinden och varje våg hade sin egen röst.

Lycka.

Här får du en solvarm och glad kram!

(klicka på foton för större format)

Ha en skön helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Tredagarstripp, del 2

Det gäller att smida medan järnet är varmt och minnet klart så redan idag kommer del 2. Den här trippen handlade inte bara om att se sig omkring, njuta av vackert landskap och skön natur (del 1 finns här). Det var också en mötestripp. Inte sådana där affärsmöten eller APT eller liknande utan möten med människor. Och jag måste börja med en kort förklaring!

Social media har mörka baksidor som tidsslukare, uppmärksamhetssvamp, snedbildsförmedlare (alla är lyckliga och glada…). Lägg därtill spridning av felaktg information eftersom källkritk är jobbigare än att klicka ”dela” och att det för många är en kanal där man kan ösa ut frustration och hat. MEN det finns i alla fall en stor och bra framsida: människor får kontakt! Jag är ingen duktig användare av sociala medier, jag finns bara på facebook. Där försöker jag sprida min blogg så mycket som möjligt och även information om mina vandringar. Det gör att jag har fingrarna nere i en del syltburkar, dvs olika grupper. Därifrån har människor tagit kontakt med mig och det händer att de reser hit till Ierapetra och vi ses på strandpromenad eller över ett glas vin. Jag tycker det är fantastiskt att med hjälp av nätet i verkligheten få träffa människor som jag annars aldrig skulle stöta ihop med. På så sätt kan sociala medier vara berikande i livet, alltså det livet som rusar fram bredvid den digitala världen.

På denna trippen väntade tre möten, men vi börjar från början! I de fall ett etablissemang har egen hemsida har jag länkat till den. I de fall då det bara finns facebook-sida länkar jag inte eftersom inte alla har facebook utan då har jag snott ett av deras foto. Tyvärr så minns jag inte vad cafét hette i Agia Galini så det hoppar jag över.

Eftermiddag dag 1

När jag körde upp till Rethymno, stannade jag i Spili och träffade Eva och Bo. De har renoverat ett hus i övre delen av byn. Det tog ungefär ett halvår och nu har de bott där i cirka två år. Husesyn givetvis och sedan en titt på foton hur det såg ut från början och arbetet framåt. Oj, vilket arbete det ligger bakom de renoverade, fina hus vi ser! Ibland när jag går förbi ett gammalt halvraserat hus så tänker jag att så fint det skulle kunna bli, men sedan går jag därifrån. Jag måste erkänna att jag hade vänt i dörren till Evas och Bos gamla hus. De fick kontakt med en lokal byggare och satte igång! Intressant att få se hur en pumpa kan bli en gyllene vagn på riktigt och inte bara i sagan. En härlig eftermiddag med annat prat och en promenad i byn.

Kväll dag 1

Så kom jag fram till Rethymno och checkade in på Rethymno House. Enkelt boende, men jag behöver bara någonstans att ha mina grejer, sova och duscha. Läge är viktigare för mig och det här låg perfekt i gamla sta’n, nära till flera parkeringar. Priset var väldigt bra, jag lägger hellre mina pengar på annat än ett rum. En mycket trevlig ägare tog emot och fick mig att känna mig välkommen. Han klarade dessutom fiffigt av att jag inte hade något giltigt id. Jag hade glömt passet hemma i Ierapetra precis som jag gjort en gång tidigare…ska jag aldrig lära mig!? Frukost ingick inte, men då gick jag bara runt hörnet till Stella’s Kitchen där jag blev mycket väl omhändertagen.

På kvällen dags för middag med Anette som har lägenhet i sta’n, men fortfarande bor i Sverige. Hon var nere i Ierapetra ifjol och kommer igen i april. Hennes granne i Rethymno, Marie, hängde på och det blev mycket prat om pensioner (vi är alla tre födda samma år), gå in i väggen, Kreta, mat, givetvis hur vi fått kontakt med varandra…..det tog aldrig slut! Vi hade kunnat fortsätta ett bra tag, men Marie blev trött (hon är yngst…) och gick hem medan Anette och jag behövde en sängfösare i den milda, sköna natten. En bra avslutning på en supertrevlig kväll!

Vi åt på taverna Samaria (på strandpromenaden) som jag kan rekommendera om du vill äta mat i sta’n som smakar som maten gör i byarna. Rustik, mustig mat! Gå ut i köket och se vad som finns i grytorna!
Sängfösaren smuttade vi i oss på Galero (vid Rimondi-fontänen) och fick en pratstund med Katarina som jobbar där. Hon har bott på Kreta, flyttat tillbaka till Sverige några år, men är nu tillbaka igen.

