Etikettarkiv: kreta

Vårdopp på platå och sista vårvandringen

Kommentera

Vårdopp på platå
Jag fick en så stor lust att få ännu lite mer vår. Vi har haft en otrolig vår och det känns sorgligt att den är på väg att lämna oss för nu kommer sommaren. Man skulle kunna kalla det separationsångest! Men var få en sista dos? Katharo-platån givetvis! Jag vandrade där i höstas och presenterade då platån, det kan du läsa om i inlägget Getternas och fårens egen platå i sprakande färger. Jag tänkte att jag skulle återvända nu i vår, men har glömt bort det. Läs mer →

Tankar kring jubileum och annat

8 svar

Jag är mer och mer mentalt i Rom så i förra blogginlägget om påskarna glömde jag berätta att det skålades för mig på påsklunchen (alltså Stora Söndag). Jaha, undrar du, det är väl inget att berätta. Jo, det är det eftersom det var den 28 april. Det var fem år sedan jag flyttade hit så man kan väl kalla det ett litet jubileum!
Det här blogginlägget kom till den 28 april 2014 när jag var på väg… Läs mer →

Påskfirandet i år

6 svar

Så var det det där påskfirandet som nu kommer lite i efterhand pga att förra inlägget kom före. Om man säger så. Fast det är inte riktigt i efterhand för här pågår påsken egentligen från påskdagarna och veckan efter. Dagarna före påsk, den s k ”Stora veckan” är förberedelse inför påsken, så kommer påskdagarna, i och med uppståndelsen hävs fastan och firandet kan börja. Det märks på olika sätt, t ex har barnen skolov i två veckor, apoteken har jourschema precis som på söndagar och andra helgdagar men nu är det påskdagarna och den efterföljande veckan.

För varje högtid man firar som utomstående lär man sig nya saker. Det blir liksom ett pussel att lägga där högtiden blir tydligare och tydligare. I pusslet finns luckor. Det är det man inte kan eller vill ta till sig och som man fyller ut själv. Det kan bli ganska spännande slutresultat!
En rolig pusselbit är att man här pickar ägg precis som vi gör på Österlen! Märkligt att hitta sin ”egen” tradition på en helt annan plats.

I år har jag äntligen fått en klar redogörelse om när de olika hälsningsfraserna Καλή ανάσταση! (”Bra uppståndelse!”), Χριστός Ανέστη! (”Kristus är uppstånden!”), Καλό Πάσχα! (”Glad Påsk!”) och Χρόνια πολλά! (ungefär ”God fortsättning!” i detta sammanhanget) ska sägas. Nästa år ska jag inte behöva göra någon förvirrad.
Jag upptäckte också att det jag trodde var en epitaf inte är en epitaf utan heter något annat, men det kräver lite mer informationssök från min sida.

”Stora fredag” ringer det under dagen i kyrkklockorna med jämna mellanrum. En stilla ringning som är vacker och manar till lugn och eftertanke. Av respekt för dagens händelse öppnar butiker senare, närmare lunchtid. Förmiddagen är lugn och fridfull. Det är en allvarlig dag.
Jag högg in på inlagd sill (Abbas, så klart), ägg mm innan jag vid 21-tiden körde ut till byn Episkopi. I år började jag i kyrkan och gick med hela rundan bland byns gränder och prång. Processionen gick fel på ett ställe och skulle vända. Inte så enkelt i smal passage, men det gick bra. Nedhängande kablar är inte heller så hälsosamt. Längs vägen stannade man då och då för att människor skulle få kyssa evangelieboken som prästen bar, gå två gånger under ”epitafen” och sedan kyssa tygstycket/ikonen (symbol för Jesu kropp) som ligger i ”epitafen”. Jag höll mig så nära sångarna jag kunde. Det gav en högtidlig stämning att vara så nära symbolerna, prästen och bärarna till tonerna av mässande sång. Vackert!
Som enda ”utomjording” i processionen fick jag så klart en del blickar, men jag var en av de få som gick med hela vägen! Så det så!
Tillbaka vid kyrkan fick prästen knacka med korset tre gånger och samtala med någon på insidan för att bli insläppt. (Jag ska ta reda på mer)

”Stora lördag” inledde jag med frukost på stamstället och sedan en sväng upp till marknaden. Därefter började väntan på att midnatt skulle närma sig. Strax innan midnatt gick jag bort till sta’ns huvudkyrka, Agios Giorgos, som ligger här i gamla sta’n. Tände ljus och stod sedan och väntade på att ljuset i kyrkan skulle släckas. Det visade sig att det var minsann biskopen själv som var igång!
När det släckts kom biskopen fram med ett stort stearinljus och människor började tända sina ljus på varandras. Biskopen och hans följe fortsatte ut på det lilla torget och upp i ”predikstolen” som är byggd i en hörna. Där förklarade han att Kristus var uppstånden och alla instämde. Man kan riktigt känna hur stämningen skiftar från allvarlig till glad.
Så var det dags att knacka på kyrkoporten tre gånger igen för att bli insläppt i kyrkorummet. Knackandet symboliserar Jesus som vill in i himlen och på andra sidan är Djävulen. Alla dörrar i ikonostasen var nu öppna (och de förblir öppna hela veckan).
Nu lämnade biskopen över till de andra prästerna och satte sig i biskopsstolen – första gången jag sett den användas.
Det där med knackandet och Djävulen – det finns en tro att oljud skrämmer Djävulen och det är också anledningen till det förfärliga påsksmällandet vid midnatt. I år har det smällt mer än någonsin även under fredagen och lördagen samt kraftigare smällar än vanligt. Nästan så jag trodde att turkarna kommit….

