Igår, måndag, skulle temperaturen sjunka något på Lasithi-platån och det fanns lite vind i prognosen så jag tänkte att nu smäller det! Steg upp tidigt, kom iväg 6:30 och började vandra vid 8. Äntligen! Det var sju veckor och två dagar se’n mitt knä rasade på en vandring. Som jag har längtat upp i bergen och ut i naturen!

Jag hade kortat ner den vanliga sträckan och höll mig på den delen som var närmast bilen. Om ut att ifall att… Jag tog det så lugnt, hade många fotostopp, några fikastopp och det gick bra. Känns helt okej idag också som blir en vilodag.
Men vi tar det från början.

När jag steg ur Panda mötte mig kylig, härlig luft! Tittade mot bergen och där var en konstig vit punkt. Säg inte att någon har öppnat ett stenbrott el likn, men nej, det var en luftballong. Man kan nämligen flyga luftballong på Lasisthi-platån. Det står på min önskelista. Tänk att komma ovanför bergen och se östra och centrala Kreta bre ut sig – underbart!
Jag fick nöja mig med mina apostlahästar med knästöd på!

Efter bara en kort sträcka var jag alldeles blöt på ryggen. Va’ faen, jag kan ju inte redan vara svettig!? En av vattenflaskorna hade gått sönder! Bara att tömma den, vara glad över att ha en kvar och veta att jag kunde köpa vatten vid Cantina. Men en konstig och lite otäck känsla!

Gott om potatisfält. Det är bra för Lasithi-potatisen är god. Och med tanke på hur illa det gick ifjol så är de värda en rejäl skörd i år. Ifjol: Två förfärliga skyfall med hagel sköljde bort den första sådden och planteringen, de gjorde om jobbet och då kom nästa omgång. Då hade de inget kvar att så och plantera och bad om hjälp från staten. Jag vet inte om de fick hjälp, men det blev ju väldigt mindre skördar.

Det pågick en hel del arbete, bl a skördades kål, ogräs rensades bort och plantor sattes.

Även traktorer var i farten:

På högra fotot syns tydligt hur torrt det fortfarande är i vårt län. Dammarna må vara påfyllda, men en bit ner i marken är det torrt. De andra länen på Kreta har klarat sig bra.
Det regnade och var dimma på platån i lördags, men av dem syntes inte ett spår.

Oftast brukar säden redan vara tröskad när jag kommer upp till platån, men inte så i år. Kanske pga av att allt är lite försenat? Men några fält var tröskade och jag mötte några som t o m pressat halmbalar.

En hel del blommor fortfarande igång där uppe och några är på gång.

Jag hade sällskap av lekande fjärilar, brummande snickarbin, små hoppande grodor, surrande flugor, passgångsspringande ödlor och flugfän av olika slag. Som en skön ljusmatta låg fåglarnas kvitter. Långt bort hördes en fårklocka, men jag såg inga får den här gången.

En stor fördel med Lasithi-platån är att slippa olivträd. Där uppe var väldigt grönskande och frodigt, även längs vägen. Det märks att vi har haft märkligt väder som verkar ha gynnat naturen.

Så var jag inne vid Cantina (Kantina Ag. Ioannis Kampitis) vid kapellet. Hon öppnar nå’n gång i april och stänger i oktober. Det här är långt ifrån de turistsmyckade tavernorna längs ringvägen runt platån. Jag var ganska tidig så inga fikande bönder än. Fyra små jeepar körde förbi tätt följda av en minibuss från Safari Club. Tror du att de stannade? Nej då. Kunde i alla fall stannat en stund för att dricka nå’t och toabesök. Varför inte gynna det lokala så mycket som möjligt?
Men jag blev glad över att de körde in på platån för det är då man ser hur stor den är och hur bergen kramar den.
Nåja, jag fick frappé och en toast med skinka och feta för fem euro. Lite andra priser än i torsdags i Agios Nikolaos (orter med mycket turism = högre priser) och vi i Ierapetra ligger nå’nstans emellan.

Så var det dags att bestämma mig! Skulle jag gå den där extrasvängen jag planerat eller hålla mig till invant spår!? Det blev det senare. Även om jag där uppe inte skulle stöta på jobbiga (för knä’t) mot- och medlut så kändes det dumt att utmana ödet när det gått bra så långt. Dessutom började det bli varmt för vinden hade uteblivit.

Kom så nöjd, fridfull och glad fram till Panda efter fyra timmar. Hade mer vandring ”i kroppen”, men höll mig själv i örat. Kanske jag kan få till ännu en vandring innan juli-aug. Det hade varit grädde på moset!

Kungsljusen börjar blomma längs vägarna och se så många knoppar som ligger i startgroparna!

På vägen upp och ner förundrades jag av hur vackra sluttningarna är nu och bättre blir det.

Det börjar i mars med ärttornena Calisotome villosa och Anthyllis hermanniae som färgar sluttningarna gula. De avlöser varandra och nu är det alltså Spartium junceum, dvs Spansk ginst. Alla tre är ärtväxter, men har egna släkten! Och jag tycker inte att den Spanska ginsten liknar de andra två alls. Mitt i alltihop, nå’n gång i april-maj, tittar rosafärgarde Ebenus Cretica fram och bryter det gula. Oj, så vackert vi har det på den här välsignade ön!

Och alltid lär man sig nå’t nytt: jag letade efter nå’t på nätet och då dök det upp att Lasithi-platån är minsann Greklands största platå!

Till sist får du givetvis en bukett blommor!
(bildspel)

Fler foton finns på min flickr-sida.

Ha en skön vecka! Var rädd om dig och andra!

PS. Till sist vill jag påminna om den inbjudan du fått i tidigare blogginlägg:
Tre somrar har jag bjudit in dig, läsare, att välja ett eller två foton som jag ska skriva om. Dels som en rolig (tyckte i alla fall jag) idé, dels för att hjälpa mig med inspiration i högsommaren när det inte händer så mycket.
Du kan välja från mina album på Flickr som är samlade i mina Collections. Skicka länkar till valt foto/valda foton via Messenger eller email. Om du vill kan du ge mig en fråga, ett önskemål el likn kring fotot/fotona eller så ger du mig fria händer.
Kom igen – utmana mig!
(behöver du inspiration så titta på tidigare blogginlägg med foto i menyn under Teman och där hittar du Tankar kring ett foto)
Eller finns det nå’t annat du vill att jag ska blogga om?