Eftermiddag dag 2

Jag hade inte hittat några öppna tavernor på min biltur så det fick bli en sen liten matbit i Rethymno tillsammans med en stärkande kopp kaffe. Jag hittade ett litet ställe som heter To Havesiliki (på en hörna i närheten av Metropolitan-kyrkan, på gatan Mousourou). God mat, gott kaffe. Lugn omgivning och varm stämning. Kändes nästan lite som ett studenthak. Såg senare på nätet att på kvällarna är det musik, ofta traditionell musik.

Kväll dag 2

Jag hade bestämt träff med Kathryn och Fred som pensionerade sig och flyttade ner från Stockholm för cirka 2,5 år sedan. De har varit i Ierapetra och vi träffades senast strax före jul 2017 då jag var uppe i Rethymno. Så jag stod där och väntade på dem utanför en stängd restaurang – så bra koll har pensionärer! Vi traskade iväg till en annan restaurang och åt gott med riktigt gott vin. Och ouzo och raki så klart. Började ganska tidigt och sedan pratade vi i ett fram till strax efter 1 på natten. Då hade andra gäster kommit och gått och personalen verkade pigga på att gå hem. Vi smög ut i natten som nästan andades vår och slank in på ett litet ställe. Där spelade de musik som vi kände igen så då var vi ju bara tvungna att dansa. Strax efter 3 skildes vi åt utanför och stapplade hem till våra sängar. En riktigt helkväll!

Vi åt på Asikiko (på Emmanouil Vernardou) som har modernare grekisk mat. Jag tycker det är så härligt och spännande att det kommer mer och mer där man på olika sätt vidareutvecklar den grekiska maten. Samma fina råvaror, samma grundbas och så twistar man till det.
Baren som fick njuta av våra kroppsrörelser och servera den sista drinken (den där som man någonstans vet att man egentligen inte behöver, men va’ tusan – vem bryr sig om imorgon…) var Smooth (på Fotaki). Ett mysigt och fint litet ställe.

Rethymno

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Rethymno. Jag tror att det är en stad som inte riktigt kommer till sin rätt under vintermånaderna. Förberedelser för karnevalen var igång med vimplar och diverse figurer uppställda längs med gator och på torg. Gamla sta’n i Rethymno (och också i Chania, tycker jag) har en byggnadsstil som saknas hos de fyra andra städerna på Kreta. Jag tycker om gränderna och gångarna, jag tycker om jordfärgerna men tycker också att de gör att det blir lite mörkt och dystert på vintern. En sak gör mig ledsen och jag förstår inte att man vill bo i det – allt klotter. Och det är inte en liten tagg här och en annan där utan mycket klotter och vanligt förekommande. Så här kan en fin gränd se ut i gamla sta’n:

och så här kan gränd och gång också se ut:

Ja, inte är det vackert eller snyggt eller trivsamt.

Så var det dags…

…att bege sig hemåt till Ierapetra! Härliga möten med mycket prat och utbyte av tankar och funderingar. Det är också intressant varför vi är här eller på väg att flytta hit. Alla har sina historier och skäl som t ex att behöva göra en större livsförändring, vilja leva i ett behagligare klimat, känna något speciellt för Kreta. Det kan vara flera skäl som samverkar, men det finns ofta någon utlösande eller huvudsaklig faktor. Gemensamt för oss och oavsett vad vi stött på på vägen så trivs vi här, ångrar oss inte och tänker stanna kvar.

Och så himla skönt att få höra mycket svenska och prata svenska i möte efter möte. Det gjorde det lite trögt på lektionen i grekiska i torsdags. När jag förklarade att jag var helt inställd på svenska efter dessa dagar sa Manolis att då var det bara att slå över till grekiska istället. ”Bara”!? Tänk, om det var så enkelt.

Imorgon söndag – ha en skön och fridfull vilodag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sicken vicka!

Ja, det här har varit något av en vecka med ytterligheter, det har gått upp och ner. Den började bra, det återkommer jag till. Det som varit neråt är dels vädret, dels en tråkig nyhet.

Vädret

Väderfronten, som fått namnet Chioni, som drabbade Kreta denna veckan slog till riktigt hårt på nordvästra Kreta. Där duggade översvämningarna tätt, vägar förstördes, träd föll, byar kunde inte nås och Lidl i Platanias fick stänga när de låg som en ö i en mindre sjö!
(klicka på foton för större storlek!)

Du som är på sociala medier har antagligen redan sett flera bilder, om inte så finns bilder här. Igår var Lasithi-platån en sjö så det dröjer nog ett tag innan vårbruket kommer igång:

Foto hämtat från facebook ”siganos j oropedio lasithiou”

Vi klarade oss lite bättre här i sydost, men det har regnat, stormat och varit kallt. I torsdags var vi strömlösa i 2,5 tim och tro mig, då blir det kallt inomhus! När strömmen kom tillbaka gick jag ut och åt på taverna som har kamin och jag fick sitta precis bredvid den. Och fick två glas raki som värmde inifrån. När jag kom hem igen hade den värsta kylan fått ge vika för varmluft från AC:n.