”Stora Söndag” hade jag sovmorgon innan det var dags att köra till byn Mithi för påsklunch. Geten snurrade runt på sitt spett på grillen och vi högg in på ett dignande bord. Massor med god mat, en fantastisk bergsvy och trevligt folk – en riktigt bra fest!

Några kommentarer
Jag tog inga foton, det skulle kännas påträngande och bryta stämningen. Jag vill bara vara närvarande och uppleva.
Påsk firas inte likadant överallt. T ex står det ingenstans att man ska lämna kyrkan på långfredagskvällen och gå i procession utan det är upp till prästen och lokala seder.
Jag antar att dockan som föreställer Judas eldades nere i fiskehamnen som vanligt vid midnatt. Det är en symbolisk handling som jag förstår betydelsen av, men tycker väldigt illa om.

Påsktankar
Mitt i det här firandet så funderade jag över varför så många svenskar tycker att det är fantastiskt att uppleva påsk i Grekland. Den ortodoxa påsken är i första hand en religiös högtid i en del av kristendomen som anser sig vara det mest ursprungliga och har en stor tro på mirakel. Vad är det i detta som tilltalar sekulariserade svenskar?
Dessutom så upplever jag att firandet av högtider i Sverige bara minskar och minskar. Många klagar på vardagens tristess och på stress, men när högtid bryter av tycker man det är jobbigt. Varför inte ta tillvara de egna högtiderna? Det är ju faktiskt en stor bit kulturhistoria.
Och tänk så härligt och välgörande att allt stannar upp! Fast skulle svenskar klara att butiker är stängda två dagar i rad…!?

Jag är nu mitt i vandringsvecka så vette tusan när nästa blogginlägg kommer! Ha det gott så länge och trevlig helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vandring, utflykt och biltur

7 svar

Ilskan, som jag kände i fredags, har sjunkit undan lite så nu kan jag berätta om torsdagens vandring. Mitt påskfirande får komma i nästa blogginlägg. Jag har kommit lite efter i tiden, men det är väl inte hela världen.

Då och då ger jag mig ut på nya vandringar. Kretas landskap är så skiftande så det är spännande att se något nytt och det gör gott för både ben och själ. I nya områden blir det inga långa vandringar utan den första är mer som rekognosering. Hur ser det ut, hur brant, inbjuder det till vandringar, ger det mersmak osv. Jag hade tagit ut en kort vandring på satellitkarta i trakten ovanför Epano Sisi och Milatos och i torsdags var det dags att prova.
Tilläggas ska att det var inte en bra dag att vandra. Koncentrationen av Sahara-sand var hög i luften och då mår kroppen inte bra, framför allt är det en belastning för lungorna. Det blir inga fler sådana här misstag, varje vår ska väderprognosen studeras tillsammans med dammprognosen.
Som avslutning tänkte jag mig en liten utflykt!

Panda och jag gav oss iväg och efter att vi kört igenom Epano Sisi (fortfarande den sötaste och raraste by jag vet) fick Panda vila vid en taverna. Jag gav mig iväg med ett huvud som rörde sig som en vindflöjel – här skulle studeras och tas in! Den lilla vind som var kändes annorlunda. Vinden har vänt till sydlig och temperaturen gått upp. Nu kommer värmen! Skönt, men med Sahara-dammet som lock blir det klibbig och stillastående värme som är obehaglig. Fåglar kvittrade och när jag vände mig om såg jag ett spegelblankt hav längre bort.
Fick tidigt en ganska brant uppförsbacke och sedan svängde vägen. Där stötte jag på det som fick min ilska att blomma. Och upprördhet. Och ledsamhet. Eller på ett något rakare språk: jag blev så jävla förbannad!

Visst är det en fantastisk vy? Och detta var bara början på den inofficiella soptippen. Och efter den kom två mindre. Det är sin sak att greker inte är speciellt intresserade av att vara ute i naturen, men den här användningen gör mig så arg och ledsen. Om man ändå ska lasta och köra iväg avfall kan man väl lika gärna köra till en soptipp!? Det är inte första gången jag ser sopor i naturen, men detta var definitivt den största soptipp jag sett. Mycket klurigt placerad så den inte syns för turisterna en bit ner mot kusten och bilande turister på en asfalterad parallellväg.

Grekland ligger i botten i EU när det gäller sophantering, men de uppgifterna grundar sig troligen på den sophantering som är synlig, offentlig. Här låg bl a dunkar – vad innehöll de? Utrivna byggnadsdelar, plast, halva vattenplasttankar, brädor, sängmadrasser….allt du kan föreställa dig. Så’nt här ofog borde man försöka göra något åt. Minns du vad jag skrev i förra nyhetsbulletinen? Två robotar är inköpta för att sortera sopor vid sopstationer i Chania och Iraklio. Det är givetvis en lättnad för de som idag sorterar där manuellt och får olika skador, men det vore väl smartare att se till så att sopor sorteras från början?
Sophanteringen och, framför allt, tippandet i naturen är en skam för vackra Grekland.