Tråkig nyhet

Den tråkiga nyheten i veckan var meddelandet att det nu finns finansiering för utbyggnad av National Road i två projekt. Det ena är från Chania till Iraklio och det andra från Iraklio till Agios Nikolaos. Fortsättningen till Sitia är tydligen lagd i malpåse. Det är givetvis mycket förödande för östra Kreta, i synnerhet för Ierapetra och Sitia. Hela ön ska tydligen inte leva.

Veckans höjdpunkt

I måndags fick jag äntligen en vandringsdag! Så ljuvligt att komma ut, det var två veckor sedan sist. En underbar morgon med sol och vindstilla, fågelkvitter och klar luft. Efter en stund stod jag stilla och bara njöt av 18 rovfåglar som segelflög över Ierapetra-slätten och bergssluttningar. Jag antar att de gladdes åt att inte blåsa bort och troligen så vågade sig möss och annat smaskigt ut denna vackra dag.

Vädret har gjort att jag vandrat väldigt lite denna vinter och det känns i kroppen. Nu får vädret stabilisera sig så man kommer igång i full styrka igen. Fikapaus och då satte jag mig i solen och lät den riktigt bränna på ryggen. Så god värme! Den trängde ända in till de stela, kalla benen och gjorde gott!

Det rann eller stod vatten på platser som brukar vara torra, t o m en stig var vattenfylld. Buskar och träd växer så det knakar, blommor lite här och var, men det behövs mer värme. Våren är inte här än, men tittar vi i kalendern så ska den snart knacka på. Det känns bra!

Vid 13-tiden blåste det kylig vind och alltfler moln kom västerifrån. Vid stenbrottet blev jag stående en bra stund. Efter en stund förstod jag att i den nedlagda delen dumpas kvistar, gamla grönsaksplantor och annat som getterna drar nytta av. De vadade i mat efter det att två lastbilar tippat av sin last.

När jag körde mot Ierapetra såg jag att en lastbil stod och väntade på sin tur. Medan jag stod där och tittade och försökte luska ut vad som egentligen pågick så fick jag en idé till en ”lek med motiv”! Det där med foton är lite roligt – de ljuger ju inte sägs det. Numera kan man försköna och ändra och jag vet inte vad i olika redigeringsprogram, men vi manipulerar ”verkligheten” redan när vi väljer motiv och vinklar. Eller vad sägs om de här två getterna som har det så skönt och mysigt:

Kanske inte så mysig omgivning när vi zoomar ut:

Jodå, de ligger där nere i vänster hörn! Något att tänka på när vi ser ljuvliga foton i resebroschyrer, tidningar osv.

När jag kom till bilen var himlen full av moln, de flesta mörka, och vinden kall. Men vad gör det när man mår så gott, så gott!? Hem till dusch och go’ kopp kaffe.

Hoppades på vandringsväder fredag eller lördag också och prognosen såg bra ut. Då. Den ändrades ett flertal gånger under veckan och blev bara sämre och sämre så någon mer vandring denna veckan blev det inte.

Nästa blogginlägg kommer att handla om Rethymno och lite annat, hoppas jag. Jag ger mig iväg på måndag på en tredagarstur med stopp på dit- och hemväg.

Ha en skön och fridfull söndag!
PS. Fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vi är fortfarande vid liv

Vardagen går lite på sparlåga på vintern och denna vinter mer än någonsin. Det finns de som tror att folk vid Medelhavet vistas och umgås utomhus året runt och det gör de kanske, men inte här där jag bor. På vintern kryper folk inomhus och försöker hålla värmen. Och precis som jag passar de nog på att städa och sortera. Jag är klar med alla skåp, i nästa vecka ska alla kläder gås igenom. Jag har svårt för att kasta saker och kläder, men det finns flyktingar och andra på ön som behöver kläder.
Idag fick vi sol ett tag och det värmde gott! Folk kom ut och tog en promenad på strandpromenaden, lyfte ansiktena mot solen, knäppte upp jackorna. Jag var övermodig och gick till marknaden utan jacka och det straffade sig när solen försvann och nordanvinden fick regera fritt.