Jag fortsatte uppåt med raska steg. Adrenalinet hjälpte till. Sahara-dammet gjorde mig väldigt flåsig. Det var dags för en paus och det blev på en sten vid en grön sjö. Det är så här det ska se ut!

 

 

 

 

 

Efter pausen började jag njuta av natur och landskap. Blommor och växter är inte desamma över hela ön så här såg jag några som inte finns nere hos oss. Och jag saknade några som finns hos oss. Några andra finns fler hos oss än här. Och några andra tvärtom. De två gula ärtväxterna (nej, det är inte ”ginst”) avlöser varandra i år så sluttningarna bara fortsätter att vara gula. Lilla bulliga gulgröna buskarna blommar också och till färgprakten bidrar Ebenus cretica med sin speciella rosalila nyans. De verkar finnas överallt för tillfället!
Insekter for omkring, gräshoppor hoppade, fjärilar fladdrade. Och en av de vackraste och coolaste småkryp jag vet hälsade på några gånger: det kretensiska biet. Stort och ofarligt.

På väg ner mot Milatos passerade jag en del hus som nog kallas ”Villa”. Jag funderade över byggstilen, de ser mer italienska ut än kretensiska. En del har troligen utlänningar byggt och en del är byggda av greker för uthyrning till turister.
Efter Milatos på väg tillbaka till bilen ökade trafiken. Hyrbilar, fyrhjulingar, en buss. Det kändes att jag var nära turistorter.
Förresten så kan jag berätta för dig att många orter som ligger vid kusten har inte många år på nacken. Många av dem var bara en hamn till en by som ligger längre från kusten. När turisterna började komma insåg befolkningen att här var en inkomstkälla och ”de där” verkade vilja vara vid havet. Alltså slog man upp några hotell vid hamnen, det kom fler och man byggde mer. Så är det med t ex Hersonissos och Matala. Här syns ett tydligt exempel där Milatos ligger närmast mig och ”Milatos strand” (Paralia Milatou) blivit en ny ”by” nere vid stranden.

Fler vandringar i detta området blir det inte, men kanske om man flyttar sig lite österut… Tycker jag då att en så’n här dag är misslyckad? Absolut inte! Även om det inte gav mersmak så fick jag en dag ute i naturen och det är aldrig fel.

Framme vid Panda för att ge mig iväg på utflykten: Milatos-grottan! Jag har varit på väg en gång, men klockan var för mycket. Denna gången skulle det bli av! Lätt att hitta, inte så lång stig upp till grottan men rejält stenig (inte lämplig för sandaler om nu nå’n skulle få den tokiga idéen). Fantastisk utsikt! Grönskande, dramatisk ravin med Milatos by halvvägs och bakom den högre, fjärran bergstoppar.

Kom fram till grottan och skrattade gott åt min egen dumhet. Om man ska besöka en grotta behövs ljus, eller hur? Så varför låg ficklampan kvar i bilen…. Inne i grottan var en barnfamilj så det ropades och stojades. De tog sig fram med ljus från mobiler, men jag tyckte inte att det räckte. Man såg bara nå’n meter framför fötterna och jag ville se både var jag gick och grottans väggar, gångar och formationer. Det kändes lite fel med stojandet med tanke på grottans historia. Jag beslutade att gå ner igen och återkomma i slutet av oktober. Med ficklampa. Förhoppningsvis utan stoj.

Jag tror att de flesta kör tillbaka samma väg som de kom till grottan, men jag fortsatte och fick en väldigt vacker biltur. Bitvis en så’n som på kartor kallas ”scenic drive”.

Jag tog längre tid på mig och ”Astranis” är Neapoli (körde alltså under National Road E75 genom Neapoli).

Längs kusten från Elounda och neråt låg det turister i solstolar och kretensarna har inte fått av sig alla vinterkläder än – uppochnervända världen!

En dag med många olika känslor och upplevelser. Och rejäl hosta när jag kom hem!

Ha en bra Valborg och 1:a maj!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Facebook, påskande och lite annat

11 svar

På facebook är jag med i en del grupper som är inriktade på Grekland och Kreta. Några av dessa grupper är svenska. Eftersom huvuddelen av de skandinaviska resenärerna åker till nordvästra Kreta så kommenterar jag ibland inlägg med ”Välkommen till sydöstra Kreta!” eller t o m ”Välkommen till Ierapetra!”. Jag gör det för att uppmärksamma på att ön är stor, vacker och mångfacetterad, väcka nyfikenhet, hjälpa de som vill söka sig utanför de stora turiststråken, pusha för ”min” del av Kreta osv. Jag är övertygad om att både ön, befolkningen och turisterna vinner på om vi gäster sprider ut oss. Se’n är det givetvis roligt om någon vandringssugen hittar hit!
När Ving återigen öppnade Ierapetra 2015 (efter 25 års paus) och Apollo kom året efter var folk här nere så glada. De såg fram emot att skandinaverna skulle återvända, en turistgrupp som de tycker mycket om och har saknat. Den väntade rusningen uteblev.
I år tänkte jag skruva upp min aktivitet eftersom det ser ut att bli ett svagt reseår, speciellt från Sverige. Jag har dock fått reaktioner som tyder på att mina kommentarer upplevs tjatiga och irriterande så jag lägger ner. Om någon kontaktar mig eller jag blir ”taggad” på facebook kommer jag givetvis att svara.
Men bloggen är min och här är jag hur tjatig och pushig jag vill! Och jag kommer att fortsätta dela den som inlägg i grupper. Välkomna till Ierapetra och sydöstra Kreta! Vi har mycket att bjuda på! Jag ger gärna tips om boende, sevärdheter, bilhyra osv.

Mycket påskande i år! Den oortodoxa påsken firades bl a med påsklunch i söndags med inlagd sill från Sverige och annat gott, nedsköljt med Hallands fläder och Skåne, tillsammans med en hög andra svenskar (och en engelska). Mycket trevlig och go’ eftermiddag!

Under veckan har jag varit totalt förvirrad på veckodagarna, men jag kom ihåg att åka på utflykt i onsdags. Min språklärare ordnar några gånger om året utflykter (eller vad man ska kalla det). Det är roligt därför att han känner till saker som vi inte vet om och han kan öppna dörrar där vi inte skulle kunna komma in på egen hand. I onsdags var vi vid en utgrävning av en minoisk bosättning som upptäcktes av en slump i höstas. Efter det åkte vi upp till amerikanska INSTAP (deras arkeologiska center för studier och forskning) där vi fick en rundtur. Väldigt intressant! Jag är lite ruin- och historienörd så det passade mig perfekt. Avslutning på taverna i vackra bergsbyn Monastiraki.

I veckan har jag varit ute en runda med informationsblad om vandring. De flesta av de stora hotellen har inte öppnat än, det gör de i nästa vecka. Jag är verkligen ingen försäljare eller marknadsföringsmänniska, tycker att det känns kymigt att saluföra mig själv. Ja, ja, jag vet att det är fel tänk, det är ju vandringarna jag saluför, men det känns personligt. En del av hotellen lägger infobladen i en låda eller ett skåp. Jag vet inte om gäster inte frågar på hotellen efter olika saker eller om de resebolag hotellen har avtal med inte tillåter annan information än deras egen. Strunt samma, det är inget jag kan påverka.

 

 

Igår var jag ute på vandring och grottbesök. Jag berättar mer om det i nästa vecka, under helgen ska jag försöka lugna ner mig. Jag blev nämligen väldigt ilsken och då ska man varken skriva eller prata.

Hela denna vecka kallas ”Megalo evdomada” (Stora veckan) och det är mycket aktivitet i kyrkorna. Varje dag har ”Stora” framför sig så idag är det Stora fredag. Imorse var det gudstjänst och det är dags igen ikväll. Stadslivet är lugnare än vanligt så det känns att det inte är en vanlig vardag. Under dagen ringer det i kyrkklockorna med jämna mellanrum. Det är väldigt rofullt, stämningsfullt och ödesmättat. En påminnelse om att det är en stor dag idag.
Grekiska påskägg är röda där färgen ska påminna om död (blod) och själva ägget om uppståndelse (pånyttfödelse). Vi kommer att få en helröd påsk för vi har ett lock av Sahara-sand som gör att luften blir kvav och instängd, värmen klibbig.
Jag ska ut till en by ikväll för att vara med när de bär runt epitafen och imorgon vid midnatt traskar jag nog ner till vår huvudkyrka, Agios Giorgos, för uppståndelsen. Och så blir det ny påsklunch på söndag!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Lustifikationer

12 svar

De senaste dagarna har varit fyllda med glädje, njutning och överraskningar. En heldagstur på östra Kreta då vi bl a besökte klostret Toplou (jag var där 1987…). En lite regnig tur i början, men sedan tittade solen fram periodvis. God lunch i Zakros och fika i Sitia. Passageraren hade aldrig varit därute i öst och blev positivt överraskad. Det är ju så med den här stora ön att den har flera ansikten. Ingen bättre än den andra, bara olika vackra.

Och det har vandrats och alla vandrare denna veckan tycks mig ha kopplat av, landat i och förundrats över det gröna landskapet samt njutit i fulla muggar av vår ovanligt hänryckande vår. Eller vad sägs om dessa två som badar i en riktig blomsteräng:

Mycket påskande är det nu närmast. Den oortodoxa påsken denna helgen och den ortodoxa nästa helg. Jag måste göra en del ärenden imorgon så den där härliga långfredagsstillheten får vänta till nästa fredag. Den som väntar på nå’t gott!

Idag tänkte jag skriva om tre små händelser som på olika sätt lockat till skratt. Inga världsomstörtande eller exceptionella händelser utan så’nt där som vi inte ska låta oss gå förbi utan ta vara på och vila i en stund. Hur bra och skönt är väl inte ett gott skratt!?