Men visst händer det en del saker i alla fall. Jag har börjat på min skrivkurs via nätet som jag fick i julklapp. Den verkar bra upplagd, tydlig och inspirerande. Det är en kurs av Kim Kimselius som heter ”Hitta glädje i skrivandet”. Det kan nog bli precis den peppning och spark i ändan som jag behöver sedan inget förlag ville veta av mitt förra alster. Spännande även om det bara blir för skrivbordslådan, det är ju så roligt att skriva! Denna gången håller jag mig i en kretensisk by…

I torsdags var jag på lektion i grekiska och hade missuppfattat det mesta som vanligt. Hem och städa så försvann en del av frustrationen. I onsdags var vi insvepta i Sahara-damm och det kryper in lite varstans så det kändes skönt efter städningen. Iväg med bilen till de gulligaste och mest ”service minded” killar jag vet! Mitt ärende var byte av olja och oljefilter samt två handtag som hängde upp sig. De tog hand om Panda och förutom det jag bett dem om kollade de alla lampor, justerade parkeringsbromsen, lagade nå’n lampa inne i bilen, fyllde på spolarvätska, tvättade…. Jag kunde riktigt se hur Panda njöt, ungefär som man njuter av fotvård eller massage, du vet. Det där att nå’n tar hand om en och fixar.
Och jag njuter! Jag ska inte kontrollera någonting utan ”kom upp till oss en gång i kvartalet”. Musik för en singel som genom åren kontrollerat ringtryck, olja, spolarvätska, kylarvatten…. nu bara kör jag – underbart!

Fredag blev det en tur till Iraklio för att hämta Billy. Ett ärende är inte nog för en så lång tripp så jag gjorde en dagsutflykt av det. Körde västerut och via Martha och Arkalohori. Centrala Kreta är så vackert och omväxlande med kullar, berg, slätter, vingårdar, byar, olivlundar. Gott om vandringsuppslag, men det får nog torka upp lite först. Irland får akta sig för Kreta kan snart göra anspråk på att kallas den gröna ön! Regnet har gjort så gott, man kan riktigt höra naturen och hela ön säga ”Tack!”.
När jag närmade mig Iraklio fick jag en riktig störtskur, men innan dess kunde jag njuta av Psiloritis vars snövita toppar var solbelysta och en bit ovanför dem låg ett mäktigt svart moln. Andlöst!
Jag kom för tidigt för att hämta Billy så jag tog en sväng i centrum först. En av årets två stora reor pågår så…ja, jag kom hem med två kassar. Omväxlande sol och regn, men jag kunde äta lunch och fika utomhus. Visserligen under markiser och med värmelampor, men det duger! Blev ingen promenad i de gamla kvarteren, men jag funderade över en ny affärsidé – ordna utflykter. Inte till de kända sevärdheterna, det finns det gott om andra som sysslar med, utan typ ”Fotosafari i Iraklio”. Spånade vidare och kom på en hel del, men så slog det mig att jag tror att intresset är för litet. Kreta, och hela Grekland, är fortfarande ett resmål för sol-och-bad fast det finns så mycket annat. Jag är nog före min tid!
Dags att styra hemåt och jag körde National Road, men valde att ta en sväng om Hersonissos och Malia. Så glad jag är att jag bor i ett område som inte präglas av turism! Längs nordkusten var det dött. Finns det något mer trist och deppigt än stängda, tomma hus och anläggningar? I Hersonissos skulle man kunna tro att det pågick en utställning kallad ”Jalusitristess”. Nästan allt var stängt. I Malia bor fler människor året runt och de verkade ha börjat fira! Den 10 mars är det dags för karneval, men de hade redan flaggirlanger uppe över huvudgatan och stora, lustiga figurer på trottoarerna. Nästan en månad innan det är dags! Men det är rätt, det gäller att suga på karamellen så länge som möjligt.
När jag närmade mig mina hemtrakter mötte jag först de utskjutande bergen från Dikti-massivet. De är helt klädda i pinje och andra träd och buskar, de är som gröna vågor. Så kom Tripti-bergen med låga, svarta moln samtidigt som den lågt stående solen gav sluttningarna ett magiskt, klart gult sken. Vackert!

Idag har jag monterat Billy och satt in de saker som ska vara där. Och du vet hur det är, börjar man i en ände så drar det med sig något annat. Så nu är det mesta omflyttat och dammat en gång till, men bra blev det!
Varit på marknaden och bl a köpt några verktyg för en billig peng. När vi skulle fika blev vi alldeles vilsna – vårt stamkafenio var stängt! Lille gubben med käppen, herdestav och brödpåse satt där och väntade, slog ut med armarna och ryckte på axlarna när vi kom. Lika förvirrad som vi! Som tur är finns det andra ställen, men det blev liksom inte riktigt rätt.

Nu är det dags att ”hålla helg”. Siktar på vandring i början av veckan om vädret inte ändrar sig. Igen. Väderprognosen för resten av nästa vecka talar vi tyst om.

Ha en skön helg!

PS. Billy är alltså en bokhylla, inte en monterbar karl! Fast vem vet, där kanske finns en ny marknad för IKEA!?

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!