Ibland är medmänniskor närmare varandra än man tror. En vän som delar sin tid mellan här och där behövde pga en flytt i Sverige kontakta kundtjänst på comhem. Hon ringde, trevlig ung man svarade och hon fick någon fråga som hon inte kunde svara på utan fick säga:
– Jag är inte där nu.
– Var är du?
– Jag är på Kreta.
– Det är jag också!
Och det visade sig att han nyligen börjat jobba i Chania på nordvästra Kreta. Så där satt de i varsitt hörn av ön och pratade om en internetuppkoppling i mellansverige. Visst är det dråpligt!?

I maj är det borgmästarval och vår lilla stad brukar ha 2-3 kandidater. I år är de 8 stycken! Det har resulterat i en del irritation bland befolkningen som tycker att nog borde det gå att samarbeta. Så många kandidater blir troligen väldigt splittrande och kanske ingen får en rejäl majoritet av rösterna.
Min språklärare och några vänner satt och diskuterade detta och då föddes en idé. De skrapade ihop vänner och vänners vänner, ”bildade” ett parti och någon producerade ett mycket snyggt tryck med proffsig layout. De 43 partimedlemmarna fick varsitt blad i samma stil där de presenterade sig och hade en uppställning av meriter med mera. Kontakt togs med nättidning och radiostation, varje person la ut partiets och sitt eget dokument på sin facebook-sida. När ierapetranerna vaknade den 1 april fann de att kommunen plötsligen hade totalt 51 kandidater!
Misstanke fanns så klart om aprilskämt, men det var ju så proffsigt gjort…det liknade de andra kandidaternas ”marknadsföring”…det blev lite oroligt i en del läger. De 43 hade fullt upp under dagen med att besvara telefonsamtal, kommentarer på facebook och ta emot löften i stil med ”så roligt att du ställer upp! jag ska rösta på dig!”. Tidig kväll samlades gruppen på ett café för att diskutera hur de skulle avblåsa skämtet. De blev avbrutna hela tiden av folk som kom fram och intygade sitt stöd. Till slut lyckades de spela in en video som bl a las ut på facebook där de i kör säger ”Kalo mina!”. Det betyder ”bra månad” och sägs i början av varje månad och det är så man avslutar ett aprilskämt.
Jag älskar skämt som har en udd eller underton! Det här var inte bara roligt utan också ett inlägg i debatten och en släng till den kommunala organisationen och alla de som önskar få in en fot och bestämma. Lyckat dubbelt upp!

Igår åkte vi med pratsam taxichaufför som bl a intygade att han tyckte om att gå. De sträckor han presenterade imponerade inte på någon av oss, men som han poängterade: det är bättre än ingenting. Så började vi prata om var mina vandrare i baksätet kom ifrån (Sverige) och att resa:
– I like to travel.
– Where have you been?
– Everywhere!
– Really? Everywhere?
– O yes!
– In Sweden?
– No.
– So you haven’t been everywhere?
Stora skratt i taxibilen. Och sedan intygade han med emfas att han verkligen vill åka till Sverige.
Man ska vara försiktig med vad man säger, vilka ord man väljer och vem som finns i närheten…

Nu ser jag fram emot ägg och sill (nedburen av mig från Sverige) imorgon och påsklunch på söndag. Väderprognosen för helgen säger väldigt blåsigt, men konstigt nog inget regn. Jag menar, efter de senaste 3,5 månadernas väder har vi ju blivit vana vid lite oväder titt som tätt.

Jag önskar dig sköna och fina helgdagar med en eller två vårpromenader! Och en Glad Påsk!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Rusig tacksamhet

6 svar

Många beundrar havets olika blå nyanser och visst är det vackert. Glöm inte att vända på dig och lyfta blicken! Idag har jag varit ute och kontrollerat min nya vårvandring och den har klarat sig bra från ovädret.

Där ute finns en helt fantastiskt underbar natur som bjuder på olika färger, former, växtsätt, storlekar, dofter, ljud.  Att vandra där idag var som att bada i ett grönt hav! Ingen konstnär eller målare kan ta fram så många gröna nyanser. Och de ändras beroende på hur ljuset faller och vindens framfart. Kanin skuttade, ödlor prasslade, vatten forsade, fåglar kvittrade och vackra fjärilar flög omkring. Nytt liv bryter fram i vårskirt grönt eller blodrött. Molnen hade formationslek uppe i skyn. Hundskall i fjärran tillsammans med getters bräkande, en vacker häst betade girigt i en olivlund. Plötsligen slog vädret om, jag kände en regndroppe, men det slutade innan det börjat. Som om vädrets makter ångrade sig och tog tillbaka sin lilla skur (kanske släppte den nå’n annanstans, vem vet).

Varför är växter så olika? Var kommer alla former och färger ifrån? Varför låter inte alla fåglar likadant? Hur kommer det sig att det hänger ihop, att allt är beroende av varandra? Vart ska jag rikta mitt tack? Finns det en Gud eller högre makt? Kan det verkligen bara vara en ”big bang”?

Jag stod en lång stund och tittade på det vackraste landskap jag vet och tänkte på vilken ynnest det är att få bo här, kunna njuta av allt som bjuds. Alldeles gratis bara flödar naturen. Tänk om allt gick att fånga i en stor, varm kram!
Har det någon betydelse varifrån allt kommer, hur det hänger ihop eller vad enskilda växter heter? Handlar det inte bara om att stanna, öppna upp och ta emot?
Nästa vecka har jag några vandringskunder. Jag hoppas att någon av dem väljer vårvandring för jag vill bada igen och igen…

Slutpratat – idag blir det många foton. Här får du ett smakprov på färg och form i min del av världen!
(klicka på foto för större storlek)

Gå ut och njut av naturen i helgen! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder, arbete, säsong, foto och lite annat

6 svar

Fint vårväder idag efter en blåsig helg. I fredags fick nordvästra Kreta en riktig snyting – igen. Jag känner verkligen med dem där borta med raserade broar och vägar och annat elände. Som grädde på moset har de idag haft en jordbävning mellan de smala halvöarna som sticker ut väster om Chania och den var på 4,2, på 8 km djup och inte långt från land. Väldigt glad att jag bor i sydost med sina för- och nackdelar, för tillfället bara fördelar. Var och en får sitt, men det kan vara i någorlunda rimliga doser.

Idag gav jag mig ut på arbete. Mina flyers (infoblad på hotell) kan inte längre beställas via nätet så det var dags att leta upp något lokalt tryckeri. Lite, lite dyrare, men vilken service! Vill du ha dem imorgon, undrade killen. Nej, nej, det räcker med fredag, tyckte jag. Hoppas de blir bra!

Se’n gav Panda och jag oss upp i bergen för att kontrollera några delsträckor. Om någon fick syn på mig så trodde de nog att jag var vilse eller bara snurrig. Av fyra möjliga delsträckor fungerade två riktigt bra. Och delsträckan på mitten av vandringen blev också bra. I nästa vecka ska jag vandra hela och sedan läggs den in på vandringslagret.
På hemvägen körde jag in till en by där jag haft problem som jag framfört till byn och de har varit hos kommunen. Traskade runt och det verkar som om problemet är löst. Väldigt bra! Annars hade jag fått göra en stor och genomgripande ändring inte skulle bli så bra som nuvarande.

På tal om vandringslagret så är det med delade känslor jag letar nya vandringar. I år väntar ett mellanår, en inte så bra säsong. Jag har färre frågor som gått till bokning än vanligt. Har fått veta av andra som ordnar olika veckoresor o likn att bokningar i år är lägre än vanligt. Av de större reseföretagen har en dragit ner på sina resor, en annan signalerar nedgång i antal bokningar med 25 % eller mer. Och det är Medelhavet som får ta den största smällen. I intervjuer har fler svenskar än vanligt sagt att de planerar att semestra i Sverige i år. Och det är ju roligt – man måste inte resa iväg för att ha en bra och fin semester.

Men för oss småföretagare, tavernaägare osv är det inte så kul. Varför blir det så här? Ja, förutom restrender som är svåra att få grepp om så nämns ”flygskammen”, flygkraschen i Etiopien och valutakursen. Som alternativ till flyget talar en del om tåg, men det verkar inte alldeles enkelt att sy ihop en resa mellan olika länder i Europa och dessutom tar det längre tid att resa med tåg än med flyg. Givetvis kan man se tågfärden som en del av resan, men det tar tid att ändra folks sätt att tänka och vanor. För öarna i Medelhavet så är det en olycklig utveckling eftersom båt inte är något bra alternativ, kanske det s k ”båtluffandet” också minskar i år. Båt lär vara lika dåligt eller värre för miljön än flyget. Det beror lite på vem man lyssnar på. Det svåra med miljöfrågor tycker jag är alla självutnämnda experter, det blir svårt att veta vad och vem man kan lita på.
På de fyra år jag hållt på har det inte sett så osäkert och skakigt ut som i år. Vi får hålla tummarna och utvärdera säsongen i oktober-november.

Till två andra saker! Vandring har den stora fördelen att det ger från- och avkoppling och om man kan släppa taget så får hjärnan tumla runt på egen hand. Tankar tar nya banor och hittar andra vindlingar. Många av mina bästa beslut har kommit till mig på vandring. Det hände igen i förra veckan! Något jag funderat över, stött och blött under vintern, bara kom. Ett stort beslut för mig och då är det viktigt att det verkligen ”sitter”. Och det gör det nu! Och det är så gott!

Den andra saken gör att jag är alldeles rusig! Jag har tidigare berättat om flickr-gruppen Fotosöndag som jag deltar i då och då. I söndags laddade jag upp ett foto som jag var väldigt nöjd med. Det var inte tekniskt eller exceptionellt på något sätt. Och det bara började rassla till! Jag har aldrig haft så många besök till min flickr-sida som från söndag fram till nu, aldrig så många som tittat på ett foto, aldrig så många ”fave” och finfina kommentarer! Och inbjudningar från sex olika grupper om att lägga till fotot! Fått många nya följare så nu är jag riktigt nervös. Kan jag leverera, jag som bara är en glad amatör med okomplicerad digitalkamera?
Jag kanske ska fundera på att byta inriktning på min firma.
(här är fotot)

Imorgon tänker jag mig att styra kosan mot Lasithi-platån för att se hur långt våren kommit där uppe och få mig lite plan vandring. Men kanske jag ändrar mig på morgonen – vem vet!?
Ha det gott!

PS. Mer om Fotosöndag i Inte linslus utan bländande avtryckare och Bra, dåligt, biltur, vandring och mer.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Turgumma, nationaldag, smällar. Och våren så klart!

8 svar

Nu börjar det våras i sta’n också. Aktiviteten höjs då renoveringar går in i slutskedet, sista lagret färg ska strykas på, bord och stolar ses över. På turistsidan vaknar turistshopparna till liv och de stora hotellen som har kontrakt med resebolag ska börja öppna i början av april.

Turgumma

I fredags slockande hela Kreta pga en explosion i ett kraftverk i Iraklio. Brandkårer från olika delar av ön ryckte ut och nere hos oss hade vi el igen efter 2,5 timme. Troligen gjordes en provisorisk omkoppling för skador efter explosion och brand måste ta några dagar att reparera. Jag hade storstädning av balkonger, jalusier osv när jag upptäckte att jag inte hade tillräckligt med hushållspapper till fönsterputsningen. Alltså fick jag ge mig iväg till super market och sedan hem och göra klart. Det var inte förrän på kvällen som jag insåg vilken turgumma jag varit! Hade jag gått upp till super market 1 (en) timme senare hade jag suttit fast i strömlös hiss i 2,5 timme! Man ska vara tacksam för det som kommer i ens väg, men man kan också vara tacksam för det som tar en annan väg!

Nationaldagen

I måndags var det Greklands nationaldag som firas till minne av att Grekland 1821 utropade sig som självständiga från osmanska riket. Det mottogs inte med applåder utan ett 11-årigt självständighetskrig startade så officiellt blev landet självständigt och monarki 1832. Fast landets gränser såg inte riktigt ut då som de gör nu.
Det var lite osäkert med firandet för vi hade halv storm, men jag traskade upp till paradgatan. Och där var det soligt och bara lite vind! Gatans sträckning och vindriktningen sammanföll inte utan husen läade. Så kom då olika frivilligorganisationer, idrottsföreningar, hamnpolisen, skolorna osv marscherande med fanor och flaggor. Jag fick ungefär samma tankar som tidigare, men i år var några nya i skenet av att jag börjat dyka ner i Greklands moderna historia. Festligt och högtidligt var det i alla fall!

En liten twist: jag kommenterade till min språklärare att jag tyckte det var konstigt att det alltid (karneval, nationaldag, ochi-dagen osv) är samma polis som åker på uppgiften att gå fram och tillbaka som nå’n sorts sambandsperson. Han är smal och har kollegor som skulle må bra av att röra på sig, om man säger så. Min språklärare letade upp ett foto på sin mobil och visade mig och jag kunde peka ut vem jag menade. Då skrattade Manolis och sa: ”Ia, det är polischefen!”. Inte så konstigt att han håller ett öga på allt och alla. Man kan kanske ursäkta min okunskap med att det är ett gott tecken att inte känna till polisen alltför bra. Hm.

Smällar

Då och då får man sina smällar som liksom gör att livet stannar upp en stund eller att man hajar till i tankevimlet. I veckan tappade jag min kamera rakt ner i stenläggning. Jag slutade andas. Stod stilla och tittade på den ungefär som om jag trodde att den skulle ropa något till mig som t ex ”Aj, aj, aj!”. Lyfte långsamt upp den och började kontrollera den. Jodå, den gick att slå på. Jodå, den gick att ställa in. Jodå, den gick att ta foto med. Jodå, skärmen på baksidan var hel. DÅ började jag andas igen!

I tisdags var det dags att fylla på Panda. Jag har förstått att det är mycket diskussion i Sverige om bensinpris så här kommer en liten jämförelse. 1,595 euro/liter. På det ska man lägga att grekiska löner är betydligt lägre än svenska löner. Jag slutar inte att förvånas över att det körs så mycket bil här och att kollektivtrafiken är så dåligt utbyggd. För egen del började jag i tankarna gå igenom alla körningar sedan förra tankningen för att se vilka som varit onödiga. Och givetvis fundera över om jag ska behålla Panda, men kom fram till att vi kör en månad till. Det kostar också att gå till terapeut för att behandla allvarlig separationsångest….

Våren

Oj, vilken underbar vår vi har i år! Jag vandrade i tisdags och det kändes som om jag vadade i ett vårhav. Det havet har flera gröna nyanser, massor med blommor och en mängd insekter, fjärilar, bin och andra kreatur. Jag kontrollerade en sträcka som jag erbjuder kunder och tog en ny sträcka tillbaka till Panda. Möttes av aromatiska kryddofter! I år behöver man inte gå fram och ta i dem, de nästan stinker! Om två månader ungefär doftar de mest damm.
Det finns de som går på orkidéjakt och visst är de vackra, men jag är betydligt mer fascinerad av de små växter som knappt når över markytan. Där finns de roligaste kreationer, skiraste små skönheter och växter med ovanliga former. För att få del av den undre världen måste man sakta in, ibland stanna och sätta sig ner, vika undan grenar. Det är rogivande för både kropp och själ. Jag hoppas att orkidéjägare inte missar allt som pågår runt de rara plantorna.
Sex timmars gränslös och avkopplad njutning med fikapaus på kafenio i mitten – en dag att vara tacksam för.

Mycket nederbörd i vinter – här en ny liten ”sjö”!

Till sist

Idag skulle jag egentligen städa, men vi ska ha några dagar dåligt väder så jag ska passa på att vila mitt dåliga knä. Det var blivit lite överansträngt efter den kalla, passiva vintern så jag får låta våren fortsätta där ute och se till så att jag kan dyka ner i den igen i nästa vecka.
Ha en fridfull och skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Våren tuffar vidare

12 svar

I söndags var det riktigt vårväder! Ovanligt mycket folk som inte kunde stå emot att ta en promenad, några hade varit i kyrkan. Och ”mina” gubbar på mitt frukostställe diskuterade livligt och spelade tavli som vanligt. Inte kunde man vara inomhus en så’n dag så jag och Panda tog kustvägen upp till Agios Nikolaos. Havet är aldrig så vackert som i mars då det de flesta dagar har en djup, mättad blå nyans som inte liknar något annat. Jag antar att den kommer av växlingen mellan vinter och vår, att luften är speciell.
I Agios Nikolaos stod det turistbussar, turister promenerade i sta’n, både enskilt och i grupper, och några turistshopar var öppna. Eftersom de pratade tyska så var de antingen tyska vinterturister som chartras till Kreta att shoppa (enligt framgångstrikt koncept i bl a Turkiet; det började här på Kreta förra vintern) eller de första turisterna för säsongen. Jag lutar åt det senare. Första charterplanet brukar komma vid denna tiden, det kommer till Iraklio och från Tyskland. Tyskarna är de som har längst säsong på Kreta (och skandinaverna kortast).
Jag promenerade runt lite i lugna Agios Nikolaos, fr o m maj och över sommaren åker jag inte dit för då är det alldeles för mycket folk och ”kommers”. God crepes och gott kaffe på Asteria, studerade folklivet en stund, sedan bar det hemåt.

Jag har haft två vandringsdagar. Våren fortsätter framåt med fågelkvitter, knoppar, nyutslagna blommor, olika nyanser på träd och buskar allt efter när de slår ut vilket gör bergssluttningarna vackert skiftande. Påminner nästan lite om höstens palett! Det verkar som om all nederbörd har gett växterna extra liv. Det finns ett överflöd av knoppar och plantor som jag sällan skådat. Killingar letade efter ansvarslösa, slarviga mödrar som traskat vidare utan sina telningar, några grodor (paddor?) förde ett förfärligt oväsen i en vattenbassäng, rovfåglarna såg nästan ut att njuta av att kunna ligga och segla, segla och segla i oändlighet. Grisar tillhör inte vanligheterna, men på ett ställe uppe i bergen kan de dyka upp. Vädret är bra för vandring. Det blir varmt på eftermiddagen, men då kommer svag, kylig vind och svalkar. Och de långa vandringsbyxorna är undanlagda i vinterskåpet!

Den ena dagen blev det en lång och jobbig vandring som jag tänkt använda till endagskunder, men den blev inte bra så den åker i papperskorgen. Den andra dagen blev en kort vandring på ganska platt område – en skön omväxling.

Efter den långa vandringen tog jag taxi tillbaka till sta’n och det blev också en tidsresa! Vi har trevliga taxichaufförer, men alla kan inte så mycket engelska. Det kunde den här mannen som jag åkt med tidigare. Denna gången undrade han när jag kom till Ierapetra första gången (vilket var 1987). Det visade sig att han då körde buss för en firma som hade kontrakt med bl a Vingresor och han körde utflykter och transit. Oj, vad vi satte igång att minnas hotell, personer osv! Plötsligt slog en tanke mig och jag berättade den för honom: Det kan ju faktiskt vara så att jag åkt med honom för sisådär 30 år sedan och nu satt vi i taxibil 2019. Ja, vem vet?
Jag känner mig så rotad i Ierapetra och det är en märklig känsla eftersom jag inte är född här, inte växt upp här eller haft mitt yrkesverksamma liv här (förrän nu några år på slutet). Vi människor är så sammansatta av minnen och vår historia, men till stor del formar vi den själva.
Ibland pratas det i resesammanhang om hur många länder man besökt, vilka städer man varit i osv, ibland nästan som om det är en tävling. Jag är en ”blandresenär” som tycker om att upptäcka nya platser. Men jag är också något som då och då ses över axeln eller nämns lite nedsättande: jag är en återvändare. Jag tycker om att upptäcka och lära känna en plats djupare. Var och en på sitt sätt!

Jag tog några blommor med till dig från mina två vandringar denna veckan! Översta raden är två av mina favoriter. Mimosa därför att den blommar så överdrivet mycket, den bjuder på riktigt överflöd. Och den andra för att den är så skir och graciös att jag bara vill kupa mina händer kring den som skydd. Den är så vacker att det nästan gör ont.
(klicka på fot för större format!)

Nu regnar det uppe i Dikti-bergen coh det hänger mörka moln över Thripti-bergen. På närmare håll ser jag min smutsiga balkong, men den tar jag imorgon!

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!